Det soliga men svala vädret har varit perfekt för skogsarbete, mannen fäller träd och jag forslar bort riset....
När vi flyttade till Norrfrid växte skogen inpå husknutarna. Den mörka årstiden gjorde också den täta skogen än mer skrämmande, jag undvek att titta ut genom köksfönstret mot de mörka farorna som lurade under granarna....nu efter röjningsarbete kan man urskilja de planterade granraderna...hade vi fått välja hade detta fått fortsätta vara åkermark men nu är det som det är...
Lilla fröken S är alltid where the action is..
Vi kom på ett sätt för riset att komma till användning - ett risstaket! Känns inte bra att elda upp sådana mängder grenar och ris....dessutom behöver vi en avgränsning, ett stängsel här så att fåren håller sig till skogsbetet i sommar.
Drömmen är förstås en gärdsgård runt ägorna, men granarna som skulle vara användbara är alldeles för få till antalet eller så är de alldeles för stora för att bli gärdsgårdsvirke!
Vad tror ni, kommer ullbollarna att äta sig igenom staketet till andra sidan? Eller har vi tagit oss vatten över huvudet i ytterligare ett galet evighetsprojekt?
mängder av ved blir det också på köpet, det här kommer värma våra frusna själar kommande vintrar!
xxxEijaxxx