Hemma igen

Den senaste veckan har vi varit tillsammans med barnbarnen i Uppsala. Deras föräldrar har genom  sina jobb deltagit i en IT-mässa i Nürnberg, så vi har varit ställföreträdare.
Det är en märklig känsla när man åker för att ta hand om barnbarn och upptäcker att det nästan blir tvärtom.
Barnbarnen kan alla rutinerna i hemmet. De kan själva koka nudlar och göra omelett.
De hade full koll på vilka olika tider som skulle passas.
De fyra söta minivädurskaninerna har fått exakt rätt vård och utfodring varje morgon.
När mormor inte klarade av att byta från videospelaren till TVn så kom den yngsta tösen till hjälp. Hon kan galant växla mellan alla fjärrkontroller, så att man får fram det program man vill ha.
Det har verkligen varit en lättsam vecka.

I Uppsala var det mycket av vintern kvar och vi såg - via nätet -genom kameran i vår väderstation att vi också hade kvar snötäcket i Björka, så sent som i förrgår. Men nu är det äntligen borta! Idag är det bara vattenpölarna som är istäckta på vår gård. Det ska visst vara nattfrost hela den kommande veckan, så än är det vinter. Men det är skönt att vi nu är inne i mars.

Under den gångna veckan har mitt äldsta barnbarn, uppe i Östersund, fyllt 24 år och min äldsta "släkting" fyllde 98 år samma dag. Det är min faster Sigrids efterlevande make, som fortfarande är helt klar i huvudet och själv sköter alla sina betalningar och sin egen medicinering. Tyvärr är inte kroppen i samma goda skick. Sedan länge har han kärlkramp och "klippkort"  hos ambulansen och på akuten, men har trots det uppnått denna aktningsvärda ålder.

Katterna kom springande och gned sig kärvänligt mot oss när vi kom hem. En vän har skött om dem under veckan, men de har nog längtat efter oss ändå. Skipper såg vi inte, men hörde honom röra sig inne på logen, så han väntade också på sin middag

Tråkigt nog, så bröt det ut en rejäl förkylning under gårdagen, så jag känner mig som den där mannen i Otrivinreklamen. Nyser och snorar och förbrukar pappersnäsdukar i mängd.

Slutar med en bild där det inte är vintersnö, utan sommarsnö.
Det är klematisen 'Summer Snow ' och klätterrosen 'Amerikan Pillar' , som bor ihop på en av de döda almarnas stammar.
Nu längtar jag verkligen efter att få uppleva deras blomning igen.

'American Pillar' och 'Summer Snow' - ett oskiljaktigt par

På hösten 2006 planterades en klätterros, som heter ''American Pillar', invid en av de döda almarna utanför muren. Den döda trädstammen skulle nu få en ny uppgift,  som klätterstöd till rosen.

Samtidigt planterades en annan klätterros, 'Felicite et  Perpetue' med avsikten att den skulle få ligga ner längs naturstensmuren.

Våren 2007 blommade de första blommorna på American Pillar, rätt nära marken och nya skott började skjuta i höjden.
Så här dags kom idén, att även plantera en klematis 'Summer Snow' vid samma träd. Vi fäste därför ett hönsnät runt stammen en bra bit uppåt, för att klematisen skulle ha något att klättra i.

Blommorna har en mycket kraftig rosa färg med ett vitt öga runt den gula ståndarkransen.

I juli 2008 kom rätt många blommor, men fortfarande bara på de gamla grenarna närmast marken.

Nu började både rosen och klematisen få litet höjd. Rosen kunde förstås inte hänga med den starkväxande 'Summer Snow', men den var på väg uppåt med nya skott.

Den andra klätterrosen, 'Felicite et Perptué', som är den vita rosen i förgrunden, hade börjat blomma, även om det inte var något överdåd. Den hade i varje fall ingen större lust att ligga på stenmuren, utan spred grenar åt alla håll.

Sommaren 2009 hade fjolårsskotten hunnit långt upp, faktiskt över Summer Snow och nu fick den blombara skott även i toppen. Bilden är tagen på kvällen  och med litet störande motljus.

Vintern 2009/2010 blev svår för rosor. Många förtvivlade trädgårdsägare berättade på rosforumen om  bortfrusna rosor, därför var vi verkligen lyckliga över att våra klätterrosor hade klarat sig nästan oskadda.

På sommaren 2010 var den riktigt pampig.

Här ser man att även 'Felicité et Perpetué' har blommor längs grenarna - men hon vill inte lägga dem på muren!

Det  här var rosens hittills bästa blomning, för sedan kom nästa svåra vinter 2010/2011.
Den här gången fick även våra klätterrosor känna av Kung Bores makt. Många av dem frös ner, ända till marknivå. American Pillar klarade sig från total nerfrysning, men det var visst endast en gren som överlevde.
Blomningen blev förstås därefter. Det blev bara ett fåtal blommor sommaren 2011.

Den senaste vintern har varit snällare, så nu är det bara att hoppas, att förra sommaren innebar en hel del nya skott. Det är faktiskt inte så lätt att se nya skott inne i det virrvarr, som 'Summer Snow' ställer upp med.

Summer Snow skulle nog behöva klippas ner och få starta med nya fräscha grenar. Fast jag vet sannerligen  inte, hur jag ska kunna klippa den, utan att skada American Pillar. Det får nog vänta ett tag till.
Parbildningen med klematisen har i varje fall inneburit att rosen aldrig har behövt bindas upp. Det har klematisen skött om åt oss. De är som sagt ett oskiljaktigt par!