Vid ett sådant tillfälle kom jag förbi en trave takplåtar, som ligger under en presenning, bara ett par meter från stallväggen. Av den envisa vinden hade ena presenningskanten blåst åt sidan och där hittade jag vår lilla svarta höna - död förstås.
Det var alltså ingen hök som hade tagit henne, utan hon hade antagligen krupit undan för att dö i stillhet.
Nu är hon begravd ute på ängen, där vi brukar gräva ner döda höns.
Det är märkligt att vi inte hittat henne tidigare, för vi har letat runt den där traven flera gånger. Fast just där verkade det inte finnas något utrymme mellan plåten och presenningen, så vi hade nog inte letat precis där hon låg.
Det känns faktiskt skönt att veta hönans öde. Det är värst när man inte vet vad som hänt.
Nu vill jag ha tillbaka värmen igen. Det är inte alls lika roligt att gå omkring och titta på allt spirande i trädgården, när det är isvindar.
Varje vår har den här lilla gruppen, med rätt låga tulpaner, kommit tillbaka med ungefär lika många blommor, som den första våren efter planteringen , närmare bestämt åtta-tio stycken! Nu har de blommat i snart en vecka.
Ska nog ta och flytta några av lökarna efter blomningen, för det är en otroligt trofast sort. De kanske orkar föröka sig om de får litet mera plats.
De här tulpanerna blommar långt före alla andra tulpaner som också har litet större blommor, vilket gör dem extra välkomna.
Tyvärr kommer jag inte ihåg deras namn, men de har bruna strimmor på bladen, vilket jag har märkt följer med mina trognaste tulpaner. Vet du vad de heter?
För övrigt blommar nu också en sort botanisk tulpan.
Den är också söt, men har inte samma lyskraft.