En mejlkatastrof

Loggade som av en händelse in direkt på min Nobelprisprojektet-mejl och upptäckte till min fasa:

Jag har närt ett odugligt filter vid min barm!

Hela inkorgen var full med saker som jag hade velat läsa i till exempel MARS och inte nu i september. Inbjudningar, ryska thrillers, förfrågningar om saker samt till och med böcker i e-boksformat. THE SADNESS!

(Och ja, jag hade även massor av generösa erbjudanden om lån, visakort, piller och brevvänner i nöd, men hey – den procent av mejlen som jag ville ha ville jag ju HA!)

Google har en filterfunktion som tydligen är väldigt petig. Mejl som inte är adresserade på exakt rätt sätt (dvs ingår i ett gruppmejl) hålls fast. Hårt. Istället för att skickas vidare till den mejlkorg som jag använder tio miljarder gånger per dag.

Vill med detta inlägg be om ursäkt till alla som jag inte har svarat till. Min mejl är numera filterfri och kommer att stå under strikt bevakning. Eventuellt anställer jag en privatdetektiv för uppgiften.

Oklart om det är samma person som är skyldig till båda brotten

Öppet brev till dig som har lånat BÅDA de två Sully-Prudhomme-böckerna som finns i Umeå:

Lämna tillbaka minst den ena!

(KRIS PANIK KRIS PANIK KRIS PANIK OSV. OSV.)

Skulle kanske fylla den med alla BARR som följde med?

Här skulle jag tillverka en fröjdelig ljusstake med mossa och allehanda juliga attiraljer. JULSTÄMNING skulle den utstråla. Men här står den nu och utstrålar julstämning till endast 3/4 på grund av För Lite Mossa I Förpackningen. Finns det någon stödgrupp jag kan gå med i? Finns det förslag på vad jag kan lägga i den sista fjärdedelen? Gärna något rustikt och fröjdeligt.

(Har dock hittat en mkt kreativ julkalender som kanske kan väga upp denna mossfadäs: Bokdjungelns. Gå in och läs om till exempel polkagriskoket. Får tydliga Sunes-jul-vibbar.)


Julstämning? 

Nu igen

Den här Carducci har kommit.
Men man får inte låna hem den.
Är inte det själva grejen med bibliotek? Att låna HEM?
Jag ger upp.

Tillägget "Fars för clown" gjorde inte pjäsnamnet bättre

Man skulle kunna tro att jag har läst Nobelpristagare hela helgen.
För här har det ju inte hänt nåt.
Men vad väljer man av
1. OS-hoppning (häst alltså) och allehanda trevligheter
eller
2. Dikter ur en bok vars titel ger deppiga antydningar eller pjäser med namn som "Målarna känner ingen längtan"?
Vad väljer man? De resterande pristagarna – VAR ÄR PEPPEN?

Krispanikskräck och en brutalstrategisk strategi

Mina damer och herrar, vi har en Situation. Nästan en krispanikskräckssituation.

Jag har läst 46 pristagare, men borde ha läst 50.

Jag är inte på något vis less på att läsa Nobelpristagare, men jag är less på att vara så efter i min plan.

Det gör nämligen att jag inte ids (orkar) läsa någon pristagare alls.

(Typiskt mitt om jag ändå inte hinner så är det ingen idé att skynda mig-syndrom.)

Låt mig därför presentera en åtgärdsplan, en trestegsraket, en brutalstrategisk strategi för att lösa denna kris på ett episkt och snabbt sätt. Jag väljer att kalla de tre ingående delarna för:

1. 29 februari-effekten
2. Eyvind Johnson-begränsningen
3. Novell-modellen

Detta innebär följande:

1. På grund av skottår hoppas denna vecka över i statistiken. Jag är med andra ord inte tvungen att göra en lägesrapport den här veckan. Och hör och häpna, jag väljer att inte göra det.
2. Eyvind Johnsons bok är jätteseg och jättelång (en så kallad dålig kombination). Den består dock av 4 delar, som jag väljer att betrakta som 4 egna böcker. Jag behöver därmed bara läsa en (=hjuuudsch lättnad på minst 400 sidor.)
3. Jag väljer de två längsta novellerna (eller noveller av författare som jag icke är så sugen på att läsa en hel bok av) och läser dem. Provade med Joseph Brodsky häromdagen för att kanske slippa en lyriker, men jag kan helt enkelt inte räkna hans novell. Den var svinkort och handlade mest om hans uppväxt. Kändes inte representativt för herr JB. Även om den var fin på sitt sätt.

Om jag följer denna plan/raket/strategi så kommer

nästa lägesrapport att vara nummer 50
och jag kommer att ha läst 49 pristagare.

Miljarder gånger bättre än 46 stycken på 51 veckor, kan man ju tycka.

Jag har nämligen som hemligt mål att vara i fas till halvtidsrapporten.

Japp, jag har sådär stora kalenderblad. Heeeeeelt autentiskt.

Kaoset vid kursstarten

Men inte behövde jag oroa mig länge över att inte ha något att läsa. Dök ner i Nobelprisetkursens litteraturlista och kom upp med

1) panik

2) kaosstämning

3) en lista på en miljard böcker som ska hittas/lånas/läsas innan en miljard olika datum som jag kommer blanda ihop och glömma bort och förtränga.

Har dock (försökt) åtgärda detta med

1) frenetiskt letande efter lånekortet från Universitetsbiblioteket

2) frenetiskt lånande på ovan nämnda bibliotek

3) frenetiskt planerande och en oerhörd produktion av dokument som heter sjukt sexiga saker som "planering", "lista över böcker" och "kursidéer".

Mina fellows in crime är (vad jag vet hittills) Lyran, Paperback lover, Enligt O och Mimmimarie. Jag tröstläser deras blogginlägg och känner mig inte ensam längre.

Ett annat sätt att roa sig en tisdagkväll

Antal avlopp som man vill städa under en och samma dag:

Ett (1).

(Gärna noll, men om det nu ändå ska städas så räcker det med ett.)

Efter en period med "dålig avrinning" (grov eufemism) i duschen tog jag handlingskraftigt itu med problemet ikväll. Bara för att inse att det även var stopp i handfatet. Eftersom jag fått upp farten tog jag även handlingskraftigt itu med detta problem. Frid och fröjd. Not.

Efter två så HEROISKA insatser vill man inte (INTE!) upptäcka

1) att tvättmaskinen också har ett avlopp/filter

2) att detta filter visst ska rengöras med jämna mellanrum för att inte tvättmaskinen ska ge upp andan

3) att om man öppnar luckan till filtret rinner allt vatten ut på golvet

4) att ingen har rengjort detta filter sedan bronsåldern/stenåldern/whateveråldern.

Tre avlopp är sannerligen två för mycket.

-

Ingen bild. Jag vill skona era oskyldiga ögon.

Nobelprisprojektet gör ett statement

Jag läser Allt är vind.

Algeriet ska förbli, franskt för alltid, franskt för alltid.

Så sjunger ett barn i boken.

Det handlar om Algerietrevolten som efter tortyr, elstängsel, gerillagrupper, dödande dödande dödande ledde till Algeriets självständighet.

I samma bok krigar Frankrike mot Preussen (? lite oklart eftersom huvudpersonen inte är så påläst) efter franska revolutionen. En armé av barn utan skor går omkring och dör i skogen. När andan faller på tar de böndernas mat och eldar upp deras hus om de är obstinata.

Ungefär alla böckerna (känns det som) under detta projekt har handlat om krig, väpnade konflikter, uppror och annat i samma genre.

Jag har läst om första världskriget, andra världskriget, kvinnoförtryck, kalla kriget, mord och död, kolonialism, rasism, diktatorer, apartheid och förintelsen. Trehundra varv om och om igen. Efter att ha gjort denna långa läsning tycker jag att jag har rätt att säga följande:

DET ÄR INTE OKEJ. Krig är inte okej. Elände är inte okej. Vapen är inte okej. Nej.

Det är heller inte okej att Sverige är det land som exporterar mest vapen per capita. Och att vi ger ett skattefinansierat freaking exportstöd till dessa vapen. Det är så vansinnigt o-okej att jag har gått med i den här föreningen: Svenska Freds- & Skiljedomsföreningen. Det är svinlätt. Skriv bara i att du vill bli medlem så får du hem ett inbetalningskort. Och så har de ett nyhetsbrev som man kan få, oavsett om man är medlem eller ej.

Även om jag hellre skulle märka mina skatteinbetalningar med FÅR EJ GÅ TILL EXPORTSTÖD AV VAPEN så tror jag att det här är en bättre strategi. Man kan hoppas.

Här står jag utan slutet på boken

NOOOOOOOOOOO!!!

(klicka här för lämplig ljudeffekt)

Idag skulle jag lyssna på sista delen, upprepar: SISTA DELEN av Jenny Jägerfelds roman Här ligger jag och blöder på sr.se (den har varit radioföljetong där och är världens bästa sak när man lagar mat).

Men! Den fanns bara kvar på sajten till och med den 2 november! 2 november! Det var ju i förrgår! Hur tänkte de nu?

Så nu har jag skalat potatis och morötter och hittat på femtioelva alternativa slut. Ska bli himla spännande att få veta vilket som är rätt.

Rädda en ridskola idag

Ni vet när man hittar sin grej.

Det där som gör en glad i hela kroppen.

Det kan till exempel vara hästar.

Och att lyckas göra en fin galoppfattning.

Och att känna lukten av varma hästar och spån och skit, den där särskilda blandningen som bara finns i ett stall och bara uppskattas av folk som gillar stall.

Till exempel.

Och så hotas ens ridskola av konkurs.

Då är det inte roligt.

Punkt.

Läs mer på vk.se

Läs här om hur du kan hjälpa till!

Kanske en kurs?

Ska jag anmäla mig till den här kursen?

Kommer det att komplicera mitt liv?

Kommer jag att i vredesmod (efter att ha bildat mig till den oerhörda nivån av 7,5 hp) radera allt jag skrivit hittills i bloggen och börja om projektet från början, nu med en akademisk utbildning att luta mig mot? Med denna nya grad av kunskap, kommer jag att läsa om Herr Cevdet och fröjdas över varje ord? Kommer jag att se nya betydelser i varje tjurfäktning i Och solen har sin gång? Kommer jag att förstå Elytis på ett nytt sätt? Det är inte alls omöjligt. Men kommer jag att orka läsa om allt? Ska jag köpa vinäger? Är jorden elliptisk? How many roads must a man walk down?

Frågorna är många.

Svaren är få.

Här är kursen:

Vinäger?

Jag bloggar dåligt.

Jag sover dåligt.

Jag ligger och funderar på Stora Frågor.

Ska jag köpa vinäger?

Vi har nämligen blomflugor/bananflugor.

I köket.

Jag har hört att det hjälper.

Varför kan man reservera men inte låna hem?

Skulle hämta Fältherrarna, som jag tidigare reserverat.

Men det gick minsann inte.

Ty dessa skulle stanna på biblioteket (se bifogad bild).

Och nog läser jag snabbt, men 73 sidor på de cirka 12 minuter som fanns tillhanda innan biblioteket stängde känns lite väl. Lite väl.

Vill ju inte för alltid bli omnämnd som "kunden som attackläste en bok så snabbt att ögonen trillade ur, sidorna flög av, och vi ändå fick stanna kvar en timme efter stängning".

Enligt mina efterforskningar verkar det inte populärt.

Gillar särskilt att någon har klottrat lite med blyerts runt namnet.

Fel bland H:en

OJ oj oj. Jag har gjort fel. Börjat läsa fel. Och köpt fel.

Vissa Nobelpristagare har liksom fått priset för en viss specifik, extra bra och fantastisk bok.

Dit hör: (det inom citationstecken är någon form av titlar och kommer från Nobelprize.org)

Mikhail Sholokhov, 1965
"Epic of the Don"

Ernest Hemingway, 1954
"The Old Man and the Sea"

Roger Martin Du Gard, 1937
"Les Thibault"

John Galsworthy, 1932
"The Forsyte Saga"

Thomas Mann, 1929
"Buddenbrooks"

Wladyslaw Reymont, 1924
"The Peasants"

Knut Hamsun, 1920
"Growth of the Soil"

Carl Spitteler, 1919
"Olympian Spring"

Theodor Mommsen, 1902
"A history of Rome"

Hittar någon felen?

Ledtråd: Efternamnen börjar på H.

What to do what to do? Ingen vet.

Ordet jag aldrig minns

Kris!

Panik!

Kommer inte hinna skriva recension innan 00.00 (vill få anständiga lägesrapportssiffror.)

Hesse.

Han bodde ju i landet who-must-not-be-spelled.

Schweitz?

Scweiz?

Shweitz?

Switzerland?

Sväjtch?

All denna googling. Tar så mycket tid.

"Fragment", eller "Hur dåligt minne har jag egentligen?"

Uppväxt

Jobbigt

Piska barn?

Skapelsen

Grekland

Afrikander

Språk

Facebook

Roman

Biografi

Det här var det som jag hade tänkt skriva om igår.

Minns dock inte vad jag tänkte exakt.

Som en miljard andra har jag inte kunnat blogga på en och en halv dag.

Frustrationen! FRUSTRATIONEN!

...

Spara i ett dokument och publicera sen?

Helt klart fusk.

Bara precis över ytan

Läsning av Nobelprisböckerna: prio fyra.

Bloggning: prio fem.

På prio ett till tre hamnar jobb, jobb och jobb.

Dock så inbringar jobb, jobb och jobb mer pengar än blogg, så det kanske bör ses positivt ändå.

Pojkår är för övrigt najs hittills.

Great success!

Om vad som händer när man börjar tvivla på sin egen blogg

I förrgår drabbades jag av följande:

• Bloggångest
• Självkritik
• Skrivkramp
• Läströttma

Det hela började när jag läste ett par gamla blogginlägg (plus kommentarer) på temat "Litteraturkritiker och bokbloggare". (Kika här hos Bokmania och Lyran till exempel.)

PANIKEN!

Finns det folk som ogillar bokbloggar? Ogillar de mig? Jag skriver ju inte om hur texten uppkom utan om hur jag uppfattar det hela, rätt eller ej. Dessutom har jag en tendens till glada hejiga utrop. Jag är dessutom 25 år och skriver på ett lättsamt sätt (inbillar jag mig). Jag har inte läst litteraturvetenskap. Jag har inte läst lyrikvetenskap. Icket heller essävetenskap. Skulle jag kunna skriva en recension? Vet jag ens vad det är? Det är lika bra att sluta nu innan jag har retat upp någon. Osv. osv.

(På något sätt såg jag inte alla kloka ord och bra resonemang, utan bara kritiken mot bokbloggar. En person med sinne för att överdriva skulle nog kunna säga att den poppade upp som i eldskrift från skärmen.)

Jagkommeraldrignånsinattskrivanåtvettigtomenendasteboooook!

Var den tanke som stannade kvar.

Efter att ha lidit mig igenom en halv dålig (obs ej särskrivning obs) Indiana Jones-film tog jag mig samman och insåg att jag hade glömt bort syftet med min egen blogg.

Syftet är ju inte att skriva litteraturvetenskapliga recensioner av professionell kvalitet. Jag ska läsa Nobelpristagare och dokumentera mina egna intryck. De läsare som hittar hit får stå ut med min ålder (den ökar dock naturligt så det blir väl bättre med tiden), mina utrop och min fria tolkning av ordet recension. Bloggen är till för att hålla motivationen uppe under projektets gång. Och den är mitt eget rum. (Bloggentusiasm-high-five!)

Sedan attackläste jag minst tio dikter av Szymborska och blev så tagen att jag både grät och fnissade och läste upp en högt för utvalda lyssnare.

Skriver du inköpslistor? Inköpsist kanske?

Nu finns det essäister också.

Förutom lyrikerna.

Här har jag gått runt och trott att alla skriver skönlitteratur.

Icket.

HJÄÄÄÄLP!!!