Rosen har som föräldrar 'Belle Isis' x 'Dainty Maid'
David Austin hade som mål att få fram en klätterros, som var återblommande, men hos 'Constance Spry' slog 'Belle Isis' anlag igenom, så rosen är sommarblommande, alltså utan återblomning.
Den här rosen hade jag blivit störtförälskad i, när den visades upp i en del trädgårdsforum. Kan också säga att det nu har övergått till varm kärlek!
Rosen har fått sitt namn till minne av den berömda engelska floristen, lärarinnan och författaren Constance Spry, som avled 1960.
Den här rosen kan odlas både som buskros och som klätterros. Den behöver stöd i båda fallen.
Min ros planterades utanför stenmuren vid infarten under tidiga våren 2007.
Där växer ett syrensnår på andra sidan muren, så jag tänkte att rosen skulle kunna få stöd av syrenbuskarna, när den blev större.
Redan i mitten av juli samma sommar kom den första blomman.
Både almskott och ogräs ville gärna vara med och dela på den präktiga jorden, som rosen var planterad i.
Senare på sommaren kom faktiskt rätt många blommor, som berättade, att det här stället gillar vi, trots att det är halvskuggigt. Solen når inte dit förrän mitt på dagen.
Grenarna var veka och inte så långa, så de höll sig nära marken, den sommaren.
När blomstringperioden var över så började det spruta upp nya skott ur marken.
Redan nu kunde jag se på de äldre grenarna, att den här rosen, skulle komma att behöva stöd.
När jag hade blinkat litet till min gode make, så ställde han sig och svetsade ihop ett stadigt torn av armeringsjärn. Dit in kunde jag leda en hel del av grenarna.
Återigen kom en hel massa nya skott efter blomningen.
Sommaren 2008 växte den till ytterligare och nu blommade också fjolårsskotten.
Sommaren 2009 blommade hela rostornet nerifrån och upp. De längsta grenarna började nå fram till den döda almstammen intill, så vi klädde den med fårstängsel för att ha något att binda rosen emot.
När årets nyskott kom, så började rostornet faktiskt kännas litet för trångt.
Den svåra rosvintern 2010 frös många av våra stora klätterrosor ner till marknivå, men 'Constance Spry' klarade sig nästan helt utan skador och prunkade återigen med sina stora, vackra rosor.
Rosbusken som står framför klätterrosen är en gallica som heter Alain Blanchard.
Det verkar som om jag glömde att fotografera min goda 'Constance Spry' förra sommaren, för jag kan inte hitta några nyare bilder på den.