Att öva inför bokmässan

En av mina secret evil masterplans med att besöka Littfest var att öva inför Bokmässan i september. En god bloggambassadör rekognoscerar och tränar för att komma i toppform till själva mässveckan. Littfest utspelas i och för sig på 2 dagar istället för 4, och på en yta som Bokmässan skulle kalla ”en lagom stor yta för två montrar och en föreläsningssal”, men det är ju just det som är poängen med övning. Börja smått. Här är mina slutsatser så här långt:

• Ta med en vattenflaska (och om det går en bärbar toalett?)
• Välj rätt skor, annars ger din hälsporre igen (se bild nedan)
• Glöm inte ditt förprickade program (ha det i appen?)
• Ha med något att skriva på. Det blir väldigt konstiga anteckningar i mobilens pyttiga anteckningsapp (lerativt ätt att övers Ett exempel Imponerand!världen är i sig mwtaforiskfull av sammanhang). Alternativt kan man ju öva på att skriva på mobilen. (Skaffa en padda?)

Och sist men inte minst:

• Ät regelbundet så att du inte blir för trött och går hem innan Bodil Malmsten ska prata.

Har ni rutinerade bokmässebesökare fler tips?


Till vänster: awesome. Till höger: icke awesome.

Om Littfest 3: Att översätta från kinesiska till svenska och tvärt om

Ett seminarium som hade kunnat vara tre gånger så långt och ändå inte ha hunnit med allt var det om översättning från kinesiska till svenska. Jag gick dit i egenskap av ”Person som snart ska läsa Mo Yan och tycker att det är coolt att ha lyssnat på översättaren”.

Anna Gustavsson Chen borde dock ha fått veta innan hur lång tid hon hade på sig så att hon inte ursäktat sig och skyndat sig igenom sina mycket intressanta bilder över hur kinesiska är uppbyggt och vilka problem man som översättare ställs inför. Hon fick mig att inse att när jag skriver om en bok ska jag skriva dit vem som översatt. Vilket jobb de gör! Så här säger hon om att översätta i en intervju från 2009 på sajten GB times:

”Det viktiga är inte bara att man fångar orden, så att säga. Man ska fånga hela stämningen och känslan som läsaren får när de läser texten. Att överföra den till svenskan är ganska svårt.”

Och det var väl alla deltagarna i seminariet ense om. Och att översättaren är både mästare över, och underordnad texten som ska översättas.

PS: I slutet på intervjun tipsar hon om två kinesiska författare som hon gillar, varav Mo Yan är en av dem. Bådar gott! :)


Och hittar man ”en munk med ett paraply” i en kinesisk text är det inte vad man kanske tror, utan en ordlek som egentligen betyder ungefär ”inget hår - ingen himmel”, som i sin tur betyder ungefär ”jag gör precis som jag vill”. Sa jag att det verkade svårt att översätta? Hm?
Foto: sxc.hu

Om Littfest 2: Liv Strömquist och trängseln

På fredagen kom en reporter och frågade mig ”vad jag såg mest fram emot med Littfest”. Utan att tänka svarade jag ”Liv Strömquist”. Så jag verkade ju onekligen redan ha valt mellan de två krockande programpunkterna. Bra val. Kom två minuter tidigt men det var ändå fullsatt till sista trappavsats.

Ur innehållet: Liv Strömquist visar en av sina första serier (Jag har börjat på karate. Vad har man för byxor där? Sparkbyxor!) berättar om sin process med ett album (samlar böcker och urklipp i en låda i upp till 1,5 år) och om makt i serievärlden.

Hon verkar så klok och smart och bra och svarade så roligt och genomtänkt och spontant på frågorna att hon är min nya idol och jag vill börja rita serier för det verkar så KUL. Tyvärr satt jag så långt upp att jag inte kunde ta en endaste bild. Här är en bild på ett album istället så ni vet vad ni letar efter här i livet:


Och förlåt för att jag stavade ditt namn fel på Twitter. QU QU QU ska jag nu komma ihåg för resten av livet.

Om Littfest 1: Maria Sveland och trängseln

Har skrivit ihop några intryck om de tre bästa Littfest-seminarierna, och ett extra bonusinlägg. Här är det första.

Kom fem minuter för sent och då var dörrarna låsta. Men när en gick ut smet jag in istället för henne. Proppfullt i hela Idunteatern. Det gjorde mig glad.

Maria Sveland pratade om boken Hatet och hur feminism inte längre är ett populärt ord. Hennes tanke är att samhällets fokus på valfrihet och individer motverkar feminismen eftersom det inte längre finns några strukturer. Det är upp till var och en att skapa sin egen jämställdhet. ”Om du inte är nöjd, gör något åt det, var inget offer.” Tror det ligger mycket i det. Individualismens baksida.

Var det då värt att lyssna på en författare? Det tycker jag. Har inte läst Hatet (än) men kommer att göra det snart. Och då har jag med mig bilden av författarens idé med boken och hur hon är när hon pratar. Tror att det kan göra mitt intryck av boken mer rättvist, på något sätt.

Man kan se hela samtalet på webben: Littfest mediearkiv


Utsikt från min ståplats vid ena ingången. En lång person stod till höger, men där bakom sitter de.

En kloning, tack!

Snart drar Umeås egen bokfestival Littfest igång. Torsdag till lördag fylls Folkets hus med omnejd med bokliga grejer och författare med mera. Har hittills aldrig varit där men tänkte att nu är det dags. Ser det lite som en uppvärmning inför Bokmässan. Ikväll har jag således övat på att läsa programpunkter med överstrykningspenna i högsta hugg.

Och nu sitter jag här med ett brysselkex som enda tröst, för hur ska man välja när de här två programpunkterna krockar? (Det känns väldigt mycket som att öva inför Bokmässan.)

Alternativ 1: Liv Strömquist och Annika Norlin på samma gång. Episkt! Är vad jag tror om detta.



Alternativ 2: Om en Nobelpristagare, plus skådespelare och nyutkommen samling. Värt! Är vad jag tror om detta.



Vad skulle du ha valt?