Svammel

Plötsligt kom det över mig, hur oändligt glad jag är att ha hittat ett jobb som känns som Jag. Allt är fortfarande nytt och förvirrande, men ingenting känns omöjligt att lära sig - men det kommer krävas sin nötning innan det sitter. (Och jag måste förlika mig med tanken på att misstag kommer att göras och det måste få vara okej - även för mig.) Men när allt väl sitter kommer jag vara som handen i handsken. 

Det känns spännande och roligt, och lite utmanande att leverera bra service (många gånger medan man har publik, i form av väntande gäster). I helgen strulade det för min kollega och jag blev stressad över situationen, trots att jag bara stod bredvid för att läras upp. Men hon skötte det bra och allt löste sig, som tur var. 

Jag kommer att klara det här jobbet galant, det vet jag. Behöver bara ge det den tid det behöver. Och det är där jag brister ... Jag vill nämligen kunna allt, nu genast! Och det stressar mig. Dumt ju. Jag behöver inte ha mer stress i mitt liv. Vill inte, orkar inte med onödig stress. 

Tur att jag har några dagar ledigt nu, innan jag börjar jobba igen. Först i butiken och sedan på hotellet. Kul!

Jag på jobbet!

I frukostmatsalen. 

Igår gjorde jag min andra arbetsdag (jag går fortfarande bredvid för att lära mig) och det var ett eftermiddagspass. 

Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig vid att jobba sent. När jag slutar kl 23 brukar jag i vanliga fall redan sova.

I onsdags gjorde jag mitt första pass och det var ett förmiddagspass. Två ganska olika pass, med olika saker att komma ihåg att göra. 

Allt känns förvirrande och jobbigt just nu. Så många detaljer att lägga på minnet ... och så många saker som riskerar att glömmas bort ... 

Och jag hatar att inte ha koll på det jag gör! Hatar! Är nog därför jag har drömt stressdrömmar hela natten.  Men förhoppningsvis kommer jag snart in i det. Och som en kvinna sa till mig i onsdags: "Det är ingen som dör om det blir fel." (Bara en bit av mitt självförtroende ...)

Nu är jag mellan jobb

På onsdag börjar jag jobba på mitt nya jobb! Eller snarare går bredvid, för att lära mig. Ska bli såå spännande! 

Hur kommer det bli? Kommer jag gilla arbetsuppgifterna? Kommer jag ha trevliga kollegor? Kommer de tycka att jag är trevlig? Är jag trevlig?? Är det bra chefer och ledning? Är jag serviceminded och tillmötesgående? 

Så himla många frågor! Idag fick jag mitt schema för november så det behöver jag inte undra över, alltid något. :)

Saker att jobba lite mer på

Jag har börjat dra ner på de egna kraven på mig själv. Skyhöga sådana, varför? Blir jag tackad? Nej, jag blir uppäten. Jag ger ena fingret och folk tar restan av mig. Det räcker att det viktigaste blir gjort. Det här är svårt men jag tycker att jag börjar bli bättre. Behöver jobba mer på den biten.

Jag har börjat skjuta upp saker som inte måste göras pronto. Om ingen kommer till skada (eller att lågstadiet och mellanstadiet står helt utan lärare) så kan det nog vänta några timmar eller dagar till. Den här punkten behärskar jag nästan till fullo. Eller nästan nästan. Åtminstone det jag är bäst på. (Eh ... vilken merit, typ.)

Det jag inte är lika bra på än är att släppa det dåliga samvetet. Jag får dåligt samvete när jag säger nej till folk. Framför allt om det är något jag faktiskt kan göra men inte hinner. Det känns himla trist. Jag brottas lite med det idag ... dissade en kollega för att jag ville gå hem från jobbet. 

Jag måste bli bättre på att säga nej, sätta gränser och sedan inte gå och tänka mer på saken. Jag har rätt att må bra när jag jobbar och när jag kommer hem från jobbet. Det gör jag väldigt sällan just nu. Men jag hyser hopp om att det kommer att bli bättre, det gör jag.

Idag har jag skrivit ner saker som varit bra, som jag gjort bra eller som jag lyckats med - och vilken bra känsla det gav. Då fick jag se att jag gör faktiskt en massa bra saker också. Inte bara misslyckanden eller svårigheter som gör att jag känner mig bristfällig. 

Heja mig!

 

Helg!

Min syster och vägen till jobbet.

Första helgen efter att vi har kommit igång och jobbat "på riktigt", med elever, visserligen bara inskolning i tre korta dagar och med två elever åt gången - men ändå riktigt skönt! 

Det tar en del energi att vara lite extra på tårna så här i början, när allt är nytt och eleverna är nya för oss och för varandra. Men det har gått hur bra som helst. (Nästan så att det har gått lite för bra!?) Nyhetens behag säkert, lite blyghet och så vidare. Det blir säkert en annan sak när vi ska börja ställa krav på dem. Men det blir spännande. Och elevgruppen känns bra.

Jag trivs så bra med mitt jobb, även om jag känner mig väldigt ny fortfarande (första uppstarten), lite virrig och glömsk.

Nytt jobb

Igår började jag mitt nya jobb som 'avlösare i hemmet'. Min arbetsuppgift blir att vara en trygg och lugn vuxen i barnets hem.

Igår var jag hemma hos dem i några timmar och umgicks, barnet, mamman och jag. Vi bekantade oss med varandra, drack lite kaffe, spelade sällskapsspel och pratade intressen. Jag hoppas att barnet tycker att det känns bra att ha mig där. För min del känns det i alla fall väldigt bra.

Idag ska jag jobba igen och det känns både kul och spännande. Det är skillnad mot alla tidigare jobb jag haft, men det känns som ett av de viktigaste.

Första arbetsveckan avklarad

I måndags jobbade jag i två 1:or och på deras fritids. Jättekul att få vara med på deras första skoldag, i "riktiga" skolan, inte bara förskoleklass.

Det var en bra dag, med trevligt och duktigt arbetslag. Lite rörig dag eftersom de bygger om bamba, men det är bara att gilla läget.

I tisdags var jag ledig och jättetrött.

I onsdags var jag i särskolan, träffade tre elever från förra läsåret och tre helt nya. Jättemysig klass.
Liksom torsdagen pga vab för en kollega.

Idag, fredag, är jag ledig. Välförtjänt och välbehövligt.

Tänkte börja skriva på Fortsättningen idag, eller åtminstone strukturera upp idéerna.

Det är så många nu som säger att de vill läsa en fortsättning att jag bara måste skriva den. Jättekul!

På måndag är det jobb igen, liksom onsdag. I några veckor framöver är jag bokad dessa två dagar. Men risken (chansen) är nog ganska stor att jag kommer få jobba fler dagar.

Mycket jobb är det

Allvarligt talat ... jag jobbar heltid igen - något jag sa för några år sedan att jag aldrig skulle göra mer i hela mitt liv. För det är för jobbigt och det ger för lite tid till sådant som är roligt och värdefullt.

Dock tycker jag väldigt bra om mitt jobb. Jag trivs överlag jättebra och känner sällan att jag inte vill gå till jobbet (förutom sista veckan när det lurat en förkylning i kroppen, som nu brutit ut och nästan däckar mig).

Det är fantastiskt kul och spännande att få följa dessa individer på nära håll och se dem utvecklas. Det är också kul att få vara del i ett sammanhang och se hur det funkar i skolans värld. (Men herregud vad mycket möten det är, och dokumentation som ska göras - när hinner lärarna att undervisa egentligen? Hoppas att det bara är min första känsla nu i början och att allt lägger sig snart.)

Men orken och tiden räcker inte, känner jag.

När ska jag hinna, och orka, skriva nästa roman? (Vill jag ens skriva en till?) När ska jag orka och hinna umgås med vänner? Ska ju fika med en väldig massa människor hade jag tänkt. Orkar ju inte! Hinner inte. Glömmer bort.

Idag är jag hemma med förkylning och feber. Och dåligt samvete. Känns som att jag skolkar, trots att jag nästan inte orkar hålla mig upprätt.

Tur att mitt avtal inte sträcker sig längre än juni eller juli nästa år. (Med risk/chans till förlängning, hoppas jag.) Det är skönt att känna att jag inte är fast, utan bara tidsbegränsad. (Samtidigt hoppas jag på nytt avtal för nästa års läsår.)