...har tydligen börjat svänga mig med svengelska. Men kan Simon Davies så kan väl jag. (Han från Simon och Thomas på TV 3, ni vet.)
Arbetshörnan börjar så smått bli klar.
Bildskärmen till datorn är bortplockad, den platsar inte när här ska stajlas, utan
en murgröna fick ta dess plats.
På golvet fick en blomma försöka dölja resterna av datorn. Där
står också tidningstället i plåt. (Ni ser inte mycket av det.)
Lovisa och jag plockade Liljekonvaljer häromdagen.
Stol och skrivbord kommer från Nordal och kudden från Tine K.
Här ser ni förresten golvet som fanns under laminatmattan.
Helt ok, tycker jag.
Ja, det var min blogghörna det.
Idag öser regnet ner, välbehövligt för växterna kanske, men inte för mig.
Orken och lusten försvann med solen och idag går jag bara runt och
får ingenting gjort.
Ska jag kanske fortsätt med fönstertvättningen? Knappast.
Kanske baka lite? Näpp.
Byta överdrag till stolsdynorna? Orkar inte.
Städa? Har jag redan gjort.
Läsa en bok? Kanske.
Gå ut och gå? Never in my life, in this weather.
Ta en kopp kaffe till? Jaaaaaaaaa.
Okej, det sista alternativet vinner.
Tror jag ska fortsätta plocka runt grejorna på skriv bordet. Vet inte riktigt
hur allt ska stå.
Har tex, fått upp den lilla gröna hyllan med småfack, där semestersnäckorna förvaras, på väggen.
Men jag hann ta kort innan den kom upp.
Nya saker tillkommer och andra tas bort. Precis som hos alla andra antar jag.
Det blir liksom aldrig status Quo, utan det sker hela tiden förändringar.
Fast jag vet inte om de alltid är till det bättre, utan
man flyttar väl runt sakerna bara för att få lite förändring.
Inte för att mina ansträngningar får någon positiv respons, av de övriga i familjen.
Eller positiv, de får ingen respons över huvud taget.
Kan ibland, när jag själv tycker att jag fått till något extra bra, gå och vänta på
att P ska komma hem för att se hans reaktion.
Tror ni det kommer någon??
Nej!!!!!
Även om det så står hela trappen med nya krukor och nyplanterade blommor
och han måste ta extra kliv åt sidan för att inte trampa i dem, så ser han dem inte.
Eller om en ny matta ligger där han tar av sig skorna, osv, osv.....
Är han blind, karln??
Jag får ta honom i armen och leda tillbaka honom.
-Ser du nu, vad snyggt det är?
-Ehh, ja, oj, vad fint du gjort.
-Ja, hela dagen tog det.
-Oj, då vad du har slitit.
Hör jag han säger, dock inte speciellt övertygande.
Men jag är nöjd. Nu har han i alla fall sagt det som jag ville höra.
Att det var fint. Även om han sa det med lite tvekan, så gör det inget.
Bara han säger NÅGONTING!!!