Titta för guds skull inte neråt!!!

Visar bara lite(mycket) bilder från Österrike idag.

Rebecca och jag tog tillsammans ca 800 bilder!! så det finns en del att välja mellan.

Sjön uppe till höger och ner till vänster, är Palfner sjön som ligger nästan på toppen av Graukogel som är 

2492 möh. Alla bilder ovan är från samma berg som har de finaste vandringslederna enligt mig.



 De här bilderna är tagna från berget Stuberkogel 2246 möh, utom bilden nere till höger den är från vägen till Bockhart see hütte.
Det här berget är kalare och BRANTARE.  Under ser ni Rebecca försöka ta sig de sista metrarna upp till toppen med ett 2000 meters stup på sidan om sig och med en nästan obefintlig stig som dessutom bestod av lösa stenar. Men vi var tvugna att vända för moi fick på en tiondelssekund panik, tappade all känsel i benen(hade dessutom ont i ett knä och kände mig inte speciellt stadig). Rebecca lyckades fånga min blick på bild.........fast den tänker jag inte visa :). Själv suckade hon och var såklart tvungen att påpeka att vi blivit omvandrade (heter det så? knappast va?) av varenda pensionär i hela Österrike. Ja, men vad var det för människor då? Kontrade jag. Små knotiga, österrikiska pensionärsproffsvandrare med tyrolerhattar och vandringstavar uppfödda på mjölk av bergsgetter och som sprungit upp och ner här sedan de var barn. Kunde hon kanske se några andra här uppe?, Svenskar? Nej, just det. Det var dessutom en svart led, vilket betyder att man inte ska ge sig upp här utan vandringsvana, har vi det kanske, som på sin höjd har vandrat vilstabacken upp och ner hemma. Och vad är den 200 meter?? Ja, ni hör ju själv vilket stolleprov det var vi gett oss in på.

Så istället för att nå toppen, fick vi vandra runt den. Vilket var tillräckligt för mig. Den stigen var också brant men inte lika, här fanns åtminstone en ordentlig stig.

Här går tokf-n och skrattar.

Lite gott och blandat.

 Det stod en liten flaska vitt mousserande på rummet när vi kom, tänkte att det vore kul att fira med den upp på någon topp, men glömde att vi hade den i väskan ända tills sista dagen.

Och

det passade perfekt. Vi hade precis kommit upp till en platå där det låg en sjö och det

var alldeles magiskt. En örn skrek och cirklade ovanför våra huvuden,

vi var törstiga, vattnet var slut.....

men då hittade Rebecca det vita bubblet och

lyckan var total...........ända tills hon smakade på den.

Titta och njut,hahahahah.

.............den var totalt odrickbar, spelade ingen roll att

vi var hur törstiga som helst.

Innehållet fick bli ett med marken på detta ljuvliga ställe.

Och den hade vi burit omkring på hela veckan!!!!

Nudist i Tyrolen.......nej tack!!!

 Tänkte bara skicka en liten hälsning från Alperna.

Om ni undrar vad det där för vätte som skymtar lite bakom träden så är det 

Rebecca som smyger runt.

 Nice!

 

Vi bara går flera mil om dagen, äter och har det bra. (Förutom i morse när vi råkade hamna i en nudistbastu. Men det upptäckte vi inte förrän vi stod i duschen och en äldre herre uppenbarade sig i duschen bredvid.

Brukar väl inte vara så knusslig med sådant, men just i morse kände vi inte för att bjuda på oss själva på DET sättet. Så vi smög ut lite fint.)

 Till sist vill jag bara tacka så hemskt, hemskt mycket för all positiv respons jag får.

Jag suger åt mig som en tvättsvamp av alla uppmuntrande ord och lovar att kika in till 

er när jag kommer hem igen. För nu är jag helt slut när jag kommer hem på kvällarna.

Calle och Lovisa,
♥♥

Mamma älskar och saknar er jättemycket. Men i vi syns snart igen.
( P, också såklart)