Trappan till övervåningen

Under lång tid hade vi bara en stege att klättra i, när vi skulle upp till övervåningen. Det var rätt jobbigt. Därför var det skönt när vi kommit så långt, att vi kunde beställa och montera in den rätta trappan.
Trappan beställdes från en trappsnickare några mil bort.
En eftermiddag kom han för att ta mått. Det såg ut som han bara slängde litet med tumstocken och skrev ner ett par noteringar. Sedan han hade åkt grubblade jag på, om vi varit tillräckligt tydliga med våra önskemål och om han verkligen hade tagit alla mått som behövdes.

Det visade sig senare vara helt obefogad oro. När den färdiga trappan kom, så passade den exakt. Trappsnickaren visste allt vad han gjorde!

Under trappan ska det bli förvaring för ytterkläder och skor, så här reglades för väggar. Även hörnstolpen, som fått en lätt profil kunde monteras.

 Väggen kläddes med pärlspont.

Där trappan skulle anslutas upptill, måste höjden på det kommande golvet beräknas....

...och börja reglas upp. Här märktes väl att huset är gammalt. Det var mycket anpassning, innan det blev vågrätt.

Ibland fastnar man i tanken. Här var verkligen ett sådant tillfälle!
Trapphål brukar ju normalt vara L-formade, men för att man skulle kunna få en tillräcklig ingångsyta till rummet bredvid trappen, så fick vi svänga av trapphålet litet, vid det dörrhålet. Men åt det andra hållet gjorde vi som vanligt en rak vinkel.
Senare kom vi på, att det skulle var mycket snyggare om hålet blev symmetriskt. Fast det tog emot, så bestämde vi oss att ta besväret att riva  upp och göra om, så att det blev likadant åt båda håll.

Vi hade köpt golvvirke av extra prima kvalitet, fast det blev några tior dyrare per kvadratmeter. Det var värt varenda krona extra, för det var lättlagt och fint.

Här ser det ser litet märkligt ut med ett dörrhål i hörnet också, men där ska bli en garderob från rummet innanför. Under den blir ett inbyggt skåp med öppning mot trappsidan. Trappen svänger ju av redan framför skorstenen. Det gäller att försöka utnyttja alla skrymslen!

När golvet slutligen var inne, skulle vi ha ett trappräcke. Vi bestämde oss för ett smidesräcke. Det fick måttbeställas förstås.
En bybo, som har smidesverkstad kom och tog mått. Han la en masonitskiva över hålet och ritade av formen. När vi var överens om detaljerna, tog han skivan och åkte iväg.
Nu följde en tid, när vi gick i spänd väntan på hur trappräcket skulle passa, när det kom.


Ni får också vänta och se hur det gick!  ;-)