Bygga stöd till ärterna

Den här helgen blev inte riktigt vad vi hade planerat, då Christer drabbades av ont i ryggen, efter jobbet med den nya rabatten till provodlingsrosorna. Det är troligen ischiasnerven som krånglar. Han går emellanåt som en skadeskjuten kråka.
Det blev alltså inget byggande i huset alls.

Lyckligtvis har det varit rätt bra väder, och vi har ägnat oss åt litet trädgårdsjobb, som inte frestade på ryggen alltför mycket.
Förra helgen gjorde vi i ordning trädgårdslandet, så att det var klart för sådd och plantering. Även drivbänken är förberedd.

Tycker att det är fantastiskt skönt att titta på något, som är så rent och ogräsfritt. Det finns tyvärr ingen annanstans i trädgården. Man kanske inte borde odla något alls, utan bara hålla jorden öppen för skönhetens skull! ;-D

I drivbänken brukar vi alltid odla två plantor med kort slanggurka. Än är det alldeles för tidigt för gurkplantor. Har därför sått litet sallad och majrovor där, tills vidare.

Förra sommaren hade jag köpt något som heter Salladsärter, som vi blev kolossalt förtjusta i, så i år ska vi odla rätt mycket sådant. De fick ganska tjocka skidor och trinda ärter, men behöll sin sprödhet och fräschör, även när de blev väl mogna. Man kunde alltså äta både skidan och ärterna.
För att ha gott om utsäde, så plockade jag mycket av skörden för att spara. Dem stoppade jag undan på ett väldigt säkert ställe...
Nu har jag vänt ut och in på alla tänkbara säkra ställen här på gården, utan att hitta dem! I alla fall inte än.
Vadå glömsk? :-(

Salladsärterna skulle bli 80 cm  höga, men förra sommaren fortsatte de att växa så de blev för höga för ställningen. Då vek de sig ner och slutade växa, innan sommaren var slut.  Därför måste de i år få en betydligt högre ställning.

Den byggde vi alltså idag, då Christers rygg inte klarade så mycket böjande rörelser.
Vi gjorde ett ärtstöd, av långa grenar från våra pilar i allén.
För att inte stöden skulle slå rot, så skalades de nertill. Dessa hörnstöd är långa och stuckna rätt långt ner i marken.

Sedan fyllde vi på med flera, litet kortare slanor, som alla korsades under överliggaren och bands ihop med snöre upptill.

Till sist flätade vi dubbla rader av tunnare grenar, horisontellt mellan slanorna.

På båda sidor det här ärtstödet finns en smal gågång. Utanför den har vi satt litet potatis, av ett par nya sorter. Jag köpte dem vid en möteskväll, hos Sjöbo Trädgårdsförening, som handlade om potatis- och tomatodling

Har redan glömt vad de hette, men de skulle vara ovanligt goda! :-)

På eftermiddagen besökte vi pappa Anton, på Minörgården i Helsingborg. Han var ovanligt pigg idag och satt uppe i samlingsrummet när vi kom. Det kändes trevligt! 

Han är annars rätt trött efter sin stroke.

När vi åkte hem var det middagsdags, så vi stannade och åt en pizza, hos det trevliga pizzabagarparet i Harlösa.

Harlösa betyder inte, vad det låter som. Lösa är ett gammalt skånskt ord för äng, så det betyder faktiskt tvärtom.
Ängen med många harar!