1963 Halvårskoll juli-december 2023

 JULI

I slutet av juli kommer Mirren och Casimir ner till Mogata och hälsar på. En anledning är att Martin Riessen ska hålla en orgelkonsert i Skällviks kyrka till minne av Johan Sebastian Bachs himmelska födelsedag den 28 juli 1750. 

Det blir en mycket fin konsert och Casimir får tillfälle att träffa och prata med organisten, som redan har hört talas om Casimir. Här kan man läsa inlägget från konserten och om efterföljande dags  promenad i Drothemskvarteren. I inlägget finns också bilder både på Martin Riessen och den fina Wisteniusorgeln från 1762. 

Jag, Mirren och Casimir i Skällviks kyrka. (Bilderna går att klicka större.)

Dagen därpå tar vi en promenad i Drothemskvarteren i Söderköping där stockrosorna står i full blom. Jag har börjat vänja mig vid rollatorn som gör att jag kan gå precis som vanligt. (Nu, ett halvår efteråt, är jag helt beroende av den när jag ska gå ut och promenera.)

Kent får för ovanlighetens skull vara med på en bild. Det är ju annars han som brukar står bakom kameran. 

AUGUSTI

Jag går min dagliga promenad med Rullan, som hon får heta till vardags. Familjen på Stengården ett stenkast från vårt hus, har planterat ett helt fält med solrosor. Det är självplock och man kan svischa en valfri summa till barncancerfonden om man vill. När sommaren är slut är det tusentals kronor insatta på detta konto. 

Nybyggnation i Mogata i kanten av solrosfältet.

Min äldsta dotter Anna med svärsonen Jörgen och dobberflickan Asta kommer ner och hälsar på i slutet av augusti. De ska ganska snart åka ner till sitt hus i Limoux i södra Frankrike där vi varit och hälsat på många gånger. 

Jörgen med Asta, Anna och jag. Det är svårt att se att dottern snart ska fylla 65.

SEPTEMBER

Kent  plockar champinjoner i trädgården nästan varje dag under ett par veckor. Han gör några goda svampomeletter och en del fryser vi ner. 

Jag fortsätter med mina danska studier på Duolingo. Här har jag berättat om vedermödorna med broder/systerspråket. Det börjar bli svårare nu eftersom jag får lära mig fler idiomatiska uttryck som "Vi tager en morfar" som betyder att man tar sig en lur. 

"Har du spist söm?" (med danskt ö som jag inte vet var jag ska hitta på min stationära dator)  betyder "Är du galen?" (Vi har ju hästskosöm i betydelsen spik.) Svårt är också att förstå att "At sluge kameler" betyder "Att kompromissa." Men roligt är det fortfarande med danskan. Jag börjar bli bra på "stöten" också, eftersom jag nästan alltid får mitt uttal godkänt.

OKTOBER

Mirren och Clarissa kommer på kort men efterlängtat besök. 

När vädret är vackert går Kent och jag en promenad i Söderköping. Man märker av att det snart är Halloween genom utsmyckningen i Hagaparken. Här har jag berättat mer om oktoberpromenaden.  

En jeansklädd herre med grön mössa sitter bland pumporna. 

NOVEMBER

Dagarna går så snabbt att jag sällan hinner att måla, men en och annan hälla blir det dock. Jag har ju mina rutiner, 20 minuters morgongympa, en timmes pianospel och en timme danska på Duolingo. En halvtimmes promenad när vädret tillåter. Sen är det ju alla måltider och efter lunchen "tager vi en morfar". Det blir inte så mycket kvar av dagen. Jag läser dessutom många böcker på paddan. Hur många och vilka kan man läsa om här. 

Skönt att slippa plocka fram allt när man ska börja måla igen. 

Jag har skrivit ett inlägg om hur den här målningen kommer till. Här kan man läsa om det.

DECEMBER 

På lördagen före första advent ackompanjerar jag önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka. Det är ett återkommande evenemang i kyrkan varje år. Man dricker kaffe och får önska sig sina favoritpsalmer som man sedan sjunger ett par verser av gemensamt. Det blir mestadels julpsalmer som önskas men även andra favoriter. 

Den största överraskningen det här året är att Mirren har åkt ner från Stockholm med Casimir och Caspar för att lyssna och vara med i kyrkan. Jag blir fantastiskt glad eftersom jag inte har en aning om det. Casimir får också tillfälle att pröva den fina orgeln i koret i kyrkan. Hela inlägget om evenemanget kan man läsa här. 

Casimir, jag, Mirren och Caspar vid kaffebordet efter avslutad spelning i Sankt Laurentii kyrka. 

En annan trevlig överraskning är att min bror Gunnar och svägerskan Anne Sophie kommer på spontant besök dan före dopparedan. Jag får två timmar på mig för att städa hjälpligt, plocka bort allt som finns på köksbordet och duka och för att göra mig i ordning. Med sig har de barn och barnbarn och vi blir elva runt bordet. Det är bara Tova och Hassi med barnen Ella och Noah som inte är med. De har just flyttat till USA. Som väl är har jag bullar och muffins i frysen som räcker till alla. 

F.v. Jag, Karin, Gunnar, Ebba, David, Anne Sophie, Gabriel, Olof och David.

Olof, David, Clara och Carl-Michael. 

1805 Årskrönika 2020

För mig, som för alla andra, har året 2020 varit mycket annorlunda. Fram till i mars lever vi ungefär som vanligt. Det börjar dock komma alarmerande rapporter om en ny pandemi. Vi bestämmer då att vi åtminstone ska avboka tiden på gymmet eftersom vi tillhör de s.k. riskgrupperna. Vi är ju 70-plussare Kent och jag - jag dessutom med råge.

I slutet på januari är jag i Stockholm och hälsar på barnbarnen. Mirren bjuder mig också på musikalen En värsting till Syster. Föga anar jag då att det är det sista eventet förutom vårsalongen på Liljevalchs som jag får uppleva detta år. Och också att det är sista gången 2020 som jag får åka upp till Stockholm och hälsa på barnbarnen.

JANUARI.

Clarissa, Caspar och Casimir strax innan de flyttar från Norrtullsgatan till Enskededalen. Bilderna går att klicka större.

Om besöket på Liljevalchs vårsalong 2020 kan man läsa här. 

Årets sista besök i Mogata av Mirren, Casimir och Clarissa. Här visar de upp sina egenhändigt förfärdigade mjuka dockor. 

FEBRUARI

Man får glädjas åt att det blir ljusare tider, åtminstone utomhus. Jag tillbringar en del tid i det kombinerade orgel- och gästrummet där även "ateljén" är inrymd. Jag besöker även en broderiutställning som visas på vårt bibliotek Stinsen i Söderköping. 

Det kombinerade gäst - och orgelrummet som även är ateljé. 

MARS

Lions anordnar varje år i början på mars en träff på olika äldreboenden i Söderköping. De bjuder på kaffe och tårta och dessutom blir det allsång som jag brukar ackompanjera och leda. Det här evenemanget äger precis rum innan besöksförbudet slår till. Då vet ingen heller någonting av vad som väntar.

En vacker bukett från Lions som tack.

APRIL

Nu befinner vi oss mer eller mindre i karantän. Pandemin har utvecklats med raketfart och många på äldreboendena runt om i Sverige har dött i Covid-19. Det kommer förhållningsrekommendationer från 

Folkhälsomyndigheten varje dag om handhygien och att man ska hålla avstånd. Folk börjar hamstra toalettpapper, men vi har alltid en stor reserv så det blir inga problem för oss. 

Tidigare har jag knappt vetat om att denna myndighet existerar men nu framträder folk därifrån i varje nyhetsprogram på TV Man ska undvika både att resa och att träffa andra än de allra närmaste. Anders Tegnell blir plötsligt en rikskändis. I rapport visas varje dag den brant stigande kurvan, både för smittade och döda i sjukdomen. Utomhus är det mindre risk att bli smittad och vi åker på några utflykter i det fina vårvädret. 

Här gör vi en utflykt till Stegeborg med sin gamla slottsruin på en ö i Slätbaken. 

Munkbrogatan i Söderköping. Båda dessa motiv har jag använt i mitt måleri. Kent står här för att jag ska se hur stor en person är i förhållande till husen. 

MAJ

Livet går sin gilla gång och vi håller oss för oss själva och träffar inga andra. Kent, som är förtroendevald i Söderköping Sankt Anna församling, håller sina möten på datorn. Det blir dock många och långa telefonsamtal framför allt med Mirren. På Facebook följer jag också yngsta barnbarnens göranden och låtanden och även andra nära och käras. Jag försöker också gå en promenad i omgivningarna varje dag

Lammen i hagen vid Djursnäsvägen har vuxit till sig,

Varje år brukar vi besöka Rhododendrondalen i Norrköping. Det gör vi även denna maj. 

JUNI

Juni kommer med vackra dagar men med endast en och annan regndroppe och det är mycket torrt i naturen. Min bror och svägerska kommer på besök en dag och vi umgås ute på gräsmattan med lagom avstånd från varandra som man rekommenderat.

Min bror Gunnar, Anne Sophie och Kent. Trots att det är så torrt växer rabarbern så det knakar. Anne Sophie får en plastpåse med sig hem. 

Kent påbörjar ett mastodontjobb, nämligen att måla om sargen på huset. Det är många, många kvadratmeter som ska målas. För detta ändamål inköper vi en byggställning eftersom jag lagt in mitt veto mot att använda en stege. Trots att denna ställning är mycket stabil är jag ändå orolig för att han ska ramla ner så jag tillbringar dagarna i en trädgårdsstol bredvid medan han målar. Jag är också hantlangare då och då.

Midsommarafton 2020.

Mycket sent på midsommarafton.

JULI

Sargen är äntligen färdigmålad och jag kan pusta ut. Ingen olycka har hänt. Visst blev det skillnad? 

Mirren och barnbarnens orgellärare, konsertorganisten Mathias, kommer på ett kort besök i slutet av juli. Mathias är nyfiken på den berömda Wisteniusorgeln i Skällviks kyrka vid Stegeborg. Det är i denna kyrka och i Mogata kyrka som jag varit kantor i under tolv år. Skällviksorgeln är en av de få orglarna från 1700-talet, byggd 1762, som fortfarande är i bruk. Mathias bjuder oss på en härlig orgelkonsert i kyrkan.. 

Mathias vid den gamla fina orgeln i Skällviks kyrka. Mirren och jag ser beundrande på. 

AUGUSTI

Smittspridningen har gått ner rejält nu under sommaren så vi dristar oss till att besöka IKEA en av dagarna i augusti för att handla några mattor. 

Kent som vanligt med en vegetarisk rätt framför sig. Jag äter alltid deras goda panerade spätta. 

Vi åker också in till Söderköping då och då för att gå en promenad. I Drothemskvarteren blommar stockrosorna i mängder.

SEPTEMBER

Kent har ådragit sig en svår ögoninflammation så vi är för det mesta hemma då han har svårt för att köra bil. Jag själv kör inte bil längre utom i yttersta nödfall eftersom jag ibland ser dubbelt. Det har blivit mycket bättre sedan jag fick nya glasögon med prisma inlagt. Men det händer ändå någon enstaka gång när jag är trött att jag ser dubbelt, så jag riskerar inte att ge mig ut att köra. 

Vid vårdcentralen - Geria - i Söderköping har man ställt upp en barack där man kan testa sig för Covid-19.

I slutet av september har Kent blivit så mycket bättre att vi kan åka in till vårdcentralen Geria i Söderköping där jag har fått tid för en hälsokontroll. Medan jag är där - Kent får ju inte följa med in numera - passar han på att testa sig för Covid-19 med anledning av sin ögoninflammationen som ännu inte är helt borta.. Han testar negativt som väl är. Han ger sig också ut på promenad längs med kanalen. 

Det syns att hösten är på gång här uppe vid Slussen.

OKTOBER

Hösten har kommit med all sin färgprakt. Massor av löv har fallit ner från träden trots att det bara är i början av oktober. 

Kent kör med gräsklipparen så jag slipper att räfsa. Det är mycket effektivt. 

Dagarna går sin gilla gång utan att vi gör särskilt mycket. Efter att vi ätit frukost övar jag på flygeln mina två timmar medan Kent går ut på sin dagliga promenad - drygt fem kilometer. När han kommer hem hem lagar han middag till oss båda. Jag är mycket tacksam för det eftersom jag tycker det är tråkigt att laga mat. Diskmaskinen är trasig sedan länge men Kent vägrar att köpa en ny. Därför diskar han också varje dag. Är man bara två personer går det ju an. 

För det mesta övar jag på mina klassiska stycken men ibland sticker jag emellan med några gamla evergreens. Som här med min ungdoms favoritmelodi - All the Things You are.

NOVEMBER 

Grått och disigt men vackert med de sista höstlöven i dimman. Kent tog fotot när han gick sin runda i början av november.  

En stor händelsen i november är att alla gamla lyktstolpar byts ut och att gatan re-asfalteras. Den envisa rabatten av maskrosor och ogräs utanför staketet är snart ett minne blott. De nya lyktstolparna gör att  vi får en helt annan och bättre belysning på gatan. 

Inga dåliga maskiner för att asfaltera gatan igen.

Den ovälkomna rabatten utanför staketet är borta! Nu blir det att ta fram ättikan så fort den minsta lilla maskros vågar sig upp i vår. 

Den andra november opererades jag för grå starr i mitt vänstra öga. Vi åkte till Jönköping där jag snabbt fick en tid eftersom väntetiden i Norrköping är över ett år. Det hela gick smärtfritt och var över på en kvart. Inte gjorde det ont heller, varken medan operationen utfördes eller efteråt. 

Men när jag kom hem upptäckte jag att ingen av de fyra par glasögon som jag provade ut och köpte i juli passade eftersom synen på vänsterögat hade förbättrats så mycket. Som väl var hittade jag ett par gamla terminalglasögon som jag såg något så när med. Inte förrän i början av januari kan jag prova ut nya. 

DECEMBER

Vi hade tänkt att fira jul tillsammans med Mirrfamiljen i Stockholm, men eftersom coronasmittan har förvärrats under hösten blir det inte av. Jag har aldrig varit så mycket för att fira jul - på den tiden jag jobbade hade jag fullt upp med att spela på alla julgudstjänster. 

Kent är ju vegetarian så någon julmat i traditionell bemärkelse äter vi inte. Det blir hans goda Pizza Margarita på julafton. Några julklappar köper vi inte heller tillvarandra. De yngsta barnbarnen får en rejäl slant att köpa saker för själva, vilket brukar vara uppskattat. 

Det regnar nästan varje dag och intresset för att ta långa promenader utomhus har avsevärt minskat för min del. Så vi tar risken att åka in till Jula i Norrköping och inhandla ett löpband. Sen jag plockat ihop alla gamla leksaker i syrummet och skänkt bort till kyrkans diakonirörelse får jag plats med löpbandet där. Det har faktiskt använts ganska flitigt av oss båda sen dess. Jag lyssnar till en ljudbok när jag trampar på.

Löpandet får precis plats i det lilla rummet.

Snögubben på Fiskartorget i Söderköping lyser upp i skymningen. 

En tur in till Söderköping för att titta på julskyltningen får avsluta den här årskrönikan. Året som inte är likt någonting annat. Förhoppningsvis får vi bli vaccinerade snart så att jag får träffa mina nära och kära igen. Men så länge vi har varandra, Kent och jag, går det ingen större nöd på oss. Nu ser jag fram emot besöket hos optikern på måndag nästa år. Tills dess önskar jag alla bloggvänner ett riktigt 

GOTT NYTT ÅR 2021

1776 Kärt och celebert besök

Äntligen - efter drygt ett halvår - har vi fått träffa Mirren igen. Hon och hennes gode vän, konsertorganisten  och barnbarnens orgellärare, Mathias Kjellgren, kom ner förra veckan och hälsade på. Vad som gjorde att Mathias följde med var främst att han var nyfiken på orgeln i Skällviks kyrka vid Stegeborg. Där pågick Farledsveckan med öppen kyrka varje dag mellan 13 och 17.

Skällviks kyrka byggdes redan på medeltiden. Johan III, slottsherre på Stegeborg byggde om och till den på 1500--talet. Alla foton till inlägget är tagna av Kent. De går också att förstora om man klickar på dem.. 

I Skällivks och Mogata kyrkor var jag kantor i 12 år. Orgeln i Skällvik är lite trickig eftersom den har en kort oktav. Det innebär att det i den stora oktaven inte finns ass, fiss eller ess. Kvar är tonerna bess, a, e, g, d, f, c. Just i den ordningen vilket inte heller är den vanliga. Sen slutar manualen med trestrukna c, vilket gör det besvärligt att t.ex. spela Bröllopet på Ulfåsa av Söderman eftersom den har många toner i den trestrukna oktaven. 

 

Man tror att fasaden också skapades av Wistenius. Mathias, Mirren och jag vid orgeln.

Det finns inte så många tangenter på manualen som synes.

Det var inga problem för Mathias eftersom han är van vid att många av orglarna i Europa, där han brukar konsertera, har en kort oktav. Han hade dessutom med sig noter med musik som skrevs under tidig barock och som passade perfekt till orgeln. Den byggdes redan 1762 av Jonas Wistenius om vilken man kan läsa mer om här. Skällviksorgeln är en av de få orglar av Wistenius  som finns kvar i Sverige och som fortfarande är i bruk.

Mathias vid Skällviksorgeln.

Mathias höll en mindre konsert för oss alla i kyrkan och fick orgeln att framstå i all sin glans. Ingen av oss som lyssnade hade nog någonsin hört orgeln låta så fantastiskt fint. Mathias blev på stående fot inbjuden att komma och spela en konsert nästa år då Farledskyrkan förhoppningsvis kan fungera som den brukar. I vanliga fall har man musikframträdanden också fem av veckans sju dagar. Men nu i coronatider var allt inställt. Men kyrkan var öppen för guidning och fika. 

Agneta, jag, Brita, Mathias och Mirren framför orgeln. Agneta och Brita var kyrkärdar som guidade och bjöd på fika. 

Efteråt åkte vi hem till Mogata och åt lasagne och rabarberpaj. Både Mirren och Mathias lät sig väl smaka. Mathias ville naturligtvis pröva min flygel och spelade till min stora förtjusning, bland annat ett medley av Duke Ellingtonlåtar. Underbart för mig som är gammal jazzböna. Själv bidrog jag också med några gamla evergreens.

Glatt gäng vid flygeln hemma i Mogata.

Efter några timmar var det dags att säga hej då till Mirren och Mathias, som hade något uppdrag dagen därpå och inte ville komma hem för sent till Stockholm. Uppenbarligen blev han väldigt förtjust i Skällviksorgeln så vi hoppas att få höra honom spela på den nästa år. 

1477 Gems Weekly Photo Challenge - HÖGT

Utmaningen den här veckan på Gems Weekly Photo Challenge är HÖGT. Illustrerar temat med en egenhändigt målad tavla av Skällviks kyrka nära Stegeborg där jag var kantor i tretton år. Kyrkan är medeltida men Johan III byggde om den på 1500-talet så som den ser ut idag. Tornet är, som på de flesta kyrkor, högt. Fler högtflygande bloggare hittar man på hemsidan.

Målning i akryl av Skällviks kyrka 2016. Bilden går att klicka större.

1453 Sommarlätt musik i Farledskyrkan i Skällvik

I måndags var det upptakt för en veckas musikgudstjänster i Skällviks kyrka - med rubriken Musik i sommarkväll. Denna årliga musikvecka kallas för Farledskyrkan. Programmet i måndags svarade duon Lotta Källström och Roland Engdah för. Den kvällen har jag jag berättat om här.

På fredagen skulle det egentligen ha varit ett musikprogram med två unga musiker, men en av dessa råkade ut för en olycka och därför kunde paret inte ställa upp. Så kyrkoherde Ola ringde mig för en dryg vecka sen och undrade om inte jag kunde ordna ett program till den påföljande fredagen.

Jag blev glad och tackade ja trots kort varsel och frågade Linn Svensson - en sångerska som jag jobbat med tidigare både på begravningar, dop och bröllop - om hon kunde ställa upp som sångsolist. Hon sjunger även tillsammans med brodern Adam och mitt barnbarn Isabelle i gruppen Mash Up, som jag också skrivit om tidigare.

Linn och jag under repetitionen i kyrkan. (Kent tog alla bilder. De går att klicka större.)

Lyckligtvis var hon ledig och vi satte ihop ett program med sånger som Linn hade föreslagit och några som jag tyckte skulle passa. Det blev ett lättlyssnat program med många örhängen från förr som t.ex. Min soldat, Swing it magistern, Ta mig till havet, och Tunna skivor. Den sistnämnda finns att lyssna till i slutet av inlägget.

Kent har gjort samtliga inspelningar. En ny sång för Linn var Kom nära mig, som tillhör en av mina favoriter och som hon lärde sig på några timmar. Den finns också att lyssna till i slutet av inlägget.

Linn med den gamla träskulpturen av Maria i bakgrunden.

Jag spelade själv två stycken själv på piano för att Linn skulle få en paus. Det blev As times goes by och What a wonderful world. Den sistnämnda finns också som videoklipp.

Församlingen fick sjunga med i Man ska leva för varandra och i Min soldat. Det var då Linn gick ner i kyrkan på Allsång på Skansen-maner och gav micken åt några av åhörarna. En av dem hade en mycket vacker basröst som jag efteråt fick veta tillhörde hennes pappa.

Linn leder allsången nere i kyrkan. I bakgrunden är kyrkkaffet uppdukat.

Mot slutet av musikgudstjänsten höll min vän, prästen Kurt Enström, en kort och tänkvärd betraktelse som inramades av två psalmer - I denna ljuva sommartid och Bred dina vida vingar. När Linn och jag sedan sjungit och spelat de sista sångerna avtackades vi med varma applåder och var sin bukett blommor. De flesta av åhörarna dröjde sig kvar och tog för sig av kaffet och de goda kakorna, som Eva Strand hade bakat och som kyrkan bjöd på.

Trogna supporters på första bänken. Från vänster Johan, Caspar, Clarissa, Mirren och Casimir.

Det var extra roligt att min nyvunne vän Svante från Vikbolandet (han som tagit min nya headerbild från friluftsgudstjänsten på Arkö som jag berättat om här) hade tagit sig tid att komma till kyrkan och lyssna. Han kan skymtas på fjärde bänken bakom Mirrfamiljen.

Linn och jag är glada och tacksamma över att allt avlöpte väl.

Kent spelade in alla videosnuttarna under repetitionen i kyrkan före gudstjänsten. Han tyckte att det var lättare innan det hade kommit folk till kyrkan. Inspelningarna är därför ganska otvungna...

Linn och jag sjunger och spelar Siw Malmquists succélåt från 1960 - Tunna skivor. Musiken är av Jack Keller och den svenska texten av Ben Hur. Inspelat vid repetitionen före musikgudstjänsten i Skällviks kyrka den 28 juli 2017.

Kom nära mig. Text och musik av Lennart Jakobsson. 

Jag spelar What a wonderful world som Louis Armstrong gjorde sin berömda inspelning av 1967. Musiken är av George Weiss och texten av Bob Thiele. Kompositören har fått mycket inspiration (enligt min mening) från den gamla barnvisan "Blinka lilla stjärna där".