Ny bok om Sverige efter feberdöden

Tredje delen i Sofia Nordins spännande serie om överlevarna efter en dödlig feber är ganska fristående. Man får några vinkar till det som hänt i tidigare böcker, men i övrigt är boken sin egen roadmovie. (Road-bookie?)

Här är det Ella som är huvudperson. Hon och Nora är på väg till Umeå för att träffa andra överlevare efter att de hört ett utrop på radion. De slangar bensin från stillastående bilar, bryter sig in på mackar för att få tag i mat och sover i tält. Det är spännande att följa deras resa, men det jag tycker är bäst är hur Ella kämpar med sig själv – hur är hon egentligen när hon ställs på prov, vad är det hon saknar mest i den nya världen och hur vet man om man är kär eller bara längtar efter att vara nära någon annan?

"Jag vill inte bli lämnad. Jag vill sluta lämna folk. Jag vill inte göra någon besviken. Jag vill vidare. Jag vill komma hem. Och det enda som till sist finns kvar är det här: Om man inte har någon så finns det ingen som kan lämna en."

Jag gillar konceptet med att en ny person är berättare i varje bok och hoppas att vi får Noras perspektiv nästa gång. Fast samtidigt lämnade boken en cliffhanger som gör att jag vill veta mer om Ella. För det kommer väl fler? I den här boken ställs för första gången frågan var febern kom ifrån och varför den inte betedde sig som vanliga smittor. Det vill jag också veta!

Läsåldern är enligt förlaget 12–15. Det tror jag är en bra riktlinje, men jag läser den med stor behållning. Språket flyter lätt och författaren lyckas göra Ella till en egen person, och jag förstår lite mer varför hon varit så jobbig i den föregående boken.

Titel: Som om jag vore fantastisk
Författare: Sofia Nordin
Ålder: 12–15
Förlag: Rabén & Sjögren, 2015 (Rec-ex)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Dito

En bok att läsa i ett svep: Legend

Legend handlar om ett del av ett framtida USA som istället heter Republiken. Alla barn måste göra en prövning när de är 10 år, och resultatet avgör vilka skolor de får gå i och i vilka sektorer de får bo. Day misslyckades på sitt prov och lever nu på gatan, där han försöker förstöra så mycket som möjligt för Republiken. June är Republikens bästa barn med full pott på provet. Hon får i uppdrag att leta upp den farliga brottslingen Day. Och så möts deras vägar.

Boken är en lättläst äventyrsdystopi med inte oväntade inslag av kärlek, familjelojalitet och undersökande av mystiska komplotter. Greppet med vartannat kapitel ur Days respektive Junes perspektiv fungerar bra, och sidorna flyger fram. Läste boken på ett kvälls- och ett morgonsvep och den höll uppe spänningen bra.

Det höga tempot leder till att jag inte hinner reflektera så mycket över saker som handlingens trovärdighet eller karaktärernas egenskaper. Men nu i efterhand tänker jag att handlingen i och för sig inte är jätteoriginell, och huvudpersonerna beskrivs nästan enbart som otroligt snygga och fantastiska och kan klättra uppför 15 våningar på 5 sekunder (och de onda är väldigt onda i stil med Darth Maul.) Oavsett så gillade jag läsupplevelsen, uppskattade att hamna i ett läsflow, och tror att jag kommer läsa fortsättningen.

Betyg: 3 efterlängtade kycklinggrytor

Titel: Legend
Författare: Marie Lu
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista, 2013
Antal sidor: 296
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Cdon

Sista delen Hungerspelen

Men alltså.
Har nu läst ut sista delen i Hungerspelstrilogin och är liksom... besviken?
Det beror mest på dessa tre saker:

1. Katniss är för lite Katniss.
2. För många dör.
3. Handlingen känns som en svans, ditsatt efter de två första böckerna för att förklara hur det gick. Det som man klipper bort i en bra film men visar i en dålig.

Och det kanske är mest realistiskt att Katniss bryts ner och helst vill gömma sig i ett hål omväxlande med att hon är fixerad vid att döda Snow, men det är inte så jag vill att det ska vara! Hon ska vara modig och smart och ta initiativ.

Och det kanske är mest realistiskt att väldigt många dör i ett inbördeskrig, men det är inte så jag vill att det ska vara! Somliga personers död gör att jag vill kasta boken i väggen i protest för att det är FÖR grymt. (Sidan 915, i denna version.) Om den bara inte varit så fin och i inbundet format hade jag nog gjort det.


Fin och i inbundet format.

Den intressantaste delen av handlingen tyckte jag var i bokens början, när systemet i 13 beskrivs. Kontrasten mot fattigdomen i 12:an, det till synes vänliga (men väldigt kontrollerande) samhället, inriktat på försvar men också bra på attack. Spänningen mellan gott och ont i det där hade det gärna fått handla mer om.

Men en bladvändare är det utan tvekan; konsten att sätta en spännande slutmening i varje kapitel behärskas till fullo. Önskar dock att jag hade kvar den oläst i hyllan, för då hade den fortfarande varit en fröjd att tänka på.

Betyg: 2 kapslar och inte en endaste härmskrika

Titel: Revolt
Författare: Suzanne Collins
Översättning: Lena Jonsson och Emma Jonsson Sandström
Förlag: Bonnier Carlsen, 2010
Antal sidor: ~329
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

Om alla dör, vad händer då?

SÅ BRA!

Läste ut den på kvällen och drömde om 1) att alla dog utom jag, 2) att jag tog hand om kor. Sa jag att jag lätt lever mig in i böcker?

En sekund i taget är en sjukt spännande bok om att överleva en dödlig pandemi, och hur världen förändras när både el och andra människor försvinner. Gillade verkligen hur författaren fått till huvudpersonen Hedvig, och hur hennes tankar och funderingar velade sig framåt. Tyckte också om att Hedvig utvecklades från att tänka att hon inte ens vill försöka, till att bli en sån som fäller träd.

Språket är utan hack och sånt där man trasslar in sig, det flyter på och jag vill läsa mer om Hedvig när boken är slut. Hoppas sannerligen på en fortsättning.

PS: Läs också Boktjuvens blogginlägg där hon undersöker om boken är trovärdig när det gäller elavbrott. Mycket intressant!

Betyg: 4 starkt lysande pannlampor

Titel: En sekund i taget
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 193
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Divergent – två månader senare

Vad minns jag om Divergent, två månader efter att jag läst ut den?
Jag minns att jag läste den från pärm till pärm på tåget till Göteborg, samtidigt som jag åt nya sorten Ahlgrens bilar (med både frukt och vanligt). Det prasslade när jag bläddrade, och när jag tog en godis. Tanterna ovanför snarkade.


Bok med utsikt från tåg som bakgrund. Vem vill hoppa av och på i farten? 

Handlingen twitter-style: I framtiden måste man välja vilken falang man ska tillhöra. Tris väljer oväntat och måste bevisa att hon hör dit. Våld och intriger. Kärlek?

Gillade: Spänningen! Släckte inte förrän den var slut. Idén om hur det bästa samhället skulle skapas – och beskrivningen av hur de olika falangerna började smutskasta varandra. Krackelering av utopier tilltalar mig alltså. Efter Hungerspelen och Matchad var jag dessutom ytterst tacksam över att det inte klämdes in något triangeldrama.

(Nu hämtar jag anteckningarna för jag minns inte mer.)

Gillade också: Matrix-stämningen i den stora grottan hos De tappra. Att det vrids och vänds på om man kan vara både osjälvisk och modig. Att föräldrarna är mer än hon trott. Slutet tyckte jag tydligen var abrupt, och Tobias var ett jättedåligt namn på huvudpersonen. Kommer läsa fortsättningarna när jag vill ha något lättläst och spännande.

Betyg: 3

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista, 2012
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus.