Underbara sommartid!

Måste göra ett inlägg och få dela med mig av min sommarglädje!
Här och nu lever vi i vårt eget Paradis.
Nu är det rosornas och pionernas högtid.
Efter den långa kalla vintern trodde jag att rosorna skulle bli dåliga i sommar. Många av dem fick jag klippa ner till marken därför att de frusit. Dessutom var de väldigt försenade i starten, nästan en månad, genom den kalla våren.
Men till min förvåning är de flesta bättre än någonsin förr. De som blev nerklippta har vuxit upp och blommar  mer och bättre än tidigare.

Det är tur att både Christer och jag gillar litet "English cottage" - stil. Det är därför gården är så här inramad av alla möjliga växter.

På ena sidan om infarten syns vår stora vita honungsros 'Lykkefund' på sin rosenbåge. På motsatta sidan skymtar också en rosenbåge, som skulle ha varit inklädd med New Dawn. De rosorna frös tyvärr ner till marken i vintras och kommer tillbaka rätt dåligt, så nu är de faktiskt hotade med komposten. Har flyttat dit en annan ros bredvid. Den ska få visa om den duger till att klä bågen! Det är en Zepherine Drouhin. Den är också återblommande och dofter härligt. Tyvärr har den rosen lätt att få svampsjukdomar. Ja, vi får se hur det går!

Här är en bild på den när Zepherine Drouhin blommade förra sommaren på sin förra plats.

Poppius bakom gårdspumpen har blommat färdigt..

..men då tar Flammentanz vid. Här har den inte kommit i full blom än. 

Sprang ut och tog en  bild i regnet.

Vår stora Venusta Pendula blommar som mest nu. Den är bunden på ett fårstängselnät runt hörnalmen. Nu har den även börjat bre ut sig över syréngrannarna.

Framför den ser man en stor ljusrosa rugosahybrid som heter 'Marga'. På utsidan av stenmuren har vi planterat några olika rosor, som inte har blivit så stora ännu. De får komma i någon senare presentation. Längst till höger står ett par vita pioner, som doftar underbart. Tyvärr har de blivit ganska bruna av regnet. Hoppas att sidoknopparna får blomma i litet torrare väder!

När jag köpte rosen 'Tour de Malakoff' så visste jag inte att den ville klättra, så jag planterade den under ett körsbärsträd. När det blev klart för mig, att det var en klättrare, så fick den ärva en nödtorftig gammal ställning och använder sig dessutom av körsbärsträdets grenar. Rosen kommer kanske inte helt till sin rätt så här, men den trivs här. Jag älskar den för dess fantastiska färg. 

Blomman blir grålila, i ett vackert åldrande, mot slutet. 

               

Något som också gläder mig extra mycket är, att Awakening kommer med så mycket knoppar, trots att den växer i en skuggig hörna i norr. Solen försvinner härifrån redan klockan nio på morgonen. Fördelen är väl att boningshuset skyddar mot västvinden. Den behöver snart en klätterställning.

Ett par meter ifrån Awakening växer den här vita rosen.

Tyvärr har jag glömt både varifrån jag fått den och vad den heter. Möjligen har jag köpt den hos Else på Roskraft.  Den verkar också trivas här mot norrväggen, för det är många knoppar och den skjuter många nya skott. Vet du möjligen vad det är för ros, så meddela mig gärna?

Den tredje rosen som finns i samma skuggiga hörna är 'Madame Alfred Carriere'. Den skulle säkert blomma bättre i ett soligare läge.Men jag är glad för de här vackra och väldoftande blommorna, även om de kommer litet glest.

Har ett par saker till som jag vill berätta om, så jag återkommer snart!

Hoppas att ni alla har det bra och njuter av sommaren. Regnet ska visst snart dra vidare och vi får ett stabilare väder. 

Rosflyttning

Idag har våren tagit litet paus. Det är kyliga vindar som sveper över gården. Med en förkylning i kroppen föredrar jag att stanna inne och berätta om en av våra klätterrosor.

Som ny och oerfaren  rosentusiast gör man sina misstag!.
Vid besök i andras trädgårdar hade jag blivit mycket förtjust i en klätterros, som heter Venusta Pendula. 
Vi planterade den därför i trädgården 2007 men, som det skulle visa sig, utan att ha tillräckligt mycket kunskap om dess växtkraft.
Rosen tillhör Arvensisgruppen. Ursprunget och föräldrarna är okända. Den återintroducerades på marknaden av Kordes på 1920-talet.

Vid planteringen placerades den i en rabatt med en järnställning som klätterstöd. Redan första sommaren kom vackra knoppar och några blommor. Andra sommaren såg den ut så här.
Lyckan var stor över den vackra rosen. Den blommar intensivet under en månad.
Här hos oss infaller blomningen från slutet av juni till slutet av juli.

Den hade sällskap i rabatten av en rosa myskros, som heter Mozart.

Sedan rosen blommat färdigt, började den skjuta långa nyskott. Till sist blev det litet vanskligt att passera den, då den var mycket människokär och gärna grep tag i en. Den hade hiskeliga taggar på de långa grenarna. När man trasslat sig ur dess grepp, så såg det ut som man varit i slagsmål med en katt!

Våren efteråt såg den ut så här - 3-4 meter långa skott åt alla håll. Det gick nästan inte att använda gången mellan rosen och stenmuren, så jag insåg att något måste förändras. Rosen måste flyttas.
Den sista av våra stora almar hade dött sommaren innan, så vi bestämde oss för att den skulle få bli stöd för vår snabbväxande ros.

Ibland har man allt litet extra tur!
Just den dagen, när jag skulle gräva en ny grop till Venusta Pendulan, körde en grävmaskin in på grannarnas gård. Grannarna hade inte hunnit hem än, så jag passade på, att be om en stunds hjälp under tiden föraren väntade.
Föraren grävde upp en rosgrop invid hörnalmen, som  hade dött av almsjuka året innan.
Det är inte möjligt att komma in med en grävare i trädgården, men just här kunde han stå ute på vägen och sträcka skopan över stenmuren.
Det var verkligen en lycka, att han kom just då, för nere i marken var ett myller av kraftiga rötter, som slingrade sig åt alla håll. Det hade alltså varit ett gigantiskt jobb att handgräva - och såga - men grävaren orkade slita av tillräckligt, för att jag skulle få en acceptabelt stor grop.

Dags att flytta rosen!
Genom att vira en gammal trasmatta runt rosen, skyddade vi oss, så att det gick att gräva upp den.
En del av rötterna gick förstås av, men vi fick ändå upp en hel del. Vid sådana här tillfällen är det bra med sandjord utan stora stenar.
Hönsen gillar när jag gräver i trädgården. Då kommer de gärna och hjälper till.


Helst ska en rosflytt ske innan bladen kommit  ut, men vi var litet senare än så, så vi fick vidta litet skyddsåtgärder.

Vi försökte lirka ut rosen ur ställningen, men det lyckades inte så bra, utan vi fick klippa bort nästan alla grenar. Det blev bara ett fåtal kvar. Sedan drog jag bort en del av bladen för att rosen inte skulle ha så mycket bladmassa att försörja.
Slutligen fick den ha litet solskydd av odlingsväv, under ett par veckor.

Trots att rosen blivit så hårt beskuren, så kom ändå några blommor första sommaren efter flytten.

Nu gällde det att snabbt komma på ett sätt, att kunna fästa rosen mot trädstammen - innan den hann skjuta alltför många, långa, taggiga nyskott.
Vi hade en rulle fårstängsel liggande och fick idén att använda oss av det. Vi fäste stängslet i våder nerifrån  upp, så högt som vi bedömde att rosen kunde växa.När grenarna nådde fram började vi linda dem runt stammen och fästa i nätet.

Under sommaren hade rosen kommit så här långt.



Nästa år kunde vi glädjas åt en enorm mängd knoppar....

....som slog ut till en kaskad av blommor!

Nu har nog rosen fått ungefär den storlek den ska få, även om det fortfarande skjuter en del skott i toppen.

Slutar med en bild som jag tagit litet närmare, där man ser både de underbara knopparna, som liknar smultronglass, och en utslagen blomma. Klicka gärna upp bilden och njut!