Snickarboden tas i bruk

Sedan all makadam kommit på plats, så la vi en väv över, för att inte betongen skulle kunna rinnar ner bland stenarna. Sedan var det så dags för armeringsjärn över alltihop.

Vi beställde hem flytbetong och hade avtalat med en god vän om att få hjälp med att fördela ut betongen, men först skulle vi utföra några ärenden innan betongbilen kom.

När vi kom hem - en dryg halvtimme före leveransen - så såg vi på långt håll, att föraren just höll på att rengöra rännan efter att ha lämnat av betongen! Hjälp, vad hade nu hänt?!

Det var knappt att vi vågade kliva ur bilen!

Men vi hade haft tur - man måste ha det ibland, annars kan det gå åt pipan! 

Vännen Tord, hade lyckligtvis kommit i extra god tid, så han hade ensam tagit emot betongen.

När vi kom hem, så var det i princip färdigt. Vi kunde bara se på, när Tord gjorde den sista finjusteringen.

Litet snopet kändes det allt, att vår vän hade fått göra hela jobbet ensam! Samtidigt var vi förstås jätteglada att allt hade avlöpt så väl. Betongen låg på rätt plats! 

Snickeriet behövde förstärkta väggar, så när betongen vattnats på och härdat ett antal dagar, så började vi bygga upp en skalmur innanför de gamla väggarna. Elrören placerades så mycket som möjligt bakom skalmuren.

Nu hade vi återigen fått kalla in hjälp till den uppmurningen och våra vänner kom och fixade det. Snabbt och elegant!. 

Längs ena väggen skulle det bli plats för värmepump och en diskho. Kulverten kommer upp där, liksom inkommande och utgående vatten. För säkerhets skull blir där också avlopp och en golvbrunn.

Eftersom det är tänkt att det så småningom ska ska bli golvåsar och ett trägolv i snickarboden, så byggde vi upp den där ytan en bit. 

Det byggdes också ett innertak i snickeriet. För att komma upp till vinden därifrån, så gjorde vi även en taklucka med stege. Christer snickrade nya dörrkarmar till båda dörrarna.

Klinkern som sattes överst har även låga kanter, som ska kunna  fånga upp eventuella vattenläckage.

En gammal elpanna fick bli första värmekälla. Det behövdes värme  och varmvatten till Drängkammaren, så det fick bli en provisorisk panna tills vidare.

Innan den kunde monteras fast, så måste väggen målas. Återigen fick vi hjälp av sonen, som kom på besök i några dagar.

Behovet var stort och så snart det var möjligt så flyttades snickerimaskinerna in och vi började använda snickeriet, trots att där faktiskt återstod en hel del arbete. Förutom trägolvet, så saknades till exempel riktiga dörrar.

Det var fantastiskt skönt att äntligen kunna använda snickeriet.

Våra katter Bill och Bull flyttade också omedelbart in.

Ekgolvet

När vi planerade renoveringen av huset, så ville vi ha trägolv i de flesta rummen.
I köket ville vi att ha ett slitstarkt ekgolv och började genast leta på nätet efter sådant.
Det visade sig bli ganska svårt att hitta plankor av ek, men så en dag kom en annons på Blocket om ekgolvplankor till salu, uppe i nordöstra Skåne. Det var en man, som just startat hyvling av ekplankor från egen skog, som annonserade. Vi blev överlyckliga!
Naturligtvis åkte vi och handlade virket till köksgolvet, fastän det låg långt fram i tiden, innan det skulle läggas in.
Någon tid senare ringde mannen, som sålt golvet och undrade hur det gått med inläggningen. Han hade nämligen sålt till någon annan, som fått stora problem, eftersom virket slagit sig väldigt.
I nybörjariver hade han förmodligen hyvlat virket utan att det hunnit torka tillräckligt och därav problemen.
Eftersom vårt golv fortfarande låg lagrat, så kunde vi inte avge något omdöme - då.

Nu är vi äntligen framme vid läggning av vårt köksgolv. Då visar det sig, att plankorna slagit sig helt förfärligt och är i eländigt skick. De var antingen vridna som en propeller, som ett kommatecken eller en berg-och dalbana.

Det är ju svårt att reklamera virket, så här många år efteråt, så vi får ta tjuren vid hornen och försöka hyvla om virket. Det är ändå tur, att vi har egen hyvel och fräs!
Det är alltså Christers sysselsättning idag och många timmar - ja dagar - framåt.
Virket får hyvlas ner ordentligt. Lyckligtvis var det 30 mm tjockt, så det finns litet att ta av. All gammal not och spont måste också bort.  Nu får vi fräsa nytt sådant, efter hyvlingen.