Flickorna i speceriaffären med flera

Idag kom den nya, efterlängtade, boken av Eli Åhman Owetz.
Vi bromsade in vid vår postlåda på väg till Bilprovningen och där bodde den,  i en av Postens gröna påsar.
Notera särskilt det rosa bandet som är det närmaste strumpebandsorden man kan komma som feelgoodbokläsare.
Vilken bra start på dagen.

Min vana trogen blev det blankt papper på Bilprovningen.
Om man är väl förberedd och noggrann brukar det sällan bli några överraskningar.
Vid hemkomsten belönade jag mig med det första kapitlet av Flickorna i speceriaffären.Det gick dock inte all ligga på den bekväma latsidan, då hustrun knogade på med markförberedelserna till skulpturparken.
Samvetet gnagde något alldeles förfärligt.
Den sista förberedelsen bestod i att flytta högen med kalkstensskiffer som jag släpat med från Västergötland, via Småland till Skåne.
Bra träning för kroppens alla muskler.
Den tyngsta vägde 147 kilo.

För att flytta tunga kalkstenssjok behövs en pirra (eller säckkärra för den pryde) och den var redan upptagen av min offersten.
En bautasten som jag släpat med från Västergötland, via Småland till Skåne.
Ja, ni vet redan hur det är.
Det var bara att lokalisera kraftlinjerna, gräva ett hål och bängla i stenen framför grillplatsen.
Bra träning för kroppens alla muskler.

Nu står den där och kommer så att göra så länge jag lever.
Den hör numera till platsen istället för att vara min personliga egendom.
Detsamma gäller kalkstensplattorna.
Till vänster pirran, en av de bästa arbetskamrater jag haft.
Nu, åter till Flickorna i speceriaffären.
Jag hör dom ropa...

Jaktsäsongen har startat.

Efter två år med i det närmaste totalt inköpsstopp, är det roligt att gå runt på en loppis med radarn på.
Vad är detta? Nagg? Undrar om det där kladdet går att få bort? Tryck eller litografi?
Där är en signatur, men vad fan står det?
- Anna? Kan du läsa vad det står?
Vilken fräck glasyr!
Det här känner jag igen men jag kan inte placera det? Men jag tror det är bra.
Har vi kvar av den gamla teakoljan?

Den här dagen blev det mest tyska vaser, tätt följt av Upsala Ekeby.
Svampvasen i blått är av Göran Andersson och har nummer 7060.
Skålen med däckmönster är Ingrid Atterbergs Roma, nummer 2677.
Till höger en svårfotograferad liten skål, också den av Ingrid Atterberg.
Den är onumrerad men jag tror den kan ha nummer 2071, serien heter Grafika.
Till vänster hästfatet jag kände igen, men inte kunde placera.
Den är mycket lik Rosa Ljungs vackra "Pampas vilda hästar" men en variant jag inte kunnat hitta på nätet.

Favoriten denna gång är Grafika, tillverkad mellan 1951 och 1954.

Som ni ser kan det vara fler frågetecken än utropstecken när man är ute i verkligheten.
Det är nog det som gör det så spännande.
Man får lita till kunskap och intuition.
Ibland kan det behövas lite humor också, om intuitionen skulle slå fel.

Bloggen har femårsjubileum

Idag är det fem år sedan jag skrev mitt första blogginlägg.
Föga anade jag vad det skulle innebära.
När jag tänker tillbaka vet jag inte helt säkert varför jag började.
Förmodligen var det en förhoppning om att det skulle bli en säljkanal.
Om man är i stånd att ge sig på antik- och diversehandeln är man nog i stånd till vad som helst.
Se bara på den illustra skara som befolkar stånden på antik- och kuriosamässor.
Att blogga har gett föga resultat räknat i kronor och ören, däremot mycken glädje och vänskap.
Jag återupptäckte att jag gillar att skriva, det har resulterat i att jag börjat skriva min första bok.

Bilden är från mitt första blogginlägg, en ung man i början av sin karriär.
En av de första som kommenterade min blogg var Eli på femtiotalsjakten.
Det blev början till många kontakter med "retrobloggare" över hela Skandinavien.
Några har jag träffat i verkligheten, andra återstår att möta ansikte mot ansikte.
Man skapar sig en bild av människorna bakom bloggarna, ibland stämmer bilden, ibland överraskas man.
En höjdpunkt var ett loppisrace som varade under några dagar förrförra sommaren.
Denna resa med hardcore loppisrävar som Benny, Eli, Jan, Stina, Linda och Yvonne var lite av ett äventyr.
Med på resan var också antikhunden Balder Karlsson.
Jag har föreställt mig att det skulle bli konkurrens om fynden, att man sladdade in på loppisparkeringen och kastade sig ur bilen i farten för att komma först till fynden.
En viss osämja och avundsjuka kunde man ha befarat, men av detta fanns inget.
Det var kul, fart och fläkt blandat med lugn och kontemplation.
Olika infallsvinklar samsades, delades och smakades av.
På tredje dagen kunde Balder Karlsson vädra en loppis på flera kilometers avstånd.
Då reste han sig upp i bilen och spanade framåt, vetefan hur det går till?

Med näsa för loppis

Under de här fem åren har jag även hunnit med att flytta.
Jag har flyttat mig själv två gånger, företaget tre gånger och är numera ganska trött på den bärande delen i företaget.

Däremot trivs jag på den skånska landsbygden.
Just denna hektaren av Skåne är inte bara grön utan ett fyrverkeri av färger.
De fanns redan någonstans inuti mitt väsen, här släpptes de ut, befriade, och satte genast bo.
Med barn i huset finns det heller ingen risk att blodet koagulerar i förtid.

Allt mellan man och kvinna av Malin Sverige

Nu återstår att se om det blir ett tioårsjubileum.
Tack för alla kommentarer och tankar jag fått under åren.
De är det bästa av allt.
Fortsätt gärna att berika mitt liv med era ord.

Allt mellan man och kvinna - egen tolkning.

Brev till redaktionerna

Hej!

Jag är bekymrad.
Som samlare, handlare och nostalgiker tycker jag att jag får ut allt mindre av er tidskrift.
Jag saknar nya grepp, spänning och fräschör.
Antik & Auktion samt Antikvärlden har rullat på i samma gamla hjulspår så länge nu att underredet börjar ta i.
Det går trögare och trögare och i förlängningen kanske ekipaget kommer att stanna helt.

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan uttryckte jag, att jag kommer att avsluta mina prenumerationer på ovanstående magasin.
Det intressanta (och alarmerande) är kommentarerna jag fått på mitt inlägg.
Samtliga, arton stycken så långt, har åsikter som inte skiljer sig nämnvärt från mina egna.
Mina bloggläsare är genuint intresserade av gamla saker, retro, vintage, att fynda och att lära sig mer.
Många av dem har egna bloggar och skriver om mässor, auktioner, fynd, loppisar, fusk, misstag, glädjeämnen ”och därmed förenlig verksamhet”.

När jag kollar tidningsstatistiken har tidningarnas upplagor minskat med 6,4 % (A & A) respektive 4,5 % (Antikvärlden) under förra året.
Sedan 2006 har Antik & Auktion tappat 26,2 %, Antikvärlden har minskat med 27,3 %.

Kan det möjligen vara dags att se över innehållet i era tidningar?

Jag, och fler med mig, ser fram emot ert svar.

Vid Gott Humör,
Thomas Sagergrim
Skaffaren

Retrotextil säljes

Nu har jag startat min försäljning av textilier.

De har legat nerpackade i åratal.
Igår började jag lägga upp auktioner på Tradera, ni hittar dem hos Skaffaren.
Alla på denna sidan bör finnas där senast ikväll.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

Krackelering

Jag ser det i stort som smått numera.
Ett samhälle som krackelerar.
Mindre orter går sotdöden till mötes.
Det börjar nu drabba även lite större orter.
Igår skulle jag skicka bussgods från Markaryd, det ligger cirka en mil bort.
Väl framme möts jag av beskedet att man bara tar emot bussgods fram till 10.30 på förmiddagen.
Jag är välkommen tillbaka nästa dag, före 10.30.
Nu lyckades jag beveka damen på andra sidan disken så jag behövde inte köra två gånger.
Från 10.30-22.00 går det inte på några villkor att lämna in paket.
Basta.

Det är inte något stort problem, snarare ett tecken på att kräftgången kryper närmare inpå oss.
På andra ställen är det värre.
I Ungern vill man bötfälla uteliggare för att kunna lösa det växande problemet med hemlöshet.
Vem tänkte till där?
Den ungerska regeringen.

Det satsas mindre och mindre på kulturen i Europa.
I Rotterdam kan Wereldmuseum bli tvunget att sälja ut hela sin samling av afrikansk och amerikansk konst fört att klara ruljangsen.
Den nederländska museiföreningen "skummar av ilska" (SvD) för att museet säljer ut nationens kulturarv.
Vore det inte bättre att lämna tillbaka det man en gång stulit från befolkningarna i kolonierna?

Framstående ekonomer har länge viftat med flaggan och varnat för att världsekonomin är på väg att krascha.
Vem lyssnar?
Vem tar tag i ekonomin?
Eller tänker man bötfälla hemlösa i en omfattning som löser även det problemet?
För de hemlösa lär bara bli fler och fler.

Undra på att man vill vara retro.
Det var bättre förr.

Snyggaste tidningsstället String

Det säljer jag idag på Tradera

Endera dagen kanske bloggen hamnar i en Retrotidning?

Optimala Retrobutiken

Ta er tid att titta på alla bilderna.
Här finns mycket som väcker ha-begär hos en Retroentusiast.
Bildkvalitén är inte den bästa då ljusförhållandena var svåra.
Alla bilder är klickbara och nu låter jag bilderna tala för sig själva.
























Antik & Design
Galtebäckshamn
Det låter som poesi.