Gamla fjädrar från tidigare år pryder påsktuppen. Att köpa några nya är inte aktuellt sedan rapporterna om att de plockas från levande fåglar har kommit. Därför blev det inget påskris i år.
Kent och jag har varit ensamma i påsk och eftersom Kent är vegetarian har det varken funnits sill, lax eller lammkotletter hemma hos oss. Som jag kanske har berättat tidigare är jag helt ointresserad av matlagning och har ingen lust att laga någon extra mat till mig bara för att det råkar vara påsk. Kent fixar också för det mesta den delen av hushållsarbetet. Ägg äter jag varje dag ändå. Så påskaftonen firade vi med att inviga vårt nya dubbla våffeljärn som fungerade alldeles utmärkt.
Vårt nya våffeljärn inköpt på Clas Olsson.
Det har blivit mycket kyrka i år för oss. Sen jag gick i pension har jag inte varit på många långfredagsgudstjänster eftersom de brukar vara så långtråkiga och sorgliga. Det har till och med hänt att orgeln skulle vara tyst när vi sjöng psalmerna. Men när vi läste att gudstjänsten i den fina, gamla medeltidskyrkan i Skällvik skulle vara i form av en Taizégudstjänst, bestämde vi oss för att åka dit.
Några få kalkmålningar är kvar sedan medeltiden och även denna triptyk av Jungfru Maria. Kent tog nästan alla bilder i det här inlägget. (Bilderna går att klicka större.)
Det blev en mycket fin gudstjänst med långfredagens texter inramade av Taizésånger - några som jag faktiskt inte sjungit tidigare. Sångerna ackompanjerades av en kvartett bestående av en flöjtist, en violinist, en gitarrist och en kontrabasist. Efteråt var det fika längst bak i kyrkan, det brukar det heller inte vara på långfredagarna så det var en glad överraskning.
Altartavlan passar ju bra som illustration till dagens texter.
På påskdagen var det mässa i Sankt Laurentii kyrka med kören Halsbandet och med min vän Hans-Åke som trumpetsolist. Jag blev också glad när jag såg att vi skulle få sjunga den gamla, vackra påskpsalmen Vad ljus över griften som jag alltid sjungit i kyrkan på påskdagen. Den var borttagen förra året - till min besvikelse - när det var påskdagsgudstjänst i Mogata. Det hjälpte inte att jag klagade...
Sankt Laurentii kyrka var smyckad med påskliljor och som man kan se står psalm nr 146 överst på psalmtavlan.
Kören Halsbandet är egentligen en profan kör men sjunger ibland i kyrkorna. Kantor Nils (som spelade kontrabas i Skällvik) var organist och ackompanjerade sångerna. Bland annat fick vi lyssna till några härliga gospelsånger. Vår nya präst, Patrik, höll en fin predikan helt utan något manus, vilket gör att det blir så mycket roligare att lyssna. Man kan inte slumra till heller om man sitter långt fram, som vi brukar göra.
Kören Halsbandet i vårliga halsdukar med sin duktiga dirigent Ann-Christin Hallgren.
Efteråt var det brunch i församlingshemmet. Förra gången var det ett pojkband The Triplets som spelade. Det har jag berättat om här. Den här gången hade det dukats fram en härlig påskbuffé bestående av ägg med räkor, laxsmörgås, ost, potatis, sill och gräddfil. Jag fick äntligen min beskärda del av påskmaten.
Det som jag hade sett fram emot mest var att Hans-Åke och Nils skulle spela jazz under brunchen, eller hellre, riva av några evergreens. Det är ju min ungdoms musik och jag blev inte besviken. Det spelades bland annat både Misty, How high the moon, All of me och min favoritmelodi All the things you are. Kent spelade också in ett par av låtarna, men det gick knappt att höra vad herrarna spelade för att publiken pratade under tiden och gjorde sitt bästa för att överrösta trumpeten och pianot. Så det blev tyvärr ingen videosnutt att lägga ut den här gången.
Hans-Åke på trumpet och Nils vid flygeln.