Överraskningspresent - en ny kamera!

Min make är värd sin vikt i guld! Det visar han om och om igen!
Idag när han kom hem, så hade han i hemlighet varit och köpt en ny fickkamera till mig.

Det är en nyare version av min gamla digitalkamera. Den gamla har fått något fel och gör bara dimmiga bilder numera. Annars har jag tyckt väldigt bra om den.
Den nya kameran är en Canon IXUS 310 HS.
Christer vet att jag vill ha en enkel kamera, som jag bara kan rycka fram ur fickan och knäppa en bild, när jag vill.

- Du såg så ledsen ut igår, när du satt och tittade på bilderna du tagit, sa Christer, så därför tyckte jag att du behövde den här!
Var det inte underbart kärleksfullt och omtänksamt?!

Naturligtvis ville jag knäppa några olika foton, trots att det blivit kväll och ljuset inte var så bra. Speciellt ville jag prova att ta några närbilder, då det ska gå, att ta så nära som 3 centimeter, utan att det blir oskärpa.
Här kommer därför en kvällshälsning, med en del av Mariehems växter.

Undantagets takkupa har klätt sig i svandunsboan i år igen. Det är den livskraftiga Akebian.

Vit orientalisk vallmo

Iris som blommar första gången. Glömt namnet!

Den vita Paradisliljan står i givakt bakom mina gamla favoriter bland hornviolerna. Bilden blev inte direkt superklar.

Iris ensata

Här fokuserade jag slarvigt, men den irisen har mycket vackra färger i lavendelblått.

Den fantastiska tulpanen 'Blue WOW', som fortfarande står utan att kronbladen fallit av

Klematisen 'Multiblue' har dubbla blommor den här tiden men får enkla senare på sommaren.

Årets första knopp på Mariehemsrosen.

Poppius, som är så ljuvlig den här tiden!

Mera Poppius.

Mariehemsrosen

Igår, när jag skrev om vår klätterhortensia, så berättade jag också om den här rosen som växte tillsammans med den.

Men vad var nu det för ros då?
Försökte länge att hitta den i litteraturen, och fråga på nätet, för att få veta vilken ros det var. Hur jag än letade och frågade, så fann jag inget svar. Kom fram till att det var en damascenerros, men ingen av dem stämde ändå fullt ut.

Efter något år fick jag möjlighet, att åka till Landeriet Katherinetorp utanför Malmö. Där var då ett mycket trevligt rosevenemang, som anordnades av Rosensällskapet i Skåne.
Där fanns några rosexperter, som hjälpte till med, att identifiera rosor, som man tagit med.
De diskuterade sinsemellan och slog i sina böcker, men de kunde inte heller ge något mera svar än, att det var en damaskros.  I närbild ser den ut så här:

Man har visst hittat ett antal damaskrosor vid olika rosinventeringar, som man inte kunnat identifiera.
Vår ros hör väl till den gruppen då. Här hos oss kallas den i alla fall för Mariehemsrosen, eftersom den fanns på gården när vi kom hit.
Mia Gröndahl, som inventerade gamla rosor på Österlen, hittade en oidentifierad ros i Vallby, som möjligen  kan vara samma ros som vår Mariehemsros.

Som andra damaskrosor så har Mariehemsrosen en underbar och mycket stark doft. Både söt och syrlig.
Den blommar från midsommar och ungefär en månad framåt.

Litet senare får busken en andra klädsel av ett par olika klematis, som också klättrar i busken. Här är det Clematis 'Piilu' som delvis blommar samtidigt som rosen.                    


Clematis 'Multiblue' blommar två gånger. Här ser man när den första blomningen just har startat.
Mariehemsrosen är då fortfarande bara i knopp. Litet senare på sommaren kommer Multiblue med blommor som är dubbla.