1306 En omväxlande söndag

Söndagen inleddes med att jag väcktes av barnbarnen med kramar. De hade kommit sent på fredagsnatten från Öland och skulle stanna i Mogata tills på söndagskvällen. På lördagen hade de lekt tillsammans med grannbarnen hela dagen och bara kommit in då och då för att äta lunch eller middag eller mellis.

Nu igår söndag, hade jag en mässa i Rönö kyrka på Vikbolandet tillsammans med vår vän, prästen Kurt, som numera också är Mogatabo. Det passade naturligtvis bra att vi åkte tillsammans dit. Vi passade färjan mellan Stegeborg och Vikbolandet och anlände i god till den lilla vackra kyrkan.

Rönö fina gamla kyrka på Vikbolandet. Kent tog alla bilderna från kyrkan. (De går att klicka större.)

Det var underbart att se den gamla triptyken i koret helt återställd med alla sina medeltida träskulpturer. Altartavlan hade ju gapat tom  i över ett år, så när som på några få av träskulpturerna, som var av senare datum. Av en ren lyckträff hade de spårats och återbördats till kyrkan och den spanjor som stulit dem hade anhållits och straffats. Hur altartavlan såg ut när den var tom har jag berättat här.

Triptyken i Rönö kyrka med medeltida träfigurer.

Kurt höll som vanligt en intressant predikan över nådens gåvor, som var söndagens tema, och jag kompade psalmerna och den övriga liturgin på den gamla orgeln. Allt flöt bra och som postludium spelade jag Boeves psalm. Förmodligen första (och sista?) gången den spelades i denna kyrka på orgeln.

 Kurt predikar från predikstolen i Rönö kyrka på Vikbolandet.

När vi kom hem hade Mirren lunchen klar och sen var barnen ute och lekte tills Casimir kom in med andan i halsen och sa att det bodde en pokemonfigur utanför huset på vår gata. Vi hittade den mycket riktigt och som om inte det var nog, meddelade han oss efter en stund att ännu en sådan figur bodde uppe vid kyrkan vid kyrkporten.

Han och grannflickan begav sig iväg och hittade den också. Men för att den skulle visa sig helt måste de gå två kilometer  - åt vilket håll de ville. (Ett utmärkt sätt att få barn att komma ut och röra sig, eller hur?) Tyvärr hanns inte detta med eftersom barnbarnen skulle åka och bada vid Stegeborg med grannbarnen innan de åkte hem till Mälarhöjden. Men pokemongubben bor väl kvar vid kyrkan tills nästa gång de kommer hit, antar jag och då blir nog promenaden av.

Innan de åkte hann alla barnen med att festa på de pannkakor som Mirren bakade på sin eminenta pannkaksmaskin.

Barnbarnen tillsammans med grannbarnen festar på pannkakor som mamma Mirren bakat.

1260 Påsk i Skällvik och Sankt Laurentii kyrkor

Gamla fjädrar från tidigare år pryder påsktuppen. Att köpa några nya är inte aktuellt sedan rapporterna om att de plockas från levande fåglar har kommit. Därför blev det inget påskris i år.

Kent och jag har varit ensamma i påsk och eftersom Kent är vegetarian har det varken funnits sill, lax eller lammkotletter hemma hos oss. Som jag kanske har berättat tidigare är jag helt ointresserad av matlagning och har ingen lust att laga någon extra mat till mig bara för att det råkar vara påsk. Kent fixar också för det mesta den delen av hushållsarbetet. Ägg äter jag varje dag ändå. Så påskaftonen firade vi med att inviga vårt nya dubbla våffeljärn som fungerade alldeles utmärkt.

Vårt nya våffeljärn inköpt på Clas Olsson.

Det har blivit mycket kyrka i år för oss. Sen jag gick i pension har jag inte varit på många långfredagsgudstjänster eftersom de brukar vara så långtråkiga och sorgliga. Det har till och med hänt att orgeln skulle vara tyst när vi sjöng psalmerna. Men när vi läste att gudstjänsten i den fina, gamla medeltidskyrkan i Skällvik skulle vara i form av en Taizégudstjänst, bestämde vi oss för att åka dit.

Några få kalkmålningar är kvar sedan medeltiden och även denna triptyk av Jungfru Maria. Kent tog nästan alla bilder i det här inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Det blev en mycket fin gudstjänst med långfredagens texter inramade av Taizésånger - några som jag faktiskt inte sjungit tidigare. Sångerna ackompanjerades av en kvartett bestående av en flöjtist, en violinist, en gitarrist och en kontrabasist. Efteråt var det fika längst bak i kyrkan, det brukar det heller inte vara på långfredagarna så det var en glad överraskning.

Altartavlan passar ju bra som illustration till dagens texter.

På påskdagen var det mässa i Sankt Laurentii kyrka med kören Halsbandet och med min vän Hans-Åke som trumpetsolist. Jag blev också glad när jag såg att vi skulle få sjunga den gamla, vackra påskpsalmen Vad ljus över griften som jag alltid sjungit i kyrkan på påskdagen. Den var borttagen förra året - till min besvikelse -  när det var påskdagsgudstjänst i Mogata. Det hjälpte inte att jag klagade...

Sankt Laurentii kyrka var smyckad med påskliljor och som man kan se står psalm nr 146 överst på psalmtavlan.

Kören Halsbandet är egentligen en profan kör men sjunger ibland i kyrkorna. Kantor Nils (som spelade kontrabas i Skällvik) var organist och ackompanjerade sångerna. Bland annat fick vi lyssna till några härliga gospelsånger. Vår nya präst, Patrik, höll en fin predikan helt utan något manus, vilket gör att det blir så mycket roligare att lyssna. Man kan inte slumra till heller om man sitter långt fram, som vi brukar göra.

Kören Halsbandet i vårliga halsdukar med sin duktiga dirigent Ann-Christin Hallgren.

Efteråt var det brunch i församlingshemmet. Förra gången var det ett pojkband The Triplets som spelade. Det har jag berättat om här. Den här gången hade det dukats fram en härlig påskbuffé bestående av ägg med räkor, laxsmörgås, ost, potatis, sill och gräddfil. Jag fick äntligen min beskärda del av påskmaten. 

Det som jag hade sett fram emot mest var att Hans-Åke och Nils skulle spela jazz under brunchen, eller hellre, riva av några evergreens. Det är ju min ungdoms musik och jag blev inte besviken. Det spelades bland annat både Misty, How high the moon, All of me och min favoritmelodi All the things you are. Kent spelade också in ett par av låtarna, men det gick knappt att höra vad herrarna spelade för att publiken pratade under tiden och gjorde sitt bästa för att överrösta trumpeten och pianot. Så det blev tyvärr ingen videosnutt att lägga ut den här gången.

Hans-Åke på trumpet och Nils vid flygeln.