Under vistelsen i Jämtland gjorde vi ett besök hos min mormors sista syster, Anna-Greta. Hon är 88 år och är den enda som fortfarande lever av de 8 syskonen. Det är roligt att träffa henne, för hon är alldeles klar i minnet. Ann-Greta har så tydliga släktdrag på morssidan.
För mig känns det nästan som att få se min gammalmormor Johanna Sandbom igen. Hon var alltså Anna-Gretas mor.
Vid besöket visade vi henne ett gammalt fotografi, som vi fått från mitt föräldrahem.
Anna-Greta kände väl igen fotot, för det hade ursprungligen funnits i hennes barndomshem.
På fotot finns min mormors mormors mor, Johanna Strid och hennes make Salomon Strid, i ett andra gifte 1861,
Johanna Strid var född 1817 och levde till 1915. Fotot kan alltså vara taget runt 1870 -1880-talet.
Johanna Strids morfars mor tillhörde en gammal skotsk adelsläkt vid namn Ogilwie, men begick en s. k messallians och "gifte ner sig" med en man utan finare anor - en svensk krigsman. Hon måste ha blivit mycket förälskad i honom!
Vet inte om det bara är slump, men vi tycker att Johanna Strid har en sorts förnäm hållning, som om börden fortfarande sätter spår.
Johanna själv gifte sig först med Per Thunell när hon var 19 år och fick flera barn med honom. En av de döttrarna är min anmoder.
Sedan blev hon änka och gifte några år senare om sig med mannen på bilden, Salomon Strid.
Det är väldigt intressant att släktforska. Den senaste tiden har det varit mest på min mors släkt som vi har fördjupat oss. Ibland får man verkligen ta till fantasin för att komma på var man ska leta efter vissa släktingar, som är svårfunna.
När man börjar leta i kyrkböckerna framträder livsöden, som gör en rätt ödmjuk! Det blir uppenbart hur många människor som levde under väldigt svåra förhållanden.
Det är en förmån att få leva i vår tid!