I väntan på midsommarbastun

Bisin min kom just in från trädgårdslandet och håller nu på att sätta eld i bastu-ugnen. I trädgårdslandet hittade han några nya (färska) potatisar, som vi kompletterar med dem jag köpte från torget i stan tidigare idag. Han hittade också några små salladsblad och lite dill, även de varorna ska kompletteras med mina torginköp. Förutom salladshuvud köpte jag också ett knippe rädisor och ett knippe morötter.

Och förstås köpte jag inhemska jordgubbar. Hur skulle det annars se ut?

Tyvärr finns det ingen fiskbil på torget längre, så det är lite knepigt. I kylskåpet har jag både köttbullar och en burk med senapssill, så jag skulle ha klarat mej riktigt bra med lite nypotatis till. Äldsta sonen skulle ha velat ha rökt lax från fiskdisken i mataffären, men jag satsade på rökt sik istället. Först när jag hade handlat såg jag att fisken kommer från Kanada. Arma dagar! 🙈 Nu har jag gjort bort mej igen. Kan bara säga att jag visste inte. Nej, jag kunde inte ens tänka mej att jag hade köpt djupfryst fisk från Kanada! enligt uppgift ska den dock ha rökts här i landet. Men är det säkert? Mitt inköp var ett misstag! Hur stort misstag får vi se om det nu alls blir nån midsommarmiddag här idag! Äldsta sonen har i varje fall garderat sig med en fryspizza. Och själv har jag inte stor matlust, som sagt, klarar mej med sillen eller köttbullarna. Ja, och så då jordgubbarna.

Och karamellskålen har fått påfyllning med både Marianne och Dumle, så nu borde allting vara frid och fröjd.

Och här i bloggen blir det nu midsommarpaus.

Önskar er alla 
EN RIKTIGT SKÖN MIDSOMMARHELG! 

Etno Pop, Motonet och marknadskringlor

Söndagsförmiddagen vaknade jag halvelva. Jag var riktigt groggy och kände mej inte alls i skick. I min ålder tar det på att vara ute på nattliga äventyr! Ett tag funderade jag till och med på om jag borde sjukanmäla mej. Men till vem?

Jag segade på, fick i mej frukost och undangjort några måsten innan det var dags för mej att köra iväg norrut till grannkommunen. I bilen sjöng jag om "arbetsmoral som en lutheran", för så kändes det. Samtidigt oroade jag mej för om jag skulle hitta parkeringsplats, om jag skulle orka gå långa sträckor i solgasset, om jag skulle hitta sittplast, om jag skulle få hostattacker... allt sånt där onödigt, som jag förr i världen inte ägnade ens minsta lilla tanke.

Jag kom fram till hembygdsgården Kycklings utan missöden. Hittade en parkeringsplats efter lite backa köra framåt, backa köra framåt och jag hittade en perfekt sittplats i skuggan. Nu kunde Etno Pop för min del börja. Jag fick, trevligt sällskap på min bänk och det var riktigt skönt att sitta utomhus, lyssna på musik och samtala lite smått.

Det var full rulle på "dansgolvet" när Janne Outinen, han med blommiga byxor där i mitten, lärde ut dansstegen till cha-cha-cha. 

Klas och Joel Enqvist underhöll med spelmansmusik. Men de spelade också en låt, som lät så bekant, utan att vi på bänken kunde placera den.
– Det är nog en finsk låt, för den går i moll, sa min bänkgranne.
När det blev paus frågade jag Joel vilket stycke de hade spelat till sist. Han svarade att det var Valot med Rauli Badding Somerjoki. Och jo, då kände vi alla igen den. Valot finns med i Aki Kaurismäkis film Ariel.

Min ursprungstanke i söndags, var att jag inte skulle stanna så länge där på Etno Pop, men det var skönt att sitta ute i skuggan, träffa människor och prata bort en stund samtidigt som vi lyssnade till musiken. För dansbandsinslagen stod orkestern The BRand.

Igår när jag satt och skrev på min lilla artikel och hade riktigt bra flyt, steg bisin min innanför dörren:
– Nu kom den, ropade han.
– Mmm, svarade jag, suckade lite och knattrade vidare på tangentbordet.
– Nå, e du färdig då så far vi?
– Vart då?
– Nå, till Borgå förstås.
– Aha, nå jaa, joo, svarade jag medan jag blixtsnabbt försökte bestämma mej för om jag skulle följa med eller låta bli. Jag kom fram till att det är bäst att följa med när man nu en gång får chansen, så det var bara att spara skriverierna och stänga av datorn, klä sig i stadskläder och sätta sig i bilen innan bisin min ens hunnit säga tulipanaros!

Reservdelarna han beställt till IKH hade kommit. Bisin min tyckte att jag inte behövde följa med in till Mikrokulma. Då protesterade jag och sa att han vill ju ha nånting i den tomma karamellskålen, eller hur? Jo, jo, det ville han förstås, så jag köpte fyra karamellpåsar.

Två öste jag i karamellskålen igår och två påsar vill jag spara till midsommaren. Men redan igår blev det gnäll om varför jag inte kunde tömma påsen med Mariannekaramellerna också i skålen.
– Nå, för att ni äter upp dem, förstås.
– Men det är väl meningen?
– Jo, men inte i den glupska takt som ni har.

Förstås fick inte bisin min den O-ring han skulle ha från IKH. De har tydligen dåligt med O-ringar, så vi körde iväg till K.A. Stendahl istället. Där hittade bisin min en nästan likadan O-ring, som den han ska byta ut.

Sedan iväg till Motonet efter den beställda bilreservdelen, som också kommit till Borgå. Jag satt ute i bilen och väntade.

Bisin min var snäll, för han köpte en sån här parkeringsmanick åt mej. Nu gäller det att hitta nån som kan programmera den här. Finns här nån, som anmäler sig frivilligt?

Från Motonet körde vi hemåt via flickorna, där vi lämnade av en liten present.

På hemvägen kurvade vi ännu via Hera grillen. Jag var helt i panik, för jag visste inte alls vad jag skulle äta. Tänkte att alla portioner är jättestora och en hel del av dem innehåller stekt ägg. Valde knackkorvspanna utan ägget där utanpå. Hon som tog upp min beställning frågade om hon fick ge mitt ägg åt bisin min. Jo, varsågod bara, så fick han hela två stekta ägg på sin korvpanna!

Idag  steg jag upp redan halvsju. Jag hade tänkt besöka midsommarmarknaden i stan, men när jag steg ut på trappan i morse möttes jag av ett stilla regn. Jag skippade planerna på marknaden och tänkte att det var allt bra att jag igår kom överens med yngsta sonen att han skulle köpa marknadskringlor. Och det gjorde han idag på förmiddagen och levererade dem. Tack för det! Snäll son, inte sant?

Tre småkringlor...

... och två stora. Tänka sig att den ena redan är gnagad på! I vår frys finns nu en stor och tre små. Hoppas att jag kom ihåg beställningen rätt.

Nu i duschen, för i morgon kanske ut på nya äventyr, tills vidare bara kanske, men man vet aldrig.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag. 

Fest hela dagen

Oj, oj, nu har ni tyvärr fått vänta på mitt inlägg i två dagars tid. Beklagar, men jag har inte riktigt hittat tid. I lördags var det lite från och till här i vårt hus. En skulle hit och en annan dit och jag hade lovat dotterdottern M att jag skulle baka två tårtbottnar till söndagens 8-årskalas. Jag hade ju vanan inne sen jag bakat till kalaset i maj. Det var bara det att jag inte hade kakvetemjöl hemma!

Jag måste alltså iväg till stan och handla. Det drog ut på tiden innan äldsta sonen och undertecknad körde iväg. Bisin min skulle ha motorolja, så första stoppet blev i stora varuhuset. Jag behövde egentligen ingenting därifrån, men nappade ändå den här:

För se, någon borde nog sparka mej ordentligt i baken, så jag skulle komma igång med nånting eller egentligen få nånting färdigt. Vet inte om den här tidningen hjälper eller stjälper, få se.

Från varuhuset iväg söderut till grillen för en en sen lunch.

För min del fick det bli en Pita kebab och inte ens den orkade jag äta upp helt.

Sen iväg till mataffären och jag kunde inte låta bli:

Jag bara måste köpa en hutlöst dyr liten ask med inhemska jordgubbar. Jättegoda och alla av prima kvalitet. Inte en enda behövde jag kasta bort.

Jag köpte också en liter ärter från Danmark. De gick åt med god fart, så tydligen fick de godkänt.

Medan vi var borta hade det uppenbarat sig en sixpack med öl på vår trappa. Den var till bisin min, för att han hade kört hem en person förra sommaren! Det lönar sig att vara snäll, det har jag alltid sagt!

När bisin min kom hem från sitt besök i den bästa av byar, skröt han och retade mej med att han hade fått så god bondost. Hrmpf! 

Vid 23-tiden på lördagskvällen fick jag tårtbotten nummer två färdig och då var jag själv också färdig, alltså matt och det var inte läge att öppna datorn och börja skriva nånting mitt i natten.

Igår morse blev det sedan lite bråttom, för jag fick ta hand om disken, duscha, paketera in en massa paket och... tja, så höll jag på att ännu klä på mej då karlfolket satt i bilen!

Bisin min körde iväg västerut och vi anlände 21 minuter efter utsatt tid. Som sagt, det blev för mycket för mej på förmiddagen. Jag är ju en långsam pensionär. Det i kombination med dålig nattsömn gör att det som förut tog en halvtimme att fixa nu tar hela en och en halv timme!

Men riktigt bra att vi fick sätta oss till bords nästan genast och njuta av både söta och salta läckerheter.

För födelsedagsbarnet var det bråttom att få en bit tårta medan det ännu fanns! Endast en liten, liten bit blev kvar. Så för vårt gäng måste det nog vara två fullstora plåtar med tårtbotten om det ska räcka åt alla.

Det var fest hela dagen igår och vi var inte hemma förrän sent på eftermiddagen. På hemvägen körde vi via grannbyn och fick syn på en mager rävunge.
Det var härligt att träffas och fira åttaåringen. Tack till dottern, som orkade fixa! 

Nu ska jag iväg till stan på ett kafébesök!

Ha det bra och en riktigt fin start på den nya veckan!

Mjöl på magen

Kära vänner, här har veckoslutet rusat förbi med sådan fart att jag har inte hunnit med datorn alls. Tänk, i två dagars tid har den varit stängd och fått stå alldeles tyst och ensam. Är det bra eller dåligt?
Jag vet inte, men jag har bara inte hunnit. Ber om ursäkt för att ni fått vänta på inlägg i två dagars tid, men...

I lördags var jag alldeles för slö. Jag röjde lite både i köket, men framförallt på matbordet. Sen funderade, mediterade och planerade jag, för jag hade lovat dottern att jag skulle baka två tårtbottnar till en Britatårta. Men vänta nu, hur var det nu man gjorde? Jag har inte bakat den tårtan på år och dag och till och med bisin min efterlyste den förra sommaren. Jag drog fram min stora tjocka dammiga röda mapp där alla mina recept ligger löst huller om buller, eller som vi skulle säga på dialekt, blokomblaanda. Och jo, jo, jag ska kanske, men obs! bara kanske sortera dem en dag. Helst en regnig och inte en vacker dag! Men, men, borde jag testa alla recept först innan jag slänger dem? Nää, det går väl inte?

Jippiii, jag hittade det handskrivna receptet, som följt med mig sedan 1980-talet. I min råddiga receptmapp heter det Nannes kalaskaka. Jag hade redan hunnit googla på Brita eller Brittatårta, eller, ja kärt barn har många namn. Till min förskräckelse såg jag att det skulle vara fem ägg! Njaa, nää, så många har jag nog inte haft.
– Det blir godare med mera ägg, försökte bisin min uppmuntrande. Pytt heller, det tror inte jag. Det kan bli problem med marängdelen, kanske. Nå, det fick bli tre ägg, fastän det står två i mitt recept. Där står också att man kan göra dubbelsats, så det räcker till två plåtar. Tja, jag har säkert gjort så nån gång. Men till saken hör att när man bakar kakor är det bäst att inte göra dubbelsats, för man får det aldrig så bra som i en enkel sats. Så det enda jag bakar i dubbelsats är torrkakor och de finns ju tyvärr inte längre på kaffebordet. Kanske lika så bra, men vet ni, nu började jag längta efter tigerkaka. Den bakade alltid svärmor, frid över hennes minne, om hon hade en skvätt grädde över, som annars skulle ha surnat.

Sent omsider när eftermiddagen övergick i kväll fick jag äntligen tårtbottnarna färdiga. När jag tog den andra ur ugnen var klockan redan över 20.30. Bisin min hade eldat i bastu-ugnen, så där satt vi på laven på lördagskvällen och njöt. Så skönt och ni blev tyvärr utan mitt dagliga inlägg.

Igår var vi iväg till västra grannstaden och firade 46 års kalas. Ja, och så morsdag förstås. A hade minsann fått vänta på sitt 6-årskalas, men nu var det äntligen dags.

Det bjöds på Hot dog-buffé...

... goda morotsmuffins...

... och förstås Britatårtan. Mums, filibabba! Yngsta sonen hade snällt nog fraktat bottnarna till sin storasyster igår morse. Så hon hann fylla dem med jordgubbar och grädde. Fräsch och god sommartårta.
Och förstås skålade vi i skumppa, fattas bara annat.

Härligt att kunna samlas utan restriktioner och fint att kunna fira tre saker på en och samma dag! tyvärr kunde inte äldsta sonen delta då han är förkyld. Det är många drabbade på hans jobb just nu.

Roligt när vi kom med paketen och möttes i dörren av A:
– Var är M:s paket? A grabbade genast tag i påsen jag hade gjort så att alla flickor skulle få nånting. A sprang iväg med påsen i högsta hugg och gav den till M. Först efter det började A intressera sig för sina egna paket. De verkade falla i god jord. Det blir bara knepigare och knepigare att hitta på presenter.

Innan M skulle iväg in till centrum på födelsedagskalas, gav hon den här åt mej tillsammans med en kram. 💕

Lillan gav en spännande påse från hennes familj. Den är nu tyvärr fotad bakifrån, för hjärtat finns på framsidan.

Innehållet i påsen var spännande. Här mitt favoritgodis. Och kolla, kolla, äkta svenska hallonbåtar på Biltema! De öppnar sin affär i västra grannstaden nästa månad. Det finns en viss risk att jag blir stamkund där!

Och ett plåthjärta med Geisha i. Mums!

Som socker på bottnen, ett fint kort, som Lillan hade gjort. Och ni ser vilken fin handskrift hon har, när hon önskar en Glad famodag! 💕
Tack för de fina gåvorna!

Vi trivdes riktigt bra hela dagen lång hos dottern. Sent på eftermiddagen körde vi hemåt och bisin min planerade vad vi skulle äta och att jag skulle baka en rabarberpaj. Jag var tveksam. Har vi faktiskt så många rabarberstjälkar redan? Ja, och så behövs det ju glass till pajen och...
Det hela slutade med att jag på hemvägen gick in i bybutiken och handlade.

Ja, alltså det räckte precis till årets första rabarberpaj!

Så nu är säsongen öppnad för i år. Vi väntar ivrigt på flera och större rabarberstjälkar. Det blev faktiskt en riktigt fin morsdagsmiddag helt spontant med potatis, sallad, grynost, gurka och färdiga köttbullar från bybutiken. Som pricken över i:et rabarberpaj med glass. Kan det bli bättre?
Och arbetsfördelningen var perfekt, bisin min tog hand om matlagningen och jag fick igen mjöl på magen medan jag bakade!

Bisin min är trots allt en romantiker. De här solgula blommorna hämtade han in åt mej igår tillsammans med rabarbern.

Igår kväll satt jag sen i gungstolen och stickade på min Lovisasocka. Dessvärre hade jag inte minsta energi för något annat, så ni blev utan mitt dagliga inlägg också igår.

Idag har jag då suttit hela dagen framför dataskärmen, bortsett från i morse, då jag tog hand om disken från igår. Så går det när man slöar hela lördagen. Det blir bråttom på måndag!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

PS! Jösses, jag höll på att förlora hela det här inlägget. Det höll på att sugas ut i cyberrymden. Jag blev alldeles gråtfärdig, alla bilder, all text och sidan bara vägrade fundera. Jag sa ett finskt svärord som börjar på P, kavlade upp ärmarna och trixade lite. Fick till min stora lättnad och lycka tillbaka inlägget. Jösses, det var nära att ni skulle ha blivit utan dagens inlägg också!
tekniken är underbar då den fungerar, men ack och ve då den krånglar. DS

Vårfest

Idag har jag varit till stan på fem års kalas.

Det som firades på vårfesten var sammanslagningen av det finska och det svenska institutet. Tänk att det redan har gått fem år sedan dess. Svårt att fatta att tiden verkligen rusar iväg så fort.
Jordgubbstårtorna var både glutenfria och laktosfria. Gott från Fellmanni, som skötte serveringen.

Det var ett digert program. Många körer, en gitarrgrupp och olika dansgrupper, som uppträdde. Och det gjorde också Lovisa Big Band. Alla är de exempel på kurser, som har hållits under läsåret. Själva festen hölls i Societetshusets vackra festsal.
Trevligt att träffa före detta kolleger.

Tack för en fin fest och tack till T som tog mej med!

Önskar er alla en skön onsdag!

Tre års kalas

Igår var vi iväg till grannbyn på tre års kalas. Där trivdes vi precis hela dagen. Tänk, jag tycker inte alls att det är längesedan Lillan föddes och nu är hon redan tre!

Glutenfri god tårta. Och spiderman ska det vara, inga prinsessor eller barbiedockor här inte.

Tårtan hade god åtgång och räckte precis till. Tårtan är från Lilli's glutenfria i Liljendal. Går bra så här då man inte behöver ha två tårtor, en "vanlig" och en glutenfri.

I väntan på gästerna. Gästboken där i bakgrunden, är så tydligt utmärkt att ingen borde kunna missa den!

Den här gången hade jag inte paketerat en hel massa paket, utan mera lagom många. Det blev ju nog att ta sig en och annan funderare då tre-åringen redan har allt. Vad kan man väl köpa då?
Lillan var mera intresserad av att packa upp paketen än innehållet.

Det var en riktig fest, för när det var färdigt hängde tavlorna på sned...

... och det var endast smulor kvar på kakbordet. Idag har allting från väggarna rivits ner och i morgon ska golvet rivas upp. Nästyngsta sonen ska renovera salen och göra den till vardagsrum, som fungerar året runt. Med tanke på hur många gäster det var igår, så är det bra att ha stort och gott om utrymme. Det var riktigt, riktigt härligt att träffa alla människor. Bisin min och undertecknad var kvar på festplatsen hela dagen.

I den här åldern tar det på att festa, så i morse då jag vaknade första gången halv fem, kände jag att det inte var läge för uppstigning. Jag sov lite till och plötsligt var klockan halv åtta. Jag satt en stund på sängkanten och funderade. Jag kom fram till att det var på tok för tidigt att stiga upp på en söndagsmorgon så jag lade mej på nytt och sussade sött ända till tio! Det var skönt ska jag säga, rena rama lyxen att få sova.

Nu hör ni, nu skulle jag vilja veta var min virknål nummer 4½ finns. Har ni sett den? Jag kan inte börja på ett nytt projekt om jag inte har de rätta verktygen. Suck!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Glad Valborg!

Okej, jag erkänner, jag somnade framför datorn igår kväll. Skrämmande, verkligen skrämmande! Jag skulle bara fylla i kalendern och sedan göra en lista på födelsedagar att hålla reda på. Och plötsligt, så var jag i helt andra världar, mitt i en viktig dröm, som kändes så verklig.
– Vad ska vi riktigt börja göra med dig, frågade äldsta sonen, då han hittade mej sovandes framför skärmen.
– Äh, eh, öh, stammade jag fram alltmedan jag försökte skingra drömslöjorna. Tydligen tar det där natthostande på mer än jag skulle vilja erkänna. Men ikväll ska jag öppna rören på bastulaven, för här ska minsann badas bastu. Hur ska ni fira?

Med hemlagad mjöd och en munkring, som ännu var alldeles varm när den kom från Hardom Bröd, önskar jag er alla en riktigt GLAD VALBORG!

Två inbjudningar

Solen gick ner och mörkret har lagt sig utanför mitt fönster. Kvällsteet är urdrucket för länge sedan och dagen är småningom till ända. Jag hade inte planerat in några stordåd idag, utan tänkt nöja mej med att sitta i gungstolen och virka, för att få mitt restgarnsprojekt färdigt. Men så blev det nu inte.

Mina nattliga hostattacker börjar ta ut sin rät,t på så sätt att jag är trött, alldeles för trött på dagarna. Igår missade jag stickcaféet på grund av min skrällhosta. Jag vågade inte delta i caféet och smitta ner de andra stickerskorna. I morgon missar jag tidningens 10-års jubileum. Nyss fick jag ett WhatsApp-meddelande där det frågades hur det nu blir med lördagens program i västra grannstaden. Håhåjaa! Kan bara säga att jag vet inte. Om jag blir av med hostan, jo, då kan jag delta, men annars är det bäst att jag boar in mej i gungstolen och lägger fart på stickorna. Troligtvis halvsover jag så fort jag har satt mej ner och gungat lite.

Igår fiskade bisin min upp två brev till mej, från postlådan. Det ena var från min forna arbetsgivare:

En inbjudan till Vårfest, för att fira fem år sedan sammanslagningen av de båda instituten. Dit ska jag förstås. Uppskattar stort att jag fick personlig inbjudan, tack för den.

Det andra brevet kom från Terveystalo och jag var smått upprörd redan innan jag öppnade kuvertet. Jag har väl inget att göra med den instansen? Tänk om de skickar en obefogad faktura? Och så måste jag börja härja med att få bort den ur deras system och... Bisin min hade roligt åt mej:
– Kan du nu inte bara öppna och se vad det är fråga om, sa han.

 

Åh, ingen fara. Det var kallelse till screening av bröstcancer. antagligen sista gången, som stan bjuder på den här tjänsten åt mej. Jag vet inte riktigt när stan bytte till Terveystalo. Tidigare hade de en annan aktör, så det är klart att jag som vill hålla mej så långt borta som möjligt från sjukvården, blir förvirrad.

Det ser alltså ut att bli en fullspäckad maj månad med fester och kalas. Födelsedagskalas 3.5, vårfest 6.5 och födelsedagskalas igen på morsdagen. Om vi ännu skulle fira namnsdagarna skulle vi inte hinna med annat än kaffe och tårta. Vilket påminner mej om att jag har lovat baka tårtan till morsdagen.

Idag smakade vi på knackkorvarna från Wigrens. De var riktigt goda, men jag vägrade äta dem med riset från i påskas. Hur jag än funderade fick jag inte de där korvarna att gå ihop med riset. Bisin min blev lite sur:
– Kineserna äter ju ris till allting, så varför sku int du kunna äta det till knackkorv?
– Nä, det passar inte ihop.
– Ska vi alltså kasta bort mat?
Jag såg på den lilla smulan ris som fanns kvar.
– Jo, det får gå i komposten.
Efteråt kom jag på att jag skulle ha kunnat steka riset, kryddat det och kombinerat det med knackkorven. Det kunde ha blivit hur gott so helst.

Dags för mej att söka upp sängen och hoppas på att natten blir hostfri och lugn.

Önskar er alla en skön fredag!

Grötfest

I morse fick jag e-post med rubriken grattis - du vann! Kan dagen börja bättre? Tänk att jag hade sån tur att jag vann ett litet Muminhäfte. Jippiii!

Idag på eftermiddagen har jag varit iväg ett stenkast hemifrån. Lite synd att ta bilen för den korta sträckan jag färdades. Men det var på tok för halt, för att jag skulle ha haft lust att halka omkring med kameran och blocket i högsta hugg. Jag har deltagit i grötfesten, som ungdomsföreningen ordnade. Och det blev mycket trevligare än vad jag trodde. Nu kan jag bocka av lucia, julsånger och risgrynsgröt från min jullista. Julgubben var också på besök, men honom hann jag inte se innan han smet iväg. Jag var fullt upptagen av intressanta kattdiskussioner.

Det var fint och stämningsfullt i lokalen och härligt att så många var på plats. Traditioner är viktiga. Jag tror att jag inte har varit på grötfest sedan barnen var i lågstadiet. Trevligt att träffa så många bekanta, som man annars inte ser.

Mirella Pendolin ledde allsången och uppträdde också med bland annat Feliz Navidad. Självklart sjöng vi min favorit julsång komponerad av Sibelius. Fattas bara annat, för det är Sibeliusdagen idag.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Självständighet

Idag brinner det ett ljus i lyktan ute vid vår port och ett här inne på matbordet. Innerligt tacksam är jag för alla krigsveteraner och lottor, som kämpade och stred för vår självständighet.

De obligatoriska blåvita Fazers chokokaramellerna får vara med på ett hörn. Likaså Novitas garn, den här gången ett Nalle nystan, som jag faktiskt köpte från stora varuhuset idag. Garnet är ju finländskt och spinns i fabriken i Koria och dit ska jag iväg nästa vecka! Mycket farligt, men också nånting att se fram emot.

Och jodå, vad ni nu än säger, så behöver jag det här nystanet, för det här är den rätta tomtegrå nyansen, inte sant?

Jag har alltså varit iväg till stan tillsammans med både yngsta och äldsta sonen. Vi besökte stora varuhuset, för vi behövde kattmat. Sen körde vi söderut till grillen nere vid hamnen och åt en sen lunch innan vi återvände norrut, tog ett snabbt varv i mataffären, tankade bilen och återvände hem.
Och gissa vad? Jo, jag glömde förstås ostbågarna! Hur ska jag nu klara slottsbalen?

Ha nu en riktigt fin balkväll.

HUPS!

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag var hemma först efter klockan 22.30. Och det är på tok för sent för en tant i min ålder, i synnerhet med tanke på att det var full fräs hela dagen. Jag hann inte ens öppna datorn igår.

Det började med att yngsta sonen ringde igår morse och frågade vad jag höll på med. Jag svarade förstås: "Ingenting", för i ärlighetens namn hade jag ganska nyligen stigit upp just då. Det hade han också gjort, så vi beslöt oss för att inta frukosten i stan.

Där satt vi sedan i bilen utanför Café Favorit och väntade i tio minuters tid på att caféet skulle öppna! Och vet ni vad? Jo, vi var inte de enda, för det bildades en liten kö nedanför trappan! Tänka sig i Lovisa, kö för att få frukost. Jag valde en rågsmörgås och grönt te med citron och ingefära. Till efterrätt fick det bli mandelcroissant. 

Från stan styrde vi österut och hamnade i vår östra grannstad. Där började vi med ett besök i Motonet och det för att tillfredsställa bisin mins behov av en reservdel. Och fråga nu inte mej vad det hette, som jag köpte. Jag hade till all tur med en lapp, som jag kunde visa killen på andra sidan disken. Utan den lappen skulle jag inte ha kunnat handla rätt del. Jag tvingade bisin min att skriva ner exakt vad jag skulle ha och det fungerade! Men en annan grej, som han behöver fanns inte längre. Den var helt slut, tyvärr. Men det var inte mitt fel, så det så!

Från Motonet körde sonen till Prisma, för han skulle ha en grej därifrån. Yngsta sonen stack iväg fortare än kvickt när vi anlände till affärskomplexet. Själv trillade jag dit, så det bara sjöng om det! För igår vet ni, då var Kangas Keidas öppen och utanför fanns stora korgar med förmånligt garn. Det är sällan, som den affären har varit öppen när jag har besökt Prisma!
HUPS! Jag fastnade där och undersökte innehållet i korgarna, fastän jag inget skulle ha. Så går det då jag inte har nån övervakare med mej!

Det här sockgarnet Perfect Premium har jag varit nyfiken på länge. Nu är det dags att testa.

Det här sockgarnet skulle jag verkligen inte ha, men jag tycker färgerna är så häftiga. Ja, och så var det 15% rabatt!

De här ljuvliga små nystanen skulle jag inte heller ha, egentligen. Men de är mulesingfria och det var 20% rabatt på de här fluffiga nystanen. Tyvärr kommer Gedifra att lägga ned tillverkningen av det här garnet. Det innebär förstås att jag borde ha tagit flera nystan, eller hur?

HUPS! Hur gick nu det där till? Jag handlade sånt jag inte alls skulle ha!
Jag skyndade mej in till Prisma och genast när yngsta sonen fick syn på mej, såg han att jag hade varit ute på villovägar och handlat garn.

Från Prisma kom jag hem med Novitas jultidning och det fastän jag inte skulle köpa fler jultidningar!

Jag var hemma nångång vid ett tiden, drack lite te och blev uppringd av nästyngsta sonen. Passade det om de hämtade Lilleman till farmors vid tretiden? Jo, förstås passade det jättebra, förutsatt att jag skulle hinna till norra grannkommunen i tid för countrykvällen. Jo, det fick jag löfte om.

Jag skuttade snabbt som en vessla i duschen, hann få på mej kläderna och håret kammat innan Lilleman var här. Tjohooo! Han fick ligga på en handduk på bordet och sprattla. Och så vi pratade och så härligt det är att se honom skratta. En stund sov han i min famn och det finns inget ljuvligare än att känna hans hjärta slå och lyssna på hans snusande andetag.

Jag hann riktigt bra till Lindkoski.

På Lindarås hade ungdomsföreningen, ställt till med en härlig countrykväll. De hade dekorerat i salen och strött halm på golvet.

Där uppträdde Little Valley Country Duo, som består av Kettil Fredriksson och Kimmo Valkama. Längst till vänster här på fotot. I den vackra låten As Lights Fall, får Kettil hjälp av Trubadual, som består av Amanda Sallinen och Joel Enqvist. De sjöng så fint ihop.

Idag har jag fnattat runt som en tokstolle. Jag förstår inte hur jag har lyckats samla så många prylar på matbordet. Ja, och på stolarna runt omkring matbordet, för den delen. Det finns tyvärr ingen annan än mej själv att skylla på. Det blev ett evigt rantande med saker från matbordet till sovrummet, till datorrummet, till hobbyrummet, till klädrummet... Och när allt det var färdigt, var det hög tid att ta itu med vår enkla farsdagsmiddag, mos och knackkorvssås. Det gick bra då äldsta sonen skalade potatisarna och fixade moset medan jag gjorde såsen. Maten uppskattades av alla andra utom nästyngsta sonen, som hellre skulle ha ätit korvsås gjord på HK:s blå! Nå, det får nog bli till en annan gång.
Vi skulle för övrigt aldrig få bisin min med ut på farsdags lunch nånstans ute på restaurang. Det är för mycket folk, för snofsigt och för dyrt. Dessutom har han inte tid.

Till efterrätt bjöd jag på Dajmtårta, inköpt på Prisma igår, jultårtor också från Prisma och citronjaffakex. Det var riktigt svårt att orka med efterrätten efter att ha ätit mos och knackkorvssås.
När yngsta sonen och nästyngsta sonen med sin familj åkt hem satte jag mej på en stol och tog igen mej en stund. Men hur jag än försökte trolla, snällt böna och be, så inte hoppade disken i maskin, inte. Får väl ta i med hårdhandskarna i morgon! Bisin min påstår att jag ska vara uppe före klockan sex i morgon och fixa frukost åt honom. Sällan, jag vill sova, så jag är utsövd när jag igen ska iväg på ett uppdrag!

Önskar er alla en riktigt fin start på den nya veckan!