Så är då måndagen avklarad och dockan i västra grannstaden kan äntligen gå ut, för idag fick hon/han/den ett litet paket som innehöll små, små vantar. Alltså det är lite problematiskt när dockan heter just Dockan och inget annat!
Garn: Restgarn, ylleblandning
Åtgång: 18 g
Stickor: Nr 3 och 3½
Och ni ser att dockan också fick en rejäl halsduk med kanaler, så att den inte behöver frysa om nacken.
Det är å ena sidan roligt att sticka smått, för det blir fort färdigt och restgarnerna försvinner, men...
... det blir underligt många trådändar att fästa! Och det är just det här skedet i arbetet, som tar så lååååång tid!
– Hjälp, jag har blivit utsatt för digitalt våld, gnällde dubbelmorfar igår kväll. Jag fnyste åt honom:
– Du vet inte vad du talar om!
– Men jag har förlorat gumman till Internet, morrade han och var mycket missnöjd med mitt kvällsnöje igår.
Vet ni vad jag gjorde? Jo, jag deltog i ett neulemeetinki (stickmöte) online, som Lankahelvetti (Garnhelvete) höll! Och det var riktigt, riktigt roligt, trots att jag betedde mej, som en tapetros, alltså jag visade mej inte på video och inte sa jag någonting heller. Ibland skulle jag ha haft lust att inflika någonting, men jag kände av tunghäftan på grund av det andra inhemska språket. Jag lever dessvärre fortfarande kvar i den urgamla pedagogiken där grammatiken var viktigast att kunna, så nu blir jag alldeles låst om jag ska uttrycka mej ledigt på finska. I min hjärna pågår en kamp mellan olika valmöjligheter. Ska objektet vara i ackusativ I eller II? Ska jag använda inessiv, ellativ eller ablativ? Och medan det där pågår, så har ju samtalet hunnit vidare och det är inte läge för ett inpass på det gamla inlägget längre. Suck!
Men det gör inget, man får vara med som en tapetros och behöver inte säga nånting alls, tack och lov. Och skratta kan man göra hur mycket som helst åt allt roligt man får höra. Det bästa av allt är ju att befinna sig bland likasinnade. Vi var ett tjugotal som satt och stickade tillsammans online. Och många hade ett lätt igenkännbart problem: Det finns aldrig garn till just det projekt man vill börja på!!! Och ja, så då måste man ju köpa nytt, fastän det finns många nystan redan från förut.
Och det andra som var lätt att känna igen sig i är det där när man hamnar i flowtillstånd och har minst tusen olika idéer, som man skulle vilja förverkliga. Det är då som jobbet stör fritiden!
Jag fick i varje fall garnändarna fästade, så det var ett riktigt bra möte för min del.
Att Henna Jokio valde namnet Lankahelvetti beror på att hennes karl sade att hemmet ser ut som ett garnhelvete! Få se när dubbelmorfar börjar gnöla om samma sak här hos oss! För att inte tala om vad han kommer att säga när nästa stickmöte är nu på fredag kväll. Antar att jag måste vara extra snäll och städa på torsdagen och sedan baka på lördagen. Det är ju farsdag på söndag. Men när ska jag hinna sticka då? Hmmm...
Dockan fick förresten också en spindel. Här har jag använt försvinnande lite garn och mönstret hittade jag i Kauneimmat Käsityöt 7/2020.
Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan.
För min del är det nu dags för kvällste och skorpor, lite stickning och så i säng.