Bissy

Vårt hus i Frankrike då? Jo, det kom i vår ägo mer eller mindre av en slump. Vi tvingades sälja ett älskat sommarhus på en ö på västkusten och bestämde oss för att i stället köpa ett hus i Italien. På försommaren 1990 reste vi ner till Umbrien, Toskana och Abruzzerna för att leta hus. Att valet föll på Italien var naturligt eftersom K bodde där när han var liten. Det hela visade sig dock inte vara så lätt och vi hittade inget som kändes ens till närmelsevis rätt.

Besvikna reste vi hemåt och tog som så många andra vägen genom Frankrike. En natt tillbringade vi i den lilla charmiga medeltids-staden Cluny - och det var då förälskelsen slog till! Här, på gränsen mellan syd- och nordeuropa var det grönt och frodigt, inte förbränt som längre söder ut. De böljande kullarna i Bourgogne förförde oss fullständigt liksom de vackra gamla husen med sina branta, utskjutande tak.

Innan sommaren var över var vi ägare till en avstyckad vingård i en av de pittoreska byarna utanför Cluny. Ingen kunde vara mer förvånad än vad vi själva var. Hur hamnade vi i Frankrike? Vi var inga frankofiler och hade inget direkt förhållande till Frankrike. K är visserligen lärare i franska och läste en termin vid universitetet i Caen i sin ungdom, men ändå. Det var ju i Italien vi skulle bo. Det tog lite tid för oss båda att ställa om och "ta till oss" Frankrike.

Vår lilla by och vårt lilla hus hade vi dock inte några problem att känna oss hemma i. Redan den första julen, när vi körde ner flyttlasset från Sverige, så kändes allt så rätt. Våra möbler passade så bra in och efter ett par dagar var vi "hemma". Snön låg djup i byn när vi anlände och allt var vintervitt och vackert, men efter ett par dagar smälte snön bort och fram tittade primulor och penséer som gömt sig under snön.



Strax efter nyår fick vi vända hem igen men återkom sedan till påsk och under ett långt sommarlov. Det här blev sedan ett mönster under de kommande 17 åren. Påskarna och somrarna tillbringade vi under vår stora lind i trädgården i Bissy.