Egypten Hurra! Masr Hurra!

WOW! Mubarak har avgått! POWER TO THE PEOPLE! Det egyptiska folket har lyckats! Vad som än händer nu, så VET folket att de KAN ändra det som är fel.

Det är fantastiskt!

Kolla den här länken! Tack Aasa!

Wow!

Vill visa gigantiskt stora Tahrir Square med Mugamma i bakgrunden, så att ni förstår hur enormt stort det här torget är. Mugamma är ett jättehus, fullt med olika myndigheter och departement. Det aprikosfärgade huset till höger är Semiramis Intercontinental, hotellet där vi bodde våra sista dagar i Kairo.

Wow! Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga om dagens händelser i Kairo. Wow! Så mycket folk som protesterar mot diktaturen och Mubarak! Vissa säger flera hundratusen, andra säger nästan två miljoner. Då ska man betänka att det inte är längesedan journalister fängslades bara för att de skrev om att Mubarak färgade håret, och blev straffade när de spekulerade om Mubaraks hälsa. I dag är folk inte rädda, de vågar säga ifrån, de vågar säga vad de tycker och vad de vill. Det är mäktigt, tycker jag.

En annan sak jag tycker är imponerande är hur folk hjälper varandra för att skydda sig mot plundrare. Grannar till affärer haffar tjuvar och konfiskerar tjuvgodset, och vaktar sedan tills ägaren kommer. Hade vi gjort det i Sverige? Eller hade vi skakat på huvudet och skött oss själva?

Jag fick också tag i bästa mr. W via Skype i dag. Han och hans familj mår bra, vilket var skönt att höra. Än har de mat och vatten, men om det här håller på länge till blir det problem. Han är med och vaktar sin gata om nätterna.

Men Mubarak verkar inte fatta att ingen gillar honom. Om han hade varit någonting att räkna med hade han börjat med att öppna Internet, hur kan man tala om demokratireformer och hålla Internet avstängt? Vi får hoppas att det här löser sig snart i alla fall!

Jag har fått nyheter från Kairo!

Gatubild från Kairo, under fredligare tider.

Maken har lyckats nå en f.d. kollega via telefon, så nu har vi fått lite nyheter från Kairo. Ute i den förort vi bodde är det lugnt, där märks ingenting av demonstrationerna och protesterna. Enligt honom är det mest runt Tahrir Square, resten av staden ska vara ganska lugn. Men Kontoret har stängt den här veckan eftersom det är svårt att jobba utan Internet och med utegångsförbud som börjar redan kl 15 på eftermiddagarna. Alla utlänningar på Kontoret är i sina hemländer. Ericsson däremot lär (enligt rykte) jobba som vanligt, utom att folk får välja om de vill jobba hemifrån. De kanske har Internetuppkoppling, de är ju i branschen.

Enligt DN har den stora filmstjärnan Omar Sherif (Dr Zhijvago) uttalat sig och sagt att det är dags för Mubarak att avgå. Och Al-Jazeeras reportrar är arresterade. Mubarak jobbar alltså inte för att tillmötesgå folket, tvärtom!

Al-Jazeera tipsar också om hur man kan Twittra eller lyssna på Twittrar. Sprid detta till egyptier om du har möjlighet!

With the internet blackout still hindering access for most people in Egypt, a new service could help circumvent those obstacles. Now, people inside Egypt can call a number to post a "voice tweet".

Call +16504194196, +390662207294 or +97316199855 to leave a tweet and hear tweets.

Varför gör man uppror i Egypten?

Det finns många orsaker till att göra uppror i Egypten, och önskan om demokrati och yttrandefrihet är naturligtvis viktiga. En annan sak är fattigdomen. Jag har visat några av de här bilderna redan tidigare, men har ändå varit något restriktiv med att lägga ut för mycket av eländet som råder. I Egypten lever cirka 23% av befolkningen under den officiella fattigdomsgränsen - de har alltså svårt att få mat för dagen.

Så här ser många bostadskvarter ut i Kairo.

Bostadskvarter i närheten av pyramiderna i Giza.

En bättre villa mitt i det slitna kvarteret.

Sopor som ligger på gatorna självantänder ofta.

Bostadskvarter innanför den gamla stadsmuren.

Många har inte bättre vatten än Nilen att bada i.

Det är många som bor så här.

I sopbyn Moqattam.

Ni som har följt med i nyheterna har kanske hört att shejken i Al-Azhar moskén (det äldsta islamska universitetet i världen) har sällat sig till demonstranterna på Tahrir Square. Jag tror att det är den här herren som jag har träffat. På hans visitkort står i alla fall att han är shejk (islamsk lärd av hög rang).

Fredspristagaren El Baradei lär vara på Tahrir Square nu, vilket kanske kan få en avgörande betydelse. Och andra oppositionella, inklusive Muslimska brödraskapet, lär stå enade bakom honom.

DN följer händelseutvecklingen på ett bra sätt, de uppdaterar kontinuerligt. Hoppas att de fortsätter med det!

Jag har ännu inte hört någonting från våra vänner i Kairo. Men vi kom på att den ena troligen är på bröllopsresa i utlandet, så honom och hans fru behöver vi i alla fall inte oroa oss för!

Jag fick ett bra tips via kommentarerna här som jag vidarebefordrar till er. Tack, Lovisa för det här tipset!

If you know anyone in Egypt, please pass this on to them. To bypass government blocking of websites, use numerical IP addresses: Twitter ”128.242.240.52” Fb ”69.63.189.34” Google ”172.14.204.99”. A French ISP offers free dial up internet access ~ +33 1 72 89 01 50 Login password: toto. Please pass this on and share.

Här en länk till vad chefsarkeologen Zahi Hawass har skrivit och lyckats faxa ut till någon för publicering.

Tahrir Square

Den som ser nyheterna från Kairo och Egypten, hör talas om Tahrir Square där stora folkmassor är samlade trots utegångsförbudet som började gälla klockan 15 svensk tid (16 egyptisk tid) och fortsätter till i morgon bitti. Tahrir Square är ett enormt torg vid sidan av Nilens strand, och den plats där Egyptiska museet ligger. Tahrir Square betyder Frihetstorget, eller Frigörelsetorget, jag är lite osäker på den exakta överättningen, men det handlar i alla fall om frihet, passande nog.

Så här ser Tahrir Square normalt ut tidigt på morgonen, medan de flesta kairobor fortfarande sover:

Tahrir Square, by morning.

Tahrir Square, by night.

Själv har jag följt händelserna via Al-Jazeera på nätet hela dagen. Just nu rapporterar de att demonstranter jublar där de rider ovanpå militärens pansarbilar. Inte en polis syns tydligen till och militären tycks inte gå emot folket.

Nu väntar vi bara på att diktatorn Hosni Mubarak avgår - det är lika diktatoriskt att sparka en hel regering och själv tillsätta en ny, som att fortsätta som innan. Jag hade lite svårt att somna i natt, så jag såg faktiskt delar av det talet. Nu ser jag på Al-Jazeera att chefen för säkerhetstjänsten har utsetts till vicepresident. Man kan ju hoppas att det är ett steg inför att Mubarak ska avgå, och att det syftar till att inte göra landet ledarlöst - med påföljande demokratiskt val. Vi får se ... Eller har militären tvingat Mubarak till att utse en vice president för att sedan skicka honom ur landet? Mubarak har alltid vägrat ha en vice president.

Jag är tyvärr inte någon politisk analytiker, och kan ganska lite, så mina gissningar är just bara det - gissningar.

Jag har skickat sms till vänner i Kairo, men har inte hört någonting. Om det beror på att mobilnätet inte fungerar som det ska, eller att de inte har hört att de har fått meddelanden, det vet jag inte. Jag misstänker att minst en av dem är ute och demonstrerar, kanske flera av dem.

Uppdatering: Det hörs skott och maskingevär i Maadi, den stadsdel där de flesta utlänningar bor. Det är på andra sidan stan, sett från där vi bodde.

Egypten

Som ni kanske förstår går mina tankar till människor i Egypten de här dagarna. Både dem jag känner och som jag oroar mig för, och dem jag inte känner och som jag också oroar mig för. Min förhoppning är i alla fall att demonstrationerna och upploppen ska leda till att Mubarak avgår och att landet får uppleva ett äkta demokratiskt val, vilket de ännu aldrig har upplevt. Jag hoppas att landet blir ett fritt land med yttrandefrihet och demokrati och att landet ska börja ta sina första steg mot ökande välstånd. För det behövs.

DN har löpande uppdateringar, där har jag läst att det brinner på många ställen i Kairo, men inga brandbilar syns till. Positivt när det gäller regeringspartiets högkvarter, men negativt när det gäller Egyptiska museet som ligger i närheten. Både Internet och mobilnätet lär vara helt nedsläckt, så jag tvivlar på att mina sms har nått fram till vänner i Kairo.

Jag tror inte att vi hade märkt så mycket om vi hade varit kvar. Vi hade inte åkt in till stan, och jag tror inte att det är våldsamma demonstrationer ända ute i våra förorter. Det vi hade märkt mest är naturligtvis att Internet är nedsläckt, vilket i det här läget hade varit väldigt jobbigt eftersom vi då inte heller hade vetat vad som händer. (Förutom att jag hade blivit tokig av att inte komma åt bloggen och mejlen och tidningarna.) Maken hade kanske inte kunnat jobba så mycket heller, pga nätet.

Nå, nu är vi i tryggt förvar här hemma i Sverige i alla fall, så det är ingen idé att spekulera om hur det hade varit för oss.

I stället ska jag visa en bit av Egypten som jag tog med i resväskan, nämligen ett litet skott av en stooor kaktus som växte i vårt område. Jag chansade, hade ingen aning om ifall det skulle fungera, dessutom glömde jag bladet i plastpåsen, nedknölad i resväskan, i flera dagar. När jag kom på vad jag hade gjort satte jag det lilla bladet i vatten, men det gillade det inte så mycket för det började skrumpna och gråna och se eländigt ut. Då satte jag det i lite jord i en kruka i stället, ytterligare en chansning. Och min chansning lönade sig, för det har växt upp ett litet öra på toppen av bladet!!! Se här:

Kaktusskott med ett litet öra.

TÄNK om jag får så här vackra kaktusblommor en vacker dag!

Svensk sjukvård och lite till

Båtar vid Strandvägen en gråmulen vinterdag.

Just nu vet jag inte varför folk klagar på sjukvården här i Sverige. Nyligen har min käre svärfar fått utmärkt hjälp och man har kostat på honom dyrbara operationer, trots hög ålder. Och nu har jag fått utmärkt hjälp, och det snabbt också. I går ringde jag till vårdcentralen här i Älmhult och sa att jag ville träffa en doktor för att få remiss till sjukgymnastik för min nackes skull, vilket aldrig blev av att gå på i Kairo. Jag var helt och fullt beredd på att vänta till ungefär februari-mars innan jag skulle få en tid, och jag hade inte tänkt mig att gnälla över saken förrän i april-maj ungefär. Det är ju inte akut. Men det sa bara svisch och jag fick tid hos en sjukgymnast redan i dag! Där var jag i morse och fick en övning jag ska göra för nacken, sedan ska vi ses om ett par veckor igen och så ska vi hålla på så tills jag har tränat upp mig så pass att jag kan börja på gym. Till doktorn ska jag på torsdag. Dessutom kostade det bara 100:- att gå till sjukgymnasten, och inte nog med det, jag fick ett högkostnadskort och om jag kommer upp i 900:- inom ett år går jag sedan gratis under resten av det året! Det tycker jag är helt fantastiskt, och om man får så bra service måste jag faktiskt hålla med Mona Sahlin: "Det är häftigt att betala skatt." Speciellt som jag vet att alla mina grannar får lika bra vård, oavsett inkomst. Hoppas att det är oberoende av härkomst också.

---

Har ni läst om den stora sandstormen som har varit i Egypten? Tydligen har det varit så illa att en fabrik i Alexandria har rasat och dödat en massa människor, och det har yrt så mycket sand i luften att myndigheterna har sagt åt folk att hålla sig inomhus. En så stor sandstorm var vi aldrig med om, och jag måste säga att jag är innerligt tacksam över att slippa städa efter den här stormen!

---

Jag har INTE slutat läsa någons blogg, om någon av er undrar. I dag är en ganska typisk dag när jag har jobbat till halv åtta, sedan skriker magen efter mat, efter det ska jag skriva ett eget inlägg och svara på kommentarer. Maken vill prata med mig i alla fall liiite grann under kvällen (och jag med honom) och plötsligt är det dags att dyka i säng för att orka gå upp nästa morgon. Tur att jag inte har en timmes resväg till jobbet, ovanpå det! Men nu vet ni, jag kommer och hälsar på så snart jag bara kan.

Kina 8 och Taxiolycka

Ja som vanligt börjar vi med en hälsning från Olgakatt:

"Nu ligger jag förhållandevis bekvämt i min softa slaf och tåget gungar västerut. Bara tre av fyra bäddar är ännu besatta, den tredje av en förtjusande ung man som ska av i morgon fm i Nanning. Han rådbråkar engelska så vi har en viss kommunikation och är så söt att tanterna kunde äta honom med sked.

Vi gick tillbaka till marknaden i dag och letade efter geten i sportskor, men den fanns inte där.

Mår ytterligare bättre.

Kram från Olgakatt!"

---

I dag ska jag visa ytterligare några bilder som jag inte har kunnat visa tidigare, men den här gången var det för att svärföräldrarna inte skulle bli oroligare än de redan var.

Trafiken är som bekant rätt hård i Kairo, trafikregler är inte till för att följas, de är bara en rekommendation. Och det är inte alla lastbilar som har fungerande bromsar. Det visade sig ha kunnat bli ödesdigert en dag när Maken satt i en taxi. Han satt i framsätet, och de plockade upp ett par unga killar vid vägkanten som satte sig i baksätet. Turligt nog var det bilköer, så det gick långsamt framåt. Framför taxin var en lastbil, och bakom taxin var ännu en lastbil - en vars bromsar inte var i toppskick. När lastbilen bakom skulle bromsa tog inte bromsarna utan den åkte rakt in i taxin och pressade upp den mot lastbilen som stod framför. Det här var resultatet:

Jag börjar fortfarande gråta när jag ser bilderna. Men ALLA klarade sig utan minsta skråma! Makens glasögon åkte av, det var allt. Kan ni fatta? Jag begriper inte hur de kunde klara sig, för taxin var helt ihoptryckt och taket nertryckt. Alla var så klart rätt skakade, och satte sig vid vägkanten. Någon hjälpte Maken att fiska upp glasögonen, för själv vågade han inte gå in i bilen igen.

Värst var det för taxiföraren, för den här sortens gamla taxibilar går inte att försäkra. De är för dåliga och risken är för hög. Så han blev av med sitt levebröd. Maken gav honom alla kontanter han hade på sig, men han var för chockad för att ta adress eller någonting för att kunna hjälpa honom mer. Jag hoppas han har hittat ett nytt sätt att försörja sig nu.

Tyvärr sker ett otal bilolyckor varje dag. En lastbil åkte rakt genom räcket på Ring Road och ramlade rakt på några som jobbade nedanför. Inte långt från oss krockade en personbil och en transportbil med 23 unga poliser, polisernas bil voltade över mittbarriären och alla dog. Det är väl de olyckorna som satte mest spår i mitt minne, men man såg alltid bilvrak som stod längs vägarna.

Hälsningar från Kina och hos åklagaren

Först och främst ska jag hälsa så gott till alla från Olgakatt som reser runt i Kina. Jag fick ett sms i dag där hon skriver:

"Hej! Befinner mig i Kunming och ska ta nattåget till Lijang om några timmar. Har försökt komma åt min blogg på ett internetställe men misstänker spärr mot vissa Google-adresser. Vi har åkt tåg i nästan 40 timmar från Shanghai där vi traskade runt hela dagen. Det ska bli skönt med dusch och riktig säng i morgon! Olgakatt"

Ja och så skrev hon att jag gärna fick lägga ut det här på min blogg eftersom hon inte kunde göra det själv hos sig. Skönt att höra att de har kommit fram ordentligt och att det verkar ha det bra.

---

Och nu när vi inte längre bor i Egypten kan jag äntligen visa en del foton. Jag vågade inte göra det medan vi bodde där, eftersom man självklart inte får fotografera och än mindre blogga om vissa saker. Det finns ju bloggare som sitter i fängelse i Egypten, just för att de skriver om sådant man inte får skriva om. Och med tanke på hur det ser ut på åklagarens kontor, ville jag INTE hamna i fängelse.

Jag kan inte berätta hela historien om varför vi alls har de här fotona, det är inte oss det handlar om och jag vill inte hänga ut människor här på min blogg. Men så mycket kan jag säga att killen som arresterades var helt oskyldig, och är nu helt och hållet rentvådd och friad. Maken följde med den stackarn när han greps, först till arresten där killen fick stanna över natten (Maken kom hem och sov några timmar) och sedan till åklagarens kontor dagen efter för att hjälpa honom.

De arresterade fick sitta handbojade på golvet i en korridor, men eftersom den här killen tillhörde den bättre medelklassen fick han VIP-behandling och fick gå upp på taket och vänta, och killen slapp handbojor. Och med tanke på hur det ser ut uppe på taket, kan ni tänka er hur det såg ut i korridoren där fångarna satt ...

Väntrummet för VIP uppe på taket på åklagarens kontor.

INGEN ville gå på toa på toaletten som fanns, i stället kom fångarna upp på taket för att uträtta sina behov.

Lite småbabbel en söndag

Det här lilla ståndet i Shoppingcentret säljer ekologiska kroppsvårdsprodukter. Bland annat en fotkräm som är fantastiskt bra mot torra och spruckna hälar. Killen som har ståndet tror nog att jag äter fotkräm, eftersom jag har köpt rätt många burkar för att både ge bort och använda själv.

Söndag i dag och därmed har veckan dragit igång. (För er som inte har läst här så länge får jag berätta att lediga dagar i Egypten är fredag-lördag i stället för lördag-söndag, eftersom den heliga dagen i islam är fredag.) Söndagar innebär tvätt och strykning för min del så att vi har rena kläder under veckan. Och innan man stryker får man alltså skura golvet, annars blir skjortärmar mm som sveper i golvet smutsiga igen.

---

Jag är lite orolig, vi har inte fått våra röstsedlar än, och utan dem kan man ju inte rösta! Och i år är det extra viktigt att rösta eftersom SD och PP verkar ha vunnit mark. Så min uppmaning till just DIG är att rösta! Även om du inte kan bestämma dig, så rösta på det parti du i alla fall retar dig minst på. Vi får inte släppa in rasister och flumskallar i riksdag och regering! Även om du bor långt från både Sverige och någon ambassad kan du rösta, för även vi utlandssvenskar får nu poströsta. Så det finns inga undanflykter, egentligen. Snälla, RÖSTA!

---

I går skrev jag om hur trygg jag känner mig här i Kairo, att brottsligheten är låg och att jag aldrig är rädd för att någon ska stjäla någonting för mig. Och så går någon och stjäl en minst sagt dyrbar van Gogh-tavla från ett museum! De har tydligen inte hittat varken tavlan eller tjuvarna än. Och så måste jag erkänna att jag helt har missat det museet. Får väl försöka råda bot på det när det blir lite svalare igen så att man orkar hitta på någonting.

---

Apropå konst visade nyheterna lite från skulpturbiennalen i Köpenhamn som precis har öppnat. När jag ser bilder därifrån hoppas jag ännu mer att det blir Helsingborg för oss, för därifrån är det lätt att ta sig till Köpenhamn, och då kan även VI få uppleva sådana saker. Längtar, längtar ...

Jungfru Maria är i Kairo och Globala familjer

Jungfru Maria. Bilden stulen från nätet.

Just nu är alla kristna i Kairo överlyckliga, för på en fattig liten ö i Nilen, Warraq el-Hadar, uppenbarar sig jungfru Maria på kyrkans tak natt efter natt. Folk gråter av lycka, skriker av lycka och filmar naturligtvis uppenbarelsen med sina mobiltelefoner. Man sjunger hymner och spelar nätterna igenom. Hon sägs vara klädd i en blå mantel och har en guldkrona på huvudet. Ljuset är så starkt att det syns flera kilometer. Men det är tydligen inte lätt att ta sig fram för att se henne, flera hundra tusen människor är ute om nätterna och trängs för att komma fram.

Här kan ni läsa mer och se mängder av filmklipp.

Själv tillhör jag väl skeptikerna och tänker inte ta mig dit för att försöka se henne, men var och en blir salig på sitt vis och det är det viktigaste.

---

Till morgonkaffet läste jag en intressant intervju i SvD. Deras redaktion Idagsidan drar nu igång en artikelserie om Globala familjer, en serie som ska sträcka sig ända till nyår. Kul för oss utlänningar att läsa, vem vet, kanske någon vi känner är med? Dagens artikel handlar om Sara, 25 år, som fick flytta runt en del med sina föräldrar och hur det känns att flytta hem till Sverige igen. Hon har själv upptäckt att hon inom sig stängde dörrarna till gamla vänner och länder vid varje flytt i stället för att sörja och sedan kunna gå vidare. En viktig insikt när man flyttar runt med barn, eftersom de kan behöva föräldrarnas stöd att tala om det som känns jobbigt och på så sätt hantera situationen och kunna gå vidare. Sara har också startat en konsultbyrå Mjuka flytten, inriktad på att stödja barn när de flyttar mellan olika länder.

Mina katter behöver inte det stödet, de behöver bara kel och det får de varje dag. Oavsett om vi flyttar eller ej.

---

Nu ska jag fortsätta med julmaten. Hoppas ni alla har en bra Da'n före Doppareda'n!

I dag tutas det i Kairo

Tillfälliga besökare i Kairo brukar säga att alla tutar överallt och jämt. Jag brukar inte hålla med om det, jag brukar tycka att visst tutas det en del, men absolut inte hela tiden som folk säger. I dag håller jag dock med, för i dag tutar alla, överallt och hela tiden. Dessutom kör de runt med flaggor på bilarna, hänger ut genom rutorna och tjuter och sjunger så högt de kan. För i dag ska Egypten möte Algeriet i fotboll.

Och sedan är det någonting om att gå vidare och antal mål och jag vet inte, jag lyssar inte så noga. Men det är tydligen blodigt allvar, så blodigt att någon supporter hade kastat en sten in i bussen och träffat en algerisk spelare i ansiktet så blodet rann. Huliganer är sig alltså lika jorden runt.

Tur att alkohol anses som en dödssynd av de flesta här i landet, så de är i alla fall inte fulla. Man får vara tacksam för det lilla.

Om Egypten vinner kommer stan explodera i sång och dans en vecka framöver. Jag vågar dock inte tänka på vad som händer om Egypten förlorar, då kommer de väl att deppa halvt ihjäl sig.

Nå, folk har kul i alla fall och jag tackar vår lyckliga stjärna att vi inte bor i närheten av stadion. Det gjorde vi i Istanbul och jag lovar, det gick inte att sova när Fenerbahce hade vunnit en viktig match.

Ingen vidare kvalitet på bilderna, men jag visar dem i alla fall.

Alla med självaktning har en flagga, även ett slakteri.

Lyckades inte fånga de där bilarna där folk hänger som klasar ur alla fönster, tyvärr.

Och så var det flunsahysteri igen

Den lilla grisen har jag lånat från Clipart for Free.

Läser så här på lördagskvällen en krönika av Bitte Hammargren om hysterin framkallad av svininfluensan här i Egypten. Själv tycker jag dock att folk verkar rätt normala, jag har inte sett ett enda munskydd på en enda människa och det var fullsmockat av folk på stora köpcentret i dag. Barn och vuxna om varandra, barnen lekte som vanligt och vuxna fikar och pratar som vanligt. Kindpussar varandra som vanligt gör man också.

Det man inte gör är tar varandra i händerna när man hälsar, kvinnor och män, men det gör man ju nästan aldrig. Här sätter man höger hand över hjärtat och vickar överkroppen lite lätt framåt i stället. En del män hälsar genom att ta i hand när det är en utlänning som jag, och det har inte minskat det heller av flunsahotet.

Förresten var det en ung kille som kom fram till mig i dag på köpcentret och sa på knagglig engelska (väldigt knagglig, så det tog en stund): "Welcome to Egypt, I am happy to see you in Egypt." Och det var gullighet, han tiggde inte pengar eller någonting liknande.

Däremot har tydligen en del fall av pest brutit ut i Libyen, men de egyptiska myndigheterna har stenhårda kontroller vid gränsen, så vi hoppas att den inte hittar hit. Och skulle pesten hitta till Egypten kan vi trösta oss med att vi har världens bästa skydd mot råttor: Ett helt gäng vildkatter som bor runt vårt hus.

Mr President och lite till

Jag erkänner, jag har snott den här bilden från en tidning på nätet, närmare bestämt New York Post. Jag hade hemskt gärna tagit ett alldeles eget foto, men jag får nöja mig med att veta att han befann sig bara tio minuter från mig när någon annan tog det här fotot.

President Obama var ju här i Kairo för drygt en vecka sedan. En stor dag som gav genklang över hela världen. De flesta här i stan var nog glada över både besöket och det han sa, men samtidigt var alla väldigt irriterade över det besvär besöket åsamkade alla Kairobor.

I princip hela stan stängdes av. Säkerhetspolisen samlade in legitimation av alla som bodde i närheten av de platser där Obama skulle åka förbi eller besöka. Boende längs gator och vägar där kortegen skulle gå fram fick stränga order om att inte parkera på gatan, inte gå ut på balkongen under vissa tider - de fick inte ens kika ut genom fönstren! Affärer i berörda områden fick inte öppna förrän på kvällen.

Jag och de flesta med mig insåg vad detta skulle göra med trafiken på de gator och vägar som var öppna, så vi stannade helt enkelt hemma den dagen. Jag pratade med en person som hade suttit i bilen, blickstilla i över två timmar, medan Barack Obama besökte pyramiderna, de fick helt enkelt inte köra någonstans i området runt omkring.

Är det så här i Washington DC hela tiden, eller är man extra hårda i sådana här länder? Jag minns när Clinton besökte Sofia i Bulgarien, han hade ett par tusen människor med sig och hela stan var stängd. Och på Operan här i stan satt president Mubaraks hustru bakom skottsäkert glas, i en alldeles egen bur utan kontakt med oss i vanliga.

Stackars människor, jag är väldigt tacksam över att varken jag eller il-Make är någon sorts högdjur eller kändis!

Svininfluensan har nu nått hit till Egypten också, något som tydligen sätter skräck i myndigheterna. Det är nämligen väldigt omständligt att landa på flygplatsen i Kairo just nu, eller i alla fall att ta sig igenom den och ut genom alla kontroller. Först måste man fylla i en hälsodeklaration och naturligtvis finns inga pennor tillgängliga, utan alla måste låna av varandra. Sedan är det en dam som kontrollerar så att namn och adress är läsbara. Efter det måste man stå i kö fram till en värmekamera där man ska ställa sig i rätt position under en viss tid för att ta tempen, medan läkare och sjuksköterskor i vita rockar och munskydd svärmar runt som oroliga nattfjärilar och ropar till varandra. Det tar tid! I Aten och Thessaloniki har de också värmekameror som man måste passera, men där är nyckelordet just 'passera', så det tar tar ingen extra tid.

Man kanske får vara tacksam över att de har en värmekamera i alla fall, och inte längre tar tempen i örat på alla passagerare ...

Och så vill jag lägga till en sak om läsplattan. Den första e-bok jag läste på den var en bok jag köpte från Waterstone i England. Den var tydligen gjord med en bra teknik så att texten liksom löpte på, även om sidbrytningarna i den förstoring jag hade kom mitt i så märktes inte det, utan det flöt på genom hela kapitlet. Först när det var ett nytt kapitel blev det ett avbrott, precis som i en vanlig bok. Nu lånade jag en bok från bibblan i Sverige, och den är gjord med en inte lika bra teknik. I den här är sidorna fasta, eller hur jag ska uttrycka det, så att det liksom blir hopp mellan de verkliga sidorna i den vanliga boken. Svårt att förklara det här, men summa summarum vill jag säga (eftersom jag har sagt att det är så suveränt) att vissa böcker tydligen inte är gjorda med den bästa tekniken. Om jag har förstått saken rätt har den bättre tekniken dock kommit till Sverige och man har nu börjat använda den. Bara så att ni vet, om någon springer och köper sig en läsplatta, så ni inte tycker jag ljuger och ni blir besvikna. Det är trots den här lilla missen helt suveränt att kunna låna nya svenska böcker från bibblan där hemma!

Tempen och lite till

Alltså, jag vet inte om det är sant, men ryktet säger att man nu TAR TEMPEN på alla resenärer som kommer flygande till Egypten. Detta då alltså för att stoppa eventuella fall av den beryktade flunsan. Say no more, say no more ...

Sandstormen har lagt sig, så gissa vad jag roade mig med hela dagen i går. Just det. Jag roade mig med att försöka flytta tillbaks drivorna (okej, nu överdrev jag) till Saharas vidder. Storstädning är bara förnamnet. Varenda pryl i det här huset måste torkas av. Jag snackar alla pennor i pennstället, varenda papper i högarna på skrivbordet, minsta kryddburk i kryddstället. Allt. Nu är det värsta avklarat, men jag har att göra ett tag framöver för att få rent allt.

Den som är intresserad av att veta vad de svenska kandidaterna till EU-parlamentet anser i konsumentfrågor kan kika på Plus. Sverker Olofsson frågar ut kandidater från de etablerade partierna om deras åsikter och hur de kommer att rösta i frågor som ursprungsmärkning, nyttighetsmärkning och liknande. Det tackar vi Sverker för. Apropå det har jag bestämt mig för att strunta i poströstning och i stället åka till ambassaden och rösta. Då kan jag passa på att gå på stan samtidigt, det låter mycket roligare.

En av våra grannar (tyskar) har tagit initiativ och letat reda på en rekommendabel skadedjursbekämpare som ska komma och spruta och greja så att vi blir av med flugor, myggor, myror (jippiiiii) och kackerlackor (som vi inte längre har - ta i trä - men som de tydligen kämpar mot). Vi har anslutit oss, även om det är ganska dyrt, för det vore ljuvligt att bli av med de där myrorna. De lär ska använda medel som är godkända i EU och som inte är farliga för barn och husdjur. Vi hoppas att det stämmer.

Ja annars har det väl inte hänt så förfärligt mycket mer än att det har blivit svalare igen. I morse var det bara 17°C och i skrivande stund har det inte nått upp till mer än 25°C. Solen skiner i alla fall och det är skönt. 

Svinkul

Den här snodde jag från Kicki och Saltis, jag var bara tvungen.

Svenska tidningar är fulla av rapporter från Griskravallerna i Kairo, och i svinottan analyserade de lärda läget i SVT:s morgonsoffa. Vilken svintur man har som inte är grisbonde.

Svininfluensans och panikens följder i Kairo

Det är oroligt i Kairo i dag, men bara i vissa distrikt. Jag har ju tidigare skrivit om sopsamlarna i Moqattam som till största delen är kristna och vars upphov till sopsamlandet är att de föder upp grisar som äter hushållsavfallet.

Nu har myndigheterna fått för sig att grisarna är farliga och kan sprida den beryktade svininfluensan, så de ska slaktas. Alla grisar i Egypten ska alltså slaktas. Det har lett till oroligheter i de områden där grisuppfödarna bor, vilket ni kan läsa mer om här.

Jag kan tala om att jag inte har sett en enda gris i hela landet, och jag har inte sett en enda affär som säljer fläskkött. Så jag vet inte om det här leder till mycket mer än att sopbergen växer och att folk blir av med en inkomstkälla. De lär ska få ersättning, men om det motsvarar förlusterna är ju svårt att veta.

Jaha, jag har inte märkt någonting av oroligheterna och tror inte att jag kommer att göra det heller.

Till min stora glädje kan jag förresten tala om att det här i stan är fler än jag som sorterar sopor enligt principen matrester till grisarna (nu får det bli getterna) - rent papper och ren plats - smutsigt typ näsdukar, blöjor etc. Jag läste faktiskt en artikel som uppmanar folk att sortera med tanke på att det är kvinnor och barn som sorterar soporna för hand och att de ska slippa det äckligaste. Så vi är fler som har haft samma tanke och nu hoppas jag att fler börjar sortera efter den principen!

Uppdatering: Nu kan man se en filmsnutt från Kairo.

Allmänt pladder om allt och ingenting

I ett soligt hörn.

Jag har ägnat hela dagen åt att försöka läsa ikapp mig på alla bloggar. Ska fortsätta i kväll. Men typiskt nog ska nätet vara hur segt som helst i dag bara för det, och varje kommentar jag har skrivit har jag fått trixa och fixa med hur mycket som helst. Gå ut från sidan, gå in igen, gå ut, uppdatera, gå in ... 

Sandstorm nu igen. Det ligger redan högar av sand på balkongen.

Och jag är gräsänka till på torsdag. Maken har åkt till Rumänien och på onsdag ska han besöka en leverantör i Bulgarien som han jobbade med när vi bodde i Sofia. Det blir roligt för honom. Själv ser jag fram emot att han då ska passa på att köpa med sig en flaska av den bulgariska nationaldrycken Rakija. Ungefär som konjak fast lite annorlunda. Gott är det hur som helst.

Det smällde en bomb här i går, i basarkvarteren Khan El-Khalili. Trist att det finns galningar här i världen. Jag vet dock inte mer om det hela än vad som står i tidningarna. Men, jag är inte rädd, det är inte farligare här i Kairo än i Stockholm eller övriga Sverige. Dårar finns överallt och ärligt talat är mord- och misshandelsstatistiken ganska hög i gamla Svedala nu för tiden. I Stockholm riskerar man ju att någon ska "knacka kärringen" bara för att de har tråkigt. Sånt händer inte här. Vem vet, man kan få en blomkruka i skallen också. Nej, jag är inte rädd.

Jag skulle behöva stryka lite, men det är inget kul på tv och jag MÅSTE ha någonting som underhåller mig för att stryka. Annars är det för mördande trist. Sport och barnprogram räknas inte in i underhållning för min del. Debattprogram, en film, töntig dokusåpa - fine. Men inte sport, det går helt bort. Och det är nästan bara sport på tv just nu. Alldeles för mycket. Är folk verkligen så himla intresserade av skidskytte?

Ha en skön måndag alla bloggare och läsare!

Ny pyramid

Jag är egentligen inte här än, men jag fick en länk av min svärdotter (dum benämning, jag svär aldrig över henne) om att man har hittat en "ny" pyramid här utanför Kairo i närheten av den äldsta pyramiden som ligger i Saqqara. Det måste jag ju bara dela med mig av, så läs mer här. Undrar om man kan se den, kanske en lämplig utflykt nästa helg när vi får besök av F som var här och red i öknen.

Återkommer någon gång i eftermiddag/kväll när min kompis P har åkt hem till Sverige (snyft).

Tur jag har alla er, för Maken leker gräshoppa igen och jag är gräsänka, annars hade det blivit riktigt tomt här.

Regn och poliser

Det har REGNAT här i dag! Närmare bestämt började det regna klockan 13.40 och höll på i femton minuter. Det ösregnade och åskade. Stackars kattungarna hade ju inte varit med om det förut i hela sitt liv, så de var rätt förskräckta här ute. Här är lite bildbevis:

När det regnar mycket står takfönstret i tv-rummet inte riktigt pall, så det blir lite blött inomhus också, men det är inte så farligt eftersom det är marmorgolv. Eller ja, det blir ganska halt och pölen blir precis ovanför trappan, så det är bäst att inte halka i den.

Inomhusregn.

Lite handdukar räckte den här gången.

Jo, och så blev jag tagen av polisen i går. Inte för att jag hade tafsat otillbörligt på någon, utan för att jag hade tagit ett foto av en åsna. Så här gick det till:

Min trevliga granne och jag strosade lite nerför en gata och tittade lite i skyltfönstren när det kom en åsnekärra farande. Snabbt upp med kameran för att försöka få en bra bild av de små djuren. Halvdana bilder. Vi gick sakta vidare och tittade in i ett skyltfönster men affären var stängd. Då kom en karl fram och sa: "One minute, please." "Yes, yes, we can come back", sa vi och strosade vidare. Han var lite efterhängsen med den där minuten, men vi brydde oss inte så mycket för försäljarna brukar ge sig efter en stund.

Så hittade vi en affär som verkade intressant och var öppen, där gick vi in. Tittade lite på kläderna, kollade lite extra på några t-shirts ... Ja, ni vet hur man gör i en affär. Så kom plötsligt några karlar och några poliser i vita fina uniformer och sa: "Madame, did you take a picture on the street?"

Jag blev lätt förvirrad men insåg att det förmodligen inte var några försäljare eftersom de hade poliser med sig, och svarade: "Yes."

Han: "Can I see the pictures?"

Jag: "Of course."

Och så tittade vi på bilderna tillsammans och förstorade upp när han bad om det. Och så bad han mig radera en bild, de andra kunde jag behålla. Jag raderade, men undrade så klart varför. Det visade sig att det låg ett ministerium på andra sidan gatan, och det fick man inte fotografera.

De var hur som helst hur artiga och trevliga som helst, och när vi en stund senare gick ut ur butiken, stod de där utanför och gav oss var sitt sockerrör!

Efter det gick vi och fick pedikyr.