Luft och vatten

Har ju tidigare visat våra vedeldade kaminer och spisar, som vi så gärna eldar bara för att njuta av den där speciellt sköna strålningsvärmen men också framför allt få lyssna till sprakandet från elden. Det måste vara något djupt inne i människosjälen, som gör att de flesta njuter av brasor.

Idag tänker jag visa den huvudsakliga uppvärmningen av boningshuset, Snickeriet och Drängkammaren.
Det sker med vår luft-vatten-värmepump, som har utomhusdelen bakom snickarboden och innedelen inne i samma bod. Pumpen är en Thermia Atec.

Sedan förs det varma vattnet genom en kulvert in till gamla fruktkällaren i boningshuset.

Min exmake hade vänligheten att hjälpa till med inköp och installation av värmepumpen.
Han har nämligen jobbat huvudsakligen med försäljning och installation av värmepumpar under många år. Det innebar att vi fick rabatt på den här installationen. Vi är mycket tacksamma både för hjälpen och goda råd från honom. Med hans råd valde vi en Thermia Atec, som verkar robust och har lågt ljud, som inte är särskilt störande.

Värmepumpen behövde en dräneringsgrop för det vatten som bildas när den automatiskt avfrostas med jämna mellanrum. En djup grop fylldes med lämplig makadam.

Sedan  skapades en gjuten platta över gropen. Uppe på den murade Christer ett upphöjt fundament.

Genom upphöjningen och ner i dräneringsbädden går det rör, som ska leda bort avfrostningsvattnet.

För borrningen genom den tjocka väggen hyrde vi en specialmaskin. Då den var tung att hålla så byggde Christer ett provisoriskt stöd.

Så snart fundamentet hade bränt tillräckligt rullades den tunga utomhusdelen på trärullar inifrån gården och ut till baksidan av stallet.

Nu gällde det att få upp den 140 kilo tunga pjäsen på fundamentet. Med list och knep gick det.

Och här har den stått sedan dess.

Under skalet finns förstås en hel del elektriska och elektroniska komponenter.

Även inomhusdelen har förstås massor av innehåll.

Sedan var det massor av rörmokeriarbeten som Christer klarade själv...

För framtida bruk finns här en förklaring till alltihop.

Ett extra skåp med mätare visar enkelt hur temperaturen ligger på in och utledning, utan att man behöver gå och knappa på själva värmepumpen.

.På fronten finns annars manöverpanelen, som kan ge mycket information om läget.
Sedan vi startade pumpen och fick koppla bort den gamla elpannan, har våra uppvärmningskostnader minskat ordentligt.

Spiskåpans utformning, del 1/2.

Kära vänner och bloggläsare! Ni har kanske märkt att jag inte hunnit med vare sig den egna bloggen eller att läsa era  under en tid. Förlåt försummelsen!
Det beror på att vi är inne i ett riktigt intensivt skede i renoveringen. Vi har nämligen tänkt flytta in i boningshuset före jul, trots att vi inte kommer att bli helt färdiga.
Att allt skulle vara klart  före inflyttning, har annars varit målet, men nu längtar vi så mycket, så vi flyttar in ändå. Något jag har sagt att jag aldrig skulle göra - vi bor ju bra i Undantaget också... men man kan väl ändra sig!

Det här inlägget kommer att handla om vad som är aktuellt just nu, nämligen en spiskåpa som ska vara över både vedspisen och elspisen.
Eftersom det är ett rätt stort komplex, så har vi varit litet rädda för att den stora kåpan skulle bli väldigt dominerande i köket. Därför byggde vi en modell av frigolit för att prova oss fram i utformningen.

Först gjorde Christer en träram, som frigoliten kunde skruvas fast i. Ramen hänge vi sedan upp med strängar från bjälken överst på väggen bakom spisarna.

Efter att ha tittat på massor av bilder på nätet hade vi kommit fram till, att vi ville ha något i den här stilen. Det gick relativt lätt att forma frigoliten med hjälp av bandsågen och litet raspande.

Då hörnen stack ut väldigt mycket, så provade vi med en extra kant överst på kransen och tyckte att det blev mycket bättre, så vi bestämde oss för det. Vi satte också ett par extra stöd mot väggen under kransen.

Nu skulle kransen gjutas och Christer byggde formen av plywood. Profilen formades av frigolit, som limmades fast inne i formen.

För hållfastheten svetsade Christer en förstärkning av armeringsjärn.

Här syns själva järnskelettet, som också skulle få "öron" för upphängningen av kransen och även litet mera kryssjärn för att öka hållfastheten.

Här kan man titta ner i nersänkningen som ska bli konsolen mot väggen, under själva spiskransen. Allt ska gjutas i ett stycke och även konsolerna ska förstås ha förstärkning av armeringsjärn, som svetsas fast i det övriga.
Slutligen ska hela armeringen, som extra förstärkning, få en mängd kryssbitar av litet smalare bistål mellan de långa järnen.

Nu kom stunden för själva gjutningen. Massan blandades av Lecakulor, sand, cement och vatten i proportionerna 8 volymdelar  Leca, 1 del mursand, 1,5 del standardcement och 1 del vatten.

Det var ett ganska tidskrävande jobb att se till att alla små skrymslen mellan armeringsjärnen fick sin gjutmassa.

När massan nått upp till översta kanten formades själva hyllan på spiselkransen slät. Sedan var det bara att vänta på bränningen.

Efter en knapp vecka var den klar. Det var en spännande stund, när gjutformen revs.
Allt såg bra ut och här ser man också öronen, som kransen ska hängas upp med.

För att kransen ska få stöd, så ska den putsas in i väggen. Själva kransen skjuts in 18 centimeter, men konsolerna ska bara in 5 centimeter. Det var ett dammigt arbete att borra upp hålen, eftersom det finns lersten inne i väggen.

Lyckligtvis var det en varm och vindstilla novemberdag idag, så det var skönt att arbeta ute, när de skarpa kanterna skulle brytas litet.

Kransen väger runt 80 kilo, så jag kände mig inte tillräckligt stark för att vara hjälpbärare, utan vi fick be om hjälp av ett par bekanta, starka killar.
Uppe på takbjälken syns järnen som skapats för att hålla dragstängerna till kransens "öron".

Här vilar kransen nu på en stödställning tills vi får fästa den mot järnen i takbjälken och putsa omkring infästningen i väggen..
Nu ska fläkten placeras och kåpans väggar skapas, men det kommer jag att berätta om senare, i del 2.

Själv har jag ägnat tiden åt att heja på Christer och diskutera lösningar. Däremellan har jag spacklat träpanelen i trapphuset...

 och målat dörrfoder.

Breda tiljor

Vårt renoveringsprojekt kom så småningom fram till den efterlängtade dagen, när vi fick börja med läggningen av trägolvet i "stuan", kontoret och klädkammaren.

De flesta gamla skånelängor har från början haft oisolerade golv där bolsterstockarna låg direkt i sanden. Sanden nådde ända upp till trägolvet som sedan var spikat på bolsterstockarna.
Den konstruktionen hade även vårt hus.
Man skulle kunna tro att det innebar väldigt kalla golv, men nej, de var inte särskilt kalla eftersom stenfoten begränsade luftgenomströmningen.  Däremot släppte de igenom en hel del markfukt, som med den gamla huskonstruktionen vandrade vidare uppåt och ut genom taket.
I ett modernt boende är markfukten inte speciellt välkommen och den får dessutom svårt att vandra ut ur välisolerade hus. När skånelängorna renoveras får de numera ofta gjutna golv med golvvärme och klinker.

Eftersom vi har erfarenhet av att bo med klinkergolv från vårt Undantag, så valde vi bort den lösningen. Det är väldigt stumma golv, som gör att man lätt får ont i sina leder och ben.
Dessutom tycker vi om den känsla av  hemtrevnad, som trägolv skapar. Valet blev då furugolv.

Trägolven köpte vi från Åttersta såg i Gästrikland. Det är golvplankor som är utsågade så brett som möjligt från tallen. De har alltså en toppände som är smalare än rotänden. För att hålla golvet rakt, så får man alltså vända plankorna så topp kommer bredvid rot.
Man vet inte i förväg, vilken planka som kommer att passa bäst, så därför går det inte att ha not och spont utan hyvleriet har fräst not i båda sidorna. Sedan får man foga ihop plankorna med lösa så kallade fjädrar, som passar i noten. Vår bredaste bräda var hela 43 centimeter.

Sedan golvåsarna lagts på plats, skiljts från betonggolvet med tjärpapp och höjdjusterats, så fick vi börja dra de ledningar som skulle gå under trägolvet.

Det är alltid lagringsproblem när man renoverar. Golvplankorna, reglarna, listerna och diverse annat. har flyttats, mellan rummen och inom rummen, otaliga gånger

Den här gången kändes som  en gång för mycket, så här smyger Christer in borrhål till en ledning under trätraven.

För att slippa få problem med läckande vattenkopplingar, så har vi  inga koppel under golven utom på ett ställe - här vid ett av elementen måste det bli ett koppel under golvet.
För att förebygga vattenskador så mycket som möjligt, så har vi gjort en liten betongkant runt kopplet.
Ledningarna har ett skyddsrör utanpå själva vattenrören och ett utav dem kommer att fungera som skvallerrör ner till den gamla fruktkällaren, som nu är själva centralen för vatten- och värmesystemets fördelning. Blir det utströmmande vatten, så kommer det att rinna ut i källaren, så vi kan se det. Dessutom gör vi en lucka i golvet, för inspektion.

Det är den luckan, som här sågas ut med den lilla behändiga sågen, som genom små skakningar kan såga rakt ner i träet, där man inte kommer åt med någon annan såg. Den sågas i den första golvbrädan.

För att inte luckan skulle falla rakt igenom hålet, frästes här en liggkant. Det innebär att den utsågade träbiten inte räcker till att täcka hålet, så det får bli en annan träbit som lucka.
Nu kan läggningen börja.

Här kommer golvvärmeledningen som ska gjutas in i golvet på verandan, som ännu inte finns uppbyggd.
Ledningen måste ändå dras fram i det här skedet.

Den går ut under tröskeln till dubbeldörren mot den kommande verandan.

Det måste vara en av få verandor, som har fått golvvärme innan den ens är byggd! Det här var i december 2010. Den här anslutningen till golvvärmen har vi packat in med isolering. Den väntar fortfarande på sin veranda.

Under betonggolvet finns frigolitisolering, så mellan facken hade vi valt att fylla upp med Lecakulor. Det fanns stunder då det var mindre roligt att jobba med dessa små kulor. Genom att de var så lätta och kanske också litet statiska, så flög de hela tiden omkring på golvet, som var färdiglagt. Det var inte så vidare lyckat om man trampade ner dem, för det blev genast en grop i träet. Det blev alltså väldigt mycket sopande hela tiden.
Troligen borde vi ha valt en litet större dimension på de här kulorna, så de varit litet tyngre.

Just vid det här tillfället stod vi och valde, om vi skulle använda oss av en golvbräda som sorterades bort när vi la golvet i kontoret  därför att den var litet missfärgad. Här framför sättugnen var enda platsen där den skulle kunna räcka.
Som tur var bestämde vi oss för att använda den. Hade vi inte gjort det så hade inte våra plankor räckt till hela golvet.
Vad hade vi gjort då? Förfärliga tanke!

En av mina uppgifter var att mäta upp rätt längd och att knacka fast den lösa fjädern i noten.

Golven spikades uppifrån, med stukad skalle, på gammalt vis . Christer som samlat på gamla handsmidda spikar i många år, hade så många, att det fanns litet att välja på och de räckte bra.

För att få till den skyddande ytan, såpskurade vi golvet flera gånger de följande dagarna.
Färg från Förr hade levererat en såpa av rätt sort för såpskurning.

Christer skurade med såpan...

... och jag torkade efter.

Så småningom var golven klara och känslan var verkligen befriande! Gångstråken täckte vi med skyddspapp.