Alchymist i full skrud

Nu är det klätterrosornas tid här hos oss. Många blommar den här sommaren mera än någonsin.
Det gäller i synnerhet 'Alchymist', som jag berättade om här.
Eftersom det är första sommaren som hon blommar på skotten som klättrat uppåt, så får man väl säga att hon verkligen visar sig från sin bästa sida.

Idag är det varmt och mulet, så det är ganska idealiskt väder för trädgårdsarbete. Vill helst hinna få de stora rabatterna rensade innan lördag, när den stora gruppen forumvänner kommer på besök.

Utslagen trädgård

När vi körde tillbaka till Skåne efter vår Jämtlandstripp, så hade vi planterat att sova över hos dottern i Uppsala. Det skulle bli en lagom körsträcka för dagen. Det blev inte så.

Redan i Hudiksvall började köerna gå långsamt. Radion rapporterade om problem hela vägen mot Stockholm. Alla skulle tydligen samtidigt hem till Stockholmstrakten efter midsommarfirandet.
Strax före Gävle hade vi bestämt oss för att vika av från E4:an och köra hela vägen ner till Skåne i stället. Från Gävle finns en annan väg mot Katrineholm och Norrköping. Där kommer man in på E4:an igen.

Efter någon timme kom det väldiga regnet som sedan pågick hela natten. Vid halvfemsnåret ösregnade det fortfarande när vi körde in genom vår trädgård.
Den var utslagen i dubbel bemärkelse!

Man ska inte lämna en trädgård i tio dagar mitt i den intensivaste växtsäsongen!
Trots att vi hade jobbat hårt med att binda upp allt, som kunde behöva stöd, så hade slagregn och hårda vindar brutit många växter.
Plymspireorna låg till exempel in både in över körvägen och gräsmattan med brutna skaft.

Många rosor hade lagt sig utefter marken och en del grenar var brutna.
Pionerna hängde med blomkronorna ner mot marken.

Sedan vi hade startat med räddningsaktionen och fått binda upp litet mera, så började det ändå kännas någorlunda presentabelt igen.
På lördag kommer en grupp rosforumvänner från olika ställen i Sverige, så jag vill ju att deras upplevelse ska vara så positiv som möjligt.

Många rosor hade börjat blomma under de tio dagar vi var borta.
Tyvärr kommer jag inte riktigt överens med den nya kameran. Det verkar faktiskt som om det är något fel med autofunktionen. Alla avståndsbilder blir litet suddiga. Närbilderna blir däremot riktigt bra.

Den skira klätterrosen Buff Beauty gömmer sig litet blygt bakom ställningen som hon delar med en Gerbe Rose. Båda har tyvärr fått massor av mjöldagg. Gerbe Rose måste flyttas därifrån till våren, för nu har jag läst att den inte klarar att sitta på en södervägg. Då blir den sjuk. Det stämmer säkert, för min andra Gerbe Rose, som står litet luftigt mot en almstam har klarat sig helt. Buff Beauty behöver nog däremot det här skyddade läget.

Roligast är det förstås med de rosor som är så nya att de nu blommar för första gången.

Rugosan 'Vanguard', som jag beställde i två exemplar från Beales i England, förra året. Den är riktigt fin och ska också kunna fortsätta att blomma hela säsongen. Det gäller kanske inte i år, när den är så ung, men för framtiden kan man hoppas på lång blomning.

En annan ny ros, en rugosahybrid, är 'Dr. Eckener', som har mindre fylld blomma än 'Vanguard' men nästan samma färg.
 Bladen saknar här de typiska rugosavecken. Den här ska kunna komma med en senare återblomning.

Ytterligare en rugosa, som är ny för i år. Det är Wasagaming, som ska blomma hela säsongen. Den ser inte så speciell ut än, men lär visst få riktigt stora blommor, när den blir äldre.

 Den ros jag var mest nyfiken på var ändå 'Alchymist', som jag berättat om tidigare. Hon stod precis färdig att slå ut när vi reste bort. 

Så här ser den ut nu.

Förra året tyckte jag, att de blommor som kom var alltför intensiva i färgen, men i år är de mycket mildare. Vet inte om det beror på det kallare vädret, eller att de blommor som är äldre ljusnar litet och därmed förtar något av intensiteten i helhetsintrycket.

Det är roligt att gå på trädgårdsvisningar!
Igår var vi på visning hos makarna Pierce. De har under fyrtio års tid skapat en otroligt vacker trädgård på runt 5000 kvm med dammar, rumsindelningar genom häckar och massor av alla sorts växter. Förstår inte att de hinner hålla den i så gott skick, även om de är pensionärer nu!

Nu ska jag återgå till mitt ogräsrensande! Det är mycket lämpligt väder idag. Litet lagom med vind, som håller de envisa flugorna borta.
Som ni kanske förstår, så kan det bli litet tunt med bloggandet ett tag till. Det finns mycket att förbereda!

Klätterrosen Alchymist

För två år sedan visade den duktige danske trädgårdsälskaren, programledaren och författaren
Claus Dalby, på sin blogg, en bild från sitt hus, med en stor vacker klätterros på fasaden.
Jag föll som en fura!
Kunde den rosen bli så vacker i Danmark, så borde det väl även gå att få ett fint exemplar även i Skåne!
Samma dag beställde jag min egen Alchymist hos Rosenposten.

Hade faktiskt redan tidigare planterat en Alchymist i mitt "rosdike", men den hade inte gått särskilt bra där. Det kom bara ett par stackars förskrämda blommor, sedan krympte växten alltmer. Den gick inte alls leda utefter staketet, som jag hade tänkt mig.
Kanske trivdes den inte i så vilt tillstånd?

Nu ville jag alltså göra ett nytt försök och placera en ny Alchymist mot husgaveln.
Gaveln ligger mot öster, med dragning mot norr. Det är ganska öppet där, så det är några timmars förmiddagssol  och ett par timmars sol mitt på dagen, när solen når över Undantagets tak.

Rosen fick en stor grop med bästa tänkbara jord. Gropen kläddes med extra lera, för att hålla fukten litet bättre. Här skulle inget sparas!
Första sommaren fick Alchymist en blomma. Sedan växte det ut två meterlånga grenar. Som tur var, så låg de utefter marken och blev täckta av snö under den förskräckliga vintern som följde.
Det blev en vinter, som gjorde att många av våra stora klätterrosor frös ner och fick börja om från marknivå igen.

Hade läst att man skulle binda Alchymist horisontellt för att få god blomning, så våren därpå gjorde jag därför  en låg ställning med en bambukäpp och ett par korta armeringsjärn. Längs den band jag de två grenarna. Gissa om jag var nöjd, när det kom knoppar längs hela grenarna!?

Vissa skott började genast klättra uppåt.

När blommorna slog ut, så stora och många intill varandra, så kändes färgen, åtminstone i början,  nästan chockerande intensiv. Jag visste inte riktigt, om jag skulle gilla eller ogilla den.

De bleknade lyckligtvis något efter ett par dagar.

Hade inte förväntat mig vilken växtkraft som bodde i den här rosen. Innan sommarens slut hade den nått med flera grenar upp till takkanten. Den spaljé vi byggt räckte snart inte till, så i vår får vi ordna till något, så att vi kan binda den längs vindskivan.

Grenen närmast fönstret ska jag försöka böja in, längs någon spjäla i spaljén, för att skottbildningen ska stimuleras ännu mera. Det är på lutande och horisontella grenar, man får bästa blomningen.

Under hösten blev det en diskussion på ett rosforum, hur man skulle få rosorna att mogna av och förvedas i stammarna inför vintern.
Dag Lyngar, en kunnig roskännare och författare i Norge, skrev att man kunde toppa rosen för att stimulera den att vintra in.
Sagt och gjort! I oktober toppade jag rosen vid takkanten.
Nu var det bara det att rosen kände inte till den här regeln, så den bara delade sig vid toppningställena och skickade två grenar vidare uppåt! Den växte runt 75 centimeter till innan det blev stopp.

Den gångna vintern verkade länge bli mild och snöfri,  men så slog vädret om till kallare och mycket isiga nordvindar.
Det här hörnet på huset ligger väldigt utsatt för nordliga vindar, jag började frukta för att de unga grenarna på min Alchymist skulle frysa bort under vintern.

Hur skyddar man en ros på en vägg? Lösningen som vi valde var att ta en gammal trasmatta och binda framför rosen. För att skyla mattan, så lindade jag runt 30 m fiberduk utanpå. Det såg ganska anständigt ut.
En timme senare hade vinden slitit i fiberduken, så den hängde i lindor, med stora mellanrum.
Nu såg det inget vidare ut, men ingen av oss var sugen på att gå ut i kylan och göra om det, så det har fått se ut så här hela vintern.

Nu har vinterkappan fallit. Alchymist har alla sina vissna fjolårsblad kvar. De borde säkert plockas bort, men jag vet inte om det blir prioriterat framför så mycket annat trädgårdsarbete, som väntar just nu.

Det är ju inte precis jämförbara förhållanden mellan vårt hus ...

...och Claus Dalbys, men med hans tillstånd, vill jag visa hans fina bild, som tände min längtan efter den här rosen!

Foto: www.clausdalby.dk

Ha det gott allihop!


Ett litet tillägg ett par år senare....

Sommaren 2013 såg Alchymist ut så här hos oss. Det har blivit en riktigt praktfull ros.