Andra advent

– Skriv att du har haft en sportdag idag, sa bisin min när jag försvann från gungstolen.
– Men det är ju inte sant!
Nä, för jag har alltså inte sportat med annat än en stickning, som jag hoppas att blir färdig ännu ikväll. Bisin min syftade på det att han har sett på både damernas och herrarnas skidskytte på tv. Jag har inte varit så värst aktiv tv-tittare, för jag har ingen lust att sticka bakåt. Men bisin min gillade att jag satt bredvid honom under sportsändningarna. Han gillar skidskytte för att allting ändras så fort om atleten missar tavlan när hen skjuter. Så det händer alltid saker och det sker snabbt.
Det har för övrigt regnat här hos oss nästan hela dagen, så inget uteliv här inte.

Idag är det andra advent och julafton närmar sig med stormsteg. Jag tänker vägra stressa, för det är ingen idé.

Igår var jag stationerad i köket hela eftermiddagen tillsammans med äldsta sonen. Vi lagade mat och bakade. Efter en stunds funderande och parlamenterande kom vi till att det får bli korvsoppa till middag. Han skalade potatisarna och jag tärnade morötterna. Sedan fuskade vi rejält och tog en stor påse sopprötter ur frysen. Soppan blev tyvärr inte lika smaklig, som den brukar bli när vi själva använder både rotselleri, kålrot, palsternacka och purjolök.
Det som är bra med en kastrull soppa är att det blir mat till många dagar!

Vi bakade två plåtar med jultårtor. I det här huset finns tårtråttor, för idag har vi endast en jultårta kvar!
Och jo, jag lägger plommonmarmeladen under stjärnflikarna istället för utanpå. För min del fungerar det bra så här. Endast en stjärna öppnade sig lite.
Vet ni vad? Jo, jag saknar bladdegen, som jag förr i världen kunde köpa från Lappträsk bageri. Snyft. Vare sig bladdegen eller bageriet existerar längre. All utveckling är inte bra!

Och jag såg förstås på slottsbalen igår. Det gjorde tre miljoner människor! KAJ var superhärliga! ❤️
De utstrålar sådan glädje och värme. Hoppas att de ens fick lite tid för sig själva där på balen. Alla ville ju ta selfie med killarna.

Nu är det dags för mej att sy ihop dagens stickarbete, försöka få en tå avslutad på julgubbssockan och lägga upp för socka nummer två. Tror ni att jag hinner och orkar med allt det där ännu i kväll?
Men allra först ska jag festa lite på Auraost, som jag glömde bort att njuta av igår!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Restgarnsnisse

Igår blev äntligen min restgarnstomte färdig. Själva stickandet var det inget problem med. Men ack efterarbetet! Och då handlade det inte om så mycket annat än att stoppa upp tomten/nissen, sy ihop fötterna, sy små stygn för att få till både ben och armar. Ja, och före allt det där, sy bjällran på plats.

Modell: Merry Beard från DROPS Julkalender 2025, lucka 1

 Start: 01.12.2025

Färdig: 05.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn, 7-bröder från Novita och Superlana Midi från Alize

Åtgång: 28 g 

Stickor: 3½

Det här var ett trevligt litet mellanprojekt av restgarner. Tyvärr ser väl näsan mest ut som ett gristryne, men så blir det när det är heimlaga! Och bättre så här än Made in China!
Kanske tomten kan bli till julklapp åt någon som varit snäll?

Nu är det dags att bjuda på lite förfest inför slottsbalen. Här är Kaj på tioåringarnas självständighetsfest. Och säga vad man vill, men det är tre härliga killar, som ger allt för barnen. Så fint av dem att ställa upp som överraskningsgäster på Operan. Kolla också deras kamratskap och samspel Jakob ger till exempel tummen upp åt Axel efter att han tagit i ordentligt i Karaokelåten. Killarna sprider så mycket glädje och kärlek och är så fria från divalater. Ska bli kul att se dem på slottsbalen i kväll. Har redan kollat in deras videomedverkan i Musikhjälpen idag!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig självständighetsdag!

På julmarknad

Idag har jag varit till stan tillsammans med yngsta sonen.
Vi inledde stadsbesöket med en snabb tur till stora varuhuset, för bisin min ville ha fyra plattor med Fazers blå. De är visserligen till specialpris, 10 euro just nu. Men jag tycker ändå att det är svindyrt. Jag köpte också två rullar med julpapper, för jag har fått i uppdrag att paketera en jättestor julklapp åt barnbarnen i grannbyn. Tänk, allt möjligt går då den här famon och lovar!

Eftersom det var lunchtid, så åt vi var sin pizza på Olympos. Jag valde en Sirius och sonen en Hawai. Jag orkade förstås endast äta halva, så nu väntar en överraskning i vårt kylskåp på äldsta sonens hemkomst!

Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Kulma och tidningens julmarknad.

Där träffade jag Alice Bäckman, som nu har designat Otsosockor! Men nej, jag köpte inga sockor av henne, så jag får vänta tills mönstret kommer i tidningen och sticka sockorna själv.
Och gissa om Alice blev glad då hon fick två nystan garn? Joo, det blev hon, för hon börjar se botten på sitt garnlager. Och sånt är farligt. Nå, nu behöver hon inte fundera på den saken på ett litet tag. Hon kanske klarar sig ända till rean efter jul?

Däremot kom jag hem med mönstret till Otsotröjan och det var riktigt, riktigt bra, för jag lade tidningen, som mönstret fanns i förra året, på en säker plats, så den inte skulle hamna i pappersinsamlingen i misstag. Men ni vet kanske hur det är med säkra platser? Just det, de är livsfarliga, för där försvinner allting.

Jag handlade lite burkar från Baccatum's till julklapp. Sen drack jag ännu glögg och knaprade på en pepparkaka medan yngsta sonen började få bråttom tillbaka hem. Det var härligt att träffa alla människor, som var där och jag skulle ha kunnat stanna längre och prata, men... bäst att följa med chauffören!

Han kurvade snällt ännu via matbutiken och inhandlade två paket kaffe åt oss till specialpris. Bäst att sätta upp ett litet lager, ifall det snart stiger igen, säger tedrickaren här i huset!

Det här var en liten trevlig julmarknad och det blir kanske min enda i år, men bra så!

Igår sysslade jag lite med min restgarnsnisse, men...

... jag hade behövt H, så jag skulle ha fått en ordentlig tofs på toppen av luvan. Mitt lilla försök är helt misslyckat, så jag gav upp.

Idag tog jag fram bjällrorna istället! Bisin min tycker att det är ett under att jag hittade dem sån oordning som jag har i hobbyrummet. Haaa, säger jag till det. Jag öppnade andra byrålådan i byrån till vänster innanför dörren, grävde lite i lådan med spetsar och udda knappar. Och tjolahopp! Där låg bjällrorna och väntade snällt på mej. Det kan man väl knappast kalla för oordning, eller hur?

Nu ska jag sy fast bjällran i luvan, sedan stoppa upp restgarnsnissen och trolla fram ett par armar och ben åt honom. Hoppas att jag klarar det hela.

Önskar er alla en skön fredagskväll.

En bit framåt

Idag har vi stickdamer träffats hos H. Bordet var uppdukat med en broccolipaj och massor av godsaker, men huvudsaken var inte ätandet utan att träffas. Och förstås att få sticka och få svar på diverse frågor. Vi fick också inbjudan till ett 80-års kalas. Ska bli riktigt härligt att få gå på kalas. Det är en tid sedan jag senast var på ett stort kalas.

Jag stickade på min julgubbssocka och jag kom en bit framåt. I morgon ska jag sticka på den i väntrummet, så det är riktigt bra att jag kommit över hälen.

Fick förresten meddelande från ishallen i västra grannstaden att benvärmarna passade och var i användning. Gissa om jag är lättad. Nu kan jag alltså lugnt fortsätta sticka på julgubbssockorna!

Dags att ta hand om disken och försöka få en tomtenisse av restgarner färdigstickad och stoppad.

Önskar er alla en härlig torsdag!

Rosa glittrande benvärmare

Igår fäste jag garnändarna i mitt senaste alster, rosa glittrande benvärmare. Jag stickade dem färdigt redan i söndags. Men så blev efterjobbet ogjort och det för att det redan hunnit bli midnatt då jag var färdig med stickandet.

Idag levererade jag alla tre benvärmare när vi igen var iväg till västra grannstaden. Den här gången var jag jättesnabbt in till sjukhuset och lämnade min sovmätningsapparatur i en postlåda. Hoppas att mätningen lyckades. Bisin min påstod att han inte hörde mej snarka i natt. Själv tycker jag att jag inte alls sov bra med alla grunkor fastkopplade. Få se. Om tre veckor får jag väl veta svaret. Snart har allting som kan undersökas genomförts och bra så, för det börjar ta på att hålla reda på alla labbtider, hälsovårdar- och läkartider. Ja, och sen då vilka mätningar som ska göras hemma och vilka som görs på mottagningen. Håhåjaaa.

Hur som helst, så var det trevligt att få träffa dottern idag och dricka te. Hon bjöd också på pepparkakor och chokokex. Julafton är färdig planerad, nästan, och jag är innerligt tacksam över att få sätta mej vid dukat bord och umgås med nära och kära. Mera än så behövs inte för min del. Att baka lite och laga en makaronilåda ska jag väl klara av.

Modell: Säärystimet, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 24.11.2025

Färdig: 01.12.2025

Garn: Sportsragg från Viking Garn och Angora Gold Simli från Alize

Åtgång:156 g 

Stickor: Nr 2½, 3 och 3½

Designer: Egen modell baserad på Elin S⌀rung, från Viking Garns design 

Hoppas att benvärmarna passar och att flickorna vill ha dem. Om inte så får de ge bort dem och jag får sticka nya. Jag har redan sett ut ett annat mönster.
Igår kväll började jag sticka på ett litet Nisse-projekt av restgarner. Ska försöka få det färdigt nu så småningom.

Önskar er alla en fin tisdagskväll. Om det blir lite tråkigt kan ni bra göra som Lilleman gjorde idag: Hoppa i vattenpölar. Det blir man glad av! Ja, och man behöver inte ha på kurakläder (alltså galonbyxor!)😁

Lucka nummer ett

Idag tar december vid och nu är det inte långt kvar innan julafton är här. Det blir bråttom med stickningar, pyssel och ja, kanske jag måste städa lite också.

Jag har öppnat första luckan i min Tor julkalender. Nu har jag ännu två kalendrar till att öppna luckor i. Jag har också öppnat luckan i DROPS julkalender och KAJ:s julkalender från 2014. Måste säga att de killarna har minsann fantasi och energi!

För övrigt har det varit fullt upp. I morse körde vi västerut, för jag hade en tid på sjukhuset. Där fick jag en sömnpolygraf, som jag ska ha på mej i natt. Tänk om det blir så spännande att jag inte alls kan sova?
Medan jag var på sjukhuset var bisin min iväg till Puuilo efter hydraulolja. Fråga mej inte vad han ska med den till, för jag har ingen aning. Säkert nån jätteviktig maskin, som behöver smörjas.

Innan vi lämnade västra grannstaden hann bisin min ännu iväg och köpa en kran och så tankade jag bilen, för idag var det förmånligare pris. På hemvägen besökte jag bybutiken, för bisin min ville prompt ha morötter. I morse såg han på morgontv att morötter innehåller så mycket fiber att man borde äta minst 200 gram av dem/dag.

När jag gick ut ur affären fick jag syn på det här recepthäftet och nappade det med mej. Det är ju riktigt bra om man kan baka sig till en underbar jul, eller hur?
Här finns inspirerande recept.

På hemvägen kurvade vi via grannbyn och jag fick träffa Lilleman. Han hade just vaknat ur sin dagssömn, så han satt en lång stund i min famn och mornade sig. Ljuvligt! 💕
När jag sedan skulle iväg hem började han gråta och ville inte alls låta mej gå. Men ibland så måste ju famo hem. Det hjälps inte.

Nu ska jag ta hand om disken, som jag lämnade åt sitt öde igår. Jag hade nämligen så bråttom att sticka färdigt de rosa benvärmarna, att jag helt enkelt inte hann med hushållsarbete!

Önskar er alla en skön måndagskväll.

Första advent

Idag är det sista november och Anders har namnsdag. det är en viktig dag ifall man vill spå julvädret. Om Anders braskar, julen slaskar och vice versa. Nu med alla luftföroreningar, så vete fåglarna hur det blir med julen. Stämmer alls sånt där gammalt tal? Blir julen vit eller svart?

Det är första advent idag och vi har inte ett enda julljus att lysa.
– Först måst du städa, sa bisin min och såg ut som en surkart. Före det har han bedyrat att vi har nya elektriska ljusslingor, så jag behöver inte köpa flera. Men nu när det var upp till bevis, så finns de plötsligt inte.
– De kanske är i en låda längst nere. Int börjar vi dra fram den lådan nu.
Nähä, inte då, men jag skulle innerligt gärna vilja ha åtminstone en adventsstjärna att lysa.
– Om du lägger upp den i sovrumsfönstret är det ingen idé, för ingen ser ju den ändå.
– Men det är ju för vår egen skull, försökte jag tappert protestera.

Bisin min som alltid annars alltid berömmer grannfrun här tvärs över och minsann låter mej veta hur duktig hon är och att jag borde ta exempel av henne. Nu säger han inte ett knyst fastän hon har julljus i ett av deras fönster. Borde inte jag ta efter nu också?

Igår var jag iväg med äldsta sonen till stan. Vi åkte söderut och intog lunchen där i grillen.

För omväxlings skull åt jag den här gången Iskender kebab. Tyvärr glömde jag säga att jag inte vill ha så mycket av den där röda såsen. Den här gången var jag riktigt duktig och åt upp nästan alltihopa. Några ynkliga nersåsade brödbitar blev kvar på tallriken.
Efter lunchen gick det riktigt bra att veckohandla utan att falla för diverse frestelser!

Idag har bisin min lagat älgfärssås med rödvin till tagliatelle. Gott och riktigt skönt att inte jag behövde laga mat.

I morgon får vi öppna första luckan i adventskalendern/julkalendern. Det ska väl bli spännande? 

Nu önskar jag er alla en fin ny vecka! Ta det bara lugnt och stressa inte.

En regnig dag i november

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror dels på bisin min och dels på mitt besök på hälsocentralen. Det blev liksom ingen tid över för just nånting, som jag hade tänkt göra.

Mitt på dagen igår var jag iväg till stan. Där hade jag träff med en jättetrevlig hälsovårdare, för jag skulle få min B12-spruta. B12 låter nästan som ett bombplan, inte sant?
Nå, jag trodde jag skulle få sprutan sedan tacka och gå. Jo, jag fick sprutan, men sedan visade det sig att hon hade reserverat en hel timme tid för mej! Åhå, vilken service! Hon gick lugnt igenom provresultaten från förra veckans labbprov. Det mesta verkade bra om jag förstod det hela rätt. Hemoglobinet, natrium, kalium, foliater, kolesterol osv. var helt okej. Nånting var rött, men troligtvis på grund av sviterna från blodpropparna. Mitt blodtryck är bra. Tack och lov för Excel, som gjorde uträknandet av medeltalet lätt som en plätt. Det var bara att använda funktionen MEDEL. Lite nytta har jag alltså ännu av mina datakunskaper.
För övrigt blev jag nu rekommenderad att äta D-vitamin 50 mg/dag. Det är bra för bland annat motståndskraften. Lite vilset frågade jag vilken sorts jag skulle ta, så att D-vitaminen passar ihop med mina övriga mediciner. Svaret var, vilken som helst utom just Möllers, som lär ska vara blodtunnande. Så nu måste jag ge mig ut på jakt efter nya piller. Den här gången dock utan recept.

Eftersom mitt stickbesök tog så lång tid hann jag inte iväg till grannbyn och leka med Lilleman, utan jag levererade endast barnbarnens adventskalendrar och lillajulspaket innan jag återvände hem. Han skulle ha sin dagssömn och då ville jag inte störa.

Här hemma var bisin min på G, alltså på gång. Han hade tidigt igår morse, han påstod att klockan var halvsex, fått sms att delarna han beställde på Motonet i förgår hade anlänt.  I regn och mörker körde vi alltså österut igen igår på eftermiddagen.

Den här gången satt jag kvar i bilen och väntade på bisin min.

Från Motonet körde han till Puuilo, den andra av hans favoritaffärer!

Han skulle ha värmekablar, som förhindrar att vattnet fryser. Och jag skulle ju absolut inte ha garn! Inte ens fastän det var så här förmånligt. Nej, nej och åter nej! Men...

 

... sen hittade jag ett nystan i just den här färgen som jag behöver till ett vantprojekt! 🙈
Ja, och då måste jag förstås köpa det.

Jag hittade också helt vanliga bruna papperspåsar! Tjohooo!
Sen köpte jag mera kalendersiffror, för nu var de dekalerna rödlappade samt en hel del andra julgrejs, klistermärken osv. Det här skulle minnsan den där damen i Borgå Puuilo ha gillat. Bisin min gillade förstås inte mina inköp! Själv hade jag lite dåligt samvete, för det var ju köp-inget-dagen igår.
Det är farligt att lämna mej oövervakad i Puuilo, för till skillnad från Motonet, finns här mycket intressant.

Ja, efter de här äventyren gick kvällen sedan så fort att jag aldrig hann öppna datorn och börja skriva nånting. Jag ville ju hinna med min stickning också.

Apropå att köpa, så uppmanas vi att köpa våra julklappar i stan. Mot uppvisande av tre kvitton kan vi få ett lovisaämbar. Det ni! Bäst att börja spara på kvittanserna nu!

Idag har för övrigt julgubben jättebråttom, för han ska vara både i Borgå på julöppningen och i Bruket. Hur ska han hinna när han i det här regnvädret inte kan använda släden och sina renar?
I Ekenäs pågår garnbytardagen. Tyvärr var bisin min inte alls pigg på en resa västerut. Han tyckte att vi har flängt omkring riktigt tillräckligt redan den här veckan. dessutom muttrade han något om byte av fördelningsremmar på två bilar! 
Jag får sätta min tillit till de lokala marthaföreningarna och hoppas att här också ordnas en garnbytardag. Det skulle vara riktigt, riktigt kul.

Snart är november månad slut och december tar vid. Småningom dags att börja slå in julklappar och gnugga geniknölarna för att åstadkomma julklappsrim. Det ser jag framemot. Medan jag samlar inspiration lyssnar jag på Steve'n'Seagulls November Rain. Ja, för här regnar igen.

Önskar er alla en riktigt trevlig Lillajul!

Österut igen

Idag har jag igen varit iväg till Fredrikshamn. Inte heller idag vajade den stora flaggan i den höga flaggstången. Men till skillnad från i tisdags, så fick jag lunch idag:

Viltskav, lingonsylt och klyftpotatis. Tyvärr hade moset hunnit ta slut.
– Var är grönsakerna, frågade bisin min.
Jag fick förklara konceptet med salladsbord och att han får blanda morotsrivet, gurkorna och salladen från sin salladstallrik med i den här matportionen om han vill. Till det hummade han bara lite.

På hemvägen kurvade vi via Motonet i östra grannstaden. Det ska vara mera bildelar, vilket betyder mera mekande och skruvande.
Bisin min blev mäkta förvånad då jag gick med in i affären. Ja, det blev jag nog själv också, förresten.

Men, kolla, jag fyndade. Nu gäller det bara att ladda upp med massor, massor av korsord till julen, för nu har jag i varje fall pennor och reservpatroner. Tjohoo!

Från postlådan fiskade bisin min idag upp ett oläsligt brev!

Fy skäms på stadens vattenverk, som försöker smyga med förhöjningarna! Skicka ut brev, som inte går att läsa. Orsaken är att det är för dyrt att skicka två sidor sa chefen i en tidningsintervju. Hon menade säkert två ark. MEN! Det var ändå två ark i kuvertet! Det första arket innehöll bisin mins namn och adress och var i övrigt helt tomt. Där skulle faktiskt ha rymts flera av de där oläsliga tabellerna. Chefen skyllde också på marginalerna, men de är ju justerbara och går att ändra. Det där var en av de dummaste ursäkterna som jag har hört. Inte kan det väl vara så att personalen inte klarar av kontorsprogrammen i datorn?
Håhåja. Egentligen borde vi konsumenter ha ringt ner deras telefon och klagat och frågat vad det står i brevet egentligen.
Den här gången skyllde dock ingen på att svenskan inte får plats, så som man gjorde i vår västra grannstad. Läsarvänligt är inte brevet, så det gick det inte heller att skylla på, så som Naturhistoriska museet gjorde när de skippade svenskan!

Nu ska jag fixa lite läsbara Exceltabeller!

Önskar er alla en fin fredag!

Mommohobbyer

För det mesta är det enbart skräp, dumma påhopp och eländiga troll på nätet nuförtiden. För att nu inte tala om den artificiella intelligensen, AI, som lurar vem som helst att tro på vad som helst. 
Till all tur kan man ändå då och då hitta någonting, som värmer och gläder en. Det gjorde jag igår då jag kunde läsa om mommohobbyer ("mummoharrastukset"), som lindrar stress. Sju hobbyer räknades upp:

1. Trädgårdsskötsel
2. Stickning
3. Korsord
4. Att skriva
5. Fågelskådning
6. Bakning
7. Kortspel

Tjohooo! Ettan är inte direkt nånting jag sysslar med, utan det är mera bisin mins gebit. Men stickning, lösa korsord, att skriva, ja det gör jag ju precis nu, fågelskådning kan jag idka varje dag nu när vi har de nya fågelmatarna i bruk, det är sånt jag håller på med daglidags. Bakandet har det blivit lite mindre av, men till lillajul ska jag väl åstadkomma nånting? Kortspel diskuterade vi faktiskt med bisin min om så sent som igår. Jag sade att jag inte längre minns hur man spelade marjas. Det gjorde inte han heller. Det enda vi mindes med säkerhet är kortspelet åttan. Bisin min påstod att vi nånstans borde ha en bok om kortspel, men jag är inte alls så säker.

Det jag saknar från listan är umgänge med barnbarnen, men eftersom det här är hobbyer, som tilltalar unga är det helt förståeligt att barnbarn inte ingår. 

Idag har jag tillbringat en trevlig eftermiddag tillsammans med stickflickorna. Vi träffades hos G-M och hon hade som vanligt dukat upp med idel godsaker. Vi bjöds på baconpaj med paprika, tomat och getost samt jultårtor med äppelsylt. Eller kanske jag borde skriva julrosor, för så var de goda bakverken formade. En fröjd för både ögat och gommen.

Nu har jag lyckligtvis kommit en bit på väg med mitt tredje par  benvärmare. Jag är ivrig att få de här färdiga så fort, som möjligt. Men vem vet vad bisin min planerar, som sätter käppar i hjulet för mitt stickande.

Önskar er alla en fin torsdag!

Från väst till öst

Igår sent på eftermiddagen då jag satt och stickade och funderade på hur jag skulle anpassa mönstret, ville bisin min plötsligt att jag skulle söka en reservdel från Motonet. Han ville veta om delen fanns i västra grannstaden eller i den östra. Jag gruffade lite, för jag var mitt upp i stickningen och dessutom ville jag inte söka på telefonen, för det är mycket svårare än på datorn. Ja, och att starta datorn hade jag heller ingen lust med. Dessutom hade jag redan en gång varit tvungen att överge min stickning, då jag måste köra iväg till grannbyn och hämta hem bisin min.

Att söka bildelar på Motonet är inte precis min favoritsysselsättning, för det är svårt, alldeles för svårt för mej. Bisin mins logik går inte ihop med den som Motonet har. Igår gällde det att hitta en del inom gruppen Ohjaus (styrning), trodde alltså bisin min. Jag letade och letade, men den efterfrågade delen fanns inte där. Så jag slutade helt enkelt lyssna på bisin min och litade istället på mitt eget omdöme. Och se på sjutton, det fanns två exemplar på hyllan i västra grannstaden.

Så, nu skulle alltså bisin min iväg västerut och han ville gärna ha mej med. Jag var inte särdeles medgörlig, för det var så skönt att sitta i gungstolen och sticka. Bisin min lovade att han skulle bjuda på hamburgare och att vi skulle leverera kalendrarna. Det var det sistnämnda som fick mej att lämna gungstolen. Fort klä mig i stadskläderna och så iväg västerut.

Den här gången hade jag riktigt tur, för medan bisin min var till Motonet, fick jag strosa i Puuilo alldeles ensam utan hans sällskap. Visserligen hade jag stränga order om att inte köpa nånting annat än två fågelmatare i plast för under tio euro/styck och schampo åt bisin min. Han har tröttnat på att hackspettarna hackar sönder våra fågelmatare i trä, så nu får det bli plast, trots att jag är skeptisk. De är förstås enklare att hålla rena, när man kan spola av dem med vatten.

Lite olydig var jag allt, för jag kunde inte låta bli att gå och titta på julgrejerna.

Till min stora glädje hittade jag den här förpackningen med julkalenderetiketter. Så nu är det avgjort, det blir en julkalender också nästa år, fastän jag redan tänkte att jag nog inte ska göra såna där påsar längre. Tyvärr fanns det bara en förpackning!
När jag stod där och funderade kom jag i samspråk med en trevlig dam, som berättade att hon har så svårt att motstå de där julgrejerna. Ni vet klisterbilder, etiketter, kuvert, kort osv. Hon berättade också att hon redan hade varit i Tokmanni och köpt såna där julgrejer. När hon såg att jag köpte de där julkalendersiffrorna undrade hon vad jag skulle med dem och jag förklarade att jag brukar göra julkalendrar åt mina barnbarn. Då berättade hon att hennes barnbarn är sju månader gammalt och inte behöver nån kalender ännu.
Tänk vad ett litet köp kan leda till, ett möte och en intressant diskussion!

När jag hade fått varorna genom kassan och in i kassen, så dök bisin min upp som på beställning. Han tog hand om kassen medan jag förde bort kundvagnen. Vårt handlande gick verkligen geschwint!
Från Puuilo tog vi oss till dotterns. Henne såg vi då hon var på hemväg, så hon lyckades obemärkt smuggla adventskalendrarna in i familjens källare.
Flickorna fick syn på oss, klädde sig och kom ut och det gjorde svärsonen med, så vi hann prata en stund och fick höra hur det stod till med dem och vad de gjort.

Flickorna hade varit iväg och sälja julkalendrar tillsammans med mamma. De hade ännu några kvar, så jag köpte en för att understöda deras hobby. Kanske jag borde ha köpt flera? Men det här får räcka för i år.

Bisin min höll sitt löfte och köpte varsin hamburgare åt oss från mannen där vid torget. Bisin min köpte också två trip och sen körde han iväg till ett lugnare ställe där vi satt och åt i bilen och nästan kände oss som tonåringar på nytt. Jag har inte ätit hamburgare på jättelänge, så det här var riktigt gott med massor, massor av grönsallad.
När vi ätit färdigt var det dags att tanka bilen, för här var bensinen betydligt förmånligare än hemma i stan. Vi var hemma igen strax före klockan 20.30 och riktigt nöjda att vi kom iväg och att allting gick så snabbt och behändigt.

Idag kom bisin min hem från grannbyn mitt på dagen och sa:
– Nu ska vi fara.
Jag hummade lite för jag satt fortfarande i badrocken efter en varm skön dusch och jag hade precis kommit på hur jag skulle fortsätta med min stickning. Idag lovade bisin min lunch på Bensis i Fredrikshamn. Jag var minst sagt misstrogen, för klockan var redan så mycket att lunchserveringen garanterat skulle vara över då vi var framme.

Snällt följde jag ändå med österut och övergav min stickning. När vi var framme fick jag välja om jag ville till Nanso outlet eller Jysk. Jag valde det senare alternativet, för jag hade inte minsta lilla aning om vad jag skulle ha gjort i Nanso. Kläder är inte riktigt min grej, liksom.

Där i Jysk såg jag honom, Hermod. Det var kärlek vid första ögonkastet, trots att jag inte brukar falla så lätt. Men nu kunde jag inte motstå. ❤️

 

Han fick följa med mej hem. Bisin min tycker att Hermod är totalt onödig och kanske är han det, men...
Nu är det i alla fall lite pyntat här inför lillajul.

När jag kom ut ur affären med en plastkorg full av en massa småsaker, som kommer att behövas både som julklappar och i framtida kalendrar, så körde bisin min precis in på parkeringen. Tänk så samstämmiga vi är när det riktigt gäller!
Från Jysk körde vi raka spåret hem, ingen lunch ute den här gången inte. Lunchserveringen var förbi, så det var enklast att åka hem och laborera i kylskåpet.

Nu ska jag verkligen njuta av stickningen och hoppas att jag får sticka i lugn och ro! Och framförallt att det blir rätt och fungerar.

Önskar er alla en skön onsdag!

Lyckan finns i en påse

I morse knackade det på dörren då jag just satt mej ner med mitt frukostte och mitt korsord. Där stod yngsta sonen. Nu var det dags för oss att ge oss av österut, ända bort till östra grannstaden. Där spatserade vi i det stora gröna varuhuset i den tidiga morgontimmen.

Genast när jag steg innanför dörren fanns det till vänster garnlådor fylla med nystan till rabatterat pris. Sånt är inte alls hälsosamt för mej. Nu är det förstås så att mitt garnlager är mycket konstigt. Varje gång jag behöver grundfärger, som till exempel svart, vit, blå och grå då hittar jag enbart pastellfärger och lila garn. Nu när jag skulle behöva puderrosa garn hittar jag enbart garn i grundfärgerna! Det är ju helt enkelt inte klokt. Tyvärr är det så att bisin min städade på sitt vis när han ville ha bort allting, som störde honom. Det innebär att han skuffade in allting huller om buller i mitt hobbyrum medan jag var på sjukhuset och inte ens kunde protestera. Det är därför jag inte hittar någonting längre. Suck!

Jag besökte alltså ytterst tveksamt Kangas Keidas där i Prisma. Yngsta sonen hade lämnat mej ensam i en ytterst farlig situation. Jag hoppades förstås att jag skulle hitta rätt rosa nyans där i handarbetsaffären.

Jag kom ut med den här lilla papperspåsen där det står att Lyckan finns i den här påsen.

Och det är nog riktigt sant, för inne i påsen finns det här ljuvligt mjuka merinogarnet. Ett helt nystan på 100 gram, ett nystan som jag nu i eftertankens kranka blekhet inte alls vet vad jag ska göra med. Och inte vet jag heller vad jag ska göra om jag inte hittar den där puderrosa nyansen jag är ute efter. Suck! Det är farligt att få idéer i huvudet och precis veta vad man vill ha och hur det ska se ut.

Jag hann ännu nappa med mej hem den här tidningen. Knappast kommer jag nånsin att sticka de där fina sockorna, men vem vet.

Idag har vi kunnat njuta av ett bedårande vinterlandskap i solens sken. Det är så vackert med snövitpudrade granar och andra träd. Om inte yngsta sonen skulle vara helallergisk för julsånger skulle jag lyriskt ha brutit ut i sången Hej mitt vinterland. Men jag avhöll mej från den utgjutelsen. Det är bäst att inte fresta på hans nerver. Han är ingen julmänniska även om han varje år har sett till att ge julklappar åt oss alla. Jag är tacksam redan att få följa med honom till stora gröna varuhuset där i öst. Sur är jag däremot på beslutsfattarna i västra grannstaden, som vägrar ge bygglov åt Varuboden i Tarmola. Det är inte klokt. Argumentet att små affärerna försvinner från centrum är delvis sant, men ingen lanttis vill åka in till stadens centrum och råka ut för de ökända lapplisorna. Det går liksom inte att parkera där i centrum. Dessutom är det verkligen fusk att K får bygga en stor affär på västra åstranden. Visst är det konstigt?

Nu ska jag på nytt försöka hitta rosa garn till mitt nästa projekt. Håll tummarna för att det lyckas.

Önskar er alla en skön lördagskväll.

Hemmafynd

I måndags gjorde jag ett superfint fynd här hemma.

Jag hittade nämligen min Muudväska! Och kan ni tänka er, jag har inte ens hunnit sakna den!

Inne i Muudväskan hittade jag en liten projektväska och strumpstickor. Tjohoo!

Den här lilla fina projektväska har jag hunnit sakna en och annan gång redan.

Inne i projektväskan hittade jag den här påbörjade stickningen i Nallegarn. Vad månne det är tänkt att bli? Och varför är den övergiven och bortglömd? Är det så att jag gjort något fel i mönstret och inte har orkat riva upp? Ingenstans hittar jag nån anteckning om vad detta ska bli. Inte i mitt rutiga häfte och inte i min Exceltabell heller. I den sistnämnda brukar jag försöka hålla nån sorts ordning på mina projekt. Nog bäst att jag river upp det här och börjar på nytt med någonting annat, eller har ni andra förslag?

Lite ordentlig har jag i alla fall varit, för i projektkassen hittade jag både flätstickan och en varvräknare, som står på 3. Men det hjälper dessvärre inte så mycket när jag inte ens vet vilket mönster det är fråga om. Jag vet ju inte heller om det är tänkt som sockor, vantar eller handledsvärmare. Hmmm...

Trevligt att kunna göra fynd här hemma utan att besöka loppis och falla för andra frestelser! Själva Muudväskan är faktiskt ett loppisfynd. Jag skulle aldrig ha råd att köpa den till fullt pris. Då t duger det riktigt bra med Muminkassarna från mataffären för mej!

Nu är det dags för mej att försöka få färdigt de lilaglittrande benvärmarna och sen sätta upp maskor för ytterligare ett par benvärmare. Visserligen har bisin min gett order åt mej om att jag måste vara ute en stund, att han vill ha köttbullar av älgfärs och att jag ska baka jultårtor. Höh, jag är pensionär och tar order endast av barnbarnen! Så det så! 😊

Önskar er alla en mysig fredagskväll.

Apropå tidningar ännu

I torsdags för en vecka sedan var jag iväg med äldsta sonen till mataffären. Just då var min korsordsnöd så stor att jag beslöt mej för att inhandla en svensk veckotidning. Den här gången föll valet på Året Runt, för omväxlingens skull.

Sen gick det lite på tok, för ni ser ju att det står Handarbetsextra där på Hemmets Journal. Förstås måste jag ju ha den tidningen också. När korsorden är lösta, de svårare alltså, och handarbetsbilagan utriven åker tidningarna vidare söderut. Kul att de ännu kommer till glädje och nytta hos svägerskan.

Jag drabbades av akut dåligt samvete över det svenska inköpet, så jag var tvungen att köpa två inhemska tidningar också. Rosettsockorna där i Kotiliesi är riktigt söta och mönstret verkar vara ett, som jag nog skulle klara av.
På Kurirens pärm hittar ni Ann-Britt, som bor här i stan.

När jag kom hem i torsdags för en vecka sedan, hade bisin min plockat in den här från postlådan.

Igår lyckades äldsta sonen, som hämtade mej från stickcaféet, övertala mej att igen besöka mataffären.

Den här gången nappade jag gratistidningen Samarbete med mej hem.

I den tidningen hittade jag det här fina sockmönstret. Ljuvligheters ljuvlighet. Men, men knappast någonting för mej att satsa på.

I morse hade vi snö på marken och snöade gjorde det då bisin min skjutsade mej till stan. Jag besökte labbet och den här gången tog de hela sju rör med blod från mej. Lite försiktigt frågade jag om det här provet nu skulle räcka för det som Borgå också vill ha. Men se nej, efter två veckor ska jag till labbet igen och på nytt vara oäten i 12 timmars tid. Suck! 
Men på riktigt är jag nog tacksam för att jag får vård, fastän laboratorieproverna alltid skrämmer mej lite grann. Vem vet vad som hittas i mitt blod.

– Du är galen, sa bisin min när han fick syn på flickornas julkalendrar med påsar i olika storlek och mönster.
Ja, kanske jag är galen, men det här har varit rena rama glädjeinjektionen för mej. Det har varit riktigt roligt att samla på alla grejer under året som gått och nu försökt göra ett så bra innehåll i påsarna som möjligt. Jag hoppas verkligen att de blir glatt överraskade och inte alltför besvikna. Det här är inte precis någon chokokalender! Snart växer de sig så stora att det antagligen blir omöjligt för mej att hitta på 24 små grejer för varje barnbarn. I år har jag packat 72 påsar och två lillajulsklappar, ni ser de där stora karamelllådorna överst i kalenderkassarna. Nu återstår för mej att ännu paketera en lillajulsklapp åt Lillan och en åt Lilleman. Vad Lillan ska få har jag redan färdigt, men med Lilleman är det lite knepigare för mej att hitta på. Hmm...

Nu tror jag att jag ska försöka tömma bordet från alla paketeringsgrejer eller vänta nu, kanske jag först värmer mej med lite eftermiddagste medan jag läser dagens tidning.

Ha det riktigt bra och njut av torsdagskvällen.

Två små provlappar

Idag har vi haft minusgrader hela dagen. Brrr! Och jo, jag fryser faktiskt lite. Sol har vi också haft och det var riktigt härligt.

Härligt var det också på stickcaféet idag hos C. Hon bjöd på jättegod skinkpaj och god tårta. Pratet flöt bra på och stickorna glödde. Fyra av oss stickade sockor, en stickade inte alls och själv stickade jag på ett par benvärmare. Och vilken glädje, jag blev av med lite garn. Tjohooo!

På stickcaféet får man alltid goda råd, så jag tog med mej två små provlappar.

Jag ville veta om jag skulle satsa på den jätteglittriga kombinationen till vänster eller den lite mindre glittriga till höger. C sa att jag ska sticka den till höger och så får det bli, för hon har bra öga för färger. Den till höger blir alldeles för guldglittrig. Jag borde förstås ha stickat större provlappar, men jag hade så bråttom här på förmiddagen så jag hann dessvärre inte.

Den här hämtade bisin min in från postlådan idag. Nu är julen räddad, tror jag! Tänk om jag löser kryssen redan före jul! 🫣Hur ska jag då göra när jag smuttar på den alkoholfria glöggen och mumsar på pepparkakor om jag inte har kluriga kryss att lösa? Skippa både glögg och pepparkakor?

Apropå kryss, så hörde jag häromdagen hur bisin min förklarade i telefon för sin äldre syster:
– Inge löser bara svåra kryss. Hon tappar intresset om det är lättare kryss.
Heh, bisin min tycks känna sin fru. Svägerskan var så glad när hon hade hittat en tom ruta i ett korsord i Allers-tidningen från oktober, en ruta som hon kunde fylla i. Tidningen som äldsta sonen tog med då han senast var och hälsade på sin faster. Bisin min påstod att jag nog skulle ha kunnat fylla i rutan, men korsordet hade inte tillräckligt många ugglor. Och det var ju riktigt sant.
Tänk så många vi är som hade glädje av den tidningen och av korsorden.

Nu ska jag paketera de sista påsarna till flickornas adventskalendrar så att jag kan tömma bordet. Hoppas att vi kan leverera dem snart också, för de tar ju lite rum. Och det utrymmet behövs nog för mitt garn och mina projekt. Ja, och så ska jag ju börja paketera julklapparna också. I år blir det endast några få, så det borde gå snabbt. Det kan förstås haka upp sig på rimmen...

Önskar er alla en fin torsdag! 

Tre kassar

I en veckas tid har jag nu funderat från och till. Ska jag vara ärlig och verkligen berätta hur galen jag är? Eller ska jag vara  riktigt tyst och inte säga ett knyst om min galenskap? Avgörandet har inte varit lätt, men redan som sjuåring i söndagsskolan fick jag lära mej att ärlighet varar längst, så här kommer nu den oförskönade sanningen.
Men först en liten varning, det här är ingenting för såna med svaga nerver! Det är heller ingenting för såna som tänker skvallra för bisin min! Det är bäst att han får sväva i ovisshet om mina garntillkortakommanden, annars kommer han bara att börja gnälla om att han ska ha en 70 tums TV. Suck!

I tisdags för en vecka sedan träffade jag en dam i garnnöd. Innan vi träffades hade hon skickat bilder på nystan och härvor via WhatsApp och frågat om jag var intresserad att rädda henne från en katastrof. Efter ett kort övervägande svarade jag jakande på frågan. Hur skulle jag kunna annat? Hon behövde få mera plats i sin garderob, för hon skulle iväg till Tammerfors på hantverksmässan. Allt garn som hon erbjöd ville jag förstås inte ta emot. Och det som jag direkt visste att jag aldrig kommer att använda tackade jag genast nej till.

Hem kom jag den här gången med tre kassar fulla med garn, istället för två, som förra gången! Och vad hittade jag i kassarna?

Ljuvligt mjukt mohairgarn blandat med lin i 25 grams nystan. 425 gram
Färgerna är kanske inte riktigt de jag skulle välja, men vem vet. Ofta när jag börjar sticka med nån för mej främmande färg brukar jag börja gilla den mer och mer när jag liksom ser hur det blir på riktigt.

Tjocka mjuka garner, som eventuellt kunde bli en halsduk. Här är 200 gram, så det borde räcka. Men jag har inte kollat hur många meter, så få se nu.. 

Mjukt skönt garn utan banderoll, så här gäller det att pröva sig fram. Färdigt nystat är en lättnad. 290 gram

Det här skulle med fördel kunna bli en tröja åt bisin min om jag bara hade tillräckligt med fantasi och framförallt energi. 1 000 gram

Här är ett färdigt mösspaket, så det är enkelt att veta vad de här garnen ska användas till. Trasslet i förgrunden kan jag kanske ta med till stickcaféet och få det upprett? Min hulda moder, skulle ha varit bra på att reda ut sånt här...  150 gram

Lite allt möjligt sorts garn, som blivit över från diverse projekt. Har inte en ljusblå aning om till vad jag ska använda de här, kanske vantar eller nånting liknande?  334 gram

Gråa härvor i mängd och massor, men till vad? En väst? En sjal?  400 gram

Tjockt terapigarn från Jalovilla. Är inte allt garn rena rama terapin?  300 gram 

Tukuwool från Titityy. Färdigt nystat, så det är bara att sätta igång. 350 gram

– Finns det något garn du behöver, frågade damen.
– Jo, julrött sockgarn, svarade jag utan tvekan.
Och plötsligt ville hon bli av med alla sina Violanystan. Själv funderar jag lite smått att det här garnet kanske är för tunt för mej. Få se...
Det här garnet hette Venla förut. 634 gram

Här är alltså nu 4 083 gram allt som allt, om jag har räknat rätt. Och nu har jag totalt förstört mitt garnlager och det på endast några dagar! Det borde ju ha räckt med besöket i Vanda 8 november. 
Till mitt försvar, får jag väl säga att nu har jag ju varit Ytterst hjälpsam, eller hur?
Ja, och tekniskt sett, så har jag ju inte egentligen köpt nytt garn. Det var ju E som köpte det och lät det mogna i sitt skåp. Jag har alltså gjort en god gärning, som har räddat det här garnet!

Men lugn bara lugn, en del av garnet ovan kommer jag att ge bort. 

Med mej hem fick jag också några tunna rundstickor. Hoppas att jag får användning för dem.

Och vet ni förresten vad det värsta är?

Jo, i slutet av veckan har Tokmanni ett sånt här lockande garnerbjudande. Och nu skulle jag ju ha fått julrött sockgarn för en verkligt billig peng! Bäst att hålla sig borta från den garnhyllan!

Önskar er alla en skön tisdagskväll.