Skrivandet: Redigeringsfunderingar

Jag har kört fast. I ett av kapitlen står det: "Lägg till". Och inget mer. Förmodligen hade jag ingen idé vad det är jag tänker ska komma in just där, för då hade jag nog skrivit det. Blev trött nu, allt tog tvärstopp. 

Hur gör man? Hoppar över och listar ut i nästa redigeringsvända vad som ska in? Eller stångar man huvudet blodigt tills man har en idé? Jag vet inte. Men jag är inte sugen på att stånga mig så jag fortsätter nog bara. I slutändan kanske det visar sig att det inte behövs något mer just där.

Och nu har jag något att kanske bygga på?

Någon gång i natt kom en idé till ett manus till mig. Bara sådär, plötsligt, och som vanligt när man minst anar det och gärna när man precis ska somna, har somnat eller är mitt i en sömn ...

Jag orkade inte skriva ner den, trots att det är förenat med att den faller i glömska, men som tur var fanns den kvar i morse när jag vaknade. Filade lite på den medan jag gick hem från gymmet och nu har jag skrivit ner det viktigaste. 

Nu behöver jag bara få en lite starkare kropp (axlar och rygg) och sedan sätter jag igång. Jag ska ge skrivandet en ny chans. För att jag vill och för att jag tror att jag kan.

Skrivandet i oktober

I ett inlägg den 1 oktober skrev jag att jag hade uppnått 10 000 ord. Räknade lite snabbt och kom fram till att jag skrivit 30 000 i oktober. Bra där, tänkte jag och började formulera ett blogginlägg i tanken, tills jag tänkte lite till och räknade ut att 30-10 inte blir 30.

I oktober har jag alltså inte skrivit 30' ord utan 20'. Inte jättebra direkt, men så har jag krampat en del också. Rätt mycket faktiskt. Varit på väg att lägga ner hela författardrömmen ...

Nu känns det bra igen. Eller i alla fall bättre. Den här storyn ska skrivas. Bara ska. Och vid nyår ska den få vila (eller skickas till lektör - vi får se vad som känns bäst) och då ska jag återuppta manus 3.

Men det är ett tag kvar tills dess. Ca 60' ord närmare bestämt, och en hel massa kul saker att skriva!

Äntligen! (Tror jag att jag vågar utbrista)

Ska kanske inte ropa hej än, men det känns som att det värsta jobbiga är över. Skrivandet känns roligt igen! Jag tror att jag kommer hamna i ett flow snart, och jag får liksom hejda mig för att inte bara skriva skriva skriva. Kroppen protesterar efter för många timmar vid datorn.

Varför tar jag inte paus oftare? Eller paus över huvud taget. Idag har jag suttit fem timmar i sträck. Endast rest mig för att göra kaffe. Vansinne! Jag måste blir bättre på att pausa.

Hur som helst. Jag har strukit några kapitel och flyttat om några andra. Och det känns som att jag äntligen har fått det som jag vill ha det.

Imorgon ska jag ägna mig åt ett lite jobbigt och ledsamt kapitel, men också åt några riktigt roliga! Jag upprepar: Riktigt roliga kapitel! Det är nu det börjar! Wohooo!

Hoppas att jag inte är övermodig nu.

Lugnet och tystnaden har infunnit sig

Idag börjar maken jobba igen och barnen börjar skolan. De två små (eller ja, små och små ...) börjar nian och den stora börjar andra året på gymnasiet.

Jag ska påbörja nytt manus idag, har jag tänkt, efter att jag har lärt känna mina nya karaktärer lite bättre. Idéer är nerklottrade i ett block, ännu fler finns fortfarande kvar inom mig ...

Jag har en plan för hösten, en lös plan än så länge ... får fila lite mer på den innan jag skriver den i sten, men den går ut på att jag ska vara klar med råmanuset senast vid nyår.

Hoppas att det är en realistisk plan, för nu kör vi!

Skrivkramp, prestationsångest eller inte färdigvärkta idéer

Jag har börjat skriva ner idéer kring det som ska bli manus 3. Jag vet vilka personer jag ska ha med och vilka problem och dilemman ... 

... ändå vill jag inte komma till skott. Det är som om jag kastats av en häst och nu vägrar kliva upp i sadeln.

Problemet är att jag inte vet orsaken till varför jag vägrar. Om det är för att jag har kramp, är rädd för att inte kunna prestera eller för att idéerna inte är klara ännu?

Jag tar och sover på saken. Sova är underskattat. Vore det inte för min hälsporre skulle jag ge mig ut och springa också - allra bästa medicinen för ovan nämnda tillstånd. 

Ikväll blir det Yatzy mot maken (som varje semester), samt vin och ost. Och imorgon fortsätter jag idé-spånandet. Högst troligt tar jag och lär känna mina karaktärer lite bättre. Det måste göras innan jag börjar skriva. Kanske kommer nya idéer fram också, medan jag håller på.

Vikten av att inte skriva ibland

Att inte skriva ibland är nog nästan lika viktigt som att skriva. Igår skrev jag ett utkast till en novell, och sedan struntade jag i manuset.

I morse vaknade jag och hade en lösning på problem-slutet.

Ska fundera lite till, kanske bolla idén med någon av testläsarna, och sedan testa att skriva. Har jag tur blir det bra och i så fall blir det kanske 90000 ord, vilket var målet från början. (Och landar jag på 85' är jag nöjd ändå. Antalet ord spelar inte jättestor roll, bara ett hjälpmedel och ett mål att sikta mot.)

När jag avslutade manus 2 hamnade jag på 84', men efter första redigeringsvändan försvann ca 3' ord. (Jag erkänner - jag älskar att räkna ord!)

Jag är hopplös

Tidigare idag skrev jag att jag skulle ha skrivledigt, och tänkte verkligen att jag skulle ha det. Låta hjärnan arbeta ifred samtidigt som jag skulle komma ikapp mig i tvättstugan. Men så öppnade jag dokumentet och började redigera ...

Jag hittade några direkta felaktigheter, som behövde tas bort och skrivas om. Och så raderade jag två kapitel som bestod av enbart blaha ... Ingenting som vare sig tillförde storyn något, eller förklarade något om karaktärerna. Bort bort! Även om det är surt att bli av med nästan 3000 ord i ett svep så är det bättre att ha text som tillför något.

Till slut var jag helt matt i hjärnan och rörde nästan ihop kapitlen. Jag var tvungen att gå därifrån. Får fortsätta i morgon. (Det känns lite segt, måste erkännas.)

Och nu måste jag intala mig att jag inte har bråttom. För jag har inte bråttom. Vill bara bli färdig.

Lite skrivledigt till slut

Jag tror att jag har gett mig själv lite skrivledigt nu. Som jag lovade mig själv när jag skrev som mest.

Sedan ändrade jag mig och började redigera. Sedan kom jag på (med hjälp av en vän) att vissa saker i slutet behövde ändras. Och då blev det lite jobbigt, tror jag.

Vissa saker måste få ta tid. Och jag har inte bråttom.

Manus två är färdigt!

Hurra! Manus 2 är nu färdigt!

I ett första utkast, vill säga. Ett sk råmanus som ska vila ett par månader innan jag börjar redigera det.

Jag kan säga att det här manuset gått oändligt mycket fortare och lättare att skriva än Tills något annat tar vid. Men nu vet jag lite vad som krävs för att skriva klart ett manus. Och jag vet framför allt hur jag inte ska göra ... jag tror jag gjorde alla misstag som finns att göra när jag skrev första manuset.

Ska också tillägga att detta manus (2:an alltså) har jag skrivit en gång förut, så det här var kanske egentligen första redigeringsrundan ... hm ... det betyder i så fall att det inte behöver ligga och vila särskilt länge.

Hm. Får ta och fundera lite på det, tror jag.

Men att vara klar med ett råmanus känns fantastiskt skönt. Och lite, lite tomt ... 

Skrivplats

Altanen, i skuggan, med göken ko-ko-andes i väster. Det blir inte så mycket härligare än så här!

Och så har jag vaknat till ännu en morgon med fint beröm för min bok. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad!

Nya, lite bättre rutiner

Sedan några månader tillbaka har jag skaffat mig skrivrutiner som jag tycker funkar jättebra. Jag skriver det första jag gör på morgonen och förmiddagen. En eller två koppar kaffe vid datorn samtidigt som jag skriver. En paus lite då och då (om jag kommer ihåg det) för att köra igång en tvätt, eller bara skaka loss armar och axlar och stretcha lite. Det sliter på kroppen att skriva för långa stunder åt gången.

I mitten av april satte jag upp en deadline. Jag räknade ut hur lång tid jag behövde för att komma upp i 90 000 ord och kom fram till att jag borde vara klar i början av juli.

Även med Tills något annat tar vid hade jag som mål att nå 90', men jag nådde inte ända fram. Storyn var helt enkelt klar redan vid 80' och då var det inte så mycket att be för. Att trycka in ord och skapa onödiga scener bara för att dryga ut ville jag inte.

Som det ser ut nu kommer jag att vara klar senast en vecka innan midsommar. Om inget oförutsett inträffar. Det är jag faktiskt riktigt imponerad över mig själv för. Heja mig!

Och apropå det

Redigering alltså. Jag har en fråga kring det.

Säg att man har tre huvudpersoner i en bok. Tre bästa vänner. Och det handlar ungefär lika mycket om alla tre.

Måste det på något sätt vävas samman i slutet? Om det måste gå tre röda trådar parallellt med varann som alla mynnar ut i ett jättefyrverkeri mot slutet? (Dålig jämförelse men jag kan inte förklara.)

Eller är det okej att man får följa de här tre personerna och deras liv, som på flera sätt vävs samman eftersom de är bästa vänner. Och umgås mycket, även parvis.

Utan att avslöja detaljer kan jag berätta att det kommer handla om svek, vänskap och kärlek.
.

Min text

Igår kväll, sent, öppnade jag mitt worddokument med min text. Det var första gången på drygt två månader.

Jag var tvungen att lite snabbt gå igenom texten för att förvissa mig om att de mindre rumsrena styckena var borta, vilket de var. Det mailades sen iväg till en kompis som ska agera testperson. Hjälp!

Jag har varit lite orolig över att öppna texten och upptäcka att den är usel. Jag har varit lite orolig för att jag till och med skulle komma att vilja kasta den i papperskorgen, utan att passera redigeringen. Jo, faktiskt, på riktigt.

Men inte längre! Nu är jag jättesugen på att skriva klart den! Vill börja redigera direkt! Kan knappt få i mig frukost fort nog! (Eller skriva utan att strössla med utropstecken). Tur att det är sitta inne och skriva-väder idag. Tur att förskolorna är stängda i två dagar, då behöver de ingen vikarie.

Hej skrivarlusta!
         .

Ni som skriver!

Och som gör det på datorn. Skriver ni med särskilt typsnitt och storlek och justerad text och med indragen högermarginal och indrag i vänsterkant vid nytt stycke, och så vidare?

Jag blandar hej vilt just nu.

Inte för att det spelar så stor roll i nuläget, men jag är mest bara nyfiken på hur ni andra gör.
         .

Gulp!

Jag vet att man inte ska låta icke skrivkunniga (alltså sådana som inte själva gått eller går skrivarkurs, helst inom samma genre) läsa ens text. Därför att man då kan bli dissad av olika anledningar.

Men jag gillar att låta folk läsa. Risken är inte så stor att mamma, syster, kompisar dissar en, tvärtom - de kan komma med mer beröm än man egentligen förtjänar, tror jag.

Det bästa berömmet jag kan få för mina texter är: Jag vill läsa mer!!!

Då känner jag YES, det finns en mening med att jag skriver den här texten.

Nyss mailade jag iväg mina utkast, till en vän som är väldigt skrivkunnig. Och jag är nog mer nervös än jag någonsin varit. Jag hoppas att jag ska få tillbaka ett: Jag vill läsa mer!
         .

Dagen ligger som ett oskrivet blad

En egenhändigt fixad latte/cappuccino, tvätt som snurrar i maskinen, röster som tjattrar i radion, snö på marken utanför fönstret, fåglar som kvittrar, tio arbetsdagar kvar ... livet känns rätt så bra faktiskt. Om jag bara lyckades komma igång med det där förbannade skrivandet också. 29 ord gör inget kapitel. Det skänker inte ens läsglädje. Inte heller skrivglädje. Idag ska jag försöka få ur mig lite mer.

Hur göra? Tvinga mig att skriva trots att det i så fall bara blir blaj, vänta tills det vänder och kommer ett skrivarflow? I så fall kan jag få vänta länge.

Eller så lägger jag ner mina författardrömmar och inser äntligen att de bara är fåniga drömmar och att jag aldrig kommer att lyckas som författare.
        ,

Men jag kan hämnas

Ok, texten trilskas med mig och vill inte bli skriven. Men jag skriver väl inte den då! Ha! Jag deletar tills pappret är tomt, och så skriver jag något annat istället. Ha! Tji fick du, dumma text.

Nu ska jag bara komma på något annat att skriva om i stället ...
      .

Var är inspirationen?

Jag står nu vid skrivbordet och bara väntar på att få ösa ur mig massor av ord, som bildar meningar och stycken och kapitel. Men så händer inget. Det jag skriver blir inte bra och så raderar jag. Sen skriver jag lite till, blir irriterad och raderar det också.

Maken tycker att jag ska strunta i att redigera och radera och att jag bara ska skriva och skriva och skriva nu och vänta med redigeringen. Men jag blir störd och hämmad av att ha felaktig text i manuset. Hur ska jag göra? Vad är bäst? Vad funkar bäst för mig?

Jag behöver en skrivcoach. Någon som läser och kommer med tips och som peppar mig och inspirerar mig.  Och som talar hur just jag ska göra, vad som passar bäst för mig. För jag fixar inte det själv. Inte idag i alla fall. Eller är det helt enkelt så att jag måste öppna påsen med bilar som ligger på köksön och läskar mig?
        .

Här står jag och skriver

Vi har, hör och häpna, röjt lite i vårt arbetsrum, såpass att vi fått in ett höj- och sänkbart skrivbord. Det är så skönt att kunna stå och skriva på datorn. Nu är det bara ett nytt, bra ergonomiskt tangentbod jag behöver. Och så förmågan att skriva.

Varför är det så svårt? Jag har ju en berättelse som jag vill förmedla, varför kan jag inte bara få orden på pränt då? Det stör mig något vansinnigt att jag inte kan skriva. Jag vill ju! Och jag kan ju egentligen skriva. Så vari ligger the fucking problem? Att jag vill skriva för mycket? Att jag underskattar, och faktiskt idiotförklarar, läsaren? I don't know.

Att det inte hjälper med vin kan jag tala om. Jag har testat. Ska jag gå och lägga mig och ta nya tag i morgon istället kanske? Så får det nog bli.

            .