Fruktträdens blomning

Nu har våra fruktträd slösat med sin blomning i ett par veckor. Det börjar alltid med körsbär och plommon.  Sedan kommer päronen och sist äppelträden.

Vårt allra vackraste äppelträd, har en ljuvlig rosavit färg. Bilden är inte så skarp, som jag skulle önska, men det går kanske att föreställa sig ändå.

Vår infart var ursprungligen anlagd med symmetriskt planterade fruktträd på varje sida.
Några av dem hade dött, men vi har planterat in nya, för att få tillbaka fruktallén. Det är ett Ingrid Marie och ett Åkerö och så Eldrött duväpple, som jag berättar om längre ner.
Man kan skymta båda  dessa första, till höger i bilden. Ingrid Marie närmast kameran.

Idag hade alla bin fest i det här trädet. Det stod som en ljudmatta runt kronan.

Närmast grindhålet står ett gammalt päronträd kvar. Det var mycket illa åtgånget när vi flyttade hit.  Själva stammen är kapad. Den är ihålig och svag och för närvarande bo till en starfamilj.
Barken nertill håller på att murkna bort, så det gamla trädet för ett hotat liv.
Bilden är från 2002. Då fanns det endast en gren som levde, när vi började röja fram trädgården från allt sly.

När vi började sköta trädgården, så fick den enda grenen ny kraft. Den höjde sig alltmer uppåt och efter något år så hade den bildat en ny krona.

Den har fortsatt att utvecklas, trots den bräckliga grunden. Efter något år började trädet blomma.

 Hösten 2011 såg den ut så här inför skörden. Vi tror att sorten är gråpäron, men vi har aldrig frågat någon pomolog. Våra päronträd får litet angrepp av päronrost, men hittills har det inte verkat skada dem så mycket.

Som parträd till det här gamla trädet, men på motsatta sidan,  planterade vi runt 2003 ett päronträd av familjetyp.

Det har hittills fått ett par frukter, på den enda av sorterna, som orkat blomma. Nu kommer även blommor högre upp i trädet, så möjligtvis får vi någon mer sorts päron i år.

Något av de första åren vi bodde i Mariehem, fick vi chansen att vara med på en kort ympkurs. Vi ympade då fyra olika äppelträd, varav ett var en dansk sort, "Eldrött duväpple", som ingår som parträd till "Ingrid Marie" i vår infartsrad.

För någon vecka sedan stod vi vid det trädet och samtalade om, att det borde verkligen vara på tiden, att det började bära frukt. 

Träd måste både höra och förstå, för plötsligt finns det nu fullt av blomklasar, jämnt fördelade på hela det lilla trädet.

Ett av våra andra ympträd dog, efter att ha blivit fejat och brutet av hjortar. De två andra äppelträden står nu ute i vårt rosdike, vid vägen ner till ån. Även de har blivit både betade och fejade, men de har ändå någon enstaka blomma i år. Namnlapparna har försvunnit, men jag har för mig att det ena var "Signe Tillisch".