Det rosa arvet

Idag aktuell, kanske mer än någonsin.
För dagen klädd i rosa, då den efter flitig användning börjat desintegrera.
Det är min mor som valt den klatschiga färgen.
I vårt färgglada hem kommer den till sin rätt.

Jag började använda den redan i unga år.
Längst ned, en raggarbil med fenor.
Mellan skaldjur och såser finns en militärbil.
Längst upp en Ford Popular.
Mitt bilintresse har funnits sedan jag var en helt liten planta.

Vi bodde ute på landet och i det nära grannskapet fanns flera grustäkter som livligt trafikerades av grusbilar.
Det var Gelleråsens Grussortering som disponerade mängder av lastbilar, grusbilar, bilar med bergflak och även betongbilar.
Det fanns också en transport för grävmaskiner, alltid körd av en pipförsedd Egon Helj.
Alla var av fabrikatet Scania Vabis förutom numren 28, 29 och 30 som av någon anledning var Volvo.
Som liten vinkade jag alltid till lastbilarna.
Favoriten var nummer 28, eller "tjåttan", han tutade alltid och vinkade alltid tillbaka.
Min ordningsamma mor har förutom namn och adress även skrivit in när boken förvärvades.
Köpt i oktober 1953 gnm Roland Owén, Owéns Bageri. 
Jag minns att hon jobbade på Owéns Bageri på 50-talet.
Bagaren hette Grip. Han var jättesnäll, korpulent och körde Skoda.
En oslagbar kombination.
Vid ett tillfälle fick jag en hel låda punschflaskor som legat för varmt och smält i solen.

Min far körde på femtiotalet buss för Nora Bergslags Järnväg.
Här ser vi buss 23 i full fart.

Boken då?
Det är en klassiker, Stora Kokboken.
Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor.
Tryckt 1953, i en tid då all mat var ekologisk.
Vi använder den ofta idag då vi inte gillar färdigmat eller halvfabrikat.
Och.....maten blir alltid fantastiskt god.
Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om matlagning förrän på senare år, nu är det riktigt kul.
Mina köttbullar är världsberömda i hemmet.
Det som är roligast är att kunna äta god husmanskost varje dag.
Att veckohandla efter en lista på maträtter man bestämt i förväg resulterar i att matsvinnet blivit mindre.
Barnen äter mer när det är hemlagat, det gör förmodligen vi vuxna också att döma av den minskade rörelsefriheten i kläderna.

Bokmärket i form av ett kassakvitto från Domus i Karlskoga får vara kvar ett tag till..

Svampar illustrerade i färg.

Den här avdelningen, bakverk, har vi av ren självbevarelsedrift bara snuddat vid.

Ett uppslag med primörer tjänar som inspiration för kommande odlingsmödor.
Vi laddar nu för att stänga ute kaninerna, som förra året skändligen konsumerade det mesta.
Att odla eget känns viktigt idag.
Jag brukar roa mig med att läsa innehållsförteckningar på förpackningar i butik
En god krämig svampsoppa innehåller 2,6% svamp och 97,4% jagvetintevadalltärinteenshälften.
Chips utan ett uns av potatis, lösgodis som är som ett högskoleprov för en driven kemist.
Varför stoppar man i sig sånt?
Fullständigt obegripligt.
Vad har ni för kokböcker?
Husmoderns köksalmanack från 1963?
Vilken rätt är er favorit?

Det Skånska Skafferiet

Man kan tro att tiden står stilla, men även Skaffaren fyller år.
I år blev presenten en introduktion till det skånska köket i lugn och trevlig miljö.
Restaurang Skånska Skafferiet i Hässleholm använder sig enbart av skånska råvaror, drycker och gemyt.
För att göra det hela intressantare för en antikhandlare använder man sig med förkärlek av gamla recept.
På bilden ses min portion av Fredriks helstekta kalvrygg, anno 1846.
Fröken Perkele avsmakar Elidas smörstekta skrubba från Lomma, anno 1895.
Tidsangivelsen hänvisar till receptets ålder, inget annat.
Till kalvryggen avnjuter jag en "Bästa Lagern" från Lundabryggeriet.
En bra ljus lager som sticker ut på ett angenämt sätt.
Så här i efterhand önskar jag att jag hade beställt in två.
Maten var jättegod, personalen mycket trevlig.
Kunderna är nöjda.

Kvinnans favorit

Låt inte lura er av det barska omslaget. Den här boken är från 1907 och skrevs av Mrs Gregory och hennes vänner. Det vill säga Annie R. Gregory med hjälp av tusen andra hemmafruar.
I den här kokboken får man lära sig att matlagning ska vara "much tasting and no wasting".
När jag skummar igenom recepten på de 538 sidor boken innehåller, noterar jag att kryddning nästan uteslutande innebär; salt och peppar, salt och peppar, salt och peppar, salt, peppar och ketchup.
När jag bodde i Florida på åttiotalet upptäckte jag att annan kryddning än ovanstående inte är utbredd på restauranger. Jag provade även en hel del kubanska restauranger i hopp om att bekomma något riktigt eldigt, dock utan resultat.
Kan det vara så att Mrs Gregory och hennes kompisar har haft så stor genomslagskraft i den amerikanska matkulturen?

När man ser illustrationerna i kokboken kan man förstå om det är så.

Kan det bli så mycket gulligare än så här?

Det går att klicka på bilderna för att få upp dem i lite större format.

Här tronar spädgrisen med ett äpple i munnen. Eller är det en lök?
Vi får också en inblick i lilla May's första jul.

Oh, how good! utbrister den lille gossen av holländskt ursprung när han sätter tänderna i jordbubbstårtan. I dagens Sverige hade han förmodligen brutit mot knivlagen.

Och flickor gör naturligtvis som mamma gör. Idag går mamma till jobbet och flickor går till sitt jobb på dagis.

Här har pappa fångat jättefisken Helge. Uppe till höger ser jag något som påminner om strömmingsruladerna min mor gjorde när jag växte upp.
Vad hände med strömmingsrulader? Jag har inte sett en enda rulad i vuxen ålder.

Hummer. Mums.

Picknick i det gröna. Den unge mannen vill beställa in en omgång till.

Vid 1900-talets början åt man Dough Nuts i stället för Do-Nuts.
Degnötter i stället för görnötter.