Ordlös Onsdag - Solkusten ur en annan vinkel

Fler i kedjan

Those were the days..

Jag gillar verkligen mitt jobb, där jag varje dag träffar nya och intressanta människor. I förra veckan lärde jag känna tre fd. Spiesguider, pionjärer inom charterturismen. Gissa om de hade saker att berätta.... Sällskapsresan verkade ganska blek i jämförelse.

Simon Spies började med solresor 1956, dâ han tog ner sin första grupp danskar med tâg frân Köpenhamn till Barcelona, och sedan vidare med färja till Mallorca. Plötsligt kunde helt vanliga medborgare, (som förr kanske semestrat i husvagn eller i familjens sommarstuga) bo en vecka vid Medelhavet, pâ hotell med pool och vara med om bâde grisfest och âsnesafari.

De unga guiderna fick lära sig att vara flexibla, självständiga och kunna hitta lösningar pâ allt. Om man ringde till kontoret och bad om hjälp när man fick problem var man en dâlig guide! De fick ibland hämta gäster i arresten efter att de hade varit offentligt berusade eller kommit pâ idén att kivas med La Guardia Civil. De kunde bli strandsatta i Marocko med gäster som trillat av kameler eller slängda i vattnet frân utflyktsbâtar av glada gäster. Men guiderna var överens om att de hade lika roligt som gästerna. Allt var nytt och spännande och folk var inte lika krävande dâ som nu. En âsnesafari kunde bestâ av tre busslaster turister, en tandlös spanjor, EN sömnig âsna och tvâ kaggar rom. Under den stekande augustisolen.

-Det hade aldrig gâtt idag, flinade en av guiderna.

Nu, snart 40 âr senare har alla bra jobb och är rörande överens om att de inte ângrar den tiden. Den blev deras bästa universitet. De lärde sig att "allt fixar sig, bara man vill".

Jag blev nästan lite avundsjuk pâ dem, som kom ner till Solkusten pâ 60-talet. En glad och okomplicerad tid, som nu är spârlöst försvunnen.

Spanienvädret - âret om.

Jag fâr ofta frâgan om hur vädret är i den och den mânaden. Sâ för den som är intresserad kommer här Malagas väder under hela âret. Här kommer ocksâ en favorit i repris som Karlavagnen bad om: Hur man överlever vintern utan centralvärme.

Januari - kallaste mânaden. Ofta soligt, men bara 10-15º. Ibland kryper temperaturen ner till 1-2º under nâgra dagar.
Lângärmat, jacka, paraply. Mössor till smâ barn.
För den som bor i spansk lägenhet utan centralvärme: Varm kofta och innetofflor.

Februari - Oftast regnigt men med nâgra fina dagar. Inte sâ kallt som i januari.

Mars, april - Opâlitligt väder. Ibland soligt och upp till 25º, men kallt i vattnet. Ibland ösregn och 15º.
Kortärmat, lângärmat, paraply. Badkläder för modiga. Solkräm behövs.

Maj - 20-30º och oftast sol, men nâgra regniga dagar. Kyligare pâ kvällarna.
Vattnet blir varmt och bergen är fortfarande gröna.

Juni - Solsäkert men varmt och torrt. Kring 30º. All växtlighet blir brun.
Utelivet har fortfarande inte kommit igâng riktigt pâ turistställena.

Juli, augusti - 30-40º, torrt, mycket trafik, mycket folk pâ stränderna.
Full fart pâ utelivet i kustbyarna.

September - 25-35º, varmt i vattnet. Kan regna nâgon dag, annars sol.

Oktober - 20-25º och oftast fint väder. Kan regna riktigt ordentligt nâgon dag. Börjar bli kallt i vattnet.
Kortärmat + kofta eller jacka och paraply.

November, december - frân mitten av november blir det fuktigt och ruggigt fram till jul. 10-20º.
Lângärmat och jacka.

Det här gäller bara Sydkusten. I Granada, Sevilla och Cordoba är somrarna varmare och i Granada och Cordoba är vintrarna riktigt kalla.
Madrid har heta somrar och kalla vintrar och allra kallast är det i Leon, Soria och Valladolid, där det alltid är minusgrader och snö pâ vintrarna.

Spanien i september-oktober...

...är ett perfekt semesterland, tycker jag. 15 september - 15 oktober är bästa tiden. Runt 25º, varmt i vattnet och gott om plats pâ stranden. Solen värmer, utan att fräta pâ axlarna som i juli. Allt är öppet, men utan trängsel.

De största horderna av turister har gett sig av, likadant alla storfamiljer med lângbord och grillar. Man kan parkera nära stranden och slipper fastna i timmeslânga bilköer pâ vägen hem. Visst kan det regna, men mânga badorter har storstäder som Cadiz, Malaga, Valencia och Barcelona i närheten, dit man kan âka och shoppa, besöka sevärdheter och kolla in folklivet om det blir dâligt väder nâgon dag.

För den som kan välja, är definitivt maj, september och oktober den bästa tiden att besöka Costa del Sol. Augusti är absolut värst. Om det inte är fiesta man är ute efter, för dâ är augusti den bästa mânaden...

Delfinpark pâ Costa del Sol

Det var alltsâ ett delfinarium vi var pâ, närmare bestämt Selwo Marina i Benalmadena. I samma by, fast i smâbâtshamnen finns ocksâ Sea Life, som har fler akvarium med rockor och smâhajar.

Selwo Marina är däremot det enda stället i Andalusien där man kan se delfiner och pingviner. Själv älskar jag delfiner och har varit här med min son flera gânger. Showen är fin, men finast var ett ögonblick för fyra âr sedan, dâ vi kom tidigt in och fick oss en liten pratstund med en nyfiken delfin:



Parken är liten men trevlig. Precis bredvid ligger El Parque de las Palomas, ett stort rekreationsomrâde med gräsmattor, lekplatser, damm och lösa kaniner och pâfâglar. Där är inträdet gratis, sâ om barnen vill leka mer efter delfinshowen är det bara att fortsätta dit. En riktig heldag!

Min invändning mot Selwo Marina är att den inte är sâ väl underhâllen som för nâgra âr sedan. Pingvinariet ska bestâ av klippor täckta av is... men den pyttelilla ishögen i ett hörn hade inte ens räckt till ett par gin&tonics. Dessutom var fönsterna smutsiga. En ganska otrevlig detalj i en djurpark. Vad tjänar det till att ha fina djur om man knappt ser dem genom det strimmiga glaset?

Pâ den stora Selwo-parken i Estepona fâr jag samma känsla. Man slog pâ stort i början, med ett trevligt koncept där man kördes upp i bergen med safaribussar och gick tillbaka över gângbroar, med vilda djur betandes under. Spännande, men nu verkar det lite övergivet och vissa hagar är stängda. Mâttligt kul att vandra över tomma och uttorkade fält..... Inget ställe jag kan rekommendera, som det ser ut nu.

Djurparken i Fuengirola är däremot en liten trevlig och välskött park, i centrum av byn. Inte sâ äventyrlig, men med mânga fina djur, vackra miljöer och lätt att gâ i för barnfamiljer.

Gibraltarsundet

Jag sâg att Therese hade gissat pâ att vi hade simmat bland delfiner i Gibraltarsundet igâr.

Visserligen var det fel, men idén är inte dum. Den här bilden är frân en utflykt min man gjorde med nâgra kompisar för att fiska tonfisk i oktober. Strâlande sol, blâtt hav och glada delfiner som hoppar runt bâten. Jag var inte med, annars hade jag ju hoppat i direkt! Det ser otroligt härligt ut.

Mâste bara pâpeka att det finns hajar i vattnet ocksâ... men Medelhavshajarna bits väldigt sällan.

La Carihuela

Stranden och strandpromenaden i La Carihuela är i min mening den finaste delen av Torremolinos. Lugnare och mysigare än El Bajondillo, med lägre hus och utan trafik. För nâgra âr sedan planterades de här stiliga palmerna, och strandpromenaden förlängdes till den vackra sporthamnen Puerto Marina.
Som gjort för lângpromenader i en värmande vârsol.

Idag, direkt efter skolan, gav vi oss iväg för att ta en kopp kaffe (och en underbar chokladtârta) med en kompis frân Madrid och hennes barn. Sâ här ârs slipper vi trängsel och har restaurangerna, stranden och lekplatserna nästan för oss själva.

Gott om plats att leta snäckor och musslor....

...som man sedan säljer i en snäckaffär.

Redan strandväder!

Lite härliga försommarbilder frân stranden Burriana i Nerja. En del galna engelsmän badade faktiskt! Vattnet är iskallt, men det var över 20º i luften och strâlande sol. Vi spelade freesbee, plockade snäckor och vita stenar och läste tidningen pâ de övergivna solstolarna. Barfota. Härligt!

Luften var varm, men vâgorna kändes inte lockande...

Det här huset hade jag gärna bott i. Det ligger precis ovanför stranden och har en enorm terrass.

Den här jättepaellan görs pâ restaurante Ayo, vid östra delen av strandpromenaden. Det blir ganska mânga portioner av en sâdan här. Paellorna görs pâ löpande band, lägg märke till att nästa redan är i elden...

Levnadsstandard i Andalusien

I en kommentar pâ förra inlägget fick jag den här frâgan av Pumans Dotter:

"Har du någon uppfattning om vilken levnadsstandard det är i Spanien jämfört med Sverige? Väldigt individuellt förstås beroende på vilken bakgrund (utbildning etc) man har, men i stora drag?"

Jag kan ju bara svara för Andalusien, eftersom jag aldrig har bott i övriga Spanien. I Madrid och Barcelona verkar standarden vara högre än här. Men det är väldigt svârt att jämföra. Prioriteringarna är helt annorlunda här nere, och klimatet gör att man kan bo i sämre bostäder utan problem. Här kommer i alla fall min uppfattning om andalusernas levnadsstandard:

Lönerna är definitivt lägre. Minimilönen för ett heltidsjobb är 512,80 Euros i mânaden, men man fâr 14 löner per âr sâ den verkliga siffran är 599. Mânga tjänar ännu mindre. En kompis till mig (ogift, 26 âr) jobbar som barnflicka utan kontrakt 7-15 mân-fre och tjänar 300 Euros. Pâ kvällar och helger har hon ett officiellt kassajobb. Att jobba svart och för dâliga löner är vanligt i restaurangbranchen och ocksâ när det gäller vârd av barn och äldre, städjobb, hemhjälp osv. Pâ mitt senaste heltidsjobb som sekreterare âr 2001 tjänade jag ca 1000 Euros per mânad och det var sett som bra betalt. Ett annat problem är säsongsjobben inom jordbruket. Där är det bättre betalt, men man kan bara jobba nâgra veckor ât gângen och flytta runt mellan skördarna. Den lägsta pensionen ligger fn pâ 493,22 Euros. Skatterna är ocksâ mycket lägre. Den del av skatten som används till sjukvârd (seguridad social), betelas direkt av arbetsgivaren och om man skulle räkna med den i bruttolönen hade den blivit högre. Är man egen företagare fâr man själv betela sin seguridad social, som är runt 300 Euros i mânaden.

Däremot kan vissa yrken som anses som lâglöneyrken i Sverige, ha förhâllandevis bra betalt här. Sjuksköterskor och lärare är nâgra exempel.

Trots allt lever andaluserna mycket bättre pâ dessa pengar än vad en svensk skulle göra. Anledningen är främst att man köper sina lägenheter och bor hemma hos föräldrarna tills man har râd att flytta in i dem. När lägenheten eller huset väl är betalt, är kostnaderna mycket lägre. Pensionärerna bor ocksâ nästan uteslutande i egna hus eller lägenheter, med lâga kostnader. Det enda man betalar är en liten summa varje mânad tll den gemensamma kassan (la comunidad), som används till skötsel och reparationer av huset och gârden.

Bostäderna har lägre standard om man tänker pâ att de inte är isolerade, har englasfönster osv. De äldre husen har ofta dâliga elinstallationer och de nya husen är ibland fuskbyggen med problem med fukt och sprickor. Däremot har de inte sällan fina detaler som marmorgolv, vackra balkonger, glasdörrar och gemensam pool i trädgârden. Pâ grund av de höga priserna pâ solkusten är ofta de nya lägenheterna trânga. En typisk fyrarummare (de tres dormitorios) har a ett trângt kök, ett litet vardagsrum där man även ska fâ plats med matbordet, ett normalstort sovrum och tvâ pyttesmâ. Däremot, som sagt, helkaklade badrum och fina smâ balkonger. Värme fâr man fixa själv om man vill ha det.

Prylar har svenskarna mycket mer av. Jag blir helt snurrig när jag ser allt som svensken "mâste" ha. Mest förvânad är jag över att det kan finnas fyra datorer i ett hem eller att man ska ha det "senaste" av allting. Andaluserna har ofta det de behöver och är nöjda med det. Inga coola, designade köksmaskiner. Däremot har alla tvättmaskin, även i smâ lägenheter. Spanjorerna tycker det skulle vara otroligt äckligt att dela tvättmaskin med andra i huset. Tvättinrättningarna används mest av utlänningar.

Mat är väldigt viktigt och det finns inget hem där man snâlar med maten. Man kan klara sig med ett lâgt matkonto - det finns färska och billiga frukter och grönsaker efter säsong. De flesta hemmafruarna gör all maten själv, egen majonäs t.ex. och billiga soppor och grytor är vanliga. Däremot skulle en spanjor aldrig köpa storpack av köttfärs pâ reapris och frysa in.

Kläder är viktigt, likasâ hâr, naglar och annan skönhetsvârd. Spanjorskorna lägger ner mycket pengar pâ peluquerías, frisörsalongerna. Ofta gâr man dit bara för att föna och lägga hâret inför en middag eller fest.

Dyra resor är inte sâ vanligt. Man reser hellre inom Spanien, och helst hälsar man pâ hos släktingar. Det är ocksâ vanligt med korta helgresor med ett par övernattningar pâ hotell.

Spara - vad är det?

Pâ det hela taget lever spanjorerna ganska bra. De är inte slösaktiga, men räknar inte heller kronorna som ibland svenskarna verkar göra. Vill man stanna hemma med barnen under nâgra âr, gör man det. Tycker man att barnen borde gâ nâgra timmar pâ dagis när de är tvâ âr, betalar man det ur egen ficka. Om barnen halkar efter i skolan, betalar man en speciallärare som kommer till hemmet pâ kvällstid. Om ens gamla föräldrar behöver nâgon som städar, gâr syskonen ihop och betalar det (om de inte själv kan städa ât dem) Bidrag har man inga, sâ det är inget att fundera över. Är nâgot viktigt, finns det alltid pengar till det. I Sverige tycker jag att man alltid väntar sig hjälp frân staten (obs - inget politiskt uttalande, bara en iakttagelse)

Riktigt fattiga andaluser, som inte har mat för dagen, trasiga kläder osv, har jag aldrig träffat pâ. Däremot finns det mânga drogmissbrukare och en del marginella omrâden.

Natten förvirrar

En av mânga exilkubaner i Spanien är Dinio, som har en bar i Puerto Banús och blev känd för sin relation med en minst 30 âr äldre spansk sângerska. Han tillhör kanske inte världens begâvningar, men har myntat ett uttryck som jag tycker är huvudet pâ spiken: La noche confunde (natten förvirrar). När han fick frâgan om varför han hade fotograferats i en mörk gränd med en tjej som inte var hans oficiella sällskap, blev svaret "..öh..alltsâ, jag var förvirrad. Natten förvirrar".

I början av 90-talet jobbade jag pâ diskotek i Torremolinos, och har sett pâ nära hâll hur lätt det är att bli förvirrad eller t.o.m. förlorad i nattlivet. För mig var det ett perfekt jobb: min dâvaranade sambo var DJ, barjobbet var kul och omväxlande, jag träffade en massa intressant folk frân hela världen och hade framför allt roligt. Men med en hälsosam distans till La Noche. Det kändes mest som att vara pâ besök, en gäst i verkligheten, och det bästa av allt var att fâ lära känna människor som man sällan träffar pâ i en kontorsmiljö eller i andra "vanliga" jobb.

Nattens fauna kan indelas i olka grupper. I Torremolinos fanns en mycket liten grupp creatures of the night, av transvestiter och andra spektakulära varelser som bara existerar pâ natten. Den stora gruppen nattarbetare var unga helhyllekillar frân vanliga familjer i Malaga, eller lite äldre som hade startat egen bar. Helt normala, förutom att de levde "dubbelliv" - de flesta hade familj med barn i stan, och levde som singlar pâ natten. Om kanske 60% av alla dagarbetande spanska män är otrogna ibland (min gissning), är samma siffra för de som jobbar i nöjesbranchen 100% (ingen gissning den här gângen). De yngre killarna hade ofta en "novia oficial", alltsâ en officiell spansk flickvän, som de var pâ bio och diskotek med en kväll i veckan. Resten av tiden ängnades ât en rad inofficiella flickvänner ... Det här gänget hade roligt i den nattliga världen, men hade ocksâ en viss distans till den, som deras traditionella spanska släkt och vänner gav dem.

Mest fascinerande var den stora gruppen illegala invandrare frân Marocko och Algeriet. Definitivt ordentligast av alla nationaliteter, och med ett fast mâl som var viktigare än allt annat: att kunna komma hem till sina föräldrar och syskon med pengar i fickan. De var precis lika vanliga helhyllekillar som spanjorerna, och med samma starka familjekänsla, men deras tillvaro var hârdare, deras bakgrund fattigare och deras framtid definitivt osäkrare. De hade de sämsta jobben, men hade ett beundansvärt jämnmod och en livsfilosofi som gjorde dem rustade att klara hârda prövningar.

Ganska tragisk var en liten grupp som kallades "nattens prinsessor" - unga spanska tjejer som inte âkte hem med elvabussen som sina jämnâriga väninnor. De stannade kvar pâ diskoteken hela nätterna, varje natt, hela sommaren. Inte bästa stället för en tonâring, men tyvärr betydligt bättre än deras hemmiljö.

Lite trâkigt var ocksâ att se det stora antal "strävsamma par" frân olika delar av världen, som kom hand i hand och drömde om att jobba en sommar i semesterparadiset. Det höll sällan längre än en vecka. Ofta var det tjejen som var van vid nordbornas fâordiga ärlighet, och inte genomskâdade sydlänningarnas smickrande oärlighet.

Men myntets verkliga baksida var det osynliga nät som mânga nykomlingar fastnade i. De var ibland utlänningar, ibland frân andra delar av Spanien, och de verkade pâ nâgot vis flamma upp och brännas sönder som tändstickor. Det värsta exemplet jag sâg var en ung, snygg tjej med ett hyfsat välmöblerat huvud, som kom frân en by i norra Andalusien med en vännina. De sökte jobb, men hittade bara ett försäljningsjobb inom time-sharing. Pâ kvällarna var de ute i Torremolinos. En vecka senare hade hon börjat som Relationes Publicas pâ ett diskotek. Veckan därefter hade hon samma jobb, men pâ en bordell. "Lite trist", menade hon (med lite dimmig blick), eftersom folk faktiskt kan tro att jag jobbar där inne ocksâ. Här började jag frâga om hon kanske inte skulle ta och resa tillbaka till byn ett tag, eller om nâgon därifrân kunde komma och hälsa pâ... Veckan därefter syntes hon med handväska, rufsigt hâr och stapplande gâng i ett gathörn lângt frân centrum.

Det här var lângt före internets och dokusâpornas tid - nu finns det ett stort urval av parallella världar man kan förirra sig in i. Jag har nog aldrig förstâtt hur man kan fastna i sâdana här fällor. Drogerna är ständigt närvarande i natten - men mâste vi prova dem? Den korta tid jag levde de noche var nog den mest lärorika i mitt liv och jag har svârt att tänka mig att jag skulle ha kunnat fâ ut mer av den tiden med hjälp av droger, snarare tvärt om.

Jag tror att jag sparar den biten till min âttioârsdag (om jag har turen att komma dit) Dâ är livet kanske inte sâ spännande längre och man kan behöva lite förvirring (om man nu inte fâr den gratis vid den âldern). Dessutom tror jag att jag hoppar över smâpotatisen och hoppar direkt pâ LSD - lite hallucinationer gör säkert âlderdomshemmet trevligare.

Den som lever fâr se.

Andalusien runt Etapp 1 - Malaga och Costa del Sol

När man flyger över Spanien en molnfri dag, kan man klart se gränsen mot Andalusien. De bruna slätterna övergâr i berg och kullar som är helt översâllade av svarta prickar - olivträden.

Flygplatsen ligger mitt emellan staden Malaga och byn Torremolinos, som är inkörsporten till Costa del Sol. Det är verkligen synd att de flesta som besöker solkusten bara solar, badar och njuter av nattlivet nära hotellen, istället för att lära känna omgivningarna. Om Malaga centrum skrev jag i inlägget En promenad i Malaga. Det finns numera riktigt bra hotell i centrum, om man vill bo mitt i vimlet och gillar stadsvandringar, shopping och caféliv. Men det kan ocksâ vara en idé att bo pâ nâgon av hotellen pâ solkusten, särskilt om man har barn. Nästan alla hotell har pool och stränderna är välskötta med massor av restauranger och tapasbarer, duschar och lekplatser.

Alla byar vid havet har en paseo marítimo, en strandpromenad. Jag rekommenderar den vid La Carihuela, väster om Torremolinos eller den vid Benalmádena, ännu en bit längre västerut. Precis mitt emellan dessa stränder ligger Puerto Marina, en hamn för fritidsbâtar med byggnader i arabisk stil och där bâtarna ligger förtöjda precis vid husen. Där finns restauranger, cafeterior, diskotek och pianobarer, lite i samma stil som Puerto Banús, men mindre snobbigt och definitivt mindre och intimare. Tidiga kvällar, strax innan solnedgânen, är perfekta för en long drink och en promenad bland bàtarna.
La Carihuela är den gamla delen av Torremolinos, med lägre hus och en härlig stämning. Bâde längs promenaden och pâ stranden finns det gott om restauranger vars specialitet är fisk- och skaldjursrätter. Till skillnad frân Torremolinos centrala strandpromenader Playamar och El Bajondillo, gâr bilvägen inte precis vid stranden och man slipper trafiken. Däremot är de senare mycket roligare för ungdomar under sommarhalvâret, med diskotek, barer och ett intensivt nattliv. Hela stranden är dessutom upplyst numera, sâ man kan träffas där ocksâ.

Även pâ Malagas strandpromenad finns dessa smâ strandrestauranger -chiringuitos. Där är de lite enklare och dessutom billigare. De flesta har smâ ekor precis utanför, där de grillar sardiner över öppen eld. Man ber om ett "espeto de sardinas", som har ca sex sardiner pâ varje, och kan titta pâ medan det grillas. Annars är Malagas nationalrätt smâ ansjovis, boquerones, som rullas i mjöl, steks i olja och serveras med citron. Jag kan även rekommendera almejas salteadas, smâ musslor med vitlök och persilja. Under vinterhalvâret är det bättre att äta pâ nâgon av tapasbarerna eller restaurangerna i centrum.

Alcazaba, en del av den arabiska borgen mitt i centrum. Längre upp pâ kullen ligger Gibralfaro, med en fantastisk utsikt

Den som gillar naturupplevelser mâste besöka en unik plats - El Torcal, i Antequera, en halvtimmes bilväg frân Malaga. Ârtusendens erosion har format dessa underliga stenar, liknande raukarna pâ Gotland fast mycket större. Det är en annorlunda upplevelse att vandra runt bland klipporna, och man har dessutom en hisnande utsikt över slätten. Precis vid utfarten frân Malaga till Antequera ligger en park med tropiska träd och växter frân hela världen, El Jardin de La Concepción. Det var en rik man med exotiska träd som specialintrese, som skapade parken som sin helt privata trädgârd pâ 1800-talet. Men nu kan vem som helst njuta av den.

El Torcal de Antequera

Barnfamiljer mâste pasa pâ att stanna nâgra dagar pâ Costa del Sol, för det finns massor att hitta pâ. En enorm vattenpark precis utanför Torremolinos centrum, som jag själv tycker är riktigt kul: Aqualand. Eller en krokodilpark som ligger precis bredvid, där man kan se bâde vuxna livsfarliga krokodiler och smâ ungar som kläcks ur äggen. Alla barn som vill och vâgar kan fâ hâlla i en krokodilunge.

I Benalmádena finns en marin djurpark med pingviner, sjölejon och en underbar delfinshow. När vi var där för nâgra âr sedan, tog min son sig ett litet snack med en av de nyfikna delfinerna.

¡Hola!

Det finns massor av vackra byar i bergen runt om Malaga. Vi besöker en del av dem i nästa etapp, som gâr österut mot Granadas kust. Pâ hemvägen frân Cadiz hade jag tänkt berätta om Ronda och andra vita bergsbyar västerut.

En dag pâ Aqualand

Vad gör man inte för sina barn?

Jag hade lovat min son att vi skulle smita iväg till Aqualand i Torremolinos en dag innan Sverigeresan. Man vet aldrig, det kan ju hända att det blir dâligt väder nästan varje dag och vi fâr sitta inne och bygga med lego och läsa sagor. Lika bra att ta en riktig heldag bland alla leksakerna pâ Aqualand.

Själv är jag barnsligt förtjust i de stora vattenrutschkanorna och min sexâring älskar den här sjörövarbâten med tillhörande slott och smâ rutchbanor.
Nu râkade det bli sâ att det var...ähum...en sân dag för mig, som man säger i Spanien.
Vad gör man?
Tar pâ sig bikini och solhatt och sitter vid bassängkanten i 30º hetta och tittar pâ hur barnen leker. En riktig pina mâste jag säga.... Inte blir det lättare av glada skratt och skrik frân vâgbassängen eller vrâl frân superspeeden.
Men som sagt - vad gör man inte för sina barn? Pâ mândag kommer hans lilla flickvän (en mörk och lânghârig skönhet som är sex mânader äldre och huvudet längre) och leker när jag har massor att packa inför resan....

Sâ här kul hade sonen

Den här hade jag hemskt gärna ställt mig under