Säg inte loppis!

Hej! Det var länge sedan! Kul att se er igen! Det som hände mig, och fick mig sluta skriva, var helt enkelt "livet". Plötsligt blev min gamle far dement och det blev mycket att ta hand om för mig som "enda barn". Just nu känns det som om jag lever i en loppis och inte riktigt vet var jag skall göra av hela mitt föräldrahem som plötsligt hamnade i mitt sommarhus!

Men herre gud vilka välfärdsproblem! Men problem är det ändå när man är mitt i allting! Var skall man göra av allting. Som sagt, säg inte loppis - jag bor mitt i en!

Vad skall jag göra av allt silver.

Någon som tror på en retrorestaurang i sydöstra Skåne? Jag har säkert sju matservicer! Eller ett cafè? Jag har över 90 kaffekoppar. När skall jag hinna packa upp allt det här? Och var skall jag göra av allt!

Ett år senare ...

Det har varit ett intensivt år och mycket har hänt. Jag planerade aldrig att ta ett "bloggstop" men det blev så. Jobbet, familjen och min åldrige far tog all min tid och jag hann inte ens tänka på några nya inredningsprojekt. Nu har hunden blivit vuxen, även om det inte är det samma som stor.


Barnen har vuxit ännu mer och hunnit fylla 10 resp 12 år. Tänk vad tiden går fort! Det känns inte som det var länge sedan vi köpte huset i Skåne och flyttlasset gick från Frankrike och hem till Sverige igen men det är faktiskt snart fem år sedan.

Under sommaren har jag i alla fall tagit tag i en del inredningsprojekt igen. Fönstret i barnen rum har ÄNTLIGEN blivit målat. Det lyfte hela rummet. Likaså har köksbordet som länge haft tegelröda ben nu blivit vita. Mycket snyggare till tolixstolarna som dessutom fått sittdynor av grått fårskinn från Urban Living.




Dessutom ropade jag under semestern in massor av fina saker på Tradera från Suedecoartion. Faktum är att jag handlade så mycket att jag fick hemleverans :-). Bland det jag är mest nöjd med är den här Jieldelampan. Hade tänkt ha den Göteborg men nu tror jag nog att den får stanna kvar i Skåne.





Jag är jättespänd på hur den här vikskärmen kommer att ta sig ut när jag bytt tyg på den. Funderar på gammallakansväv eller kanske gammalt oblekt linnetyg. Jag tänkte ha den för att avdela barnens rum (de delar än så länge på ett stort rum på övervåningen).






Dessutom hittade jag två fina gamla franska café stolar. En röd och en orange. De blev jättefina till det nu vitmålade köksbordet. Jag har lagt gråa fårskinn över dem för de blir, precis som tolixstolarna, väldigt kalla att sitta på annars.



Visst är de fina! Och bekväma att sitta i är de också!

Nytt hus!

Igår morse kom det upp ett nytt hus på vår tomt. Det var Nelly som fick ett eget litet korsvirkeshus. Hon verkar hur nöjd som helst och vi är urnöjda med firman som byggde det. Rekommenderas!

Jag vann!

Tänk, jag vann juli-utlottningen om blogginlägg ang Fridas gård! Idag fick jag vinsten, fyra fina bokstäver som bildar ordet "HOME".




Jag är jätteglad! Nu gäller det bara att hitta ett bra ställe till dem. De skall ner till Skåne, den saken är klar för dels så passar bokstäverna bättre in i miljön där och dels så det faktiskt det som känns som vårt verkliga hem, men tills dess får de pryda ett "side board" i vårt vardagsrum i Göteborg.

Nu är Karlsson hemma igen!

När jag var i tonåren hade jag tre kompisar, Karlsson, Tjalle och "det gröna åbäket". De bodde alla tre i källaren och var mina trogna följeslagare - mina tre mopeder! Tjalle gillade jag bäst, honom fick jag först dessutom, jag tror inte jag var mer än tretton när pappa kom hem med honom. Innan jag fick köra honom fick jag ta körlektioner. Min pappa, som lärt sig köra motorcykel den hårda vägen via lumpen under slutet av 40-talet, när man fått den geniala idéen att ersätta kavalleriet med motorcykeltrupper, tillät inte att jag körde moped på gatorna om jag inte kunde ett antal "trix".

Tjalle var bra att ta till skolan, det gick till och med att köra honom i supertajt kjol och höga klackar! Han var dock fruktansvärt slö och det tog eeeevigheter att ta sig uppför den sega backen hem.


Hade jag bråttom körde jag istället Karlsson, en Huskvarna "trampa lätt" som var som en pålitligt draghäst. Den mopeden var mycket snabbare och funkade i alla lägen.


Dessutom hade jag "det gröna åbäket" som mamma kallade den tredje mopeden. Den var snabbast men också helt livsfarlig - i alla fall för mig för den var så hög! Dessutom var den jätteful eftersom någon tokigt tidigare ägare hävt ner hela mopeden i ett bad av ljusgrön färg. Allt var grönt (och i en jätteful grön färg!), fäljar, styre ... precis allt. Var detta gröna elände, som aldrig fick något namn, tog vägen vet jag faktiskt inte, jag var inte så intresserad efter att ha krockat rejält med honom när jag skulle köra om en lusig bil! Tjalle slog ungarna på gården sönder när jag flyttat till Göteborg och inte hade björnkoll på honom längre men Karlsson är hemma igen! Nu är han nyrenoverad och står i garaget här i Skåne. Undrar bara om jag minns hur man startar honom ? Det var trots allt minst 35 år sedan jag körde honom sist. Och hjälm ... visst skall man ha hjälm numera. Det hade aldrig jag på 70-talet!

Nu har jag gjort det igen ...

... målat alltså! Det här är bara inte klokt, jag som hatar att måla.



Nästa projekt var köksbordet, jag hade t o m skaffat fram färg, penslar, tidningar att skydda golvet med etc och skulle bara ta sats för att mentalt ta mig ann jobbet - och så blev det en spegel som blev målad!

Men jag är nöjd. Spegeln var OK när den satt i en undanskymd vrå i hallen men när jag flyttade den till platsen ovanför byrån i vårt sovrum såg den rent ut sagt för djäklig ut. Nu tror jag att jag kan leva med den ett tag till.

Men som den hunden kan sova!

Jag vet att valpar sover mycket men lilla Nelly är helt otrolig. Hon sover gott hela nätterna (i en bur, dvs det som ursprungligen var tänkt som en kompostbur) bredvid min säng. Ofta sover hon till 7.30 eller så och man skall ju inte väcka den valp som sover. Dessutom så sover hon, när hon inte är fullständigt sjövild, väldigt gott på dagarna och då oftast på rygg och helst i 10-åringens famn/knä. Det här går som på räls. Vi har haft henne i tre veckor idag och hon kommer redan när man ropar på henne, hon förstår "nej" (fast hon lyder förstås inte alltid) och hon sitter på kommando när hon skall få sin mat.

,stolt matte

Påsklilja mitt i juli

Den här lilla bysten (Påskliljan) har jag haft i min ägo sedan min farmor dog för över 30 år sedan. Det var min älskade farfar som köpte henne av en dörr-till-dörr-försäljare för ca 45 år sedan - han tyckte den liknade mig! Just därför har jag aldrig förmått göra mig av med henne, hon har följt mig i alla år. Jag kan inte säga att jag alltid älskat henne. Jag har, genom åren, gömt henne bakom böcker och gardiner, men jag kan inte göra mig av med henne. Nu står hon i ett fönster i huset i Skåne och efter att jag satt en krans på henne idag så står jag bättre ut med henne. Hon får fortsätta finnas här hemma och påminna mig om min käre farfar.

Tro det eller ej ...

... men idag har jag målat! Inspirerad efter besöket på Fridas gård igår satte jag igång att måla vår gamla franska video-/tv-bänk. Den här möbeln köpte vi för ca 10 år sedan i en möbelaffär i Mâcon i Bourgogne. Vi använder den dock aldrig till TVn utan som avlastningsyta i köket och tanken var att jag skulle lasera den med eklasyr för att få den att passa ihop med resten av köksinredningen. Nu är jag av naturen lat och dessutom hade jag vid en här tiden ett barn på ett år och ett på tre så något sådant hände aldrig. TV-bänken kom dock med hem och har tills nu stått i vårt kök i Skåne. Så här har den förvandlats under dagen.


Före


Efter (inkl hyllan från Fridas gård)

Visst blev det väl bättre, eller hur?

Besök på Fridas gård

Idag tog vi en tur ner till en av mina favoritaffärer, både på nätet och i verkliga livet - Fridas gård.


Det vi egentligen behövde var en låda till hundmaten. Jo, vi har faktiskt en hund igen efter 21 års väntan. Sedan vår golden retriver dog 1989 "skulle vi bara ..." i all evighet. Vi skulle bara sörja färdigt, vi skulle bara kolla hur man tog med en hund till Frankrike, vi skulle bara vänta till nästa år och till slut skulle bara barnen bli lite större - och det är de nu. Äntligen har vi alltså vår lilla Nelly, en norwichterriervalp på 11 veckor som varit hos oss under knappt två veckors tid. En liten duktig krabbat är det, pigg och vaken - och hungrig! Hon har redan bitit hål på påsarna med hundmat så en bra burk för förvaring stod högt i kurs och en sådan hittade jag på nätet på Fridas gård i går kväll.



Iväg bar det alltså i morse, från Linderödsåsen ner till Trelleborg, en resa som gick i ett nafs. Hunden och barnen sov mer eller mindre hela vägen. Väl framme handlade vi en hel del - det vill till att passa på när man är på plats i denna trevliga butik med det prisvärda sortimentet! Hem kom jag med en hel massa prylar och är hur nöjd som helst. Kanske blir det en tur till innan sommaren är över. Vi får väl se!

På vägen hem passade vi också på att titta in på Provinsen som också har en massa fint och hos Åbergs trädgårdscafé, där jag till min lyckade hittade fleråriga stockrosor. Äntligen! Som jag har saknat mina franska stockrosor.

Back in business!

Jag ber så mycket om ursäkt för det lång uppehållet. Det blev helt enkelt för mycket tid i Skåne och där är det underbart att vara - men inte att blogga! Det mobila bredbandet är så segt att det är nervpåfrestande - om det fungerar alls! Mobiltäckningen är lika med noll ...

Trevligt har vi i alla fall haft under tiden jag varit tyst. Vi har varit på Amalfikusten, på rockkonster i Bad Segeberg med barnen och och i Rostock på egen hand. Nu är vi redo för en lång skön semester i Skåne.

Idag mjukstartade jag med ett besök på en loppis i Östra Sönnarslöv. För "loppigt" för min smak. Det enda jag kunnat tänkt mig var ett vackert gammalt piano för 100:- men vi har redan två så jag fick avstå. Vi vann dock ett halvt kilo kaffe så det täckte i alla fall parkeringskostnaderna (å andra sidan så dricker vi inte bryggkaffe så jag får väl skänka det vidare).

Efter loppisen tog vi en tur till en av mina verkliga favoritbutiker, den gamla nedlagda konsumbutiken i Vittskövle. Jag borde egentligen inte prata om det här för jag vill egentligen hålla det här smultronstället för mig själv och redan invigda, men OK, jag kostar på mig att tipsa. Som vanligt kom jag hem med mer blåvitt porslin, något jag är otroligt svag för. Porslin i blått och vitt går att kombinera precis hur som helst, det upptäckte jag under våra franska år. När jag slog sönder något köpte jag nytt på någon fransk "marché aux puces" och vad jag än köpte, bara det var blått och vitt, så passade det till det andra jag hade!

Ha det gott i sommarvärmen!

Xynthia

Det är i sådana här lägen jag är glad att vi inte längre har något hus i Frankrike att oroa oss över. Så väl jag minns alla ångestnätter när stormarna vräkte in över Frankrike och jag inte kunde sova för att jag inte visste hur huset mådde. Fanns vårt hem ens kvar!

I september 1992 drog en förfärlig storm in över Frankrike och skapade förödelse överallt. Jag minns fortfarande ångesten och skräcken hos oss som var relativt nyblivna husägare. Visst, vi ringde grannar och vänner och fick till svar att huset mådde bra. Vaison-la-Romaine och andra översvämningsdrabbade ställen låg långt ifrån vårt hus, men oroliga var vi - i alla fall jag!

Visst oroar vi oss för huset i Skåne också, men det är ändå lite närmre hem och lättare att kolla upp!

Nu räcker det!

Nähä, nu är jag trött på all snön och på allt det vita utanför fönstren. I Skåne satt vi insnöade i tre dygn med snö upp till fönsterkarmarna och bilen som en stor snöboll 100 meter från huset, närmare gick det inte att komma. Enda utbrytningsförsöket vi gjorde var när maken och jag gav oss ut på en livräddningsaktion en bit bortom vår stengärdsgård för där hade grannens svarta cockerspaniel frusit fast i snön. Vi kunde gräva loss hunden och fick in honom i huset tillslut men det hela var ganska dramatiskt. Vilken tur att han inte var vit han också, då hade vi garanterat inte sett honom och ignorerat skallen som bara blev svagare och svagare!


Nej, nu har jag "ögon känsliga för grönt" (för att citera Barbro Hörberg) och längtar efter våren!

Alla hjärtans dag

Åter efter ett längre avbrott. Förhoppningsvis blir det lite lugnare framöver så att jag hinner skriva lite oftare. Det är inte roligt när det är jobb hela dygnet!

Firande ni Alla hjärtans dag igår? Jag har förstått att det blivit väldigt stort och en viktig dag att fira. Barnen tar det här på största allvar och 10-åringen hade handlat ett fin hjärta till sin pappa och ritat ett till mig. Min käre make lyckades äntligen hitta nattlinnet jag skulle fått i julklapp och som han gömt så väl att han inte kunde finna det, vare sig till jul eller födelsedag, så även jag blev uppvaktad. Själv är jag en sopa på sånt här så det enda barnen fick var dubbelveckopeng, men det verkade inte vara så dumt det heller ;-). Min käre make fick ingenting, men jag tror inte han brydde sig så mycket, han var så snuvig att han struntade i det mesta.

På onsdag bär det av ner till Skåne igen för ett minisportlov på landet! Det skall bli så skönt men jag måste erkänna att jag är liiiite nervös för hur huset har klarat sig utan oss under drygt 5 veckor. Snön ligger ca halvmeterdjup på gärdena berättade grannen.

Ofrivilligt avbrott

Oj, vad det kör ihop sig ibland! Just nu är det så mycket att göra på jobbet att det känns som om jag jobbar dygnet runt och tiden vid datorn (dvs fritiden vid datorn) är mer eller mindre obefintlig. Jag återkommer dock när det lugnat ner sig lite för även om man inte kan tro det just nu så vet jag av erfarenhet att den här röran inte varar beständigt.