Det bidde ingenting

Nej, det blev inga fem sidor om något Nobelprisaktigt.

Det hade kunnat gå om det funnits mer tid. (Och prioriterats annorlunda, men jag har hört att det är olagligt att strunta i festligheter och att sömn tydligen ska vara bra?)

Så nu får jag helt enkelt försöka uthärda ett liv utan universitetspoäng i Nobelpriset.

Fast... jag kanske kan läsa den här istället?

Linnéuniversitetet – Årets Nobelpristagare i litteratur är...

Nån annan som är pepp?

En blå kursbok som i så fall skulle kunna återanvändas. & Vargas Llosa ska väl läsas snart ändå, kanske.

Ska jag eller ska jag inte?

Håller ju på men den här Nobelprisetkursen.

Och nu står jag vid ett vägskäl.

Ska jag fortsätta (dvs. skriva 5 sidor om nånting) tills om knappt två veckor,

eller ska jag säga "Hejdå lilla kursen, det var kul så länge du bara underhöll mig med streamade föreläsningar som jag kunde titta på när jag själv hade tid, men nu när jag ska producera något själv så ger jag upp"?

What to do?

Två streamade pristagare.

Bästa breven

Brev? Fy vad trist, tänkte jag. Men nej! Detta är livets bok! Tomas Tranströmer och Robert Bly skriver brev till varandra. Och de blir vänner. Det är kul att se hur de ändrar tilltal med tiden, från ett artigt Niande till ett vanligt du.

Breven innehåller till exempel följande:

1) allvarliga saker och praktiska saker omskrivet med humor

2) Tranströmers gissningar på hur biografiska notiser om honom kan se ut (s. 139)

3) råd från Bly om att man ska läsa kritik av sina egna verk med ena handen för munnen för att kunna dölja sitt skratt

4) Tranströmers progressiva inställning till barnkläder (flick/pojk), som skulle reta upp hela forumet Familjeliv och alla tröttsamma typer. UnderbaraClara har skrivit bra här.
5) Blys beröm till Tomas om att han har lyckats ingjuta tillräckligt mycket hönsighet i sina hönsrader. Hönsrader! You gotta love it.

På det hela taget får den mig att gilla dikter lite bättre, eftersom de här poeterna/lyrikerna/diktarna har en ganska skön distans till det hela. Ibland säger de "nu är jag ganska trött på min dikt" eller "läsaren får själv bestämma om det ska vara en liten eld eller en skogsbrand". Samtidigt som de nördar ner sig i enstaka ord på ett fantastiskt sätt.

Boken visade tydligt att dikter (=text i mycket koncentrerad form, buljongtärningsform enligt Nobelpriskursen) påverkas jättejättemycket av översättningen. Så här säger t.ex. Tranströmer:

"Det är synd att 'redwood' är ett av de där amerikanska träden som inte kan översättas (liksom box-elder t.ex.). Man kan inte översätta en hel flora. En känguru är begriplig för en svensk men ett RÖDVEDSTRÄD eller värre SEQUOIATRÄD aldrig." s. 39–40.

Jag tänker osökt på pinje.

Och dessutom fick jag veta att en ord kan ha en inbyggd känsla. Tranströmer skriver ofta "det är ett lugnt ord" eller "det är ett ord med en farlig känsla", för att Bly ska kunna göra bra översättningar. Och det stämmer ju!

Avslutar med en del ur ett brev från Bly:

"När ska du läsa i Pittsburgh? Hur länge kommer du att stanna i landet? Har du bestämt datum för Univ. of Minn? Kommer du och besöker oss? Vill du att jag arrangerar några andra uppläsningar? Hur många uppläsningar vill du ha? Använder du tandtråd varje dag? Vilka fritidsintressen ägnar du dig åt för närvarande? Föredrar du hängslen eller livrem? Har du vänner på andra planeter? " s. 221

Om akademiskt skrivande

Jag hade glömt hur akademiska låter.

Måste öva så att min inlämningsuppgift får den rätta känslan.

På akademiska kan man till exempel säga en sån här enkel sak:

"Gamla böcker ger ju en fantastisk möjlighet för folk att få reda på hur människor levde och tänkte förr i tiden."

så här istället:

"Redan texterna själva är ett enastående primärmaterial för sociologiska och ideologiska undersökningar med historiska dimensioner."

(Från Litteratursociologi, sidan 19, av Lars Furuland & Johan Svedjedal.)

Boken är så deprimerande ful att jag istället visar väderläget i Umeå. Det är svinkallt men ack, ack så vackert.

Eller?

Viktig lärdom: Bilda inte ditt intryck efter att ha läst första sidan av en bok.
Det kan visa sig att intrycket är mer komplicerat än så.
Ingen vill numera fira Heidenstams födelsedag.
Ingen vill numera hylla hans verk.
”Förkastelsedomar har uttalats om hans tillkortakommanden som människa”.
Han är lite mer som Håkan Juholt än som Elvis, verkar det som.

(Fast det är ju NU. Han kan ju fortfarande ha varit Elvis FÖRR.)

*läser vidare*

Uppdatering: Woop woop! På sidan 28 får man veta om en dramatiker vid namn Gottfried Grafström som minsann gjorde paralleller mellan Verner och Elvis. Så han kanske var Elvis förr ändå.

Verner Gaga?

Läser i kurslitteraturen inför morgondagens föreläsning.
Helt plötsligt förstår jag lite bättre varför Heidenstam fick Nobelpriset. Han var helt enkelt sekelskiftets Lady Gaga. Eller Elvis. Eller annan valfri person som är sjukt känd och även fortsätter att dyrkas efter sin död. I alla fall i Sverige.

Hans bild har varit på frimärken.
Hans namn har varit på tätortsbussar i Motala.
Jag har haft en brevvän som bott på en av Sveriges alla Heidenstamsgator.

Varor marknadsfördes med hans profil på.
Då är man sjukt känd.

Återkommer när jag läst mer i boken. Allt detta lärde man sig trots allt på första sidan i inledningen (exklusive min brevvän)(och kanske det där om profilen?)(var har jag då läst det?)(får återkomma om det också).

Världens schnyggaste framsida på en vetenskaplig avhandling?

Så det kan bli

Det jag hade tänkt läsa den närmaste tiden:

Resultatet av det frenetiska lånandet de senaste dagarna:

(Har även hittat lösningen på den lilla, lilla detaljen Ha Tid Att Läsa Lång Rad Med Böcker. Träningsvärk. I låren. Införskaffas med fördel under utförandet av hästhoppning. All förflyttning medelst ben känns då högst onödig, omöjlig och omotiverad. Och läsning är ju som vi alla vet en ypperlig aktivitet att utföra i stillasittande läge.)

Kaoset vid kursstarten

Men inte behövde jag oroa mig länge över att inte ha något att läsa. Dök ner i Nobelprisetkursens litteraturlista och kom upp med

1) panik

2) kaosstämning

3) en lista på en miljard böcker som ska hittas/lånas/läsas innan en miljard olika datum som jag kommer blanda ihop och glömma bort och förtränga.

Har dock (försökt) åtgärda detta med

1) frenetiskt letande efter lånekortet från Universitetsbiblioteket

2) frenetiskt lånande på ovan nämnda bibliotek

3) frenetiskt planerande och en oerhörd produktion av dokument som heter sjukt sexiga saker som "planering", "lista över böcker" och "kursidéer".

Mina fellows in crime är (vad jag vet hittills) Lyran, Paperback lover, Enligt O och Mimmimarie. Jag tröstläser deras blogginlägg och känner mig inte ensam längre.

Nobelpriskursen var först ett skämt men är nu seriös och populär

Kolla klipp från svt här:

Status på Nobelprisetkursen

Och jag var sjukt nöjd över att ha 999 av 999, tills jag upptäckte att det var platsgaranti. Platsgaranti är dagens party pooper.

Och kursen? Nobelpriset i litteratur!

Läs mer + länk till anmälan här: umu.se/nobelpristjolahopp

Ses vi på kursen? JA!