2017 Lilla Akademiens sommaravslutning 2025

Bild från Sankt Matteus kyrka i Stockholm. (Bilderna går att klicka större.)

För kanske allra sista gången fick Kent och jag glädjen och nöjet att få vara med om Lilla Akademiens sommaravslutning i Sankt Matteus kyrka i Stockholm. Vårt barnbarn Caspar slutade nian och det var naturligtvis en händelse som skulle firas. Avslutningen började inte förrän klockan två så vi kunde åka upp till Tallkrogen samma morgon. 

Caspar sitter bland sina klasskompisar bakom oss på näst sista raden.

Det var tur att vi kom nästan en timme för tidigt för det fanns endast två rader längst bak i kyrkan som var vikta för anhöriga till niondeklassarna. Jag hade oroat mig för hur jag skulle komma in med min rollator men det var inga problem. Det fanns hiss och någon kom och tog med den och ställde den i ett hörn så fort vi kom dit

Niondeklassarna och studenterna har fått rosor från barnen i förskoleklassen.

Som vanligt fick jag tårar i ögonen när jag hörde de fina gamla sommarpsalmerna sjungas rent och i stämmor av eleverna. I den sista psalmen: "En vänlig grönskas rika dräkt" fick församlingen vara med och sjunga. Det kan man höra i videoklippet nedan.

Caspar med sin ros. 

På sin papptallrik, som han fick tidigare att ha om halsen av sina klasskamrater, stod det att "Livet leker" för Caspar. Något som alla håller med om och som verkligen syns på bilden ovan. 

Här kommer ett videoklipp från sista psalmen.

1960 En glad överraskning

 

Kent tog alla bilderna i inlägget och som går att klicka större. 

I lördags var det adventskaffe med önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka som synes av annonsen ovan. Det är kyrkans internationella grupp som anordnar detta kaffe varje år för att få ihop pengar till ACT. som ger bistånd internationellt. Fina handstöpta ljus fanns också att köpa. Jag var med för att ackompanjera önskepsalmerna. 

Till min stora och mycket glada överraskning hade Mirren och barnbarnen Casimir och Caspar kommit ner till Söderköping för att lyssna på sin gamla mamma och sjunga med i önskepsalmerna. Så när Kent och jag gjorde vårt intåg i kyrkan efter att ha blivit lite försenade möttes vi av härliga toner från orgeln. Det var Casimir som spelade.

Casimir spelar Preludium i c-moll av Felix Mendelssohn på kororgeln i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.

Det var ett mycket sångglatt gäng som hade mött upp och jag hann knappt sätta mig vid pianot förrän önskepsalmerna trillade in. Det var mest de gamla kända advents-och julpsalmerna som önskades. Men också några andra lite nyare psalmer. 

Skönt att ha pianot ställt så att jag kunde ha kontakt med deltagarna. 

Prästen Eva Katarina höll en kort andakt mellan alla psalmer.

Ackompanjatören i full aktion.

Det var naturligtvis inte några problem med psalmerna - jag har ju spelat dem några gånger under min långa tid som kyrkomusiker. Det var bara den sista där jag råkade spela ett förspel till till en annan psalm som är mycket snarlik. Men det upptäckte jag ganska snabbt. 

Detta har hänt mig en gång förut när jag spelade på ett dop. Jag började mitt förspel med några takter på Blott en dag (den vanligaste begravningspsalmen) i ställer för Tryggare kan ingen vara. Det är samma tre toner i början fast omvända. Men jag modulerade snabbt om till den rätta psalmen efter några takter - tror inte att det var någon som märkte det.

Min svägerska Anne Sophie och min bror Gunnar är bland de drivande i internationella gruppen. Anne Sophie hade också varit med och stöpt de vackra ljusen. 

Caspar, jag, Gunnar och Casimir.

Det var ganska kul när jag fick önskemål om Adams Julsång. "Det går inte" sa prästen, "den står inte i psalmboken". Men det gick bra ändå trots att jag tydligen spelade den i en tonart lägre än den går i. Det är ju en sång som alla kan och även jag (utan noter).

Jag är gehörsspelare så det är inte några större problem med de gamla kända psalmerna och sångerna om det nu inte skulle finnas noter. Alla sjöng med nästan så att taket lyfte sig när vi kom till de sista takterna i sången. (Jag skippade en repris om någon undrade.)

Mirrens klara höga sopranstämma hördes över de övriga.

Tillsammans med Mirren och barnbarnen efter välförrättat värv. Jag ser lite tagen ut i alla fall.

Mirren utanför Sankt Laurentii kyrka.

Mirren och pojkarna stannade över natten och åkte hem efter frukost på söndagen. Vi lär nog inte kunna träffas före jul någon mer gång eftersom de olika musikskolorna, Lilla Akademien och Nordiska Musikgymnasiet som pojkarna går på har många julkonserter.

Casimir har dessutom börjat i Stockholms Gosskör igen, men nu som andra bas! Så det är många mogna gossar som också är med där. Kören ska ha tre julkonserter i Seglora kyrka på Skansen någon av söndagarna före jul, om någon är intresserad.

1951 Halvårskrönika 2023 januari - juni

 Januari 

En av januaris vackra solnedgångar. (Bilderna går att klicka större.) 

Det hände tydligen inte mycket i januari i mitt liv eftersom jag bara skrev ett enda inlägg på bloggen om  en av Bonniers veckotidningar. I slutet av månaden träffades vi - mina vänner Marianne och Marianne och jag - hemma hos mig för att gå igenom och träna på vårt framträdande i Sankt Anna församlingshem.

Marianne Wik, jag och Marianne Bokblad. 

Februari

Det hände desto mer i februari. I Sankt Anna församlingshem kåserade Marianne och Marianne  om sina respektive böcker och berättade om sig själva för intresserade åhörare. Jag var med för att ackompanjera Marianne B. som skrivit texten till många fina sånger som hon också framförde. Mer om det framträdandet - Marianne och Marianne, vem är vem? -  kan man läsa här. 

 

Vi är glada över att allt har gått bra.

Den allra största tilldragelsen den månaden var vår resa till Limoux i södra Frankrike tillsammans med äldsta dottern Anna och svärsonen Jörgen. De har ett hus där som ligger några hundra meter från Place de la République. Den lilla staden är känd för två saker, sin Blanchette och sin karneval. Blanchetten - en utsökt champagne -  hade jag redan bekantat mig med under tidigare resor men karnevalen hade jag aldrig varit med om. 

Här ett foto från Place de la République där folk väntar på karnevalsparaden. 

Det kändes skönt att komma från ett kallt Sverige till ett vårvarmt Frankrike och kunna sitta ute och fika eller ta ett glas rosé. Min tjocka täckjacka var dock skön att ha på kvällen när det blev svalare. Mer om karnevalen kan man läsa här och även här.

Anna med ägaren till Le Commerce - Isabelle - framför en tavla av Anna med motiv från Limoux. 

En av de otaliga karnevalsparaderna ska strax dra igång. 

En annan stor upplevelse var att besöka Le Musée de Masques som vi aldrig tidigare besökt. Förutom alla tusentals masker fanns det också en avdelning inspirerad av Marc Chagall. Jag har skrivit två inlägg om detta fantastiska  muséum här och här. 

Det är förstås karnevalen som inspirerat grundaren av muséet att samla alla dessa masker. 

Mars

Med mars kom det snö i mängder. Långt till våren här hemma. 

Kent har gjort fotspår i snötäcket för att fylla på solrosfrön till fåglarna. 

Vår nya kyrkoherde, Emma Renhorn, invigdes av biskopen i Linköpings stift, Marika Markovits.

April

Det blev ett kort men efterlängtat besök av Mirren och alla de tre yngsta barnbarnen i slutet av april. Caspar hade då tackat ja till en plats i Adolfs Fredriks musikklasser, som jag berättat om i ett tidigare inlägg.  Men även denna gång ångrade han sig och valde att fortsätta att gå på musikskolan Lilla Akademien. Man vet vad man har men inte vad man får. Kompisarna på Lilla drog förstås. 

Det blev lasagne - som vanligt -  på fredagskvällen. Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren. (Clarissa har problem med störande ljud i allmänhet, därav hörlurarna.)

Casimir spelar finalsatsen på Guilmants orgelsonat i d-moll på orgeln hemma.

Maj

Ett måste varje år är ett besök i Rhododendrondalen med fika på Färgargården. Vädret denna Kristi Himmelsfärdsdag var fantastiskt. Men jag tar nog med Rullan nästa år då det börjar bli jobbigt att gå med stavar. I synnerhet om man ska ha handväska med sig. Den kan man ju bara stoppa ner i korgen på rollatorn.

Kent framför en blommande rhododendronbuske.

Lille Charlie, mitt tredje barnbarnsbarn, firades med namngivningsfest i det nybyggda klubbhuset Dagsbergsvallen i Dagsberg någon mil från Norrköping. Det var roligt att få träffa nära och kära som jag inte träffat på länge. 

Jag tillsammans med mitt barnbarn Bella och barnbarnsbarnet Frans. Sonen Kalle skymtar längst till höger. 

Juni

På min födelsedag 19 juni kom Mirren och pojkarna och överraskade. Tillsammans tog vi en promenad i Söderköping. Det var första gången jag tog med mig Rullan till vår lilla stad. Det gick alldeles utmärkt att promenera med den. Den är ett förträffligt hjälpmedel för mig som har det jobbigt med balansen. Jag tyckte min mamma var lite fånig när hon sa att den som uppfann rollatorn borde få nobelpris. Numera har jag full förståelse.

Casimir, Mirren och Caspar. Båda pojkarna har vuxit om sin mamma som är 168 cm lång.

Rullan fick även följa med nästa gång vi åkte in till Söderköping för att gå en kvällspromenad. Det var en tisdagskväll med kanaldans som var i full gång på kanalkajen. 

Jag avslutar den här krönikan med en av Marianne Wiks fina dikter. 

Dagarna månaderna åren

springer iväg

medan vi släpar benen efter oss

Hinner inte med

1946 För sex år sen...

En kommentar som jag fick igår till en video på Youtube och som jag la ut för sex år sen, fick mig att tänka på ett evenemang 2017. Videon är från treornas klasskonsert på Lilla Akademien. Casimir, äldst av mina tre yngsta barnbarn, var med då och spelade gitarr. 

Klasskonsert i åk 3 på Lilla Akadmien i maj 2017. Casimir i kostym och blomsterkrans och Samuel i väst med fluga. (Bilderna går att klicka större.)

Man kan inte annat än förvåna sig över hur fantastiskt duktiga barnen redan är som nioåringar.  Samuel, som spelar solo i första versen av Idas sommarvisa, var redan då en stjärna på trumpet. Idag spelar han bland annat i Lilla Akademiens jazzband och hoppar även in i olika orkestrar. Casimir kan man se längst till höger på videon där han sitter med en blomsterkrans i håret och spelar gitarr. 

 

Det var på den tiden jag gick utan vare sig stavar eller käpp och kunde ensam ta mig till Stockholm  med Flixbus och sen åka vidare till Mirren (som då bodde på Norrtullsgatan) med tunnelbana och buss. Vilket är helt otänkbart för mig idag tyvärr. 

Casimir på väg till klasskonserten med lillebror Caspar, som då gick i ettan. 

Casimir är idag 15 år, går i nian och är en skicklig organist. Efter att ha börjat med orgeln som biinstrument övergav han gitarren helt. Idag har han spelat ett flertal konserter i olika kyrkor och även jobbat som vikarierande kyrkomusiker vid gudstjänster.

Casimir vid orgeln hemma i Mogata. 

Här kan man läsa om klasskonserten i åk 3 på Lilla Akademien i maj 2017. 

1941 Besök av Mirren och barnbarnen

Det blev ett kort besök av Mirren och de yngsta barnbarnen i helgen. De kom ner på fredagskvällen och åkte hem till Stockholm efter lunch på lördagen. Dels för att undvika söndagstrafiken och dels för att de sju nymfparakiterna och de två gulkindade amazonpapegojorna behövde ses till. De är inte vana vid att sitta inburade en hel dag. 

Här ses några av fåglarna värma sig i badrummet ovanpå handdukstorken. (Bilderna går att klicka större.)

Som vanligt hade jag gjort en lasagne med vegetarisk färs som alla kunde äta av eftersom Mirren, Kent och Casimir är vegetarianer. Dessutom gör jag en så stor sats att det brukar bli över till ett par middagar för oss två. 

Eftersom Caspar älskar mina köttbullar var jag ju tvungen att göra en rejäl sats av sådana också. De blev till lunch för oss andra tre som är carnivorer på lördagen. Mirren gjorde underbart gott potatismos (med mycket smör och grädde) och delikat gräddsås till som det dock inte blev något kvar av tyvärr. Vegetarianerna åt smörbrynta sojanuggets till detta. (Ett litet tips till dem som inte vet vad man ska bjuda en som är vegetarian på för mat),

Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren på fredagskvällen. 

Caspar som jag alltid kallat för "min gosepojke" har vuxit (sedan jag såg honom sist?) och är nu halva huvudet längre än jag. Numera säger jag bara:"Hej MGP", när vi träffas, han går ju illa fall i sjuan. Han är alltid lika rar och empatisk - han följde t.ex. på eget initiativ med mig till Cityterminalen för att ta bussen hem när jag var på besök i Stockholm några år före pandemin eftersom Mirren jobbade. 

Caspar hjälper mig med rullväskan 

Caspar ska börja i åttan på Adolf Fredriks Musikklasser på Norrmalm på Västmannagatan till hösten. Han har tröttnat på skolmaten på Lilla Akademien, säger han och sen så slipper man lämna in sin mobil på morgonen. 

Dessutom har varje elev där en egen skoldator vilket inte finns på Lilla. I och för sig fanns det inga platser lediga på AF till hösten utan man kunde bara komma in om någon hoppade av, fick Mirren veta vid antagningsprovet. Trots detta blev det alltså en plats ledig nu i alla fall. (Caspar har sökt till AF ett tidigare år och också då blivit antagen men ångrade sig.)

Kanhända föll man för hans änglalika röst och de gedigna musikkunskaper han tillägnat sig på sin gamla skola? Han behöver nog inte bekymra sig för sina nya kompisar, det är 7 pojkar och 19 flickor nu i den nya klassen. Caspar har ju också utseendet för sig om man så säger och är dessutom duktig innebandyspelare tills nyligen i  Hammarby. 

Casimir vid orgeln hemma i Mogata. 

Caspar har på senare tid fått stå lite i skuggan av sin orgelspelande bror - Casimir - trots att även han spelar stycken på orgeln som jag, som gammal kantor, tyvärr inte klarar av. Storebror Casimir är redan är en virtuos på detta instrument och har förekommit lite här och var i medierna senaste åren. 

Vi fick även denna gång njuta av hans orgelspel i det senaste stycket som han håller på att lära in - finalsatsen ur Guilmants orgelsonat i d-moll. Han var inte riktig klar med detta stycke men här kan man höra honom på en video för två år sen som Allen-orglar har spelat in för att distribueras i USA. 

Även lilla Clarissa, som ska fylla 12 i sommar har vuxit på längden och är snart lika lång som jag. Den här gången höll hon sig mest för sig själv så jag hann inte prata så mycket med henne. Det blev ju väldigt korta stunder mellan matlagning och måltider. Sista fotot på henne tog Kent innan det var dags för hemfärd. 

Så blev det lite tomt i huset igen. 

1923 Alexander McCall Smith på besök på Lilla Akademien

I måndags fick musikskolan Lilla Akademien i Stockholm ett celebert besök. Det var författaren till Damernas Detektivbyrå - Alexander McCall Smith - som gästade skolan där mina tre yngsta barnbarn är elever. Han har skrivit ett libretto till en musikal som tonsatts av ungdomar på gymnasiet och det var en av anledningarna till han var där.

Boken har sålts i 14 miljoner exemplar och översatts till 39 språk. (Bilderna går att klicka större.)

En annan var att hälsa på en bror till Clarissas lärare - Mats Ögren - som haft kontakt med honom i Botswana när han arbetade på ett barnhem i Botswana som också stöds av författaren. Clarissa, som går i femman, fick det ärofulla uppdraget att rita några teckningar av svenska djur som Mr McCall Smith kunde ta med sig hem och visa för barnen i Botswana. Hon var lycklig över att få sitta och rita när de andra klasskompisarna hade matte! 

Clarissa med två av sina teckningar tillsammans med Alexander McCall Smith. Mats Ögren tog fotot. 

Här kommer Clarissas teckningar som författaren ska ta med sig till barnen i Botswana. 

Clarissa har två allt överskuggande intressen - fåglar och att rita och måla. Helst målar hon fåglar som den fina skatan. Annars är det fåglarna hemma som gäller.

Hemma finns åtta nymfparakiter och två stora papegojor, gulkindade amazoner. De sistnämnda har adopterats från äldsta dottern Anna. Alla fåglarna flyger fritt i huset utom papegojan Lisa, som är lite rädd av sig. Den stora Aaron älskar Clarissa och här har hon målat ett porträtt av honom.

Clarissas konstnärliga intresse började väldigt tidigt. När hon bara var tre-och-ett halvt år ritade och målade hon av sitt favoritgosedjur - husmusen. Förhoppningsvis blir det Mejan så småningom! 

Uppdatering: Alexander McCall Smith på Lilla Akademien

1718 Lilla Akademiens julkonserter 2019

Jag är otroligt glad och tacksam över att jag ännu en gång fått vara med på en av musikskolan Lilla Akademiens julkonserter. Det är samtidigt julavslutning för eleverna. Alla mina tre yngsta barnbarn går på skolan. Casimir i sexan, Caspar i fyran och Clarissa i tvåan. Den här gången var det extra 
nervöst eftersom Casimir skulle spela Gigouts Toccata på orgel på båda konserterna.

Bilderna går att klicka större så det förhoppningsvis går att läsa texten för den som är intresserad.

Programmet var digert som vanligt, det kan man se nedan.

Casimir spelade orgel redan i början så jag kunde luta mig tillbaka och bara njuta efter det.

Det är en fantastisk upplevelse att se och höra alla dessa elever - 450 stycken från 60 olika länder - från förskoleklassen till sista årskursen i gymnasiet och som alla sjunger helt rent och spelar ett instrument. En liten orkester ackompanjerade flera av sångerna och brassbandet bjöd på ett medley av populära julsånger. 

Tyvärr hade jag inte kameran med mig utan tänkte att jag skulle fota och spela in med mobilen. Några dåliga bilder fick jag men inte några filmer. Jag måste ha tryckt på fel knapp. Så alla fotona och även videofilmen i inlägget har jag fått av Mirren.

Högstadiet och gymnasiets elever.

Stjärngossarna till höger fick sjunga en solovers på Staffansvisan var när det var dags för luciasångerna.

I tvåan, där Clarissa går, skulle alla flickorna vara tärnor. Men Clarissa ställde inte upp på att vara tärna utan ville vara tomte som hon hade varit i ettan. Efter många övertalningsförsök gav hennes lärare upp och Clarissa fick sin vilja fram. Det är henne man ser längst till vänster i raden bakom ettorna.

Clarissa vinkar till Mirren som är hos Casimir på läktaren.

Lågstadiet sjunger sina sånger ackompanjerade av en stråkorkester.

Casimir är vid gott mod före konserten.

Här är han i full gång med att spela sin Toccata.

Denna bild togs av yrkesfotografen Jose Figueroa. Fler bilder från konserten har han lagt ut på Lilla Akademiens Facebookssida. 

Här kan man lyssna till Toccatan. Videofilmen är tagen på generalrepetitionen. Casimirs orgellärare Mathias assisterar honom med att registrera under hans spelning.