Dramatik

Man kunde ju tro, när man bor i en så här liten by, att livet är lugnt och litet händelselöst. Men så är det inte alls. Här händer både det ena och det andra. Här berättar jag om några händelser.
Förra vintern tyckte jag, att fåglarna plötsligt började tömma fröautomaten väldigt snabbt. Jag fyllde på hela tiden och tänkte att det  förstås var ganska kallt och mycket snö, så  att flera behövde mat.
Och visst var det så!
Vår webbkamera, som vi riktade mot gårdslönnen där fåglarna utfodras visade oss förklaringen.

Trots att det är ganska mörkt på bilden, så ser man hur två hjortar har kommit in på gården. Vid gårdslönnen skymtar man den hjort, som står och slickar frön ur tallriken vid fågelautomaten.

En av dem gick fram och smakade på de sovande magnoliaknopparna. Smaken var visst inget vidare, för de andra fick sitta kvar.

Vår andra webbkamera fångade 2010 den här hjortflocken, som lagt ett viltstråk över vår äng bakom huset.

Tro inte att de går nedanför min rad med rosor - nej rakt igenom går de. Det har blivit en riktig stig där. Hjortar är inte längre de skygga djur de varit. 

Man börjar nästan fundera på hjortstek!

När vi nu har blickarna riktade ner mot husen vid ån, så tänker jag berätta om den verkligt dramatiska händelse, som utspelat sig därnere, i ett hus som nu är borta. Det huset stod ganska exakt på den plats där det stora trädet står nu, till höger om den lilla röda stugan.

Den här händelsen, från år 1917, har även diskuterats här på Anbytarforum.

Den lilla röda stugan som syns nere vid ån har - liksom vår gård och byns kyrka - var inspelningsplats för filmen Torntuppen, efter en roman av Jan Fridegård. 

Här är länk till ett litet klipp från filmen. Det är ju en annan sorts dramtik.

Mannen som cyklar genom byn, är på väg ner till röda torpet vid ån. Han kommer förbi vår gård, precis när man ser kyrkan i bakgrunden.
Paret som sitter vid kaffebordet är filmade inne, där vi just nu håller på att göra i ordning vårt kök. Staketet  fanns alldeles utanför boningshuset.
Musiken som hörs är komponerad av Mikael Wiehe.

Dramatik, av litet lägre dignitet, har vi idag här hemma, då Christer ligger nerbäddad med en rejäl förkylning! ;-))