Byta fot

 Så var det dags för en massa putsningsarbete inomhus. Men före putsningen måste alla rör och dosor för eldragningen och vattenrören och diverse annat vara på plats. De fick huggas in i väggarna.

Här har även ett rör för centraldammsugaren huggits in i lerstensväggen.

I badrummet skulle även vattenrören in i väggen. Här kommer badkaret så småningom att placeras .

Det var många ytor som skulle putsas, så det tog lång tid. 

Det kändes verkligen skönt när allt, som blivit lagat och hopfogat, kunde döljas bakom en nyputsad vägg, så det såg helt och fint ut.

Här putsades väggen runt sättugnen, inne i stuan. Luckan i väggen är en öppning in till ovansidan av bakugnskroppen.

Vid ett besök, som vi gjorde på en loppis i Gladsax, strax efter putsningen, sprang jag på en sättugnsfot i järnsmide. Den var mycket mera stilren och skulle ha passat mycket bättre än den, som vi hade monterat. 

Christer förklarade genast, att det var för sent, ugnen var ju fastmurad. Dessutom skulle den där foten  knappast ha passat varken i höjd eller övrig storlek! 

Sättugnsfoten av ek var dessutom fastlimmad i tegelplattorna på golvet och med klinker uppe under ugnen.

Ja, jag insåg att han naturligtvis hade rätt, men jag var så förtjust i  den foten, så jag hade svårt att släppa den. Eftersom den bara kostade trehundrafemtio kronor, så köpte jag den i alla fall. Någonting skulle den väl kunna passa till! Kanske ett sorts vedställ inne i illaren?

När vi kom hem, så provade Christer måtten och döm om vår häpnad. Höjd, längd och bredd stämde exakt.  

Men som sagt, det var för sent!

Ett par dagar senare kom jag in till stuan och hittade Christer i full färd med att byta ut ekfoten mot vårt loppisfynd! 

Med hjälp av små domkrafter, hade han lyckats lyfta ugnen de millimetrar som behövdes, för att ekfoten skulle gå att lossa...

... och den nya skjutas på plats.

 För stabiliteten fick han borra upp hål, så att fotens stöd bakåt, skulle komma tillräckligt långt in i väggen.

På bilderna syns det inte så mycket, men jag tyckte, att det blivit litet väl mycket krusiduller av olika slag. Dels har ju gjutjärnet mycket mönster och sedan var också sättugnsfoten av ek, med sin utsirning av helt annan typ. Effekten blev litet "tårta på tårta". 

Vi tycker att det blev mera stilrent med järnfoten och är glada att det gick att byta fot.

Kanske kan ekfoten däremot användas till ett vedställ inne i illaren? :-)

Boningshuset renoveras - putsning utvändigt

Nästa etapp i renoveringen var, att boningshuset putsades på utsidan.
Det här var ett så stort jobb, som måste ske så snabbt som möjligt, så här köpte vi hjälp av ett par killar från en byggfirma.

Nog såg huset förskräckligt ut, när vi var i det här skedet, men det skulle bli värre...både med huset och växterna. Vi försökte böja ut och lägga ner växter, så gott vi kunde, men det blev sig inte riktigt lika efteråt.

All den gamla putsen skalades av så att lerteglet blev helt naket. Putsen satt på en vassmatta. Det var som ett nät med inflätad vass.

När det obrända lerteglet är naket, så är det viktigt att det inte får bli fuktigt. Det hade varit fint väder länge, men nu började det bli sämre väderutsikter och det kunde komma regn.

Närmast stenfoten satt putsen hårdare och måste hackas lös. Den stackars Wisterian fick finna sig i en omild behandling.

Till sist kördes den sista kärran iväg med det rivna.

Alla väggar kläddes med putsnät innan de grovputsades.

Håligheter lagades igen med bruk.

Putsningen började på den västra kortväggen. De första timmarna gick det som planerat. 

Men sedan kom regnet...

Nu blev det bråttom att få upp någon form av regnskydd. Som tur var hade vi ganska gott om stora presenningar.

Det blev inte någon liten skur utan flera dagars regn. 

Det var renoveringens sämsta timing, men det fanns inget att göra. Byggarna hade tid nu och huset måste snabbt få skydd.

Här diskuterade killarna om Christer skulle  komma att godkänna utformningen vid fönstret. Även om han är en mycket vänlig person, så har han bestämt uttalade önskemål!  :-)

Efter några dagar upphörde regnet och det gick att arbeta utan presenningar på de sista två väggarna.

Vid hörnen på huset skulle det byggas ut litet och. Christer visade här, hur han ville ha hörnen formade.

När själva grovstockningen var klar, så kom finputsen. Där har Christer sedan tidigare arbetat fram en metod, som ger ett mera gammaldags utseende på väggen. Den använde de sig alltså av. 

Först slevades putsen på. Sedan sprayades bit för bit med vatten i duschflaska. Därefter borstades putsen mjukt med en borste. Resultatet blev ett ytterst svagt böljande - men utan synliga borstdrag -som gör att ytan blir mera levande. 

Killarna var flitiga och duktiga men ibland gick det kanske litet för snabbt och den nymålade "lågan" blev alldeles nerstänkt.

Men då kom deras chef och beordrade rengöring, redan innan vi ens hade hunnit upptäcka det.

Till sist var så även sydsidan klar, som var den sista väggen.

Huset hade återfått sitt yttre skal. Den här gången med ett hydraliskt bruk, som kan "leva" med väggen.

Boningshuset renoveras - första återuppbyggnaden

Äntligen börjar så uppbyggnaden igen, men den började inte på det sätt vi hade planerat.

Arbetet började i arbetsrummet, som ligger längst ut åt väster. I fruktkällaren under det rummet skulle all fördelning av vatten och värme utgå till resten av huset.  Därifrån skulle vi alltså dra allt som skulle ligga under golven .
När vi tog bort det gamla trägolvet och grävde ut sanden runt fruktkällaren, så började snart de gamla väggarna tryckas in. De var förstås också murade med lerbruk, som inte kunde hålla emot. Nu var det fara å färde!
En del av försvagningen hade vi säkert också själva åstadkommit, när vi grävde och tryckte igenom ett hål för värmekulverten och en signalledning från utsidan av huset och in till fruktkällaren.

Nu blev det bråttom!
Snabbt insåg vi att lösningen var, att mura en ny skalmur med lecablock, innanför de gamla källarväggarna. Det tomrum som bildades bakom skalmuren fylldes också med bruk, för att inte den gamla tegelväggen skulle fortsätta att ge med sig.

Det hela avlöpte lyckligt och vi kunde fortsätta uppbyggnaden.
Från början hade vi tänkt behålla de här två gamla bitarna av lerstensväggarna, men det blev litet problem vid övergången mellan lecavägg och lersten, så slutligen revs de också.

.
Den nya väggen står på samma ställe som den gamla och en ny sula fick gjutas till den.

Det blev också dags att sätta ut alla mått för vatten och avlopp i badrummet, som ligger mellan  arbetsrummet och den gamla bakugnen.

Det första golvet som blev gjutet, var det i arbetsrummet.

Först la vi en fiberduk och sedan ett lager makadam. Ovanpå detta la vi 30 cm frigolit. Vi la även frigolitskivor mot yttermuren.  Alla värmebärande rör la vi inne i frigolitlagret. De som kommer upp genom betongen är tomrören, avsedda för de rör som skulle till radiatorerna i arbetsrummet.

En liten öppning skapades för nergången till fruktkällaren.

Därefter kom golvet i badrummet med slangen för golvvärme.

När vi så var framme vid golvet i bortre hallen och framför bakugnen, så kände det verkligen skönt. Även här skulle det bli stengolv, som skulle ha golvvärme.
Sedan vi gjutit även den delen, så hade vi fått betonggolv på hela den bortre delen av huset och man slapp att balansera på en spång, vart man än skulle. Vi började få tillbaka litet av huset.

Drängkammaren

Det kan komma perioder i livet, när ens gamla föräldrar behöver mycket stöd från sina barn.
Man känner också att man vill återgälda något, i tacksamhet för all den hjälp man själv fått genom livet.

Sedan mamma haft en stroke  och pappa börjat bli rätt glömsk, så behövde mina föräldrar efterhand alltmera hjälp - mer än vad hemtjänsten kunde erbjuda.
Min syster och svåger, som bodde nära dem, blev tungt belastade.  Till sist blev situationen ganska ohållbar.
Vi måste försöka dela på uppgiften. Mamma och pappa vistades därför hos oss några veckor då och då.

Under en höst blev situationen alltmer besvärlig, genom att min syster också led av en jobbig sjukdom.  Vi förstod, att vi måste ordna på något sätt så, att mina föräldrar skulle kunna bo hos oss i längre perioder.

I det läget bestämde vi oss för, att ställa i ordning drängkammaren till ett litet krypin för mamma och pappa.
Drängkammaren har bara en golvyta på ungefär17 kvm, men eftersom de inte skulle laga någon mat eller sköta tvätt där, så ansåg vi att det ändå skulle kunna bli tillräckligt bra.

Drängkammaren ligger bakom den röda dörren mitt i stallängan.

Precis som resten av gården, var drängkammaren rätt förfallen och det måste till ganska omfattande förbättringar.
Golvet fick grävas ur för ny isolering. Nya takbjälkar måste sättas in. Väggarna behövde förstärkas och putsas om. Det måste också bli nya vatten-och avloppsrör.

För att kunna koppla avloppet till den ordinare avloppsstammen, som skulle dras igenom boningshuset, så fick vi börja gräva ett dike från drängkammaren,  rakt igenom boningshuset och  fram till trekammarbrunnen på utsidan om gården.

Sedan makadam, isolering, armeringsmattor och golvvärmerör lagts på plats, så var det dags att gjuta golvet.
En stor betongbil kom med färdig flytbetong.

Den gamla väggen mot snickarboden hade ganska tunna och svaga lerstensväggar med  furukorsvirke. För att förstärka, så bytte vi i stället till gammalt ekkorsvirke och fyllde facken med lecablock.

Sedan väggarna mot toalettrummet murats upp, så kunde allt putsas.

För att få ett gammaldags litet mjukt utseende på putsen, så slevas den på litet ojämnt och efterarbetas med vattendusch och en pensel till mycket svaga ojämnheter.

Det var ju litet bråttom, så det var skönt att sonen kom och hjälpte till i några dagar. Här blev järnfönstren skrapade och målade.

Sedan  kom vi till golvläggningen.
Christer var verkligen nöjd, när han sent en kväll kommit fram till läggningen av sista klinkerplattan.

Det blev min uppgift att foga golvet och tvätta rent efteråt.

På Blocket hade vi hittat begagnade köksskåp.  Vi hade även - via Blocket - fått tag i en diskbänk, ett kylskåp i rätt storlek och en liten spishäll.
Nu gällde det att fundera ut, hur vi skulle få plats med det mest väsentliga på den begränsade ytan.

Först byggdes en regelvägg.

Med mycket pusslande och anpassning så blev det slutligen ett litet minikök. 

Efter köket blev dusch och toalett färdigställda.

Sedan det också hade blivit en ny dörr, innanför den gamla dörren och ett par garderober, ...

...så kunde mina föräldrar flytta in.

Det blev precis lagom till julen det året!