Fredagsblandning

Jag tänkte jag skulle visa hur det såg ut här när det snöade som värst:

Här har det bara börjat.

Sedan vräkte det på lite mer.

Man kunde knappt se handen framför sig.

Det var alldeles prickigt i luften.

Lilla bilen hade kompisar att prata med i alla fall.

Ja, jistane mej, som man säger här i Småland.

Ska du köpa ett mjukdjur till någon? Då är det bra att köpa det på Ikea, för de skänker 10:- för varje mjukdjur som säljs till UNICEF och Rädda Barnen, som sedan ger pengarna till olika utbildningsprojekt för barn världen över. Själv har jag köpt två råttor som jag ska ge till kattflickorna när de kommer hem.

---

Jag hittade en annons som kanske kan intressera någon av er:

TV4 SÖKER UTLANDSSVENSKAR FÖR ATT MEDVERKA I PROGRAMMET FÖRKVÄLL

Vi söker alltså en familj som har åkt på en längre privatresa eller som blivit utlandsplacerade via jobbet. I programmet kommer man att prata om långresor och lyfta fram hur viktigt det är att förbereda sig innan man åker ut, samt vad man ska tänka på när man väl är på plats. En reseexpert från Europeiska reseförsäkringar kommer också att vara på plats. Programmet direktsänds i TV4 på tisdag kl 17.00, men familjen ska helst kunna vara på plats vid 15.00 för en repetition. Maila oss omgående på info@utlandssvenskar.com

---

Hörrni, jag funderade på varför man skottar ända ner till asfalten på vägbanorna. Där blir det nästintill glansis, det är i alla fall så halt att man verkligen får se upp när man går över gatan. På trottoarerna däremot är det "lagom" mycket skottat, så att det ligger ett snölager kvar som man liksom får fäste i med klackarna, där riskerar man inte att dratta på ändan. Någon som begriper sig på sådana underfundigheter?

---

I går lyssnade jag lite på radion, och hörde en tjej som blev intervjuad. De pratade om hennes scenföreställningar och lite annat, och jag visste inte alls vem hon var. Hörde aldrig hennes namn heller. Men hon lät så smart, trots att hon på rösten lät som en liten fjortis. Sedan började hon sjunga en Mariah Carey-låt - och då höll jag på att ramla baklänges, för vilken röst hon hade, tjejen! Tror hon skåpar ut ms. Carey med hästlängder. Och i morse var hon med på Gomorron-tv. Då fick man se lite från hennes senaste show som hon har skrivit, regisserat och spelat, allt helt själv. Och hon har ingen som helst skådespelarutbildning. Men maken till duktig tjej får man nog leta efter. Hon heter Shima Niavarani, håll ögonen öppna efter henne, det ska i alla fall jag göra.

Här är en länk till radioprogrammet.

Önskar er alla en trevlig helg!

Kina 10 och 11 samt Tomtar på loftet och Turkiet

I går kväll fick jag hälsning nummer 10 från Olgakatt, så den börjar vi med i dag:

"Hej!
Kondisen är borta men annars är det full fart igen nu. I går tog vi oss med lokalbussen till en liten kanalstad i Yangtseflodens delta som heter Zhouzhuang och som uttalas som "JoeJohn" pa engelska. Där är väldigt vackert men tyvärr också överkommersialiserat med massor med turist-tingeltangel. C återsåg en gubbe som hon ville handla av igen till senaste barnbarnet. Nu var det betydligt dyrare och gubbens tant var där och stoppade all kommers och prutande. En stund senare köpte hon samma grej för sitt eget föreslagna pris hos en annan betydligt trevligare man.
Vi avstod från lokaldelikatessen, stekt glaserad fläsklägg som dom ville ha 88 yuan för, vi är numera vana att äta för max 20 per skalle.

Vi klarade lokalbussen tack vare lapp från vårt vandrarhem och hjälpsamma kinesflickor som ville öva engelska. På hemvägen var det fullt och då kom små rosa plastpallar fram till dem som annars fått stå två och en halv timma när bussen halsbrytande for fram på motorvägarna utanför Shanghai. Killen i receptionen på vårt vandrarhem var märkbart lättad när tanterna framåt aftonen kom hem. "O, you are back! Did you manage to go to "joejohn"? I have worried about you!" Men de här vikingatanterna klarade det. Han ville vi skulle ta den speciella utflyktsbussen for 500 yuan, men vi betalde 59.

Nu ska vi ut på stan igen och leta upp en tygmarknad. Får se om vi lyckas!

Kram Olgakatt"

Och i dag fick jag hälsning nummer 11, så vi fortsätter med den:

"Hej!
Lagom till att man ska åka hem börjar man vänja sig vid hur trafiken fungerar i detta land. Den amerikansk-kinesiska damen vi träffade i Lijiang sa att trafiksignaler här uppfattas som en rekommendation, inte ett obligatorium. När det blir grön gubbe måste man passa på för alla fordon som svänger trots att det är rött för dom. Dessutom stannar inte cyklister alls för ljus, inte heller alla "vespor" eller vad det ska kallas, alla eldrivna så att dom kommer som onda andar ljudlöst om dom inte tutade hela tiden. Det gör dessutom alla, inklusive bilarna så att effekten ändå uteblir eftersom det tutar överallt på en gång. Fotgängare har INTE företräde!

Shanghais tunnelbanesystem har byggts ut enormt inför Expon och är fantastiskt fint och modernt, synnerligen lättnavigerat med alla stationer utskrivna även på engelska, och t o m utropade på engelska när man väl lärt sig uppfatta det. C säger att hon minns 8 linjer från sitt besök för två år sen, nu är här 13! Supermodernt, många stationer har helt dolda spår, tågen stannar vid dörrar. Samma såg jag dock redan 1975 i dåvarande Leningrad, numera st Petersburg.

I morgon flyttar vi till ett hostel närmare flyplatsen där vi måste vara kl 8 på tisdag morgon.

Nu ska jag gå upp och lägga mig!
Olgakatt"

---

Här är tomten som jag blev kär i så fort jag såg honom i butiken i går:

Visst är han fin, min tomte!

Än har jag inte gjort i ordning adventsljusstaken, den får anstå tills det är dags att fira första advent. Måste också skaffa mossa till den, och kanske lite röda frukter.

I dag har vi promenerat runt här i Älmhult trots duggregnet, och vi har sett tre hus. Nu har vi totalt tre stycken vi kan tänka oss, och några som vi i och för sig kan tänka oss men som av olika anledningar inte står högst på listan. Nu börjar det bli dags att bestämma sig och lägga bud! Håll tummarna!

Förresten är det kanske inte så konstigt att jag kände mig så hemma i Istanbul och att jag alltid påstår att jag måste ha varit turk i "ett tidigare liv". För i DN i dag kan man läsa att vi svenskar egentligen är turkar. De första svenska bönderna var turkar, och det tycker jag inte är särskilt anmärkningsvärt eftersom "allt" kommer från Turkiet. Tomten och vin är bara två ytterligare exempel. Fler exempel kan jag inte ge just nu, för jag har de uppgifterna i en tidning som just nu guppar på havets vågor, kanske i Engelska kanalen?

Kina 9 och Lite shopping

Hoppsan, jag glömde visst skriva en rubrik. Nu är det gjort!

Ja men varför bryta rutinerna? Vi gör som vanligt och börjar med hälsningen från Olgakatt:

"Hej!

Nu har vi kommit till Shanghai igen där vi ska sova 4 nätter, den sista på ett hotell närmare flygplatsen än vi är nu. Vi bor på ett hostel i en skum gränd men här är rent och fint och mer folk än vi sett på nåt annat ställe. I morgon åker vi en dagsutflykt till Zhouzhang, en liten kanalstad på Yangtsefloden 8 mil norrut, hem igen på eftermiddagen. Den stan ligger på reservlistan för världsarv och C har varit där två ggr och vill visa mig.

Vi hade det bra i vår förstaklasskupé alla 288 milen hit och det gick bra att sova. Första natten hade vi sällskap av en söt liten kille i 25-årsåldern som rådbråkade engelska och försökte umgås med tanterna med ett rart leende. Han klev av i Nanning i Guangxi. Hela dagen åkte vi genom det vackra landskapet med sockertoppsberg och tåget t o m stannade i Guilin där jag var för två år sen och åkte flodbåt på Lifloden.
Mitt i natten kom en passagerare till i kupén, en pytteliten ung kinesiska som uppträdde i rosarutig pyjamas tills hon steg av några stationer före Shanghai. Hon undvek att möta blicken och svarade knappt på tilltal, kunde uppenbarligen inte ett ord engelska. Hon var en syn i sin lilla pyjamas och paljettförsedda superhöga klackar. Men till slut bjöd hon oss på var två små clementiner i alla fall. Och sa adjö när hon steg av.

Hit anlände vi vid 12 i dag och tog en taxi till vårt vandrarhem eftersom jag vägrade åka tunnelbana med ryggsäcken. Tunnelbanan här är annars mycket fin och modern. Jag mår mycket bättre även om jag hostar och fräser ut massor ännu. Är så klart inte så stark som jag borde varit men det går bra om jag slipper härja för mycket.

Vi hittade en poppis lunchrestaurang på gatan här men måste ha käk en gång till i dag.
När vi mejlat klart ska vi ta metron in till centrum och promenera längs den historiska gatan Bund utmed floden i nattbelysning.

Kinesiska hälsningar till alla bloggvänner!

Kram

Olgakatt"

---

Här i Älmhult har vi lite närmare till allt, slipper åka tåg för att komma någonstans. Jag promenerade i sakta mak till Ikea för att köpa krukor till mina färska örter, kikade in på Skatteverket för att få en skattsedel, utforskade en inredningsaffär som heter Sthlm View och köpte en filt på rea (bara 100:- i stället för 600:-), Sia-butiken och köpte en fin ljuskrans att ha i fönstret, Systemet där jag köpte glögg (både årets saffranglögg från Blossa och en som heter Dufvenkrooks vinglögg), hämtade ritningar på ett hus hos mäklaren och till sist slog jag mig lös på Konsum. Tänk vad man hinner på bara några timmar när allt ligger så nära. Det är underbart.

Lite härligt är det allt när det snöar så mycket som det har gjort i dag. Fast jag undrade i mitt stilla sinne varför jag stod och fönade håret i morse. Ganska onödigt, kan jag meddela.

Så här ser det ut här i Älmhult just nu:

Det har snöat massor. Hoppas det får ligga kvar!

Den här dåren sladdade fram, medvetet.

Vår fina nya ljuskrans att ha i fönstret. Den är julig samtidigt som den är vintrig, så man måste inte ta ner den när julen är slut, den kan hänga uppe hela vintern, tycker jag.

HA EN JÄTTESKÖN HELG, ALLIHOP!

Kina 8 och Taxiolycka

Ja som vanligt börjar vi med en hälsning från Olgakatt:

"Nu ligger jag förhållandevis bekvämt i min softa slaf och tåget gungar västerut. Bara tre av fyra bäddar är ännu besatta, den tredje av en förtjusande ung man som ska av i morgon fm i Nanning. Han rådbråkar engelska så vi har en viss kommunikation och är så söt att tanterna kunde äta honom med sked.

Vi gick tillbaka till marknaden i dag och letade efter geten i sportskor, men den fanns inte där.

Mår ytterligare bättre.

Kram från Olgakatt!"

---

I dag ska jag visa ytterligare några bilder som jag inte har kunnat visa tidigare, men den här gången var det för att svärföräldrarna inte skulle bli oroligare än de redan var.

Trafiken är som bekant rätt hård i Kairo, trafikregler är inte till för att följas, de är bara en rekommendation. Och det är inte alla lastbilar som har fungerande bromsar. Det visade sig ha kunnat bli ödesdigert en dag när Maken satt i en taxi. Han satt i framsätet, och de plockade upp ett par unga killar vid vägkanten som satte sig i baksätet. Turligt nog var det bilköer, så det gick långsamt framåt. Framför taxin var en lastbil, och bakom taxin var ännu en lastbil - en vars bromsar inte var i toppskick. När lastbilen bakom skulle bromsa tog inte bromsarna utan den åkte rakt in i taxin och pressade upp den mot lastbilen som stod framför. Det här var resultatet:

Jag börjar fortfarande gråta när jag ser bilderna. Men ALLA klarade sig utan minsta skråma! Makens glasögon åkte av, det var allt. Kan ni fatta? Jag begriper inte hur de kunde klara sig, för taxin var helt ihoptryckt och taket nertryckt. Alla var så klart rätt skakade, och satte sig vid vägkanten. Någon hjälpte Maken att fiska upp glasögonen, för själv vågade han inte gå in i bilen igen.

Värst var det för taxiföraren, för den här sortens gamla taxibilar går inte att försäkra. De är för dåliga och risken är för hög. Så han blev av med sitt levebröd. Maken gav honom alla kontanter han hade på sig, men han var för chockad för att ta adress eller någonting för att kunna hjälpa honom mer. Jag hoppas han har hittat ett nytt sätt att försörja sig nu.

Tyvärr sker ett otal bilolyckor varje dag. En lastbil åkte rakt genom räcket på Ring Road och ramlade rakt på några som jobbade nedanför. Inte långt från oss krockade en personbil och en transportbil med 23 unga poliser, polisernas bil voltade över mittbarriären och alla dog. Det är väl de olyckorna som satte mest spår i mitt minne, men man såg alltid bilvrak som stod längs vägarna.

Kina 7 och Lite småprat

Som vanligt börjar vi med hälsningar från Olgakatt i Kina:

"Jag fick mail från Pettas på Åland att det stod på din blogg att jag legat på sjukhus men jag var bara på akuten. Jag hade ALDRIG gått med på inläggning och det var heller inte aktuellt. Men jag fick ett hyfsat antibiotikum och nåt kinesikst granulat med örtmedicin som ska blandas i vatten och smakar rätt illa så det hjälper säkert, haha. Jag mår i vilket fall mycket bättre idag och har varit ute hela dagen. Nu är jag i alla fall trött och ska gå och lägga mig om en stund. I morgon natt blir det ju tågnatt igen. Vi åker vid 18-tiden härifrån i morgon den 17 och är framme i Shanghai på fm den 19 så det är två nätter på tåget igen. Denna gång i soft, sleeper och i underslaf. Det blir rena lyxen jämfört med hitresan i hard sleeper och mellanslaf, haha.
Nu ska inte tanterna klättra mer, i alla fall.
Tänkte på dina katter i karantänen och de du matade i Kairo idag när vi var på en djurmarknad. Herregud, vad våra djur har det bra jämfört med världen i övrigt."

---

Så skönt att Olgakatt mår bättre nu!

Vyerna kan vara dramatiska även här i Älmhult. Här bjuder jag på samma träd men vid två olika tidpunkter.

Morgonrodnad.

Kvällsglöd.

Vad roligt det är att få post igen, alltså post i brevlådan i dörren. Eller okej, i den låsta lådan nere i porten, men i alla fall. I går fick jag brev från kyrkan som vill att jag ska bli medlem och i dag fick jag brev från landstinget som vill att jag ska välja vårdcentral. Aha, det måste betyda att det inte tog sex månader att bli inskriven i Sverige, för vi har nu fått både personbevis och vårdvalsblanketter! Det enda negativa med posten är reklamen. Nu så här i början vill man ha reklam för att kunna orientera sig lite om vad som finns i trakten, men någon måtta kan det väl vara? Det är ju högar med reklam varenda vareviga dag! Hur var det med miljötänket, kan man ju undra.

Sockret här i Sverige är helt annorlunda än sockret i Egypten. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var i Turkiet, men i Egypten var sockret mycket mer grovkornigt än här, och där luktade det faktiskt om sockret. Det luktade inte vidare gott, heller. Här luktar inte sockret någonting.

Jag har blivit så van att bara använda nötfärs när jag lagar mat, så i går när jag gjorde köttfärssås av blandfärs tyckte jag faktiskt att det smakade lite för fett. Jag tror jag kommer att fortsätta använda nötfärs i framtiden. Något annat som blev väldigt gott var däremot att tärna i päron i salladen. Det blev en väldigt frisk och god smak.

Nu är jag gräsänka igen. Maken har åkt till Baltikum, Riga närmare bestämt. Det lär vara rätt fint där, och just Riga lär vara en riktig julstad med fina marknader. Så det ska bli spännande att höra om allt när han kommer hem igen på torsdag.

Höll på att glömma: Våra möbler och alla pryttlar väntas anlända till Malmö hamn den 23 november! Helt otroligt, inte ens en månad från att de tömde hemmet i Kairo tills det anländer i Sverige. Sedan fattas bara huset ... Men vi får magasinera allt i Lund tills vi har ett hus, i den här lilla lägenheten skulle inte ens hälften få plats. Tryggt att veta att det är välbehållet i alla fall och att det blev utsläppt från Egypten!

Kina 6 och Trafik

Vi börjar med dagens hälsning från Olgakatt i Kina:

"Nu har jag varit på kinesiskt sjukhus och blivit undersökt för min envisa luftvägsinfektion som rubbar våra planer. När doktorn konstaterat att jag har normalt blodtryck, ingen feber och normalt blodstatus utan infektionspapametrar, ville hon ändå både röntga och injicera mig, men då la jag in veto. Jag har istället varit på apotek och inhandlat ett hyfsat antibiotikum i tablettform och nån kinesisk traditionell soppa att dricka som jag tror inte gör nån skada i alla fall. Vi hade inte klarat detta äventyr utan en vänlig dam vi haffade på gatan som följt med hela vägen och tolkat.
Nätet här är ursegt och det går inte att facetima med NY så jag sms:ar med dom istället. Vi ska sova har i Kunming dit vi kom kl 5 i morse med nattåg. Jag konstaterar att kinesiska nattåg är inget för mig. Jag sover inte en blund. Vi har en sån resa kvar, 38 timmar till Shanghai i övermorgon. Då har vi i alla fall första klass och underslaf. Denna tant ska inte klättra upp i mellanslaf fler ggr!!
Stackars C har födelsedag i dag och har fått tuffa på stan ensam hela dagen och fira med att släpa detta beläte till sjukhus, suck!
Det blir roligare att berätta om det än det är just nu, faktiskt.

Kram Olgakatt"

---

Stackars Olgakatt som är sjuk på den här fantastiska resan. Det är rätt jobbigt att ligga sjuk på ett lyxigt hotellrum, hur ska det då inte vara att luffa runt med evighetslånga nattåg och enkla hostels? Nu håller vi alla tummarna för att hon ska bli frisk så hon får njuta av resten av resan!

Vi var i Borås i helgen och hälsade på svärföräldrarna. Mycket passande att det då var fars dag i söndags! Det gick ganska snabbt och enkelt att köra dit, bara drygt två timmar, mest är det större landsvägar, men även en liten bit på E4:an. Det var också bra mycket mindre trafik på vägarna än vi är vana vid, vilket underlättade körandet.

I dag kom jag äntligen ihåg att köpa en visp, det blir lite lättare att vispa ihop en sås om man har just det redskapet, vilket jag fick erfara i fredags när jag skulle koka torsk med äggsås.

Här lite bilder från trafiken i Kairo. Där trängs fotgängarna med bilarna, om man ska över gatan får man kryssa fram mellan bilar och åsnevagnar och jag vet inte vad. Det gäller att ha is i magen!

Kina 5 och Allmänt småprat

Dagens hälsning från Olgakatt:

"Klockan är strax 19 och jag har just rest mig efter en dag för ankar i sängen. Förkylningen knäckte mig till slut och i natt trodde jag att jag skulle spy dessutom. Dessbättre blev inget av med det men jag har nog haft feber och har mest sovit hela dagen. Tack och lov har vi här mycket bekväma sängar och "handikapptoa", dvs vanlig sådan, inte det hål i golvet vi hittills haft. Värden är mycket vänlig och har kommit med te och lovat laga soppa till mig i kväll. C är på egna äventyr. Hon var inne och kollade mig mitt på dagen efter att ha varit och klippt sig och inhandlat en väldigt fin stickad mössa.
Nu kom Joker med min soppa - återkommer senare.

En stor skål med soppa på tomat och ägg, mycket smakligt kryddad, och en skål ris serverades mig. Tänk, vad man kan må mycket bättre efter en dusch och rena kläder. Man får vänta 5 min på varmvattnet och i handfatet ska man vrida åt höger medan det ska vara åt vänster i duschen.
C dök just upp efter att ha utforskat staden och köpt ytterligare en stickad mössa, denna för 10 yuan, den i fm gav hon 20 for. Vädret har varit bra idag till skillnad från i går kväll då det ösregnade.
Vi får se vad morgondagen kan bjuda. Vi hoppas kunna åka till en eller två små byar norr om staden, förutsatt att jag pallar. Annars får det bli kortare promenader med vila emellan. Vi är bokade för tre nätter här. Sen åker vi tillbaka till Kunming.

Stället här är byggt som en hutong, dvs en öppen kringbyggd gård med kök i ett hus och detta lilla hus där vi har tillgång till två datorer. Synd att jag inte kan få iväg bilder under resan men det blir massor sedan.

Nu ska jag gå till rummet och återta horisontalläge för att förhoppningsvis vara fit for fight i morgon."

Nilen by night.

Nilen by night II.

I dag har Maken jobbat en fredag för första gången på tre år. I Egypten och flera andra länder i Mellanöstern har man ledigt fredag-lördag i stället för lördag-söndag, men här i Älmhult är det så klart vanlig vardag på fredagar. Förra fredagen tog han ledigt för att köpa bil.

Den här helgen ska vi fira Fars dag för första gången på en herrans massa år. Det blir att åka till Borås för att fira den enda faren vi har kvar, dvs Makens far.

Jag var otrogen i dag. Otrogen mot Ica Maxi. Jag gick till Konsum i stället. Jag måste ju inventera alla affärer här i stan, så klart, och nu vet jag hur det är på Konsum. En bra affär det också, men de har inte riktigt lika mycket som Ica har. Det de har, som inte Ica har, är en charkdisk och fiskdisk. Jag hade förfärligt svårt att välja, men till slut blev det torsk. Så i kväll blir det kokt torsk med äggsås. Lite menlös mat kanske, men med en chilikryddad sallad till får man lite stuns i maten. Och det är inte läge att experimentera med de klassiska svenska råvarorna än, det är gammeldags husmanskost som gäller. Jag vet inte när jag åt torsk senast, det måste vara en tolv år sedan.

Det regnade rätt ordentligt tidigare i dag, det är så hemtrevligt när det regnar så det smattrar på rutan. Kanske inte så hemtrevligt om man har gjort sig fin i håret och måste iväg någonstans, men när man kan gå och loda i hemmet är det rätt mysigt. Tycker jag än så länge, i alla fall. Vi får se vad jag tycker om ett år.

Kina 4 och Är jag verkligen i Sverige?

Dagens hälsning från Olgakatt i Kina:

"Ni hao!
Nu har vi landat i Dali efter en resa med "expressbuss" genom det bergiga landskapet ganska rakt söderut från Lijiang. Vi blev stående i en timme där vägen var blockerad av km-långa köer av lastbilar som väntade på bensin, tydligen en stor bristvara nationellt, vilket ju inte syns i storstäderna med omgivning. Landskapet skiftade mellan terasserad odling och mera slättland emellanåt. Överallt hackades och gödslades det, uppenbarligen med buffeldynga för vi såg en del vattenbufflar. Människorna går med kärror eller ok med dyngan. Fälten är prydligt upprutade med smala vattenfåror emellan. I byarna ser det skräpigt ut men det rivs och byggs for fulla muggar. Trafiken är förfärlig men vår busschaufför verkade rätt säker. Hundar springer lösa på vägen och vi såg minst 2 överkörda.
Vi bor i Dalis Gamla stad, grundad under Qing-dynastin på ett prydligt hostel, Mama Naxi, för 44 yuan per natt och person. Här är inte många gäster i dag och vi ska få "familjemiddag" om en stund. Sen blir det nog tidig nattning för det är rätt ansträngande, trots allt, att sitta i buss i 5 timmar och uppmärksamt studera utsikten.
Här är både wifi och datorer och jag kan facetima med M och Saltis som har iPhone 4. Hem till gubben blir det mail och sms. Han har meddelat att både han och katterna mår bra. Själv är jag numera smaskförkyld och har utlovats kinesisk medicin efter maten av var söte värd som presenterade sig som Joker.
Vi fotograferar som besatta, det blir bildreportage när vi kommit hem!"

---

Själv undrar jag om jag verkligen befinner mig i Sverige. För i Sverige har jag aldrig tidigare träffat på en ung kille i en butik som erbjuder sig att bära det tunga paketet till stationen, bara för att vara bussig. Men en sådan kille har jag träffat i dag. Helt fantastiskt! Det är nämligen som så, att jag i dag hoppade på tåget och åkte till Växjö för att köpa mig en iMac. Jag höll på att gå sönder i både rygg, nacke och ögon av att sitta och jobba med den lilla laptopen. Jag såg ju inte vad det stod på den där lilla skärmen! Och med min dubbelsyn (som jag fortfarande inte har gjort någonting åt, jag vet, jag lovar, snart ska jag gå till optikern, det finns två här i Älmhult) blev det knappast lättare.

Och där i MacHuset i Växjö, fick jag mig en alldeles sprillans ny och fin iMac, den STOOOORA. Fast inte den dyraste, så mycket kapacitet behöver jag inte. Nu ser jag vad både jag och ni skriver! Först var de bussiga och laddade över allt jag hade i MacBooken, själv vet jag inte om jag hade fixat det. Och när allt var klart och det var dags för mig att åka hem, var killen som sagt så bussig att han erbjöd sig att hjälpa mig till stationen (paketet vägde cirka 15-20 kg). Det är bara i Turkiet och Egypten jag har varit med om så hjälpsamma människor i en butik, aldrig tidigare här i Sverige, inte ens då på den tiden det kunde tänkas att de ville mer än bara bära saker.

Tahrir Square sett från hotellrummet. Till vänster, bakom de blå byggbodarna (de håller på att bygga tunnelbanestation) ligger Egyptiska museet där man kan se Tutankhamuns skatter.

Har kikat på tre hus i dag. Ett vill vi inte ha, det alldeles för mycket med fukt och annat för att vara lockande, trots poolen och trots priset. Ett radhus däremot, ett jättefult radhus, var superfint inuti och ligger faktiskt på önskelistan, om än inte på topp i dagsläget. Det sista huset jag såg var rena drömmen, enda felet var att det inte fanns garage, vilket Maken absolut vill ha. I morgon blir det ytterligare hustittning på förmiddagen.

Det är en lite lustig känsla att titta på hus så här. Man går ju runt i vilt främmande människors hus och kikar in ända in i sovrummet! Jag känner mig lite som om jag snokar, fast man måste ju titta ordentligt. Än så länge har jag nog mest sett rätt fina inredningar, jag menar då med möbler och sånt, bara två familjer verkar ha varit totalt ointresserade, och ingen har haft så där fult så man undrar hur de klarar av att titta på grejorna.

Kina 3 och vardag i Älmhult

Dagens hälsning från Olgakatt i Kina:

"Jag har börjat känna mig riktigt pigg igen i dag och hoppas kunna sova i natt. Efter frukost på dumplings och sotad soyamjölk gav vi oss av till en liten by norr om Lijiang, Shouhe. Den är också söt och gammaldags men liksom Lijiangs gamla stad ganska hårt turistifierad med en massa kommers. Därifrån tog vi oss till Black Dragons Pool Park där man kan studera Naxifolkets kulturella ursprung. Vi hade turen att stöta på tre söta studentskor där den ena gärna ville öva sin engelska och vi fick exellenta guider i parken i flera timmar. Från parken har vi traskat genom hela gamla stan från norr till söder, köpt sjalar för 10 kr styck och ätit god mat vid en av kanalerna. Nu är det nermörkt kl 19 och vi är tillbaka på vårt hostel.
Kram fran Olgakatt i Yunnan"

---

Själv har jag haft extrem vardag: Jobba, springa ner till tvättstugan, jobba, springa ner till tvättstugan, jobba ... Och nu har vi kikat på ytterligare två hus. Ett renoveringsobjekt och ett jättefint, fast kanske lite för nära järnvägen. Ska ringa en annan mäklare i morgon, han har fler hus på gång.

I en storstad där det är ont om ytor, kan man bygga högt i stället. Och när huset är färdigbyggt, kan man alltid bygga ett litet hus på taket. I alla fall i Kairo:

Det finns många höga hus i Kairo, och de flesta (?) har platta tak. Jag tror att det framför allt är portvakterna och andra som jobbar i fastigheten som bygger sina bostäder på taken. Det här huset i Downtown, alldeles vid Tahrir Square.

Så här kan man också bo. Tillhör kategorin renoveringsprojekt, enligt min smak.

Avskedslunch

I dag har jag haft riktigt trevligt, men samtidigt väldigt sorgligt. Min Trevliga f.d. Granne flyttar hem till Sverige igen, och i dag har jag bjudit henne på avskedslunch. HUR ska jag klara mig här utan henne? Nå, det är inte så lång tid kvar, så det ska väl gå. Till helgen tömmer de huset, och sedan åker de i månadsskiftet. Så jag hinner nog träffa henne en gång till nästa vecka.

Vi hade tänkt gå till restaurang Indigo, en fusionrestaurang, men de har stängt på dagarna över sommaren, så vi fick gå över till Four Seasons Giza i stället och äta på deras thairestaurang Lai Thai. Mums vad gott det var, och jag var fräck nog att ta med resterna av min curry hem i en doggybag, så slipper jag laga mat i morgon.

På Four Seasons får man den färska citronjuicen med sockerlag i en liten bägare bredvid, sedan får man söta själv så att det blir lagom.

När man är på lyxhotell måste man passa på att gå på toa. Här var damtoan lika stor som en normal svensk lägenhet, och marmorgolven blänkte så man nästan fick ta på sig solglasögonen.

Toabåsgången.

Tvättrummet. Det fanns två handfat till som inte syns på bilden.

Sminkrummet, och där bakom låg den möblerbara hallen.

Jag passade på att handla lite böcker också. Allt jag hade hemma var böcker om olika etniska öden och äventyr, historiska romaner och annat som kräver att man tänker och känner. Samt en deckare som kanske inte är direkt dåligt översatt till svenska, men som är förbaskat dåligt redigerad. Enda sättet att ta sig igenom den är med pennan i högsta hugg för att stryka under sånt där som "Men å andra sidan, när man har passerat en viss ålder, om man vill träffa någon, vad kan man annars göra?" Synd, för det är säkert en läsvärd deckare i övrigt. Nå, nu har jag köpt sex nya böcker, allihop enkla deckare som inte kräver mer av en än att man vill bli underhållen en stund. Precis vad min överhettade hjärna orkar just nu. Det kanske inte är så många grader, men det är svettigt, förmodligen hög luftfuktighet.

Bloggträffar i Stockholm

Det är hög tid att jag berättar lite om min Stockholmsresa. Att jag inte har gjort det tidigare beror på att jag har velat få tillbaka mitt glada humör och kunna tänka på alla upplevelser och möten med glädje, men saknaden efter min lilla Skrållan har lagt och lägger fortfarande sordin på mina känslor. Nu ska jag berätta om bloggträffarna i alla fall, för tanken på alla människor jag mötte i Stockholm piggar upp och gör mig lite gladare, trots allt.

Redan första dagen i Stockholm hade jag min allra första bloggträff! Ni kan inte ana så roligt det var att få träffa Saltis, Kicki och Anna, lika fina och härliga människor i verkliga livet som i bloggvärlden! Jag mötte Saltis, lilla goa Ella (och Ellas rara mormor) vid pendeln, och sedan åkte vi tillsammans hem till Kicki, dit Anna kom efter bara en liten stund. Jag förstår att Kicki trivs i sitt nya hem, ett riktigt trevligt område med hemtrevlig arkitektur som ändå gav en sorts stadskänsla. Kicki hade lagat en fantastiskt god kyckling med mango som vi avnjöt under mycket prat. Haha, konstigt att vi fick i oss någon mat egentligen, så mycket som vi pratade! Kickis härliga killar verkade tycka att det var roligt med besök, de var verkligen öppna och glada och inte ett dugg blyga. Ett par goa grabbar med fart i! Och lilla söta Ella, så roligt det var att få träffa henne på riktigt! Hon verkade också tycka att det var roligt med bloggträff, nästan som om hon förstod att vi alla har känt henne ända sedan hon låg i sin fina mammas mage.

Tack Kicki för din gästfrihet, det var en riktigt trevlig kväll som jag hoppas kommer att upprepas!

Saltis och Ella.

Anna.

Kicki får en kram av ena sonen.

Nästa bloggträff var med fantastiska Simone ett par dagar senare. Tänk vilken tur att Trädgårdsmässan var samma vecka som jag var i Stockholm! Vilket sammanträffande! Simone och jag träffades på Centralen dit hon kom med pendeln från Älvsjömässan, och sedan gick vi till ett kafé i närheten. Samma sak med Simone – att vi fick i oss våra smörgåsar var ett under så mycket som vi hade att prata om!

Alla goda ting är tre, sägs det, så tre bloggträffar hade jag i Stockholm. Den sista var med toppenfina Susanne som kom resande från Småstaden. Vi träffades utanför Hötorgshallarna, sedan gick vi till Kajsas fisk där vi fick oss varsin riktigt god fisklunch. Haha, samma sak, vi tuggade mellan alla ord som flödade ur oss. Och sedan tog vi en liten sväng på stan och tittade i affärer och fikade i solen i Kungsan. En skön dag!

Och jag kan bara konstatera att det stämmer, det jag har läst i olika bloggar: Om man gillar någons blogg kommer man bergsäkert att tycka om den personen i verkliga livet också! I alla fall gäller det den typen av bloggar jag gillar och läser.

Alla ni tjejer – TACK för otroligt trevliga träffar och för att ni är precis de personer ni är, ni är verkligen toppen!

Tjejdagar

more animals

Både i dag och i morgon är riktiga tjejdagar för mig. I dag åt jag lunch på Mori Sushi (var annars?) med min trevliga granne och min nya kompis och i morgon ska jag ta en guidad tur i koptiska och islamska Kairo med min turkiska kompis som jag åt avskedslunch med förra veckan.

Jo minsann, jag ska ta mig helledigt i morgon, och det tycker jag att jag är värd eftersom jag sitter och jobbar till halv tio - tio varenda kväll.

Kameran är förberedd!

Babylycka

En ny liten människa har kommit till världen! Grattis till Saltis och hennes man.

Bloggande utlandssvenskar i SvD!

För en tid sedan gick SvD ut med en efterlysning, de ville skriva en artikel om utflyttade svenskar. Och i dag kan vi läsa artiklar och inskickade brev!

Gå in på SvD:s hemsida för att komma åt allt som är skrivet i ämnet.

Här kan ni läsa alla brev som är publicerade.

Roligast av allt är att två av "mina" bloggisar finns med: Petchie's Adventures och Aktuellt i Grekland! Deras bloggar hittar ni i länklistan till höger.

Berömd svenska i Egypten: Vivi Täckholm

Maken kom hem häromdagen med ett kuvert i handen och sa:

- Vi missade en inbjudan, för jag är inte van att kolla i de nya postfacken på kontoret.

Det var en inbjudan till en mottagning på Svenska ambassaden med anledning av ett svensk-egyptiskt symposium om den berömda botanisten professor Vivi Täckholm och utgivningen av en biografi om hennes liv.

Tror ni jag blev putt? Det hade ju varit jätteintressant att få lyssna på presentationen av boken, och kanske kunna köpa den också. Nu får jag släpa den från Sverige - nä, "någon annan" får släpa den från Sverige, gissa vem : I

Professor Vivi Täckholm (1898-1978)

Vivi Täckholm blev intresserad av botanik redan som barn, och 1921 fick hon sin examen i ämnet från Stockholms högskola. Samma år gav hon sig av till USA där hon tog sig fram från östkust till västkust genom olika pigjobb som hon senare skildrade i boken Vivis resa (1923). Det var hennes första bok och den blev en bästsäljare på 1920-talet.

Några år senare gifte hon sig med sin gamla professor i botanik, Gunnar Täckholm, och flyttade med honom till Egypten 1926. Här påbörjade de tillsammans mastodontverket Flora of Egypt, det som skulle bli hennes livs verk. Verket är i fyra delar och de kom ut 1941, 1950, 1954 och 1966. Den femte och sista delen blev tyvärr aldrig färdig.

Sju år efter att de hade gift sig dog Gunnar och Vivi begravde sig i arbete. Hon var verksam vid Vetenskapliga fakulteten vid Kairo universitet, där hon byggde upp den botaniska institutionen vid universitetet och 1946 utnämndes hon till professor. Hon undervisade studenter i växttaxonomi, ledde forskningsresor till olika delar av Egypten, byggde upp herbariet och biblioteket på Kairo universitet, och var handledare för olika botaniska forskningsprojekt.

Under resten av hennes liv bodde hon i Kairo, med några få undantag som under andra världskriget när hon tillfälligt bodde i Sverige och jobbade på tidningen Husmodern.

Förutom sina botaniska verk författade hon ett flertal barnböcker, hon skrev reseberättelser och berättelser om Egyptens människor och hon delade med sig av sina personliga erfarenheter i Egypten på ett sådant sätt att generationer av svenskar fick upp ögonen för Egypten.

Av Vivi Täckholm har följande böcker utkommit:

Vivis resa. Ett år som piga från New York till San Francisco, 1923.

Sagan om Snipp, Snapp, Snorum, 1926.

Katt: en kärlekssaga, 1936.

Som husmor i Egypten, 1937.

Bättre än svarta börsen, Husmodern, 1942.

Faraos blomster: En kulturhistorisk-botanisk skildring af livet i det gamle Ægypten, 1952.

Egypten i närbild, 1964.

Faraos barn: Kopterna i Egypten, 1965.

Egyptisk vardag, 1966.

Levande forntid: Strövtåg i Kairomuseet, 1967.

Öknen blommar, 1969.

Sagans minareter: En bok om islam, 1971.

Students Flora of Egypt, 2:a utgåvan 1974.

Lillans resa till månen: En saga för stora och små, 1976.

Våra hav: En bok för stora och små, 1978

Biografin om Vivi Täckholm

Professor Vivi - den sagolika botanisten av Beata Arnborg, 2008.

Mina källor till det här inlägget har varit:

Upsala Nya Tidning

Nationalencykopedien

Wikipedia

Inbjudningskortet från Svenska ambassaden

PS. Tyvärr hittade jag inte något foto av henne eller hennes verk på nätet.