4 mikrorecensioner från mars (bara två kvar sen!)

Ru – Kim Thúy
Om flykt och tillhörighet, på ett fantastiskt språk i en bokcirkelvänlig bok.
Betyg: 4

Underbar och älskad av alla – Martina Haag
Jag älskar Martina Haag, men denna huvudperson var fruktansvärt jobbig utom när hon gjorde sin storslagna hämnd.
Betyg: 2

Sandra på Norrlövsta – Lisbeth Pahnke
Mysig hästbok (med självbiografiska inslag?) som är lika charmig som Britta & Silver.
Betyg: 3

Levande död i Dallas – Charlaine Harris
För mycket av allt, mest prat, klädselbeskrivningar och vampyrer.
Betyg: 2

Ett icke-tips

Med jämna mellanrum läser jag en deckare. Ungefär varannan gång undrar jag varför. Detta var en sådan gång. På webbokhandlarnas sidor om boken finns dock mest hyllningar, så känner du dig allt för negativiserad efter detta inlägg och vill väga upp med en störtflod av positiva utrop, gå dit.



Askungar har en hemsk handling. Ett barn försvinner spårlöst från ett tåg. Barnets mamma blir misshandlad av pappan som i sin tur har minst sagt obehagliga saker för sig. Umeå är med på ett hörn vilket gör den läskigt verklig.

Det känns som att det finns en överrepresentation av "ensam galen gärningsman" i deckare. En person som blivit utsatt för övergrepp som liten och nu ska hämnas enligt ett otrevligt mönster.  Det känns även som att det finns en överrepresentation av poliser med relationsproblem och grupper som arbetar dygnet runt utan att äta middag. Man fattar ju att de inte löser brottet.

Den bok jag inte tipsar om idag innehåller alla dessa saker. På plussidan finns dock att den tar upp hur det kan vara att arbeta som icke-polis inom polisen. Som analytiker eller statistiker med en akademisk utbildning. Det var en ny vinkel som kändes intressant.

Bokens största nackel är språket, som enligt mig är för övertydligt och berättar för många detaljer. Här är en mening som jag hakat upp mig på. Hur kom den genom redigeringen?



Men varför läste jag då ut boken? Hade jag inte börjat ett nytt liv där jag skoningslöst avslutar böcker efter femtio sidor om de inte håller måttet? JA! MEN! Deckare är uppbyggda så att karaktärssvaga läsare obönhörligt sugs fast och måste veta hur det går, även om de inte vill.

SPOILERVARNING
för dig som absolut inte vill veta något om slutet.
Efter allt detta pusslande och tråddragande i släktingar och historier bakåt så var gärningsmannen en person som aldrig nämnts vid namn tidigare i berättelsen. Han hade ingen koppling. Det känns alltid så futtigt. Men så är det kanske i verkligheten. Jag tycker även att det hade blivit mer spännande om det varit så att det faktiskt var assistentens nya kärlek som var brottslingen. För hur fick han annars veta att det inkommit ett telefontips från Jönköping?

Betyg: 2 (1 kvinna och 1 hund)

Titel: Askungar
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Pocketförlaget, 2010
Antal sidor: 401
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

Den perfekte mannen – pratigt om kryssning och kärlek

Titel: Den perfekte mannen
Författare: Sheila O'Flanagan
Översättning: Annika Bladh
Förlag: Pocketförlaget, 2011
Antal sidor: 489
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Cdon

Sista delen Hungerspelen

Men alltså.
Har nu läst ut sista delen i Hungerspelstrilogin och är liksom... besviken?
Det beror mest på dessa tre saker:

1. Katniss är för lite Katniss.
2. För många dör.
3. Handlingen känns som en svans, ditsatt efter de två första böckerna för att förklara hur det gick. Det som man klipper bort i en bra film men visar i en dålig.

Och det kanske är mest realistiskt att Katniss bryts ner och helst vill gömma sig i ett hål omväxlande med att hon är fixerad vid att döda Snow, men det är inte så jag vill att det ska vara! Hon ska vara modig och smart och ta initiativ.

Och det kanske är mest realistiskt att väldigt många dör i ett inbördeskrig, men det är inte så jag vill att det ska vara! Somliga personers död gör att jag vill kasta boken i väggen i protest för att det är FÖR grymt. (Sidan 915, i denna version.) Om den bara inte varit så fin och i inbundet format hade jag nog gjort det.


Fin och i inbundet format.

Den intressantaste delen av handlingen tyckte jag var i bokens början, när systemet i 13 beskrivs. Kontrasten mot fattigdomen i 12:an, det till synes vänliga (men väldigt kontrollerande) samhället, inriktat på försvar men också bra på attack. Spänningen mellan gott och ont i det där hade det gärna fått handla mer om.

Men en bladvändare är det utan tvekan; konsten att sätta en spännande slutmening i varje kapitel behärskas till fullo. Önskar dock att jag hade kvar den oläst i hyllan, för då hade den fortfarande varit en fröjd att tänka på.

Betyg: 2 kapslar och inte en endaste härmskrika

Titel: Revolt
Författare: Suzanne Collins
Översättning: Lena Jonsson och Emma Jonsson Sandström
Förlag: Bonnier Carlsen, 2010
Antal sidor: ~329
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

3 minirecensioner och ett länktips

Minirecensioner känns som en bra sommargrej.
Läser mer, skriver mindre.

Den krympande hustrun – Andrew Kaufman

Ljudbok. Kort bok eller lång novell, man vet inte. Kanske en lång roman som krympt? I så fall har den krympt ner till det viktigaste. Gillade de surrealistiska inslagen och idén att en tjuv stjäl den affektionsvärdaste saken. Tyckte också om intervjun med författaren på slutet. A nice noice står för produktionen, två tummar upp.

Betyg: 4 miniräknare (av bästa sort)

Dagarna med farmor – Frédérique Deghelt

Snyggt omslag. Gillade inte alls språket (eller Jades kärlekshistoria), men bokens idé är bra. Jade låter sin farmor flytta in hos henne i Paris istället för på hem. Jade skriver bok, farmor har läst i hemlighet hela livet. Deras världar berikar varandra.

Men bokens övertydlighet och pratighet drar ner hela intrycket. Det kan t.ex. stå så här: ”Mamoune var så otrolig, så oförutsägbar. Jade anade redan att hon tillsammans med henne skulle få den ena överraskningen efter den andra.” eller så här ”Tack vare Mamoune uppfylldes hon av nya känslor och en insikt om att hon var förbunden med en äldre värld och kunde fortsätta sitt liv genom att spinna vidare på den väv som hon kommit ur.” (Med tanke på slutet kanske man kan se boken som ett ej antaget manus, och då blir det ju en intressant litterär effekt istället. Tror dock inte att det var tanken.)

Betyg: 2 (ganska mediokra) ”exotiska tyger”

TIPS: Marie Gröön på Dagensbok.com lyckas beskriva exakt vad som är problemet med bokens språk. Läs!

Under jorden i Villette – Ingrid Hedström

Del 3 om den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot. Har lyssnat som ljudbok och insett att Villette-böckerna är bättre i pappersbokform, för då blir det högre fart. Man förstod saker efter två timmars lyssning som de inte kom fram till förrän efter åtta, och det var seeeegt.

Men den är underhållande och spännande, och bygger vagt på verkliga händelser. Hon borde dock börja med mer praktiska skor. Och vad är grejen med att de uttrycker alla sina känslor genom sin blick? Sorgsen blick. Rädd blick. Mörk blick. En döljande blick. En kall blick.

Betyg: 3 armeringsjärn (inte av toppkvalitet)

Bra idé men ack så tråkig

Förra bokcirkelboken: Paradisträdgården.
Nuvarande bokcirkelboken: En storm kom från paradiset.
Har bokcirkeln en hangup på paradiset?
Är en Paradisask det jag bör ta med till nästa träff?

Hur som helst.
Paradisträdgården var mitt förslag och ack vilket felval. Den var inte alls i min smak (ej heller i de övrigas smak, även om vissa tyckte att vi inte skulle vara så hårda mot den). Jag förstår ingenting, för den verkade ha en väldigt intressant handling; boken beskriver reaktionerna i USA och i juryn när det visar sig att den amerikanska medborgare som vunnit den anonyma tävlingen om att bygga ett minnesmärke på platsen där World trade center stod är muslim.

Men tyvärr så är den fruktansvärt seg och händelselös. De gör ingenting, har bara möten där de pratar om frågan. Show, don't tell, är väl någon slags formel för berättelser. Här är det bara tell och inget show.

Det ÄR intressanta frågor den ställer, och för amerikaner är den säkert ännu mer intressant. På baksidan står det att boken till exempel är nominerad till Guardian first book award och utsedd till en av Barnes & Noble best book of 2011. På förlagets infosida om boken är alla citat o-er-hört lyriska. Jag är mest oense med Göteborgsposten. ("Amy Waldman skildrar rappt och välskrivet hur en tävling om en minnesplats förvandlas till en berättelse om att demaskera fienden i de egna leden." Det var sannerligen inte rappt! Och vilka är de egna leden i en bok där ingen är huvudperson?)

Uppenbarligen delar jag inte den allmänna uppfattningen. Idén får fem toasters, men genomförandet max 2.

Titel: Paradisträdgården
Författare: Amy Waldman
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2012)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

PS: Och så här tyckte bokcirkelkollegorna Bokblomma och Med näsan i en bok om boken. Håller med om denna Alyssa. Gaaah!


Från ett paradis till ett annat. 

Vilken blomma ska man ta för att säga KOM IHÅG MOMSRAPPORTEN, va?

Blomsterspråket är en bok där jag gillade hälften. Det som handlar om en uppväxt som fosterbarn, att hitta tillit och att göra vad som helst för att få stanna där man känner sig trygg. Men andra halvan. Ack. Skadad av det svenska systemet med skatt, körkort, blanketter och organiserade födslar på BB med personnummer tycker jag att boken är orealistisk. Hur det går ihop med att jag helt accepterar att blombuketter påverkar folks liv vet jag inte.



Boken handlar om Victoria som är 18 år och just utsparkad från ett hem för föräldralösa. Hon är intresserad av att hata världen och sig själv samt att kommunicera enligt det viktorianska blomsterspråket. Att ge en ekpelargon till någon betyder till exempel ”sann vänskap”. Men det verkar också som att blommornas budskap kan påverka och hjälpa… Victoria börjar jobba svart på en liten personlig blomsterbutik, och på blomstermarknaden träffar hon en mystisk blomförsäljare.

Det är väldigt bra skrivet om uppväxten, och blomsterspråket är en ovanlig detalj. Men varför måste den obligatoriska kärlekshistorien in? Boken hade vunnit på att låta Victorias utveckling räcka som handling. Och nu: SPOILERVARNING.


Ungefär så här tänker jag mig att blomsteraffären ser ut. Fast den heter Bloom. 
Foto: Systern.

Det jag ogillade med boken var att det gick så snabbt fram. Hon brutalkonfronteras med sitt förflutna och sin självbild när hon blir gravid helt plötsligt. Kan man tycka att det händer för mycket i en bok? I så fall tycker jag det. Hon hinner precis lämna institutionen när allt händer på en gång. Det är klart att det kan vara så, men det känns ansträngt. Boken pressar in jättejättemånga prövningar. Och så var hon i ena ögonblicket så otroligt svag och kunde ingenting, för att i nästa ögonblick starta framgångsrik bukettverksamhet med smarta pr-knep för visitkort.

Och den här killen hon blir kär i, är det inte lite väl, hur otrolig han är? Varför har HAN inga som helst mentala problem eller issues eller något efter att ha haft den uppväxt han haft? Han bara: nämen här är hon ju igen, vi fotar lite rosenknoppar och sen lär jag mig laga mat och lagar storslagna rätter och renoverar huset och kräver ingenting. Men den kravlösheten kanske är hans problem, vad vet jag. Och så är det ju det här med att hon startar företag utan att fylla i en endaste blankett. Och det lyckliga slutet? Det är så amerikanskt. Det äcklar mig i sin lycka. Kanske är min feel-good-bonanza slut nu.

Om boken hade en lukt skulle det vara blöt heltäckningsmatta, den varma luften i en liten lastbil på sommaren, och sådär som tulpaner luktar när man tar ut dem ur pappret.

Betyg: 2
(Och som vanligt måste jag tänka på att jag inte sätter betyg på personerna i boken, utan på läsupplevelsen. Har lite svårt för att skilja på det där…)

Titel: Blomsterspråket
Författare: Vanessa Diffenbaugh
Översättning: Hanna Axén
Förlag: Bazar förlag, 2012
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Varför kom du inte före kriget?

Åh lilla bok, varför är jag inte förtjustare i dig?
Det finns ju så mycket som jag borde gilla: uppväxtbok, kvinnoliv, 1900-talet. Om hur det var för en kvinna att komma till staten Israel som överlevande efter förintelsen, och hur var det att vara andra generationen? Vad händer när överlevande och de som redan bodde där innan möts? Statuskrockar? Rätt klädsel och stolthet. Fast beskrivet duttigt och lustigt.

Vet inte vad det var som gjorde att det liksom var ett avstånd mellan mig och boken. Men när hon öppnade skåpet i slutet, då blev berättelsen lika verklig som gåshuden på min arm.

Författare: Lizzie Doron
Titel: Varför kom du inte före kriget?
Översättning: Tobias Goldman
Förlag: Weyler Förlag, 2011

Framsidan säger att det är en annan slags bok. Och titeln förstår jag inte. 

Hellre "Om en pojke" om det ska läsas Hornby

Precis efter att jag sett oväntat fantastiska Searching for Sugarman (GÅ OCH SE! Eller hyr! Streama! Betitta!) började jag läsa Nick Hornbys bok Juliet, Naked. Det var samma story, ibland. Fast här letar de efter musikern Tucker Crowe, som har en minst sagt energisk fanclub på nätet trots att han inte gett ut något nytt på tjugo år. Var bor Tucker? Hur ser han ut? Har han skägg? Varför slutade han att spela? Vad betyder ordet "waiting" i spår fem på hans andra album?



Handlingen kretsar kring snart-för-gamla-för-att-få-barn-paret Annie och Duncan. De bor i en brittisk kuststad, som är både sömnig och sandig vad det verkar. SAMMA SAK IDAG IGEN skulle de ha som väggord, om de hade ett. I egenskap av Total-Tucker-Crowe-Nörd får Duncan ett förhandsex av hans nya platta, en akustisk version av den fantastiska skivan Juliet. På crowianernas forum skriver han en lyrisk recension. Annie skriver i sin tur en egen recension där hon sågar Duncans synpunkter en efter en, och det leder till att hon får kontakt med den riktiga Tucker Crowe.

Relationer, brittisk kustort, förvecklingar, musiknörderi, en radda med barn. Jag undrar när den här blir film? Eller är den redan det?

Bästa med boken: Igenkänningsfaktorn på att överlyssna på låtar av sin favoritartist. Mannen som kommer och lämnar in hajens öga i en glasburk (mohahahaha). De små funderingarna om att ha hamnat där man har hamnat och var man ska hamna sen. Den otroligt nördiga resan i USA.

Gillade minst med boken: Att det kändes när jag läst ut den som att det inte hänt så mycket viktigt i den. Och att jag inte fick någon karaktär som jag liksom hejade på eller brydde mig om. Den är inte i närheten så bra som Om en pojke, så om jag ska tipsa om en Hornby-bok så tipsar jag om den istället.

Betyg: 2, för att jag saknade det där lilla extra. Vad det nu är. Känslan för en bok?

Titel: Juliet, naked
Författare: Nick Hornby
Förlag: Forum (2010)
Översättning: Marianne Mattson
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Spretig lycksökare imponerar inte

Det är 1907. Piet Barol anställs som informator hos en av de rikaste familjerna i Amsterdam (det ser man på att deras hus har flera fönster i bredd). Hans unga elev är en mästare på piano men på grund av tvångstankar kan han inte gå ut. Barol är vådligt snygg och har en enastående erotisk dragningskraft, vilket gör att minst hälften av alla i huset blir mer än förtjusta i honom. Han väljer dock noga ut vem han ska förföra – för sin egen vinnings skull.



Jag gillade att man fick en liten glimt av Amsterdam 1907. Dessutom har boken en yttepyttesvag likhet med Downton Abbey eftersom man både får följa tjänstefolk och husfolk.

Däremot gillade jag inte själva berättelsen. Kanske beror det mest på huvudpersonen, som är rätt så dryg, eller på att karaktärerna i boken inte känns levande för mig. Spretig handling kanske är det jag känner. Piet har någon slags känslor för herrn i huset och vill ha honom till far, och så är det hotellhistorien i USA, och flirten med frun, och dottern som vill ha en modeaffär, butlerns tankar, och så den helgonförklarade nu döda modern.

Det hade varit fint om delarna med sonen med tvångstankarna hade byggts ut mer, för när Piet och han får kontakt och börjar komma någon vart känns det lite levande ändå. Men luften är fri, så det är helt mitt eget fel att jag läste ut den. Men är man en sucker för att få veta hur det går så är man.

Betyg: 2

Titel: En lycksökares historia
Författare: Richard Mason
Förlag: Lind & Co, 2012
Hittas t.ex. här: Adlibris eller Bokus

En bok om en spökskrivare, eller om karriär, eller om tonårsbarn eller?

Nu provar jag att köra på mer strukturerade recensioner. Det kanske är livets fröjd?!

Bok: Vända blad
Författare: Julie Jézéquel

Handling: En spökskrivare annonserar ut sina tjänster via nätet. Hon får ett uppdrag. Kunden betalar otroligt bra men verkar skum på något sätt. Han vill ha en bok om sin livshistoria, men den ska vara påhittad. Weird.

Gillar: Boken utspelar sig i Frankrike, huvudpersonen har intressanta inblickar i tv- och filmmanusvärlden, och det är inte ett väntat slut. Det är också lite spännande med hennes mystiska uppdragsgivare. Varför är han så mystisk?

Gillar inte: Det händer för lite med huvudpersonen! Hennes jobbkris skulle kunna leda någon vart. Hon skulle kunna komma någonstans. Nu blir jag bara lite deppig över hennes situation. Men det kanske kommer efter boken är slut. Fast som läsare vill jag hellre att det intressanta ska finnas mellan pärmarna än utanför. (Ibland, måste man vara så konsekvent jämt?)
Och så känns hennes son som en person som knappt får finnas i hennes liv, fast hon inrättat hela sitt liv efter sin son. Förstår inte.
Och så var den spretig. Många ämnen som jag inte hann engagera mig i. Den kanske är en lång novell?

Därför läste jag boken: Har jobbat som spökskrivare en gång. Boken var kort (lämplig avbytare), och utgiven av Sekwa (gillar ofta).

ZE BETYG: 2+

Köp boken via Bokus, Adlibris eller varför inte låna den!


Fredagens projekt. Har inte hunnit använda tången än. Man ska tydligen dra ut skruvar bakom väggen med den på något vis.