Sedan även främre taksidan fått råspont, takpapp, reglar och läkt, så var det dags för takkupan.
För att få en uppfattning om hur det skulle bli så byggde vi en enkel modell, som placerades där den passade bäst inifrån sett.
Vi kunde konstatera, att det inte alls blev bra utifrån sett. Det blev inte snyggt mot undervåningens fönster. När modellen minskades till att passa till två stycken tvåluftsfönster, blev det mycket bättre. De kunde då placeras rakt över undervåningens fönster.
Så var det dags att öppna taket...
Och blicka ut genom ett hål som kändes gigantiskt!
Fästa täckskivor för sidorna. Det fick bli en tunnare isolering än man normalt använder, just i sidorna - ungefär 110 mm. Det är en eftergift för utseendet. Kupan skulle bli så nätt som möjligt.
Under tiden kupan byggs, så tvättas allt takteglet, vilket var ett väldigt drygt arbete, trots att vi kunde använda två högtryckstvättar. Det blev säkert 7-8 dagsverken sammanlagt. Men vi var jätteglada, att vi fått tag i så mycket begagnat, enkupigt Börringetegel!
Ett par av dagsverkena med tvätten gjorde vår vän Pelle, som kom och jobbade med detta en hel helg hos oss. Det var ovärderlig hjälp, i rättan tid!
Återigen kom traktorn till god nytta, när den lyfte upp teglet.
Takkupan hade fortfarande bara "fönster" av plast.
Christer snickrade ramen och bågarna.
Målade och glasade alltihop.
När lönnlöven började falla, i mitten av oktober, hade kupan fått sina fönster.