EN DIKT OM ATT DÖ OCH VANDRA VIDARE

Den här dikten fick jag från min morbror Matti idag. 

Den skall finnas med på begravningsdagen. 

Jag har gjort en grov-översättning 

ihminen sulautuu ikuisuuteen 

(människan inlemmas i evigheten)

niin kuin kesä sulautuu syksyyn

(så som sommaren inlemmas i hösten)

päivä yöhön, murhe kiitollisuuteen

(dagen till natt, sorg (bekymmer) till tacksamhet)

ja kaikki lopulta valon syliin

(och slutligen allt till ljusets famn) 

EN VACKER DIKT

...Lähti lentoon enkeli hellä taivaan,
tuli luokse väsyneen, sairaan.
Kosketti hiljaa posken nukkaa,
silitti hellästi tukkaa.
Nosti siivilleen hänet armaan,
vei turvaan paikkaan tähtien taa.
Luokse Jumalan kaikkivaltiaan....


... Hon flög iväg, himlens kärleksfulla ängel
kom till den trötta, den sjuka.
Rörde tyst vid kindens ludd
strök kärleksfullt över håret.
Lyfte den älskade till sina vingar,
förde till ett säkert ställe bakom stjärnorna.
Till den allsmäktige Guden...

Här är en länk till en finsk sida om Oulus (Uleåborgs) begravningsbyrå.
Här är något annat - Positiivarit.