Förlåt go vänner att här varit tyst och stilla i över en veckas tid. Lugn, bara lugn, jag har inte övergett er. Har enbart drabbats av ökad arbetsbörda, nu då jag egentligen borde ha det ledigare än under resten av terminen. Fattar inte riktigt, nånting i planeringen har gått åt pipsvängen. :)
Hur som helst, i söndags, närmare bestämt den 1.5, var vi iväg västerut till vitsippornas stad för att fira nästäldsta sonen.
I tiderna blev det jätterabalder om det här trevliga och gulliga stadsvapnet. Jag fattar inte varför, men det var nåt med heraldik och sånt.
Inför resan gjorde jag
en kupp och lade upp den här virkningen
Karlarna i bilen gillade inte att jag knipplade, som husfar uttryckte det, så på hemvägen lät jag snällt bli. Mönstret till den här enkla lilla sjalen hittade jag i den här boken
Enkel virkning med luftmaskor, fasta maskor, stolpar och en dubbelstolpe i slutet av varje varv. Dessvärre har jag inte hunnit med en endaste maska sen tisdagen. Suck och stön...
Tyvärr fick jag inte fota jubilaren och lägga ut honom på nätet, men de här fick jag däremot fota
De här söta varelserna är på väg att flytta hit nu i maj månad.
Katten är för övrigt ett loppisfynd, som svärdottern gjorde i Lovisa. Riktigt fin pjäs för 50 cent.
Ekenäs, eller Raseborg, som staden nuförtiden heter, är vacker, mycket vacker, men i söndags fanns det ännu kvar en hel del snöhögar.
Hoppas bara att stadsborna här inte får samma problem med hundlort, som de har i Munksnäs i huvudstaden. Det som göms i snö...
I söndags var vi faktiskt ute på sightseeing i stan i snålblåsten. Vårt mål var den här jättefina bänken
Det var Lions, som lät uppföra bänken år 2008 till minne av sina 50 år.
På ryggstödet finns fina bilder, men dessvärre lyckades jag inte riktigt fånga dem.
Ni ser att det är en polis, som vaktar här vid bänken. Enligt ryktet skall det vara den vida kända polisprofilen Dido, men det kan jag inte med säkerhet uttala mig om. Däremot är jag stormförtjust i bänkens fötter.
Tyvärr gav vi oss aldrig tid att sitta ner på bänken och känna efter om den också var bekväm. Nej, vi hastade vidare nedför denna gata.
Vi var på väg mot
klockan, som det bland värdparet rådde lite delade meningar om vad den skulle vara bra för.
Fridfulla gator
och små mysiga gränder
och det allestädes närvarande vattnet, havet i dess olika skiftningar....
vacker portdetalj
Trevligt när människor bryr sig om och förskönar sin omgivning till glädje för oss andra.
Här hade jag ju jättegärna velat gå in, men det var ju söndag och det var helg och följaktligen stängt.