Knyppellördag

Jepp, jag gick till Örebrouddarnas lokal och knypplade i förmiddags. Bekanta ansikten och trevliga damer, men jag fick inte mycket gjort, inte mycket knypplat iallafall.
Jag bad att få se hur man gör "snaran" som ska stoppa tråden från att bli längre och längre när man drar i den, för det hade jag glömt bort. Sedan lindade jag upp silkstål som jag tänkte testa att knyppla med, men det bara gled. Jag tänkte att den kanske berodde på metallen i tråden, så jag lindade lintråd på alla fjorton pinnar istället. När inte det gick bättre, bad jag att få lära mig snaran igen och den här gången fattade jag tydligen för sen funkade det. Silkstålet är ju kvar där under lintråden så när det ena tar slut kanske jag kan fortsätta med det andra, när det nu inte var trådens fel...

Så efter lite krångel är jag trots allt en "Tvärgata" på spåren. Jag fortsatte när jag kom hem och nu funkar det finfint! Jag gillar den här spetsen. Fin och enkel, utan krusiduller. Idén till armbandet jag gjorde när jag gick på Kävesta kom faktiskt från just den här spetsen.

Korsning, vridning, korsning, vridning

Kors i taket, knyppeldynan har åkt fram, efter ett par år ovanpå garderoben i källarförrådet. Knyppelfröken Kerstin ringde förra veckan och jag fick nytt pepp till att prova igen. Jag gick kurs två terminer för flera år sedan och sen har det inte hänt så mycket mer på knyppelfronten för min del. Första lördagen varje månad har Örebrouddarna öppet hus och man får komma dit med sin dyna. Bäst att fräscha upp de där dubbelslagen innan jag går dit, tänkte jag, så med mycket tankekraft och möda lyckades jag få till en liten "udd och stad" härom kvällen. Men de där beskrivningar...!?  

- Näe, tacka vet jag stickmönster!

Fortsättning följer på lördag...

Knyppel i Kumla

Knyppelföreningen Örebrouddarna firar sitt 20-årsjubileum med en utställning på Skoindustrimuséet i Kumla. Igår var det vernisage och alla var där! Självklart var det ett knypplat blågult band som klipptes :)

Mina bidrag var ett par pulsvärmare i lin med spetsar på och ett par svarvade burkar med spetar runt.

Andra hade knypplat något mer avancerade saker som helt ljuvliga igelkottar, små söta kryp och luftballonger...

Längesen det knypplades här...

I helgen blev jag uppringd av en av stans knypplare och fick frågan om jag ville lämna in något till utställningen som ska hållas i Kumla i sommar.

- Näämen det var så längesen jag knypplade...började jag, men ganska snart var jag övertalad. Såklart ska det bli kul och handledsvärmarna jag gjorde när jag gick kursen ligger i sträckbäck nu. Kanske var det här en knuff för att plocka fram dynan igen, den står ju faktiskt bara bakom soffan...

Spets på burk

Jag gillar att knyppla och försöker hitta på alternativa sätt att använda spetsarna. De två senaste hamnade här, på burkarna jag svarvat i skolan. På den stora är det en blekingeruta och på den lilla en trappgränd. Jag kunde inte låta bli att måla burkarna galet turkosa på insidan :)

I bakgrunden står mitt virkade kakfat med keramikmuffins på. Det kanske kommer en närbild på det när det är klart.

Magic loop funkar mycket bättre på en lång rundsticka, men jag är nog lite förtjust i mina strumpstickor ändå, så vi får väl se om jag kommer att sticka fler på det här sättet. Eftersom det är första gången på rundsticka, fick det bli ett par monkey, ett mönster jag känner igen.

Slut på garn men början på knyppling

Bröllopssjalen är inte riktigt färdig än. Jag använde mindre stickor och la på några extra maskor ..det skulle jag inte har gjort - garnet räckte inte så jag har precis beställt ett extra nystan. En doppresent blev däremot klar idag, men jag tror jag väntar med att lägga ut bild på den tills dopet närmar sig…

Imorse såg jag i tidningen att knyppelföreningen hade öppet hus. Jag köpte nya mönster för ett tag sedan, så jag packade dynan och cyklade dit. Även om det inte är kurs, känns det tryggt att vara bland proffs när man ger sig på något nytt. Knyppeltanten var där och fick in mig på banan när det började urarta… Tack! Jag kom en liten bit och jag tycker att Blekingruta som den heter är en fin spets.

På skolan har vi stafflier hängade på väggarna. När de inte hänger där är krokarna uppenbarligen svåra att se eftersom jag slog huvudet i en av dem. Numera är de försedda med små skyddssvampar.

Lördagspyssel

Jag fick se i tidningen igår att knyppelföreningen hade öppet hus så jag tittade dit med mitt trassel… Jag köpte svart tråd i våras, men schabblade när jag skulle rulla upp den på pinnarna så dynan har blivit stående sedan innan sommaren. Fröken Kerstin fanns på plats, så hon hjälpte mig reda ut det och sedan var jag igång igen :) Det var ett och ett halvt år sedan jag knypplade sist, så jag är helnöjd att jag faktiskt minns den lilla trappgränden… nästan..
- Hmmm, hörde jag bakom axeln, med ett fundersamt tonfall..
- Jag tror du glömmer den extra vridningen. Javisst gjorde jag det, och visst var tråden egentligen för tjock för mönstret och inte är den helt rak, men jag är på banan igen.. Jag köpte en tunnare tråd och hoppas hinna experimentera lite.. nån gång. Dessutom träffade jag, som jag hoppades, Knyppeltanten och kunde fråga lite om sockklubbens oktobermönster, där det också trasslar.

Väskan del 3 blev ett enpunktsperspektiv - krya på dig nu Urban!

Idag är det planering av danskurs och styrelsemöte som gäller.

Modevisning av knypplat..?

För ett tag sedan ringde min knyppelfröken och sa att hon hade ett oanständigt förslag till den 9/8 - en utflykt till Vadstena. - Ja gärna!

En utställning som visats under sommaren avslutades med en modevisning och vi var sju härifrån Örebro som åkte dit. En dansk-tjeckisk knypplerska, Jana Novak, hade gjort de mest häftiga kreationer och smycken som jag önskar att fler hade fått se. Jag gick två kvällskurser i knyppling för ungefär ett år sedan, men sedan dess har det tyvärr inte blivit så mycket. Kanske är det dags för nya tag, men jag fick nog mer inspiration till att sticka "liknande" skapelser...

Bröllopspresent

Varför vara ute i tid när man kan ha det hett om öronen? Jag är bjuden på bröllop i helgen :) och presenten till de lyckliga tu - en vän till mig och hans anna, börjar ta form. Eftersom knyppling har varit mitt senaste påhitt så gjorde jag två kuddar. Spetsarna, som delvis är knypplade under en tågresa, är de alldra enklaste "udd och stad" och "trappgränd" men dock ganska långa.. Det visade det sig att konduktören också var en knypplare! Trots att jag lärt mig - "du skola icka stryka knypplade spetsar" tvingade jag fram ett hjärta... Förlåt mig fröken Kerstin!