Tio stycken

Duktiga, duktiga Signe!

Tio små kaninbäbisar har hon klämt ut även denna gång, en hamnade utanför boet i förrgår, och var jättekall när jag hittade den, och dog under upptiningen trots alla goda försök. Nio är alltså kvar, räknade dom idag.

Två dagar, lite päls har kommit fram.

Fyra dagar, nu ser man mer päls och att de börjar få skilda färger.

Det är fortfarande full rulle i boet, Signe verkar ta väl hand om dom och bäddar ner dom ordentligt. Hoppas hon inte blir störd av att jag har varit där och räknat dom idag, tidigare har jag ju bara lyft på locket och kollat så ingen verkar vara dålig. 

Nu ser man att de börjar skilja sig åt, fyra är klart svartare än de andra fem, som jag tror kommer att bli viltfärgade, men det kan ju säkert ändra sig ännu. Den som dog var svart så det var alltså hälften hälften från början. Vad jag kan se verkar ingen bli chinchillagrå som pappa Apollo, vilket är en himla synd då han är supersnygg. Men vi får väl se...

Kaninungar!

Här hemma var det misär och elände för en dryg månad sedan.

Kaniner brunstar vanligtvis mindre på vintern och många som har uppfödning vittnar ibland om att det kan vara svårt att få dom dräktiga på vintern. Detta till trots så brukar det ändå gå bra om dom väl får ungar på vintern då de gör ett stort bo och fodrar med päls så ungarna håller sig varma. Mina kaniner Signe och Apollo har gått ihop under lång tid och inga ungar har kommit till så de har fått gå ihop nu också. När det sen slog till och blev 17 grader kallt en natt så passade hon på att få ungar... 10 st som alla frös ihjäl, MISÄR!

Hon hade inte gjort ett så bra bo och hade inte fodrat ordentligt på toppen, hur skulle hon kunna veta hur man ska göra, hon hade inte läst boken juh!

Dom har fortsatt få gå ihop och i går när jag kom ut så ligger det ett knyte med små små ungar i. Varma och goa små studsbollar som tror att allt är mat!

En enda dag gamla

Än så länge är dom hårlösa, och har inte öppnat ögon eller öron, ser ut som små stålgrå klumpar, men snart är dom söta!

En dag gamla

Nu får vi bara hoppas att vädret blir fortsatt milt, att Signe tar hand om de små och att alla fortsätter må bra och överleva.

Vill inte pilla med dom för mycket ännu, så jag vet inte ens hur många det är. Jag håller er uppdaterade.

Handarbete med precision...

Ja, har man en syblogg måste man ju få berätta om saker man har sytt.

När våra goda vänner E och H var utomlands så bodde delar av deras djurskara hos oss, dvs hunden och tre kaniner. Tyvärr bestämde sig kaninerna för att bli osams med mina efter en vecka och ja, lång historia kort så hade min kaninhane vips två halva ögonlock istället för ett helt. Ögat klarade sig undan med bara en skråma men det nedre ögonlocket och det tredje ögonlocket som utgår ifrån inre ögonvinkeln var båda delade i två delar.

Typiskt!

Det var bara att plocka fram nål och tråd och sätta igång. Gissa om det är pilligt att sy ögonlock på en kanin?

Det verkar iallafall som om tårkanalerna klarade sig och allt verkar läka som det ska. Såhär såg det ut efter en dryg vecka. Det blå är trådändarna. Någon bild från akutskedet får ni inte se för då kommer min kära moster kräkas eftersom det ser ut som om ögat håller på att ploppa ut. 

Ja, jag vet att bilden är supersuddig, det verkar inte vara nåt fel på farten iallafall...

Nytt på fronten med små små gräsklipparna

Rabbitarna har nu käkat slut på sitt bete i inhängnaden jag gjorde när de först kom (ca 50 kvm). De har också klarat av den styva uppgiften att snygga till i hundgården. Där växer (växte) en salig blandning av olika örter och libbsticka (!), kirskål och brännässlor. Kaninerna verkar älska denna salladsblandning, och numera är det bara brännässlor kvar.

Nu har de fått en ny hage, med närmare 250 kvm bete. Superglada är de iallafall.

Delar av nya hagen

Innan de kom in i nya hagen kom vår lilla loppburk in i kaninhagen och jagade in kaninerna under kaninhuset.

Dumt.

Mycket dumt.

Lilla Birgit fick då panik som bara kaniner kan få och sprang ut igen, rakt in i gapet på lilla loppburken,

Dumt.

Mycket dumt.

Hon blev då såklart biten i ena frambenet, matte tyckte att det då inte var nått att spara på så nu ligger hon i frysen och väntar på att bli dillkött.

Gott? Jajjemensan!

Makabert? Bestäm själv.

Tror att jag ska garva skinnet vad det lider också, just nu ligger det också i frysen. Kanske lilla Snigel vill ha en ny varm mössa till dagispremiären i höst??

Så här är alltså återstoden av flocken som ligger och solar i den gamla nerbetade hagen. De båda hagarna sitter ihop så de kan ligga och sola på det korta gräset eller gömma sig under ormbunkarna i den nya delen, perfekt för ett gäng små kaniner...

Kaniner

Gårdens djurbestånd har utökats med ett gäng kaniner. Det är tre flickor, kullsyskon som är korsning 75% fransk vädur och 25% tysk jättescheck. Till dessa små skönheter fick jag igår hem en liten pojk, korsning 50% fransk vädur och 50% belgisk jätte. Flickorna är födda 6 januari och deras kavaljer 9 februari, så än dröjer det lite innan de kommer att göra det kaniner gör bäst...

Är de inte bedårande!

De heter Ingrid Marie (beige/vit), Signe Tillisch (svart), Birgit Bonnier (svart/vit) och James Grieve (grågul). En del av er har förstås redan listat ut att de är döpta efter äppelsorter.

Kika på dessa bilder och njut!

Birgit solar sig

 

Ingrid blir närgången

James kisar i vårsolen

Tjejjerna mumsar på en gammal fänkål

Lilla James

 

Mys på solvarm sten