Lucka 11

Mormor

 I en stuga i Duvemåla föddes 1833 Johanna Johannesdotter, Wilhelm Mobergs mormor. Det är troligt att han lånat mycket av Kristinas karaktärsdrag från henne. Johanna själv emigrerade aldrig till Amerika, men däremot hennes syster Signe. Precis som Kristina fick Signe en enorm hemlängtan. 

Johanna hade sju barn och sex av dem utvandrade till Amerika. Den enda som stannade kvar i Småland var Ida, som med tiden blev mor till Wilhelm Moberg. Johanna längtade efter sina barn i Amerika men hon kunde varken läsa eller skriva, utan fick ta hjälp av sina grannar för att brevväxla och hålla kontakt med dem. Det var Johanna som sa:"Att följa sina barn till stationen när de far till Amerika är som att följa dem till graven." Jag är tacksam över att inte behöva känna som Johanna när min son med familj åker tillbaka till USA. Vi håller kontakt via sms och FaceTime och jag vet att de dyker upp här varje år. 

Lucka 10

Morfar

När jag var barn lyssnade jag ofta på ett radioprogram som hette Snurran. Det var publik på plats när det sändes från studion. Det var ett familjeprogram med en hel del kul för barn, som t.ex. frågesport med Gösta Knutsson, äventyrsserien Osynliga klubben och Morfar Ginko. Morfar var en virrig gammal farbror som gjorde en massa tokigheter och hade många kul uttryck. Mormor var mer bestämd och försökte hålla ordning på morfar. Det var hon som bestämde i huset, men jag tycker inte man kan säga att morfar var någon toffelhjälte.

Ett annat par som definierar toffelhjältetemat bättre är Lille Fridolf och Selma. Fridolf var en liten korpulent herre medan Selma var en stor, bastant och mycket bestämd dam. Fridolf låter alltid så ynklig och säger ofta :"Ja, Selma lilla". Det rimmar dåligt med hans position i arbetslivet, där han jobbade som kontorschef.  Fridolf var även en stolt morfar.

Toffelhjälte är ett nedsättande uttryck på en man. Kan det bero på att det åtminstone förr var mer vanligt att mannen alltid bestämde allting och då räknades kvinnan aldrig som en jämlike. Tack och lov har det blivit mycket bättre, men det finns fortfarande gamla stofiler kvar som anser att mannen är familjens överhuvud. Jämställdheten kommer säkert aldrig att slå igenom överallt i världen. Även i Sverige finns mycket kvar att jobba med. 

Lucka 9

Farmor

Rune Andréasson är skaparen av serien om Bamse, en liten brunbjörn som blir världens starkaste björn när han ätit av Farmors dunderhonung. Farmor heter egentligen Augusta Beata, och föddes nån gång på 1800-talet. Hon bor på Höga Berget tillsammans med Husmusen och Katten Janson. Det sägs att det är byn Castelmola på Sicilien som ska ha inspirerat Rune Andréasson till Höga Berget. Farmor är berömd för sina pannkakor, köttbullar och naturligtvis dunderhonungen. 

Jag känner lite samhörighet med Bamses farmor. Jag bodde inte på Höga Berget, men väl högst uppe på Söderåsen. Där fanns ett litet villaområde avskilt från det övriga samhället. Det var en brant väg ner till Åstorps centrum. Dunderhonung har jag aldrig provat på att koka, men pannkakor har jag lagat många i mitt liv.

Människor har troligtvis tillagat varianter av pannkakor lika länge som de har kunnat mala säd till mjöl och blanda med vatten. Stenåldersmannen Ötzis mumifierade lik hittades i Alperna 1991. När man analyserade hans maginnehåll kunde man se att han ätit ett slags primitiva pannkakor innan han dog för 5300 år sedan.

De första skrivna berättelserna om pannkakor kommer från antikens Grekland där man på 400-talet f. Kr. nämner den platta maträtten. De kallades teganites. Namnet kom från tagenon som betyder stekpanna på grekiska. Dessa pannkakor gjordes av vetemjöl, olivolja, syrad mjölk och honung och serverades i regel till frukost.

Pannkakans popularitet fortsatte in i medeltiden då kristna i Europa gärna åt pannkakor på Vita tisdagen - den sista dagen innan fastan. I engelskspråkiga länder kallades dagen för Pancake Day, eftersom förrådet av mjöl, mjölk och ägg tömdes och förvandlades till travar av pannkakor inför fastans 40 dagar av avhållsamhet.

Det första kända receptet på pannkakor hittas i den engelska kokboken The Good Huswife´s Jewell från 1585 och består av bl.a. mjöl, grädde, äggvitor och en skvätt öl. Jag tror inte att Bamses farmor använde sig av detta receptet.

Lucka 8

Farfar

År 1885 föddes Gustav Håkansson i Helsingborgs församling. Vid 65 års ålder blev han rikskänd som Stålfarfar i samband med cykeltävlingen Sverigeloppet 1955. Gustav bodde i Gantofta där han drev en åkerirörelse och hans hustru Maria hade ett café. Han var en riktig "krutgubbe" och när han var 42 år besegrade han de svenska fjällen per cykel. Därför tyckte han klart inte det skulle var några problem att cykla från Haparanda till Ystad, men det var det andra som tyckte.

På grund av hans höga ålder vägrade tävlingsledningen honom att delta. Åldersgränsen var satt till 40 år. Ålderstänket var mycket förlegat förr. Gustav bestämde sig ändå för att ställa upp och han startade en minut efter siste tävlande.

Loppet kördes i etapper och medan de andra tävlande sov cyklade Gustav vidare utan några längre pauser. Under tävlingen presenterades han som Stålfarfar efter en vid den tiden känd seriefigur. 

9

Han hade satt en egentillverkad nummerlapp med en stor nolla på bröstet, eftersom han inte fick någon av tävlingsledningen. Hela svenska folket följde hans färd genom landet och hejade på honom.

Efter 78 mils körning, bad polisen honom att han skulle läkarundersöka sig. Det visade sig att han var frisk som en nötkärna. Efter 6 dagar, 14 timmar och 20 minuter kom han till Ystad....24 timmar före de tävlande. Där spelade brandkårens orkester och han blev buren i gullstol. Dagen efter fick han träffa kungen. Sina sista cykelturer gjorde han efter han fyllt 100 år. Stålfarfar blev nästan 102 år.

Lucka 7

Barnbarn

När Ulrika skulle döpas sydde jag en dopklänning till henne och broderade namn och dopdatum på underkjolen. När Katarina och Peter skulle döptes, fick de också sina namn inbroderade. Sen hängde klänningen i min garderob i många år innan det var dags att plocka fram den igen.

Nu var det dags för mitt första barnbarn att använda klänningen med ett blått sidenband runt midjan. Rasmus döptes i Kvidinge kyrka till Rasmus Balthazar. Ulrika hade under många år sagt att om hon fick en flicka skulle hon heta Amanda och fick hon en pojke skulle han döpas till Rasmus. Lite lustigt är det att Amanda och Rasmus har namnsdag samma datum.

Sen dröjde det ytterligare 9 år innan dopklänningen togs fram. Nu fick vi användning för det rosa sidenbandet när Zoé skulle döpas. Hon bodde i Luxemburg, men eftersom de bott i Mölle tidigare döptes hon i kapellet där. Hon fick 3 namn,  Zoé, Alexandra, Katarina. Det är bra att ha ett namn som är lätt att uttala på det språk som talas i landet man bor i.

Samma år åkte vi med dopklänningen till Dallas, när Daniel skulle döpas. Han fick namnen Rickard, Daniel, Hans. Richard efter morfar och Hans efter farfar. Göran var inte aktuellt alls, eftersom de inte har Ö i sitt alfabet. Peter har Daniel som andra namn och det är lätt att uttala på engelska. Daniel döptes i något som tidigare varit en bilhall, så det var en rejält stor sal, men nu användes den som kyrka. 

Det har blivit varannan flicka och varannan pojke, så till sist var det dags för Hannas dop. Det blev åter en flygtur över Atlanten för dopklänningen. Hennes namn blev Hanna Lou. När Ulrika skulle döpas ville jag att hennes andra namn skulle vara Hanna, men Göran och jag var inte överens, så det fick bli Magdalena i stället. Nu fick jag äntligen en liten Hanna. Ulrika är född den 5 januari och den dagen har Hanna namnsdag.

Efter varje barnbarnsdop har jag broderat in namnen och dopdatumet i nederkanten på dopklänningens underkjol. Där är plats till många namn ännu, och jag hoppas den kommer att användes i många år framåt.

Lucka 6

Bror

Ordet bror förekom ofta, särskilt i äldre svenska, som tilltalsord mellan män. t.ex. -"Kan jag hjälpa bror?" Före dureformen var det viktigt hur man titulerade varandra. Män lade bort titlarna genom att bli "du och bror" med varandra. Då drack man en brorskål eller duskål.

Titelsjukan grasserar fortfarande även om jag tycker det har blivit betydligt bättre. Förr i tiden, speciellt före dureformen, var det helt omöjligt att säga du till någon. Barn niade sina föredrar och äldre släktingar även om de träffades dagligen och verkligen kände varandra. Det visade givetvis på artighet, och lite av det hade inte skadat om det funnits kvar, men på ett modernare sätt. Min syster och jag sa alltid du till både farmor och farfar, vilket våra äldre kusiner aldrig gjorde. Mor försökte tillrättavisa oss någon gång, men då sa min syster till farfar:-"Är vi inte så bekanta så vi kan säga du?". Det tyckte farfar bestämt att vi var.

En titel som visar på vilket yrke man har var väldigt viktigt, och det verkar vara så för en del även idag. I regel var det mannen som hade en "finare" titel, för de flesta kvinnor var hemmafruar. Men då kunde de åka snålskjuts på mannen och vara med på ett hörn av hans titel. En doktors fru blev naturligtvis doktorinna, även om hon inte hade en susning om hur man behandlade sjukdomar. En konsuls fru blev konsulinna.......som Margaretha Krook i "Morrhår och ärtor". Fast där var det grannfrun som hört fel och trott att mannen var konsul i stället för konsulent. Göran var snickare, så det betyder att jag kunde titulera mig snickarinna, vilket jag aldrig gjorde. För mig finns inga finare titlar än Mormor och Farmor.

Lucka 5

Syster

År 1927 köpte Alexander och Anna Lundgren ett fiskartorp i korsvirkesstil från 1732 på Skäret. Det renoverades till fritidshus åt familjen, men under 30-talet fick familjen det svårt ekonomiskt att behålla torpet.

Då öppnade äldsta dottern Greta  den 1 maj 1938 trädgårdscaféet med hjälp av sina systrar Anna, Ebba, Marta, Rut, Britt-Marie och Ella. Ebba dog redan året efter. När fler skaffade sig bil under 1960-talet gjorde det att deras cafe’ blev känt i hela Sverige och Danmark. 

Vår nuvarande kungs farfar, Gustav VI Adolf, var en flitig gäst där varje sommar när han bodde på Sofiero. Då serverades alltid vaniljhjärtan, som var deras specialitet. 

Misshälligheter mellan systrarna ledde så småningom till att två av dem försvann från verksamheten, nämligen Greta och Rut. Det gick så långt som till rättegång. En av rättegångarna kom att handla om rättigheterna till den berömda skylten. 

Rut startade i början av 1960 en krukmakeriverksamhet nära caféet och det blev efter hand en restaurang, Rut på Skäret. Den införlivades så småningom i caféverksamheten men bar sig aldrig ekonomiskt och gick i konkurs.

I början av 1960-talet var det bara tre systrar kvar och 1988 tog en av systrarnas son över caféet.

2022 såldes hela verksamheten. Caféets nuvarande ägare består av fem personer som inte är släkt med de ursprungliga ägarna.