Träklocka

Klockan är också teak. Den är från Genfa och behöver lagas. Jag har den uppe på vindan i mitt arbetsrum. Den ser ut som en sen 1960-talet/tidigt 1970-tal. Genfa var Carl West i Malmö. Genfa köpte klockor från olika tillverkare. På 1930-talet fanns de i Danmark under namnet Carl West A/S.



Foto © AL

Tysk äggklocka

Tog ett litet tag innan jag kunde tyda myrskriften på äggklockan, men sedan såg jag att det stod Junghans och Made in Germany. Jag kan inget om klockvärlden, med det verkar som att Junghans är ett välkänt företag som funnits i 150 år typ. 

Jag har satt sönder x antal nya äggklockor under mina år, men den här verkar vara oförstörbar. Precis som många andra äldre saker. Dom var byggda för att hålla länge. Sånt gillar jag. Kvalitet. Ett ord som nästan är utrotningshotat nuförtiden.

 

Säkra tant-tecken

Tycker mig börja märka på att jag är närmare 50 än 30 när jag ser vilka saker jag attraheras av. Guldkrusidullig klocka i ateljén och prickig plastbård i köksskåpet. Fast jag har nog varit tant hela livet i så fall, för det här är saker som jag alltid har gillat.

Foto © AL

Min västtyska bombklocka

Min västtyska väckarklocka ser ut som en orange-gul liten bomb. Den låter även som en bomb. Det går inte att ha den i ett sovrum om man gillar tystnaden, vilket jag gör. Igår skruvade jag igång den för att kolla om den fungerade, vilket jag sedan ångrade bittert när jag hörde ljudet. Jag fick placera den i en plastlåda under natten.

Klockan producerades i dåvarande Västtyskland av Blessing Werke någon gång under 1970-talet. När jag undersökte klockan så märkte jag att det fanns ett gängat hål på undersidan, vilket tyder på att klockan ska ha ett ben, precis som den här klockan. Att hitta bara ett ben blir nog hopplöst. Jag är väldigt glad att locket på baksidan finns kvar.

Foto © AL