Konstiga känslor när man flyttar

Är så innerligt lycklig över att vi äntligen fått flytta in i boningshuset. Vi går båda omkring härinne och myser, eldar i sättugnen och trivs vansinnigt bra.

Fast ska sanningen fram, så har vi verkligen inte flyttat klart.
Det är litet av ett 15-spel när man flyttar. Innan vi kan göra det där,, så måste det vara klart, som inte går att göra förrän vi har fixat det där...
Idag har vi i varje fall börjat flytta in bokhyllor och hurtsar till kontoret.
Det är ett konstigt fenomen, som jag har upplevt vid nästan alla flyttar. När man flyttar från mindre till större bostad, så får ändå inte sakerna plats!!! Har ni också varit med om det?

En annan sak, som jag inte hade väntat mig, är känslorna för vår gamla bostad i Undantaget. En sorts sorg!
Jag känner mig som en svikare, som har övergivit den kära bostaden! Skuldmedvetet skyndar jag igenom rummen. Därinne har jag haft så  många lyckliga år och trivts så väl och nu bara överger vi allt...
En halvt utflyttad bostad ser förstås alltid sorglig ut. Åtminstone tills man får städa upp igen. Nu dansar dammråttorna runt och det ligger framdragna saker överallt .

Det är bitande kallt ute och vi  får måna litet extra om Skipper och de andra katterna, så de får energi att stå emot kylan.

För att kunna drömma mig bort till sommaren, så har jag letat fram en bildfilm, som jag skapade för ett par år sedan, av bilder från vår gård och trädgård.
Den har jag lagt länken till här i vänsterspalten, under min presentation.
Om du har lust, så kan du klicka på bilden, titta och lyssna på en 7 minuter lång sommarlängtan!