Växthuset

Blå, blå riddarsporre, nära, nära.

Oxtungorna igen, snart har jag trädgården full, men det är inte så många andra blommor som vill växa på den sidan huset, torrt, torrt och grusjord.

I växthuset växer en självsådd opiumvallmon, Papaver somniferum, men vad jag kan läsa mig till är den en av de äldsta kulturväxterna,  fröna används till bakning, att utvinna opium skulle vara från en vit blommande släkting.

Tomat i växthuset, jag kom på att jag kan använda växthuset som fotostudio, ljuset är perfekt och det blåser inte.

Mitt växthus är ett plastväxthus och inte särskilt fint, men det fyller sin funktion. Någon gång vill jag ha ett stort där jag både kan odla och ha en plats att stå och arbeta på.

lika vackert innanför som utanför

Inne mot huset är det lika vackert som ute på ängarna i omgivningen.

Jasminen blommar överdådigt, det doftar ljuvligt. Jasminen fanns när vi kom hit, men den levde en förkrympt tillvaro i skuggan av en stor alm som lutade betänkligt in över huset. Nu är almen fälld sedan länge och jasminen har blivit större och större för varje år.

Bakom jasminen är vår "bakgård" här skall någon form av utemiljö skapas, nu är det nya huset färdigbyggt och det går att göra något åt utemiljön. Nu liknar det mest någon slags förväxt ogräsäng. Här är eftermiddagssol, så det passar fint att göra en sittplats utanför terassdörren här.

Smörblommeäng i betet på min morgonpromenad, fint!

Maxima

Nu kommer Maxima ( Paeonia lactiflora  Festiva Maxima) i allt sitt fluffiga överdåd!

Blå, blå iris igen.

Och det rödrosa, jag är överraskad över att det fungerar, jag trodde att jag skulle få flytta vallmon, men det tror jag inte att jag gör, resten av rabatten är lugn och det funkar fint.

Glad midsommar!

översvallande blomning

Filippas muckla ligger och sover i hostan..

Allt är vackert nu, det blommar överdådigt överallt i trädgården, och det doftar intensivt av jasmin och kaprifol.

De djupröda vallmorna och rosa pioner, det funkar faktiskt, de ljusröda vallmorna går inte, men detta går även om det är en häftig kombination.

Kul med lite pang i färgerna, allt måste inte vara vitt, vitt, visst kan det bli förvirrat och väldigt rörigt med många färger. Det är en avvägningssak att kunna avgöra hur mycket och vad man kan kombinera.

På väg till dagis passerar jag i bland en trädgård som är fylld till bristningsgränsen med blommor, de var vackra i en annan sammansättning men här är det färger, former och bladstrukturer i en blandning som har intet sammanhang. I bland tar nog någon slags nitisk samlarinstinkt över framför känsla för färg och form, det är lite som en prydnadssaks samling fast med blommor.

Köpeblomma, blommar snällt hela sommaren i en kruka vid parkeringen.

Mina favoriter, oxtunga, jag har gjort en hel liten äng i trädgården med dem, de har en alldeles gudomlig färg och insekter älskar dem.

Nu hittade jag Nora Barlow.. den andra är följaktningen en variant eller något helt annat!

Trädgårdslandet är i gång, snart kan vi frossa i sallad, jag är en salladsätare, uppvuxen i en salladsätarfamilj, och inget går upp mot egen sallad, den har SMAK på ett helt annat sätt än köpesallad. Jag är kanske en salladssnobb, jag väljer noga ut vilka salladssorter jag odlar och ser till att så nytt löpande under hela säsongen.

Riddarsporrar, blå, blå liksom de blå irisarna.

kvällsbilder

Återerövra kullerstenarna!

Fuchsia köpt för knopparnas utseende, kanske inte så bra.

Fuchsia är fina att fotografera, kanske en tantblomma, fast det tycker jag inte riktigt. De har också sina kvaliteter, speciellt formen tycker jag.

Kullerstenarna får ha viss växtlighet, timjan, oregano, anisisop, gräslök, men nu var det oändliga mängder gräs, maskrosor, tistlar, mossa och annat smått ogräs.

Tre skottkärror med ogräs har jag än så länge kört bort, gården borde hållas efter löpande, men det är svårt att hinna allt och sedan har det ju regnat alldeles oerhört mycket den senaste tiden, då växer allt plötsligt explosivt.

Rensning pågående!

Kniv ( slö), kvast, skyffel och skottkärra behövs och armkrafter..jag har träningsvärk i dag..

Sommarblommor

Stjärnflockan, Astrantia major, är nästan utslagen, de är expansiva och jag får hålla efter dem, men vackra .

Salvia är gott och vackert, helst skulle jag ha jättelika buskar, men både katterna och hunden sätter stopp för det, de får alltid lust att gå runt och gräva lite runt salviorna och då knäcks grenarna, tyvärr.

Den är dock rätt livskraftiga och kommer snällt igen, lite tilltufsade.

Rabatten framför huset är just nu prästkragar, irisar, vallmo, pionerna är på gång och aklejorna blommar emellan.

Prästkragar är enkla blommor, ogräs i en dels ögon, jag är barnsligt förtjust i dem. De är väldigt fotogena, lyser vita i skymningen, vajar vackert i blåst.

Ny för i år och jag kommer inte i håg om jag har sått den själv, fått den eller köpt den...

Jag sådde flera aklejor förra sommaren, detta kan vara en av dem. Yngsta dottern roade sig förra sommaren med att samla plantpinnar, att då veta vad som är vad är svårt!

jag tror att det är en Aquilegia Nora Barlow, men blombladen stämmer inte riktigt, om någon vet vad denna balkjolsliknande akleja heter får ni gärna höra av er.

Ljuset vid havet

Jag har varit på Bornholm och fotograferat igen, så här vackert är det i soluppgången klockan halv fem..

Det är alldeles underbart och ha ett dygn till att bara fotografera, inga barn, ingen mat som skall lagas, ingenting mer än jag, kameran och trädgården.

Engelska klockor i keramik som man skall ha på blomsterpinnarna för att man inte skall sticka sig i ögonen och sedan ser det vackert ut dessutom.

Dessa klockor har varit svåra att introducera i Danmark, men är mycket vanliga i England.

Trädgård i England är något annat inbillar jag mig, mera en del av livet, en kulturell företeelse som har en helt annan plats och status än i Sverige eller Danmark.

Här hemma är det skurväder och allt det där som jag tänkte göra under helgen blev till att jag vände ner gödseln i det nygrävda landet där hallonen tidigare växte.

Så och plantera ut det sista får väl bli på kvällarna i veckan...

Det blir i alla fall en vacker kant av vita cosmeor längs bågformen ut mot gräset.