Första julen i Gården

Äntligen kunde vi fira jul i vår gård. Varm och skönt och med golv i det viktigaste rummet.
Med oss var alla våra söner, endast dottern saknades. 

Nu kunde vi dessutom ta emot de som som sökte härbärge i vårt stall. Galleriet fick i år fungera inte bara som refektorium utan även dormitorium.

Timo sätter ihop en av våningssängarna (utan instruktion eller ritning - en bragd)

Johan får en nos-mot-nos stund med Sqrutt.

Detta är första gången i vårt gemensamma liv som Helena och jag har julgran. Alla andra år har vi bott trångt och som vanlig med ett antal katter i lägenheten. Sönerna klädde den och som stjärna har vi en juldekoration av Karolin.

Mobilkamera

mobilkamera

mobilkamera

.... en liten jämförelse

 samma rum, samma vinkel några år tidigare:

Så, visst har hänt en del!

Den skånska leran - på väggarna

Skånsk härlig lera, blandat med tidningar, sand, hampa och vatten - vilken geggamoja! Roligt att vår tvångsblandare som vi löpte för två år sedan fungerar och det riktigt bra.

Några av väggarna som bara var halvstensväggar har vi för att minska ljudet klätt med 150 mm Träullit från Österbymo.

Bra exempel på polsk sparsamhet, inga bitar får gå till spill i onödan. Byggherren njuter.

Väggen mot norr har vi klätt med träullit (spagettiplattor enligt Marian) 50 mm tjocka. Förutom isoleringen och fuktbuffringen så ger det härligt breda fönsterkarmar.

Alltid lika fantastiskt att se en mästare i arbete. Lerklina uppåt - inga problem!

Så gott som alla väggar har fått ett lager av lera som är 50 mm tjockt. Värmemagasin, fuktbuffring och ljuddämpning och en underbar yta. Nästa fråga är med vad vi skall måla. Det lutar åt grundlig med sandkalk och ett ytskikt av Kalkfärg V. Vi får se.

 

Utan kommentar - bara njutning!

Höstens första orkan

I kväll är det enligt SMHI orkanstyrka i byarna. Vi sitter inne och hör ovädret och hoppas att allt finns kvar i morgon när vi vaknar. Rolf kan inte glömma första hösten här när allt blåste sönder på den gamla gården, det sitter i.

Men, egentligen handlar detta inlägg om att gården just nu bara blir finare och finare.

Gaveln mot väster, den som ni ser först när ni kommer hit. Dörren är en pardörr med ljusinsläpp. 

Stalldörren i det tidigare stallet. Rampen återuppbyggde vi för underlätta när maskiner (inte kor, hästar och grisar som förr) skall in och ut. Här skall nämligen förutom snickarverkstad även få plats trädgårdsmaskiner.

 Alla dörrar är klädda med ohyvlad panel i olika bredder som vi målar med falu rödfärg.
Ni får använda er fantasi för att tänka er hur allt kommer att se ut när de putsade väggarna nästa sommar är kalkvita! Vi kommer att stryka med hydraulisk kalkfärg, som bör vara bäst på den hydrauliska kalkpusten.

Vi har nog inte riktigt bestämt oss vad vi skall kalla de olika delarna av tomten. Detta är fd stallbacken, mot sydost, där det förr fanns hönshus och gödselstack.  Dörren blir finentrén.

Lockpanalen är inte klar. Det är för sent på året för att stryka med linoljefärgen och då får detta vänta till våren.

Denna vecka sätter vi in stallfönstren som Ulrika vår fönstertillverkare glasat åt oss (med kulturglas). Sist på veckan kommer Ulrika med de stora fönstren och fönsterdörrarna som kommer att sitta i galleriet. En eftergift på byggnadsvården för att få in ljus.

Massugnen (del 2)

Forts.....

Till sist fick vår ugn sitt yttre skal. Ni kan nu börja ana var alla tusentals kilo kommer från.
Vi hade lagt undan tegel som vi räddat från vår gård. Vackra stenar, inte sällan med inslag av både gul och röd lera i samma sten. Dessa använde Sergej för att mura fasaden.

Sergej använde ett av gårdens gamla gångjärn för att tillverka järnet som stenarna ovanför luckan skulle vila på.

Den vita mattan som ligger mellan lagren är inte isolering utan en rörelsefog som gör det möjligt för ugnen att utvidgas (och dra ihop sig) utan att spricka.

Nästan ända uppe!

 På bilden nedanför ser ni hur vackert det gamla teglet är. Den nedre delen har Sergej och Per redan hunnit slamma med lerputs.

Ugnsluckan monteras. Till höger anar ni (litet vitt hål) de extra luftkanaler som förbättrar syretillförseln och därmed förbränningen.

Johannes har en tradition och det är att alltid provelda sina ugnar innan han så att säga lämnar över dem.  Helt otroligt att en nästan fyra ton tung ugn "plaskvåt" av allt nytt lerbruk går att tända upp direkt!

Svenska landslaget i massugnar (på bilden finns tyvärr inte Darjus med) samt mycket glad kund.

En kund som redan dagen efter satt och njöt av brasan i den nya ugnen.

Den sista pusselbiten blir sotluckorna och luckan till askgropen. Vi skall sedan tvätta fasaden och lasera (ej täckande) den med kalkvatten så att vi kan se teglet genom den vita ytan. 

Massugnen (del 1)

Innan vi fortsätter så är det en massugn och inte en masugn (som är något helt annat, kommer ni ihåg det från skolan?). 

Vår massugn är en finsk massugn som väger någonstans mellan 3-4 ton. Så här kan man (väldigt) kort beskriva den:

En finsk massugn är byggd för att utnyttja vedens energi så effektivt som möjligt. Med hjälp av brännkammarens utformning och en kontrollerad lufttillförsel uppnås snabbt en hög förbränningstemperatur och därmed en hög verkningsgrad och med lågt utsläpp. Samtidigt avger ugnen genom sin stora massa värmeenergi fram för allt i form av strålningsvärme. För att kunna njuta av elden och värmen och för effektivitetens skull är det viktig att elda på rätt sätt.

En vanlig massugn, 2-3 ton, eldas en, ibland två gånger om dagen.

Lite på norska:

2 Trinns forbrenning

Den første forbrenningen avgir energirike avgasser som settes i turbulens i, slik at de blandes og en ny forbrenning starter.  (Disse gassene går vanligvis til spille i en vanlig ovn, men det er her mye av energien fra veden ligger)

Denne "etterbrenner" teknikken besørger at nær samtlige gasser fra den første forbrenningen blir forbrent og omdannet til varme ved ca 2000F eller 1050 C°. Deretter går avgassene ut til begge sider og ned de lange røykkanalene som tar til seg varmen for magasinering før de når pipen.

Vill ni läsa mer så får ni några länkar längre ner.

Platsen

Här i det blivande galleriet och ateljén kommer ugnen att ha sin plats:

Så lugnt och fridfullt dagen före...

Bygget

På söndagskvällen kom gänget från Svenska Jordhus hit. Redan på kvällen satte Darjus och Sergej  tvångsblandare, tegelsåg och annat på plats. De första satserna med lerbruk blandades. Allt var klart för start på måndagsmorgonen.

För mig som har arbetat med anestesi och akuta olycksfall där det gäller att vara effektiv för att rädda liv, har upplevt det många gånger - en fascinerande tystnad trots en febril aktivitet - ingen säger något onödigt, alla vet vad som måste göras och vem som skall göra det. Precis så var det här! Det enda som hördes var "mer bruk" eller "6,2 på längden" när en tegelsten skickades till tegelsågaren.

Starten...

Johannes, ugnsmurarmästaren, lägger ut formen på ugnen. Till höger syns hålet in till köket, där skorstenen kommer att gå upp. Det gick inte att gå rakt upp från ugnen på grund av takbjälken ovanför.

Den största vinkelhake jag sett. Underst ligger nu plattor av skumglas som isolering mot plattan

Hanna och Johannes lägger de första skiften av vanligt tegel. Därefter fick Hanna flytta in i köket för att mura skorstenen och Johannes fortsatte tillsammans med Sergej.

Konstruktionen

Här syns tydligt hur kanalerna för röken och till skorstenen byggs upp. I mitten utrymmet för aska som faktiskt bara skall behöva tömmas en gång per år. Än så länge är allt murat med vårt eget tegel och lerbruket.

I nästa steg murades själva brännkammaren av speciellt eldfast tegel. Falsar för gallren som bildar själva eldbädden anpassas till de gjutna gallren

Nästa steg var att mura den del som stryper rökgaserna från brännkammare ett innan de når brännkammare två.

Den färdiga konstruktionen. Första brännkammaren längst ner, den andra ovanför, kanalerna som för rökgaserna som nu är omkring 1000 grader, neråt genom tegelmassan för att sedan gå ut genom skorstenen som alltså ansluter i botten på ugnen (se massugn  del 2).

Locket läggs bokstavligen på, verkligen tungt jobb,  och jag har sett innanmätet på vår ugn för sista gången. 

Enligt den muntliga traditionen så lyfte Johannes själv upp locken då han var några år yngre.

 Så här såg det ut efter att locket lagts på. Fortfarande är det bara kärnan av ugnen som är färdig.

Per och Darijus skötte tegelsågen.

Ni har fortfarande inte sett något om skorstenen eller allt arbete med fasaden på ugnen.

Fortsättning följer.......


Svenska jordhus
http://www.sbteater.se/pdfer/Massugn.pdf

Taket - bilder på slutfasen

Taket skriver jag hela tiden, men det är ju alla taken på gårdens tre längor. Sammanlagt 389 kvm! En yta som vi tillverkat takstolar till, lagt råspont och till sista papp. Turligt nog kunde Timo vara med under sista dagarna, annars hade det varit svårt att hantera inte minst de tunga papprullarna.
Och inte minst, Marian har lyckats knåpa ihop en perfekt kopia på den ursprungliga takkupan (till höskullenI).

En sammanbiten och koncentrerad Marian lägger sista handen på takkupan.

Krzysztof viker, skär, limmar och spikar  de så viktiga ränndalarna.

Några av de hanband/bjälkar vi lyckats rädda från boningshuset.

Hanbanden på plats under nocken. Kändes viktigt att få de gamla med eftersom det kommer att vara öppet till nock i galleriet. (Ursäkta bildkvaliteten).

En del av det färdiga resultatet. Kupans väggar blir (i morgon) faluröda.
Högarna framför huset är golv och takpanel som jag nu äntligen kan få in under ett tak.