Under åren vi bott på Mariehem, har vi försökt skaffa fram uppgifter om gården och gamla foton från förr, men det har visat sig vara svårt, då så gott som alla husen i byn har fått nya ägare under de senaste decennierna. Få personer känner ens till, vilka som bott på vår gård.
Genom åren har vi frågat alla vi träffat på, som haft anknytning till byn, om de råkar ha något foto eller andra uppgifter om vår gård, men för det mesta fått nekande svar. Men så en dag fick vi besök av en kvinna, vars far varit personligt bekant med Gustaf Olsson, som jag berättar om litet längre fram. Hon hade ett par fotografier, som vi fick låna och kopiera.
En annan gång, när jag gick till kyrkogården för att sätta blommor på en grav, råkade jag av en slump träffa en tidigare boende i byn, som berättade, att hon var avlägset släkt till den senaste familjen på gården och har ett album, som tillhört den familjen.
Av olika omständigheter har vi ännu inte hunnit se albumet, men det ska bli riktigt spännande.
Sedan har vi också fått några foton, förmedlade från en gammal dam, vars föräldrar hade ett sommarhus här nere vid ån. Ån rinner strax nedanför vår gård.
Litet faktauppgifter om gården och ägarfamiljen, har vi också fått genom boken Svenska Gods och Gårdar, där vår gård finns med.
Den familj som bott längst tid på vår gård, efter fastighetsklyvningen, var familjen Olsson.
Gustaf Olsson köpte gården 1918 och flyttade hit med hustrun Maria och de två döttrarna Anna och Ingeborg, som då var i skolåldern. Det är Maria, som gett gården dess namn, Mariehem.
Säljaren var ogifte Per Andersson, vars far Anders Jönsson var en av de två bröder, som ursprungligen delade den gamla fastigheten. Det har jag nämnt i inlägget " Dåtiden och nu - på kartan".
Per Andersson hade ärvt gården efter sin mamma, som var änka, när hon dog 1887.
Både Anna och Ingeborg förblev hemmadöttrar hela livet. Ingen av dem gifte sig eller fick barn, så det finns inga efterlevande, att fråga om minnen och foton.
Anna och Ingeborg avled båda under året 1986.
Vid den tiden ägde de inte längre gården. På 1960-talet löste Malmö stad in alla fastigheter i byn, som låg längs ån. Tanken var att Vombsjön skulle höjas som vattenmagasin, så att delar av ägorna skulle komma under vatten. Gamla ägare fick fortsätta att bo kvar, men nu som hyresgäster.
Planerna för vattenmagasinet ändrades och man byggde i stället en tunnel för vatten från sjön Bolmen i Småland, för att förse Malmö med dricksvatten.
När de gamla ägarna inte längre bodde kvar, så styckade Malmö stad ifrån själva gårdarna och sålde dem. Genom föräljningen av Mariehem kom gården i Christers ägo 1989.
Av familjeskäl stod den sedan obebodd fram tills Christer och jag flyttade in sommaren 2001.
 |
| Gustaf Olsson, hustrun Maria, döttrarna Anna och Ingeborg. Mannen i bakgrunden är en vagnmakare från Dalby, enligt anteckning på baksidan av fotot från början av 40-talet. Lägg märke till att huset är brädklätt och att det har sina dubbeldörrar kvar. Mellan huskropparna syns en port, "lågan", som är det gamla kvardröjande danska ordet för lucka. |
 |
| Som jämförelse kan vi titta på den här bilden, från 2003, där vi ser en rest av den gamla lågan.
|
 |
Här är samma bit av huset, som på den gamla bilden med familjen Olsson. En ny "låga" förbinder husen. Huset har också fått tillbaka dubbeldörrar igen. Bilden är tagen 2011.
|
 |
På bilden från 2001 har huset enkeldörrar och fönster utan spröjs. Detta sattes in någon gång på 1950-60-talet i samband med att den utslitna brädklädseln byttes mot puts. Samtidigt kläddes gavelspetsarna med eternit.
|
 |
Familjen Olsson har besökare med motorcykel.
 |
| Gårdsbilden är tagen från ungefär samma plats, som bilden med besökare och motorcykel . |
|