Elin

Jag kan fortfarande inte riktigt tänka ut vad man skriva om bästa semestern i Fattigskogen, så jag börjar med en av de fina personer jag lärt känna just där (fast förra året).

Tänk att Elin kom till lägret trots allt! Det var fantastiskt roligt! Så roligt att jag faktiskt testade att spinna lite igen och Elin är den bästa spinnfröken jag haft. Jag lyckades få ihop 10 m garn, 2-trådigt.
Jag lärde mig också att man kan tänka medsols på olika sätt (genom att jag tänkte det helt fel...), det är sån tur att man kan få lära sig helt nya saker ibland, det gör att jag lättare kommer ihåg att det inte alltid är så lätt. Mycket bra kunskap i mitt jobb.

Sedan fick jag också köpa Elins fina härva sockgarn! Vilken lyx! Jag tror att det kommer att bli en sjal men än så länge ligger det bara på mitt bord och inspirerar.

Stickläger

Jag har varit på läger, stickläger.

På stickläger ser det ut så här.

Här bodde jag, Lisa, Johanna och Paulina.

Barnen undrade hur ledarna var... och ja, Ulrika var ju den bästa ledare man kan tänka sig! Hon höll det hon lovade: sticktid, lugn och trevligt sällskap.

Värdparet för Fattigskogens Vildmarksby i Tiomilaskogen utanför Malung har fått se mycket nytt denna vecka, de fick tänka om redan första kvällen när vi ville sticka efter maten... Hm, sa A-L, vi brukar ju mest ha mysbelysning här och sedan ordnade hon så att ljuset riktades mot våra händer... Ett par dagar senare behövde garnfärgerskorna något att hänga sina härvor på och L-G plockade resolut isär kvasten och spikade upp på huset. De var fantastiska! Trevliga! Bäst!

Det var det lyxigaste man kan tänka sig i en miljö som tillät oss att bara vara.

När jag åkte iväg kände jag bara en person, var bekant med ytterligare två och kände till ett par (då endast genom deras bloggar). Efter 5 dagar har jag flera nya vänner.

Jag kommer att minnas denna vecka länge, länge. Vi har stickat, pratat, stickat, pratat, skrattat, skrattat och stickat. Jag tror inte att jag har skrattat så mycket på flera år. Jag hör fortfarande alla olika röster och dialekter och kommer att med hjälp av bloggarna fortsätta att höra många av dem tills vi träffas igen, för det är jag säker på att vi ska ordna!

Jag är ju lovad att få åka skoter!

Jag har ingen sådan här kamera....

Fler bilder finns därför hos andra bloggerskor, Ulrika har samlat dem här.